lyckopillerelin

Alla inlägg under december 2015

Av Elin - 31 december 2015 14:20


Hej på er. Att slänga in ett inlägg här innan det nya året börjar måste jag ju göra trots min brist på engagemang. Tycker att allt är så klyschigt just nu med nyår och helst av allt vill jag bara skita i att fira det. Orkar inte med alla nu lämnar vi det gamla bakom oss eller nytt år, nya möjligheter. Jag orkar inte tänka så, kan inte tänka så. Inte nu. Självklart hoppas jag att 2016 blir bättre, det blir det säkert! Detta år har verkligen varit som en berg och dahl bana för mig. Nu ska jag iallafall börja klä på mig inför ikväll. Ska möta upp Julia på centralen, vi ska äta långmiddag på Jensens, sedan Cabaretföreställning och tillsist fira tolvslaget hos mig, mys!


Gott nytt år på er alla fina, ta hand om er!

Bild från nyår 2012 tror jag :)

...

Av Elin - 30 december 2015 18:30



Bloggpaus. Igen.


Orkar inte. Vill inte.

Av Elin - 29 december 2015 19:54


Det är inte så kul just nu om man säger så. Har väl ingen större lust eller ork att blogga när jag är på detta humör, därav dålig uppdatering här. Nu ikväll gjorde jag ett försök att gå utanför huset, mamma och jag åkte upp till Vällingby för att jag behövde kirra nyårsoutfit. Efter cirkus 45 minuter ville jag hem och sova då jag var så trött och yr. Nu sitter jag i soffan igen men nyduschad och är helt utmattad. Hoppas ni har det roligare än vad jag har det om dagarna :).


Ett år sedan, skulle inte tacka nej för att åka tillbaka <3

...

Av Elin - 29 december 2015 00:47


Jag vill bara skrika tills jag inte orkar mer. Skrika ut all ilska, ångest, sorg och rädsla. Men jag kan inte. Vågar inte. Det är som att mitt huvud säger stopp och resten av kroppen bara lyder. Folk i min omgivning försöker peppa och vara glada, men jag blir bara irriterad. Kan folk bara låta mig få vara så här! Låta mig vara!

Visst är det konstigt. När man bara vill att alla ska dra, så vill man samtidigt att någon ska komma och säga att han eller hon förstår och att det kommer bli bättre.

Du är så töntig Elin. Väx upp!

...

Av Elin - 28 december 2015 16:17


Bloggpaus.

Av Elin - 27 december 2015 17:02


Förra året var det ett riktigt Sarah Dawn Finer år och jag skulle ju ljuga om det inte var samma sak detta år. Men jag väljer ändå att skriva om Helen Sjöholm detta år då jag aldrig har sett henne live så mycket som just i år. Jag kan nästan säga att jag började 2015 med Helen. Det har alltid känts som att jag inte haft möjligheten att få se Helen live förut då hon inte gjorde så mycket, men de senaste året så har det varit fullt upp för henne och det kommer att fortsätta vara så. Det har varit ett helt fantastiskt år och min kärlek till henne bara växer för varje gång jag får möjligheten att se henne live!


Mitt Helen Sjöholm år började den 31 januari då jag fick min önskan via Ung cancers önskelista uppfylld. Att få träffa Helen. När vi kom hem från USA så väntade det ett paket till mig från henne där hon hade skickat med lite olika saker och därbland två biljetter till Livet är en schlager. Efter föreställningen fick jag då träffa henne backstage. Alltså, fortfarande i särklass en av mina bästa dagar i mitt liv. Det kändes som att jag mötte Gud den kvällen. Det var så obeskrivligt mäktigt att få sitta och dricka te och äta melon och snacka om musik och livet tillsammans med en av sina största förebilder. Helen har liksom alltid varit någon som jag beundrat på avstånd och för en gång skull efter alla år så fick jag träffa henne. Obeskrivligt helt enkelt!


Efter det så blev det hela 10 gånger till som jag såg Livet är en schlager. Jag bakar ihop alla gånger men länkar till blogginlägget som jag skrev efter den absolut sista föreställningen den 30 maj. Under hela våren så åkte jag fram och tillbaka till Cirkus, spontanbokade biljetter och gick själv några gånger, fick gratisbiljetter av Julia och hittade massor av vänner att gå med, bara för att få se den fantastiska musikalen så många gånger som möjligt. Varje gång var det något speciellt. En blick från någon i ensambeln, en replik som man fastnade lite extra för eller något annat, i efterhand så har jag räknat ut att jag nog la drygt 4000 kronor på musikalen, men varenda krona var värt det och fick jag göra om det skulle jag inte tveka! Den bästa musikalen jag någonsin sätt, alla kategorier!


Efter den sista föreställningen av Livet är en shlager så dröjde det några månader innan det var dags att få se Helen live igen. Den 10 oktober var det äntligen dags för Peter Jöbacks hyllade turné I love musicals, denna gång hade han även Helen med på turnén och direkt när de gick ut med detta så bokade jag platser! Jag och Elin åkte till globen och frossade i musikaler! En fruktansvärt bra show, saknade kanske några storslagna hits, men att få se Helen och Peter tillsammans och deras passion för musikaler var oroligt häftigt! Det som var mest magiskt var nog att jag ÄNTLIGEN fick höra Helen sjunga "Du måste finnas" live. Obeskrivligt mäktigt när hela globen reser sig upp efteråt i applåder, det finns ingen som sjunger den låten som Helen!


Efter det så började det bli lite mera tätt mellan gångerna. Med tanke på allt som hänt under året med flyktingkatastrofen så ordnade Kulturhuset en välgörenhetsgala för att samla in pengar till ensamkommande flyktingbarn. Jag och Julia såg detta och skummade igenom namnen och stannade direkt upp när vi läste Helen Sjögolm. Biljetterna bokades och den 9 november var vi på plats. På första parkett dessutom. Den var något lång, det blev lite teknikstrul och annat, men när Helen kom ut på scenen så stannade tiden. Speciellt när hon sjöng "Hemma" från Kristina från Duvemåla.


Efter lite mer än två veckor senare så fick jag en fin julklapp av Julia. Hon hade mejlat Helen och lyckats fixa två gratisbiljetter till Helens Julturnépremiär i Uppsala den 26 november. Jag kanske inte var på det bästa konserthumöret av olika anledningar, men när hon började sjunga så kändes det som en självklarhet att jag var där. En otroligt bra premiär med mycket humor och otroligt mycket musikalitet på scenen!


Den sista gången för i år som jag såg henne live var här i Stockholm på Scandiascenen den 30 november. Självklart så hade jag ju bokat biljetter till hennes julkonsert i Stockholm i somras direkt när biljetterna släpptes. Pappa och jag åkte dit tillsammans och njöt i två timmar av hennes fantastiska röst. Det var som att vi knöt ihop säcken för 2015 tillsammans efteråt också. En månad in på året pratades vi vid efter Livet är en schlager och då på julkonserten, så hade hon tid att prata lite och kramas.


Trots detta år med så mycket Helen så känns det fortfarande helt övermäktigt att se henne live. Det kanske tar några år till innan jag vågar tro att hon verkligen finns på riktigt och inte bara på en datorskärm eller på en TVskärm. För 10 år sedan så studerade jag hennes sångteknik, jag studerade hennes mimik, hennes tajming och hennes fraseringar. Hon var den jag ville bli när jag själv stod och sjöng. Hade någon sagt till mig då att om 10 år så kommer ni träffas och hon kommer att veta vem du är, så hade jag förmodligen dött. Det är knappt att jag vågar tro på det nu heller. Tack Helen för allt du gett mig detta år. Alla fjärilar i magen av nervositet, alla tårar, alla skratt, all lycka, all musikalitet och alla minnen. Tack <3.

Av Elin - 26 december 2015 20:35


Kvällen har spenderats ute i Vaxholm hos min älskade mormor och morfar för lite julfirande, god mat, goda samtal och trevligt sällskap. En helt ok kväll med andra ord. Nu ska jag nog strax gå och sova, kanske blir en kopp te innan. Ska bli skönt att gå tillbaka till jobbet på måndag känner jag, nu räcker det med ledighet. Kram på er!

Av Elin - 25 december 2015 20:30


Jag har läst boken för några år sedan. Mamma och jag var på Rival och kollade på när Rheborg gjorde en enmansteater av den och nu var det äntligen dags att få se filmen. På premiärdagen dessutom och tillsammans med hela familjen. Sov mig igenom hela dagen ända fram tills vi behövde åka och nu ska jag snart gå och sova igen tror jag. Men vilken film! Rolf Lassgård var som gjord för att spela Ove och de hade lyckats fånga in det fina i hela berättelsen på ett fantastiskt sätt. Fick bita mig hårt i läppen i slutet för att inte börja gråta kan jag säga. Har ni inte läs boken, så läs den! Har ni inte sett Rheborg som Ove, så se den! Och om ni inte sett filmen än, så gör det! Fruktansvärt bra! Vill redan se den igen haha.




 

read my blog in your language!

bloglovin

“May the focus of my day be on the priorities of life. Love God, family and friends, take care of my health, and be the best I can be in all that I do.”

bloglovin

Elin heter jag, jobbar som förskollärare i Stockholm. Det som ger mig kraft är musik och de fyrbenta djuren hästarna.

Kontakta mig

elin_holmer@hotmail.com

Goltz syndrom är en sällsynt, ärftlig sjukdom som karaktäriseras av hudförändringar, men som också kan drabba många andra organ, som ögon, tänder och skelett. Syndromet förekommer företrädesvis hos flickor och kvinnor. Den exakta förekomsten är inte känd. Omkring 200 personer är beskrivna i den internationella medicinska litteraturen. Man känner endast till ett fåtal personer med syndromet i Sverige. Läs mer om mitt syndrom som jag lever med här.

Fråga mig

18 besvarade frågor

Sök i bloggen

Kalender

Ti On To Fr
  1 2 3 4 5 6
7 8 9 10 11 12 13
14 15 16 17 18 19 20
21 22 23 24 25 26 27
28 29 30 31
<<< December 2015 >>>

Kategorier

Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

   

   

   

   

Blogg listad på Bloggtoppen.se

Skapa flashcards