Hej på er! Ännu en dag där det är fullt upp! Eller, idag är det nog ännu mera fullt upp än igår haha.

Trots att jag hade sovmorgon till 9(!!) imorse så var jag galet trött! Orkade knappt öppna ögonen när klockan ringde haha. Men jag klev upp, gjorde mig i ordning och sedan åkte jag mot stallet. Alltså, att få börja dagen med ett besök där kan ju inte bli bättre! Minns inte när jag åkte till stallet en morgon sist och att få träffa några jag inte träffat på länge och sedan få prata om det jag brinner om mest av allt gjorde ju saken ännu bättre hihi! Hade möte om parasport och vidare utveckling av para-ridningen och verksamheten hos oss tillsammans med Stockholmsidrotten. Ett bra möte och jag både tror och hoppas att detta kommer bli så bra!

Inne i en viktig duskussion ser jag haha.

Sedan hade jag en sådan himla lyx att jag blev skjutsad till jobbet efter mötet, alltså jag blir så bortskämd samtidigt som jag är så grymt tacksam över min stallmamma som jag kallar henne haha. Jobbade eftermiddag på jobbet, vet inte vad det var idag men barngruppen var extra jobbig och högljud tyckte vi alla på avdelningen! Kändes som att jag hade jobbet i fem timmer efter typ en timme haha. Slutade vid 15:30 iallafall och åkte direkt hem. Nu har jag hunnit förbereda mig inför nästa möte jag ska på alldeles strax. Måste kila redan nu ser jag, mot kanslit för styrelsemöte!

Hej på er finingar! Ny vecka och nya möjligheter. Jag är helt slut nu och har varit det ungefär hela dagen haha. Det är mycket som pågår i mitt huvud just nu och mitt humör går verkligen upp och ned hela tiden. Idag åkte jag till jobbet tidigare dåjag var tvungen att gå tidigare. Hann inte alls med det jag tänkte att jag skulle hinna med, men får helt enkelt göra klar allt det under veckan. Kastade i mig lite lunch och sedan så åkte jag mot Bergshamra för en timme med min psykolog, behövde verkligen få prata av mig idag kände jag om allt mellan himmel och jord och tror nog aldrig att jag upplevt att timmen gick så fort som denna gång.

Balansträning i korridoren haha.

Efter det så var jag så himla slut, så jag tog en Uber hem och la mig i soffan och vilade ett bra tag. Hade behövt städa upp i lägenheten, men eftersom jag varit igång hela helgen och idag så kände jag att jag ville vila kroppen. Plockade undan och ihop lite iallafall hehe, vid 17 så kom mamma och så åkte vi på lite ärenden. Bland annat slänga alla mina kartonger som tar så stor plats och sedan en snabbis förbi IKEA.

Som vanligt så kommer man hem med liiiite mer saker än vad man tänkt när man är där hehe.

Nu har jag precis duschat och ska kolla på Robinson innan det är dags att sova, imorgon är det full rulle igen med möte på förmiddagen, sedan till jobbet och jobba eftermiddag och på kvällen styrelsemöte. Men får lite sovmorgon imorgon och har absolut inget inbokat på onsdag, så förhoppnnigsvis så brakar jag inte ihop! Hej hopp på er, ha en fortsatt bra kväll!

Hej på er vänner! Första veckan på jobbet efter sjukskrivningen är nu avklarad! Är både stolt över mig själv samtidigt som jag känner att jag pressar mig själv lite för mycket. Jag har helt enkelt fått ta en dag i taget och fokusera på allt det positiva med att vara tillbaka. Dels så är det skönt att få lite rutiner igen, känns som att jag hamnar i pensionärsligan när jag är sjukskriven, har jag en liten sak inbokad så känns liksom hela dagen uppbokad haha. Så ja, vi människor mår bra med rutiner ändå tror jag. Sen är det ju härligt att få träffa alla kollegor igen!

På tisdagen så tog jag även beslutet att gå in i barngrupp igen. Just nu känner jag att jag måste fokusera på att känna att det är kul på jobbet och att jag gör någonting vettigt, för jag har bara känt mig överflödig och oviktig på senaste tiden. Så att få gå in bland barn som känner och har saknat mig och att ha kollegor som verkligen känner mig och vet hur jag jobbar gör att jag ändå längtar lite till jobbet och går hem med positiv energi. Jag orkar helt enkelt inte hålla på och anpassa allt längre, utan då får jag helt enkelt ha ont deluxe och kör på i några månader till. För det är tydligen så jag ska leva mitt liv enligt vård och försäkringskassa (nä, sorry, lite bittert blev nu). Det har iallafall varit jättehärligt att få vara med barnen igen och se deras utveckling!

Det värsta i kråksången har ju istället varit när jag kommer hem, även om jag jobbar till 12 bara så är jag helt slut när jag kommer hem. Orkar inte riktigt ta hand om hushållet och äta middag, tror jag ätit frukt, bär och pasta hela veckan. Är också så slut så jag går och lägger mig SENAST klockan 21:00. Igår gick jag och la mig redan 19:15 för jag var så himla trött och hade så ont, det känns inte lika kul. Har fått ställa in inplanerade saker för att jag helt enkelt inte orkar göra saker efter jobbet. Idag är det iallafall fredag, har en fullproppad helg nere i Göteborg och jag ber en bön till Gud att jag ska orka! Men först blir det ridning om några timmar!

Det gick inte längre. Jag orkade inte mer. Inte efter hösten som varit och som det är nu. Fasiken vad jag har tvingat mig själv att gå upp ur sängen varje morgon. Kämpat mig igenom dagarna, krigat, försökt vara stark, inte visa eller säga för mycket vad jag egentligen känner, sagt ja när jag borde sagt nej. Jag vill ju så mycket samtidigt som jag inte orkar. Jag är så otroligt trött så jag knappt orkar att ta tag i något, så jag knappt orkar andas. 

Men för någon vecka sedan så bestämde jag mig att nu måste jag göra något, hur jobbigt det än är. Jag måste få hjälp. På riktigt. Smärtan i kroppen och i själen är kanske ingen 10a om jag skulle få en sådan fråga från läkaren, för den måste jag spara till framtiden. Jag vågar inte tänka att detta är den värsta smärtan jag upplevt. Men den är hemsk och den blir värre. Så jag ringde min läkare, förklarade situationen och idag två veckor senare så har vi träffats. Sjukskriven på heltid, antidepp och någon ny smärtmedicin. Svårt att acceptera.

Just nu ser jag detta som ett fruktansvärt misslyckande. Det här är inte jag! Det här var inte det liv jag hade tänkt mig! Det känns som att allt i mitt liv bara försvinner längre ifrån mig. Allt som betyder något. Hästar, mitt yrke som jag egentligen älskar, ideella engagemang i olika former, musiken. Det jag kämpat för så länge och så mycket, det jag verkligen brinner för, det som gör mig till den jag är. Så blir det bara mindre och mindre av det, kroppen orkar inte. Huvudet orkar inte. Tillslut så står jag nu här, förkrossad, förvirrad och känner mig så sjukt ensam och töntig. Vet inte vad jag kan, vad jag vill, tvekar på mig själv så enormt, tvekar på min kropp, på mina val, på livet. Hur ska jag orka gå vidare? Hur ska jag ta mig ur denna mardröm?

Jag vet att detta inte är livets undergång, att någon gång, någon dag så kommer allt att lösa sig. Kanske när jag minst anar det. Jag kommer att resa mig igen. Men jag har sparkat på mig själv så mycket de senaste åren, jag har inte velat inse hur min verklighet sett ut utan hoppats att allt bara skulle bli bättre, att det bara varit en jobbig period som snart går över om jag står ut lite till, men nu har jag stått ut i flera år. Så det kommer att ta tid att bygga upp mig igen. Bygga upp självförtroendet, självkänslan, min kropp, mitt liv. Jag har varit lite bekväm och ibland lite för nyfiken och envis för mitt eget bästa. Men jag är en fighter, annars hade jag ju inte varit här nu. På något sätt så tror jag att de tuffaste utmaningarna kommer till de starkaste personerna. En dag i taget. Träna på tålamodet. På att säga nej men också våga säga ja när det känns rätt. Be om hjälp. På att vara ärlig mot mig själv och alla runtomkring mig. På att växa upp och bli klok. På att vara snäll mot mig själv. Att våga känna, på riktigt. På att leva.

Det är inte lätt.

Tack ni fina som finns i mitt liv och försöker få mig att må bättre när jag är negativ, ni som fortfarande ser den postiva och glada Elin när jag själv inte tror på vem jag är. Jag är så sjukt jäkla rädd att ni ska försvinna. Att ni inte ska orka med mig, samtidigt som jag bara vill ignorera all kärlek, all pepp, all kontakt med omvärlden. Jag vill klara detta själv och om allt bra i mitt liv ändå ska försvinna, varför ska jag ha er kvar? Så jag säger förlåt i efterhand och i förväg och hoppas att ni stannar. För jag vet innerst inne att ensam inte alltid är stark.

Andas Elin.

Denna vecka startade väldigt tufft och det har hängt kvar under veckans gång, men den har också varit fylld med massa skratt trots allt.

Jag vet inte hur ni brukar göra, men jag försöker alltid att avsluta min dag genom att fundera lite på några guldkorn som uppkommit under dagen som jag sedan kan försöka spara i minnet och tänka tillbaka på när det känns tungt. Ännu viktigare blir det när man har tuffa dagar under en lång tid. Har väldigt mycket guldkorn trots motgångarna denna vecka ändå måste jag säga och ikväll ska jag försöka somna till de goda tankarna.

Mina guldkorn denna vecka:

Måndagen hoppar vi över, för den var kass! Men kände så här efter jobbet.

I tisdags så hade jag en liten grupp med barn på jobbet, jag fokuserar mycket på språk i denna grupp och då blev det ett nytt favoritspel där alla barn får chansen att uttrycka sig och diskutera med varandra vilket är kul. Ett av barnen fick frågan "Om du fick bestämma något, vad skulle du bestämma då?" Svaret kom efter en liten stunds tänkande "Då skulle jag bestämma att alla ska vara snälla och att man inte ska slåss." Fina underbara barn, älskar deras kloka tankar! <3

I onsdags så stannade en förälder utanför mitt kontor och sa att den dagen jag inte sitter på kontoret och säger godmorgon glatt så kommer han nog inte veta vart hen ska ta vägen, det börjar bli en härlig vana att mötas av ett leende varje morgon tyckte hen. Ytterligare ett guldkorn från den dagen var såklart att det blev en snabbfika med Lisa efter jobbet!

Igår var det många guldkorn, en bra dag med andra ord. Alla hjärtans dag, så himla mycket skratt i personalrummet! När jag tänker tillbaka på våra diskussioner så fnissar jag lite för mig själv fortfarande. Det blev också lite spänning efter bankrånet i Hässelby gård, idioti att råna en bank, men intressant att spana efter snygga poliser hehe + att jag alltid har velat vara med i Beck eller så och det kändes nästan som att jag var det för de var så mycket pådrag och drama haha! Sedan fnittrar jag lite åt andra roliga konversationer jag haft med fina människor i min omgivning och såklart att dagen avslutades med Lisa Nilsson.

Idag vaknade jag upp och tänkte sjukanmäla mig, kändes inte bra att åka till jobbet då jag hade så ont, men jag ignorerade min magkänsla (dumt, jag vet!) och åkte ändå. Hade ett jättefint samtal med en kollega om framtid och självförtroende. Hon peppade mig rejält, höjde mig till skyarna och blev nästan lite arg på mig för att jag förminskar mig själv och inte ser allt bra jag gör just nu. Gick hem från jobbet och kände mig lite mer värdefull och bättre på mitt jobb, så skönt att få avsluta veckan så med tanke på hur den började!

I helgen så ska jag VILA. Har så ont och tänkte faktiskt gå och sova redan nu.

Äntligen helg! En vecka med så otroligt mycket känslor. Kaos i ena sekunden, lite struktur och hopp i andra, minnesförluster, telefonsamtal i mängder, tjafs, stöttning, skratt, dåligt samvete, förvirring, förklaring. Ja, denna vecka har varit krävande. Har så ont, men kan inte sitta still. Vill massa men orkar inte. Skrattat, men varit ledsen. Hållit ihop på jobbet, men brutit ihop hemma otaliga gånger. Det är tufft. Det har varit en lång vecka känner jag och just nu undrar jag hur jag ska orka med helgen. Men jag kör på, för jag vill. Samvetet kan inte ställa in-kommer ändå ha ont och vara slut.

Min energi är som ett halvdåligt batteri. Ibland så lägger man ifrån sig batteriet och tänker att vilar det lite så fungerar det ett tag till. Sedan använder man samma batteri och det fungerar bra till en början och man börjar känna lite hopp, men efter ett tag så slutar det att fungera och tillslut så måste man ändå byta ut det. Lite så är det för mig. Jag tror att jag orkar, det känns bra till en början, men sen så försvinner orken sakta sakta och sedan däckar jag i princip. En natt med bra sömn, en dags vila eller en veckas vila när det är riktigt illa. Sedan på´t igen. Men redan efter första timmarna så börjar det om igen med det där halvdåliga batteriet. Så. jäkla. frustrerande!

Jaja, nu är det iallafall helg och jag har längtat i hopp om att jag får vila lite. Har varit en helt ok dag på jobbet iallafall med massa skratt och även allvar såklart :). Nu är jag så sjukt trött, men tänkte faktiskt försöka ta en liten tupplur nu efter att jag skrivit klart detta, sedan ska jag hoppa in i duschen, svira om till bättre kläder och åka in mot stan för musikal!

Fick en fin överraskning när jag kom till jobbet imorse, jag fick behålla den hihi.

Hej på er vänner! Åh vad jag är trött på att vara så här trött och ha så här ont. Jobb stod på schemat idag iallafall efter att ha varit hemma hela förra veckan för att ta igen mig. Tiden gick långsamt samtidigt som den gick fort, saker att göra nästan hela tiden som vanligt känns det som haha. Gick tidigare från jobbet för att åka vidare mot psykologen sen på eftermiddagen. Kom precis dit kan jag säga och fick ta en taxi hem då jag har så himla ont i min fot och i lederna.

Tycker ju inte riktigt om denna snökaos, men det var himla fint i förmiddags utanför jobbet! :)

Det viktigaste som jag vill säga om dagen kommer iallfall här nedan, så läs och bidra tack!

Världscancerdagen idag. Ingen borde drabbas av denna sjukdom, framför allt inte våra barn. Mitt hjärta går i tusen bitar när jag ser och läser om cancersjuka barn. Ta mig istället, bara barnen får vara ifred! Det fungerar ju inte riktigt så, men att bli månadsgivare var en självklarhet för mig! Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Det finns hopp, gå in på barncancerfonden och bli månadsgivare du också, eller Swisha valfritt belopp till 90 20 900 så räddar ni liv! Heja alla cancerkrigare därute, ni är inte ensamma. Vi är starkare tillsammans än vad cancern någonsin kommer att bli!

Fuck cancer!

Nu ska jag hoppa in i duschen, kram på er!

Hej på er alla finingar! Idag har jag haft en helt ok dag vilket varit skönt.

Kunde koppla bort och fokusera lite mer på jobbet idag än igår, fortfarande så kommer verkligheten ikapp mig och jag blir påmind, men har inte alls fått samma ångestkänsla i kroppen. Det kan ju också ha att göra med att jag började dagen med frukost tillsammans med barnen och sedan några timmar senare så hängde jag i barngrupp ett tag, mest bara häng haha. Spelade spel, byggde pärlplattor och gjorde en stor tågbana ihop. Kul och härligt att få hänga lite med barnen men påfrestande på andra sätt.

När vi alla var lite tisdagströtta men ville göra pärlplatta fast deg och lego var närmast istället för själva plattan, då fick vi använda fantasin ;).

Sedan blev det lite kontorsjobb för att på eftermiddagen åka vidare till psykologen. Har verkligen haft ångest över detta besök, ett riktigt tufft besök blev det och jag klarade mig igenom det. Har så svårt att inte ha för höga krav på mig just nu både på jobbet och överallt, vill prestera men orkar inte och då får jag sjukt dåligt samvete. Jaja, det kanske går över så småningom. Hade ett möte ikväll inbokat, men det ställdes in igår så istället kommer jag att ägna resterande av dagen till att sitta i soffan och kolla på serier!