Jag har fått så otroligt mycket kärlek under veckan så jag vet ärligt talat inte vad jag ska göra! Jag måste vara den lyckligaste människan på jorden som har så fina vänner och bekanta som stöttar mg genom vått och torrt. I dom mörkaste stunderna så dyker som närmaste och dom betydelsefulla upp som man iband bara tar för givet...

Här kommer ett urval av kärlek från mina fina fina vänner, släktingar, bekanta mm. Orkar inte riktigt hålla på att redigea varenda sms jag har fått under veckan men jag kan säga att jag går ibland bakåt i inkorgen för att läsa alla igen när jag känner att jag behöver bli lite peppad. Alla fina sms, alla ord, alla, hjärtan, ALLT stöd som jag har fått denna vecka har betytt så oerhört mycket och jag hoppas att ni fortsätter stötta mig på det här sättet under denna tid för tro mig, det hjälper enormt! Tack, tack TACK! <3

Äntligen fredag! Sista dagen på första behandlingskuren var det idag. denna gången fick jag klara mig utan mamma, det är helt sjukt vad man tar sina föräldrar för givet i dessa lägen asså! Men det gick bra, var ju bara 2 timmar jag var där och nu ska jag inte tillbaka dit förs måndag efter veckan som kommer. Hoppas verkligen att jag kommer må bra under veckorna så jag kan få praktisera lite mer och börja leva lite mer normalt.

Vad har hänt under resten av dagen då? Pappa hämtade mig vid ks imorse när jag var klar sedan åkte vi hem och åt lunch och jag tog en liten promenad. Vid 12 satte vi oss i bilen för att åka in till stan och prova lite peruker åt mig, fastnade för några fina så det blir nog bra det här! 

Mitt humör går väldigt mycket upp och ner om dagarna, när jag mår det minsta illa så blir jag helt sänkt och känner att jag inte orkar kämpa mer, i onsdags bröt jag ihop totalt och att bara sket sig. Om jag hade ledsnat på att må dåligt på tredje dagen redan hur ska jag klara av att må dåligt under 3 månader då!? Dagar som idag då jag har mått bra så inser jag ändå att jag klarar nog av att må dåligt i en vecka varje månad för att sedan må hyfsat och tillsist bli helt frisk från denna jävla cancern. Det kommer bli bra! Om jag har tur så är jag färdigbehandlad redan i April, håll tummarna för det hörni ;)!

Nä, känner att jag inte riktigt kan koncentrera mig och skriva som jag brukar så lägger nog ner för stunden. Jag ska  som sagt verkligen försöka ta upp bloggen lite bättre och skriva lite mer smarta inlägg men vi får se när det kommer, someday somehow!

Höres senare!

Yepp yepp, veckan börjar gå mot sitt slut, det är jag såklart jättelättad över. Är otroligt jobbigt både fysiskt och psykiskt att vara på sjukhuset några timmar om dagen varje dag denna vecka, men snart är det slut och jag kommer inte tillbaka förs om 2 veckor för nästa behandlingskur!

Det har faktiskt varit en bra dag idag, framsteg! Mådde illa på morgonen, men fick i mig lite frukost och jag lyckades kliva upp ur sängen, väl på sjukhuset så var det något fel så jag skulle inte få någon behandlings förs vid 10 (och jag hade fått tiden 8) så det var bara att vänta på att tiden skulle gå, jag sov och mamma, världens bästa mamma hon satt och löste korsord och gjorde lite ärenden på apoteket medans hon väntade. Vi kom väl från sjukhuset vid 12 istället för 10, sedan åkte vi raka vägen hem och åt lunch! Jag började få extremhuvudvärk så mamma och jag tog en promenad i friska luften på 30 minuter så jag skulle bli lite piggare. Mådde jättebra under tiden vi gick men när vi kom hem deckade jag på soffan i en timme, hehe. Ikväll ska jag bara ta det lugnt och gå och lägga mig i tid. jag mår bra nu men är som sagt väldigt trött och seg.

Hade tänkt att skapa en ny kategori här på bloggen men jag har inte riktigt hittat orken än, den som väntar på något gott väntar aldrig för länge säger man ju ;).

Nu, titta klart på biggest losers!

Bästa medicinen fick jag idag, vad vore mitt liv utan hästar och ridning? Fick fina fina prinsen idag igen och var såklart riktigt peppad trots trötthet och lite svagt illamående.

Orka inte skriva jättemycket denna vecka heller om lektionen men jag är jättenöjd verkligen! Bröjade med skänkelvikningar på ena långsidan och serpentiner på den andra med volter vid varje kon, det var liiite för mycket för mig att hålla koll på men jag tror jag fick koll på serpentinerna och voterna efter ett tag, Brolle var lite seg men efter ett tag så vaknade han och lyssnade riktigt riktigt bra när vi hade gott med utrymme. Skängelvikningarna var klockrena, verkligen! Dom sista i vänstervarvet kändes helt perfekta!

Gjorde samma sak i trav sen och då måste jag ju faktiskt erkänna att jag hade velat ha honom lite mera framåt men av någon anledning så tog det lite tid att få honom lite mer vaken. Skänkelvikningarna kändes inte lika bra som i skritt men ändå helt okej.

Efter en liten skrittpaus så samlades vi på volterna och fattade galopp från skritt. Han var otroligt pigg och tog skänkeln väldigt bra så jag fattade två gånger och galopperade några varv sedan vilade jag. Samma sak i höger, kände att jag hellre ville göra två bra fattingar och sluta när det gick bra.

I slutet så travade vi av hästarna fritt, red lite i åttor sedan la jag av för denna dag. var väldigt nöjd med dagens lektion och jag hoppas verkligen att jag orkar fortsätta rida som vanligt denna termin!

Hej alla fina! Denna dagen har gått så otroligt fort och jag har inte mått så bra så tyvärr har bloggen blivit lidande, men ni kan vara lugna, tittar in iallafall minst en gång om dagen för att uppdatera er hur livet går ;).

Som sagt så var det andra dagen på första behandlingsveckan idag. Har mått illa ungefär hela dagen, blev lite bättre n'r jag var på sjukhuset och fick lite kortison mm men när jag fick åka hem efter ett par timmer så kände jag av det igen, typiskt! Mamma och jag åkte iallafall in till perukshoppen efter KS, fick jättemycket hjälp och det känns tryggt att jag kommer få en peruk ganska snart, kanske redan nästa vecka om jag har tur ;).

Efter det var jag ganska slut så ville i stort sett bara åka hem och sova. Lillebror var så gullig och kokade lite ägg åt mig när jag kom hem eftersom jag var tvungen att äta men mådde så illa, så när jag hade ätit lite ägg så slappade jag i soffan resten av dagen. Passade på att sova lite oxå tills det var dags för middag, riktigt skönt!

Imorgon ska jag få den bästa medicinen som finns, ridning. Jag känner att jag behöver rida imorgon trotts lite illamående och trötthet, jag har redan ledsnat på att må dåligt så behöver något som piggar upp mig. OM jag är taggad! ;D

Nu ska jag kika klart på Halv åtta hos mig!

Guldbaggegalan ikväll på SVT 1 klockan 20:00? Jag ska iallafall titta och hoppas på att Helen Sjöholm får gå hem med ett pris! Eller iallafall att filmen "Simon och ekarna" kanske får något pris. ;)

Hallå söta människor som kikar in här!

Dagen har spenderats på sjukhuset. Kom till öron, näsa, hals mottagningen i vild panik klockan 0900 imorse. Picc-linen blev insatt efter lite strul att hitta bra blodkärl mm, men har man trevliga sköterskor omkring en så klarar man faktiskt det mesta!

Efter det så gick jag ner till röntgen för att kolla att picc-linen satt rätt och bra och därefter så var det bara cellgifterna kvar. Var väldigt nervös för att må dåligt men det gick som en dans hela dagen! Klart det är jobbigt att vara på sjukhus hela dagen men jag blir ändå väldigt glad och lättad när det för en gång skull går som man vill att det ska gå! Nu är det bara att hålla tummarna för att jag kommer må bra under hela behandlingen! 

Måste faktiskt tacka er alla som har skrivit på fejjan och messat idag, ert stöd hjälper verkligen! Kärlek till er <3

Men som sagt, nu är jag hemma och mår bra. Är trött och hungrig men det går ju att råda bo på! Nu ska jag slappa framför TVn hela kvällen hade jag tänkt :). Återkommer!

Hallå hallå! Hoppas eran helg har varit super! :)

Själv så hade jag nog behövt en helg som var fullbokad både för min skull och familjens. Igår var jag helt off, jag hade inte lust till någonting och jag grät för allt som hände. Idag har det varit bättre, mamma och jag har åkt runt lite överallt och handlat lite, mitt rum är ju faktiskt inte helt klart än så har fixat lite krokar, gardiner och tavlor, förhopningsvis så är allt klart i veckan så kanske bjuder på lite bilder :).

Imorgon är dagen med stort D. Första cellgiftbehandlingen. Jag är inte rädd, utan snarare lite orolig över att jag inte ska kunna klara av att leva ett normalt liv och att det kommer ta så lång tid innan allt detta är över. Såklart så vill jag inte tappa håret, vara trött, må illa och allt sånt men det som egentligen är jobbigast är att mina framtidsplaner kanske blir lidande...

Aja, blir kvar på ks hela dagen imorgon så det lär komma några inlägg under dagen...om jag mår bra!

Ha det!

Efter att ha suttit och redigerad och tittad igenom bilderna från ridlektionen i Onsdag så har jag insett att det är en hel del jag verkligen behöver träna på, såklart så finns det alltid något att träna eller finslipa på men jag har några punkter som jag verkligen ska försöka öva på denna termin.

1. Blicken-Jag måste lära mig att TITTA FRAMÅT! 

2. Sitsen-lär jag mig att titta framåt eller dit jag ska så blir sitsen automatiskt bättre, i galoppen måste jag tänka på att nästan luta mig framåt eftersom jag har en viss förmåga att luta mig för mycket bakåt och då sitter jag emot för mycket för att galoppen ska kunna bli bra.

3. Galoppen-Jag vet att Brolle själv har svårt med balansen i galoppen, men han kan ju faktiskt så jag kan inte skylla på honom, gör jag rätt så gör han rätt så är det. Därför måste jag lära mig att fatta galopp och även hålla igång och kontrollera galoppen i båda samlad och ökad. Skänklarna på rätt ställe, ställd häst, blicken framåt och lodrät sits! 

Övar jag på dessa tre punkter så tror jag att det kommer kännas och bli mycket bättre. Jag rider på en riktig stjärna nu som kan så himla mycket och det ska jag verkligen ta tillvara på! 

Jag hoppas verkligen att jag orkar rida som vanligt trots alla biverkningar jag kommer få, men jag ska göra allt jag kan för att orka rida en gång i veckan, kanske två vissa veckor till och med? Jag är otroligt motiverad och laddad, det var längesen jag var så här peppad och det känns så otroligt härligt att jag är tillbaka på banan igen och att jag faktiskt har en häst igen som jag litar på och kan utvecklas enormt på! Jag är redo, here we go!

Dagen spenderades på förskolan, fredagar är alltid lika mysigt tycker jag...barnen är lugnare och man själv är lite lugnare (och segare hehe). Nä, men det var en bra dag och som vanligt så ville jag inte gå hem när jag slutade, speciellt eftersom jag inte vet om jag kommer tillbaka nästa vecka...

Kvällen har spenderats på Vaxholms hotell med släkten. Min älskade mormor och morfar firar nämnligen guldbröllop idag och det firades såklart med släkten, vi har ju inte haft så ba relation med kusiner mm men jag är så otroligt glad över att det börjar ändras nu! Hade en riktigt trevlig kväll, trots omständigheterna :).

Det har blivit några ändrade planer under helgen. Imorgon hade jag planerat in att troligtvis rida på morgonen och på kvällen träffa Mimmi och amanda, dock så blir inget av detta av...tyvärr, eftersom jag känner att dom två sakerna var det jag verkligen ville göra innan behandlingen börjar, bara för att få tänka på annat. Men jag överlever nog ;).

Så har faktiskt ingenting planerat i helgen, fixa mitt rum bara isåfall...

Nä, nu tror jag nästan att jag ska gå och sova, eller snart iallafall...om jag kan, det går inte så bra nu när jag inser att det snart är Måndag och behandlingen börjar närma sig, ibland känns det som om jag lever min sista helg i friheten eller liknande, hur fan tänker jag då egentligen!? Skärp dig Elin, om ett år mår jag bättre än vad jag har gjort på flera flera år! KÄMPA!

Både igår och idag har jag kännt en sån besvikelse när jag har vaknat. Varför kan jag inte bara få fortsätta leva i drömmarna? När jag vaknar så inser jag verkligeheten och vad som komma skall och det är så lätt och skönt att sova, för då glömmar man bort det jobbiga. Jag skäms över att ajg känner så här, varför är jag besviken över mitt liv? Tolka det inte på fel sätt bara, ni kan vara lugna! ;)

Nu ska jag fixa ordning mig sen åker jag till praktiken, kanske sista dagen det får vi helt enkelt se.

Återkommr...

Förvirring, frustration, rädsla, panik, stress, hopp, trygghet, kärlek, kämparglöd....som ni kanske förstår så har jag massor av tankar i huvudet. Det pendlar väldigt mycket och kraftigt nu. Ena sekunden kan jag vara positiv och känna att allt kommer bli bra och sekunden efter det så kan jag känna panik och rädsla.

Fast egentligen vet jag inte vad det är jag är rädd för, jag vet ju att jag inte kommer att dö precis. Det är mer situationen tror jag som skrämmer mig, att allt har blivigt så stort och gått så fort fram helt plöstligt. Tror inte riktigt att jag har fått landat i beskedet än att jag verkligen ska få cellgifter.

Det jag kommer försöka göra är att plugga så mycket jag orkar men oxå att rida. Jag tror att ridningen kan vara en bra fysisk sak att göra oxå så jag håller igång, jag tror nästan att jag kommer prioritera ridningen före skolan i början, sen får vi se vad som händer.

Nej, nu ska jag sluta svamla och ta en kopp te, sen tänkte jag gå och lägga mig, det har varit en påfrestande dag idag.

God dag, god dag!

Har varit en väldigt hektiskt och påfrestande dag idag. Sjukhuset typ hela dagen, allt inför cellgifterna på måndag. Började med att göra ett hörselprov och fick reda på att det var över 10 år sedan som jag testade min hörsel, illa! Efter det blodprover och sen åkte mamma och jag hem en stund.

Vid 13 hade jag besök på radiumhemmet, aldrig kul att vara där med tanke på att min läkare är knäpp i huvudet! (Måste se till att ta tummen ur röven och fixa en ny tror jag!) när både jag och mamma hade gnällt och skällt ett tag så fick vi lite övrig info från sjuksköterskan, efter det så kändes det lite lättare att andas om man säger så. Innan vi åkte hem så var jag tvungen att ta ytterligare ett till blodprov.

Allt går som sagt i vågor nu, ibland är jag jättenervös, ibland har jag gråten i halsen och ibland så är jag helt lugn och bara tar dagen som den kommer...

Återkommer senare!

Äntligen fick jag rida igen! Var så grymt jäkla taggad och på bra humör när jag hoppade upp på Brolle, fina fina Brolle. Elin H var oxå med som fotograf hihi, men det krånglar med att ladda upp bilderna så jag bjuder på några någon annan dag.

Orkar inte skriva lika detaljerat som jag brukar göra men kan ta en liten kortis iallafall. Han hade gått lektionen innan så han var väldigt bra uppvärmd, mjuk i sidorna och lyssnade bra på skänkeln. Volter och skänkelvikningar på långsidorna i början av lektionen, gick helt ok. Tvivlade lite i skänkelvikningarna för det såg ut som om jag förböjde honom, men tydligen inte hehe.

Efter samma övningar i båda varven så kom vi på volterna och fattade galopp från skritt för att galoppera 5 språng och sedan skritt igen. Han var lite seg dom första fattningarna och formen var i princip katastrof, hej giraff! Men efter ett antal fattningar så började han lyssna riktigt riktigt bra på skänkeln och formen blev väl lite bättre. Det kluriga i galoppen är att jag inte kan använda benen och sätet på det sättet jag egentligen behöver eftersom jag fick så himla ont i magen, men förhoppningsvis så går det över snart!

I slutet så gick det väl sådär, formen blev bättre men inte helt bra, mitt fel i know men jag orkade inte hehe. Jag är ändå nöjd, men jag vet att både jag och Brolle kan bättre. Hoppas jag orkar rida nästa vecka, då jävlar! 

Klockrent stick från en av dom bästa Carola-låtarna!

"Alla mina tårar som finns kvar
Alla mina frågor som jag har, jag måste få ett svar

och hitta hem igen, jag väljer tro på framtiden

på sanningen om vem jag är."

Är jag 20 eller 2 år? Skrattade iallafall så jag nästan kissade på mig! Måste nog gå på toa typ N.U!

Åh, glömde ju skriva att det kom från Katrin Zytomierskas blogg!

Ta allt detta med en nypa salt, jag försöker bara få ner lite tankar för att verkligen se allt positivt med cellgiftsbehandlingen. Kanske fungerar det, kanske inte...time will tell.

Positivt:

• Det blir gjort nu så är det över sen
• Blir starkare psykiskt när allt är över
• Kommer bli frisk
• Jag är ung, har lättare att kämpa och sedan leva ett normalt liv
• Jag kommer närmre min familj och mina vänner

Dagen började på bästa sätt, praktik och massor av lovord och kramar från personalen, såå kul att vara tillbaka!! Dock så blev lyckan avbruten av ett telefonsamtal från radiumhemmet, cellgifter är bestämt nu och massor av kontroller skulle bokas + att jag skulle börja behandingen om ca 2 veckor.

Fortsatte iallafall att jobba vidare och bra var väl det, glömde bort allt jobbigt efter ett tag när jag hade varit med barnen och busat, helt sjukt vad barn kan göra en glad! Slutade vid 3 och åkte raka vägen hem. Fick ytterligare ett telefonsamtal från radiumhemmet på vägen hem, med besked att jag har tid där på Torsdag kl 13 och så börjar behandlingen redan på MÅNDAG! Jag drabbas av panik, gråter på tåget och tankar och frågor snurrade runt.

Tog därför beslutet direkt att åka till stallet för att prata med lite folk där, men mest av allt för att få något annat att tänka på. Hjälpte väldigt bra måste jag säga, har inte lika mycket panik och är inte lika rädd längre. Snarare jääävligt peppad inför ridlektionen imorgon!!!!

Så morgondagen består av praktik på förskolan och sedan rida! Kommer bli en bra Onsdag! :D

Nu ska jag äta choklad och titta på TV.

Ciao!

I slutet av November så skrev jag ett inlägg om stallet, om att jag ville uppskatta varje minut som jag var där, att jag ville längta till varje ridlektion och verkligen vara glad i stallet. För att citera det jag skrev "frågan är vart försvann jag i allt detta? Vart tog den Elin vägen som älskade hästar över allt annat på jorden? Som var i stallet 3 dagar i veckan, som var så glad och stolt över allt jag fick vara med om...Vart tog mitt riktiga jag vägen?" Läs hela texten här om ni är nyfikna. Jag trodde jag hade tappat mig själv och all motivation.

Men så är det inte. Den riktiga Elin sitter här just nu (eller egentligen igårkväll, tidsinställt lixom!) och skriver. Den Elin som älskar hästar över allt annat på jorden, hon som längtar till varje ridlektion, hon som bryter ihop bara av att tänka tanken på att hon kanske inte klarar av att rida så mycket under terminen, hon som bryter ihop när hon tänker på att hon måste prata med J om räkningen...Jag har hittat tillbaka! Jag har inte ridit på 2 veckor men det känns som 8 veckor, det har gått så långt att jag till och med drömmer om att jag sitter på hästryggen. Jag trodde att jag skulle klara av att äntligen få rida nu på Onsdag, men jag har så ont i magen och ryggen så jag tror inte att det är så smart. Fyfaan!

Fucking jävla cancer, elakartad tumör, förhöjda blodvärden eller vadfaan det nu heter och är som gör att jag ligger och tänker på att jag inte kan rida som jag vill!!! När jag väl hittat tillbaka till ridningen, när jag väl inser att jag saknar stallet, lektionerna och hästarna så måste jag förbereda mig på att jag kanske måste pausa i det jag behöver som mest!! Jag är så arg, så besviken, så otroligt ledsen....hur ska jag klara av detta om det slutar med att jag inte kan rida!? Ärligt talat så skrämmer den frågan mig...

Kanske blir 2012 ridsportens år!? Jerringpriset till Rolf-Göran Bengtsson, så värd det!

"Det skulle betyda mycket för mig, för ridsporten och för hoppsporten"