God eftermiddag på er vänner. Sitter just nu ute på balkongen med en kaffe i handen och försöker att smälta alla intryck efter att ha varit inne i stan på kärleksmanifestationen på Sergels torg. Mycket känslor och tankar så här i efterhand, men också även där. Det var så sjukt mycket folk som hade samlades vid plattan klockan 14:00. När jag gick runt där och la blommor på polisbilar och på staket och allt så kände jag för första gången att detta är på riktigt. Det är ingen mardröm utan detta fruktansvärda terrordådet hände i verkligheten och när man såg att människor stod och grät, kramade om varandra och tittade runt i tystnad så gick det inte att hålla tårarna borta.

Våra kära poliser har och gör fortfarande ett så himla bra jobb, de förtjänar alla kramar, alla blommor och all uppmärksamhet som de verkligen har fått. När de kom i ett tåg efter varandra då och då så flyttade folk på sig så de kunde komma fram och applåderna vällde fram. Så rätt!

Jag fick tillslut efter lite letande och envishet en väldigt bra plats så jag kunde se över en stor del av publikhavet och även scenen där det blev massa musik och bra tal.

Så vackert på något sätt att vi alla samlades och gjorde detta tillsammans! När Rickard Sjöberg som var konferencier bad oss alla att hålla armkrok och sedan ta en tyst minut, alltså så mäktigt och tårarna fortsatte att rinna!

Mest grät jag nog i början när Sarah Dawn Finer klev upp på scenen, trots att hon inte är helt återställd i rösten och sjöng "Moving on". Alltså, behöver jag säga hur mycket jag grät?! Nä, tänkte väl det! :) Det var ett bra tag sedan som jag såg henne live, så det påverkade nog lite också.

När allt var slut så gick jag en runda för att kika lite till, det är så otroligt vackert samtidigt som det gör så ont i en av att behöva se allt detta. Allt jag kunde tänka var typ "det hände verkligen, på riktigt. Precis där jag står nu."

Så mäktigt, overkligt och tragiskt på samma gång att vi samlades så många för att visa att kärleken över allt. Vi kommer att klara detta, tillsammans! Nu ska jag fortsätta njuta av min kaffe och samla ihop mig lite.

Jag lever. Jag mår bra. Var på jobbet när allt hände och förstod nog inte förs jag såg min telefon när jag hade slutat vad som egentligen hade hänt. Helt fruktansvärt. Jag är så ledsen, chockad och rädd. Inte Stockholm, inte min hemstad. Inte här, där allt ska vara så tryggt. Vad händer med världen? När ska detta få ett slut?

Med anledning av den eventuella terrorattacken i Stockholm city i eftermiddags så kommer jag att skriva om kvällens ridlektion imorgon. Nu måste jag fokusera på att få i mig mat, fixa andra praktiska saker inför imorgon och ta det lugnt. Försöka iallafall.

Be för Stockholm vänner, för de anhöriga till skadade och avlidna och alla medmänniskor som varit med om denna attack. Vi behöver det just nu. DE behöver det just nu. Jag är så glad att mina nära och kära mår bra!

Fy fan för detta!

Fredag: jobb mellan 08:00-16:00. Sedan direkt till stallet för ridlektion och tillsist hem för lite fredagsmys och tidigt i säng.

Lördag: upp klockan 05:00 (?!?!?!) för att åka mot Eskilstuna för ett möte med en av arbetsgrupperna i CUS. Sedan hem till Stockholm igen vid 12 och vidare mot Göta Lejon för att titta på de två sista föreställningarna av Bullets over Broadway (snyft!)

Söndag: beror lite på hur trött jag är efter lördagen, antingen sova och serier hemma eller in till stan för att pärla fuck cancerarmband, vi får se då helt enkelt! :)

Fredagspuss med en bild när jag var nyklippt och nyslingad för någon månad sedan.

Hej på er vänner. Oj vad lång denna dag har känts! Det har hänt så mycket och jag har varit helt slut i huvudet redan i början av dagen haha. Men nu sitter jag på bussen och är på väg till Stockholms läns ridsportsförbunds kansli för möte. Kom hem senare än vad jsg trodde igår kväll och kom då i säng senare än vad jag trodde, därav tröttheten kan jag tänka mig :). Under morgon och förmiddag på jobbet så var vi ute, bland annat så hade vi det årliga Maltesholmsloppet där alla förskolor i enheten samlades och sprang en raksträcka tillsammans. Sedan avslutade vi allt med korv med bröd ute på gräset, så mysigt och jag fick rysningar när alla stod och hejade på varandra! Resten av dagen så känns det som att jag bara har bytt bajsblöjor och blivit dränkt av sand i sandlådan haha. Nu är jag iallafall färdig med jobbet denna dag och det var så skönt att inte behöva jobba över som jag gjort de senaste två dagarna. Nu ska jag andas lite och fortsätta mot kanslit, Kramkram! 

Haha, insåg att jag fick med mig en medalj hem då jag helt glömt den runt halsen!

Yes, nu är jag hemma och ska alldeles strax släcka lampan för att sova. Det har varit en tung dag + att jag har börjat känna av halsont och huvudvärk, hoppas på att det är stress eller något annat, har verkligen inte tid och lust att bli sjuk! Under kvällen så har jag befunnit mig på Rival för en inspirerande föreläsning med Aron Andersson. Har aldrig lyssnat på honom tidigare, men följer honom flitigt på sociala medier. Det var ett tag sedan som jag såg att denna föreläsning låg ute, men bestämde mig ganska så sent att jag ville gå. Jag ångrar inte en sekund att jag gick för fy bubblan vad bra han var, ÄR! Massa skratt, lite tårar och massa inspiration om allt vad gäller livet. Det var mycket som jag tidigare hört och kände att "det där vet jag redan", men det var också mycket nytt som gav mer pepp och saker som jag känner att jag kan använda mig av både på jobb, ridsport och privat. Älskar arbetssätt som jag kan använda i fler områden, två flugor i en smäll liksom haha.

Som sista låt innan det började så spelade de Carola också, kunde ju liksom inte ha börjat bättre haha!

"Begränsad rill framgång" var kvällens ledord.

Andra delen av föreläsningen började med att Aron delade ut en check till barncancerfonden. 6 792 723 kr har han samlat ihop, helt galet mycket pengar!

Strax efter 21 så tackade han för sig och jag åkte hem, nöjd med kvällen. Nu ska jag ta en ipren och släcka lampan, natti natti!

Hej på er så här i farten! Har nyss kommit hem från jobbet och är fortfarande fast i det i huvudet. Det har varit en ganska så tuff eftermiddag idag. Men annars så har det varit en bra jobbdag bortsett från att den har gått i ett exakt från start! Är helt slut i huvudet, känner också att jag är alldeles för ambitiös då jag jobbat över två av tre dagar denna vecka som är första heltidsveckan, samtidigt som det känns som att jag fortfarande inte räcker till och ibland inte gör något bra jobb. Ja ni hör ju, massa tankar som snurrar! Känns iallafall bra att jag kommit hem nu iallafall. Just nu sitter jag och äter middag lite snabbt då jag om 30 minuter ska vidare in mot Rival för att gå på en föreläsning. Hade först tänkt att strunta i den när jag gick från jobbet, men då jag vet att det är en inspirationsföreläsning och jag känner mig ganska så oinspirerad i livet just nu så kanske det är bra att jag går haha. Nä vänner, måste koncentrera mig på maten nu, ciao!

Är en så viktig del i mitt liv. Men vad gör man när det känns som att den gör mer skada än nytta? När det känns som att vad man än lyssnar på så vill man bara gråta. När alla känslor bara sköljer över en. När all musik gör ont, när det känns för mycket helt enkelt.

Nu måste jag sätta på en podd och försöka sova

God kväll på er kära ni. Andra dagen på jobbet som heltidare och jesus vad trött jag är! Även idag blir det nog tidig sänggång, får liksom passa på de dagar som jag jag är ledig efter jobbet. Imorgon och på torsdag har jag fullt upp så kan tänka mig att det blir lite sent då vad gäller att dejta kudden :). Idag har jag nog gått igenom hela känsloregistret på jobbet, förbannad, ledsen, besviken, glad, pepp mm mm, ni fattar haha. Kändes iallafall skönt att dagen avslutades bra och att jag kunde gå hem med ett leende på läpparna istället för att vara ledsen eller nått. Det mesta löser sig. Det bästa på dagen var nog ändå i förmiddags när vi hade Bamsegympa tillsammans med våra småttingar och hade avslappning i slutet, då låg vi där på gräset tillsammans och tittade på träden, fåglarna och himlen. Så mysigt!

På vägen hem så pratade jag med Sofi i telefonen och nu har vi precis sagt hej då till varandra, vi pratar alltid längre än vad vi först hade tänkt haha! Tänkte gå och laga lite mat nu och resten av kvällen så blir det nog bara att slappa i soffan. Skönt det med! Planen efter jobbet var egentligen att Sara och Sofi skulle komma hit, men på grund av sjukdom så blev det tyvärr inställt. Vi får ta det en annan dag helt enkelt :). Nä hörni, middagen väntar, kramkram!