lyckopillerelin

Alla inlägg under april 2016

Av Elin - 30 april 2016 12:11


Oj, oj, oj vilken magisk kväll jag var med om igår! Lisa kom hit på eftermiddagen, vi peppade med skumpa, Adelemusik och massa gott att äta, sedan gjorde vi iordning oss och åkte mot Tele2arena. Vi var ute i väldigt god tid så när vi kom strax efter 18 så var det nästan ingen kö alls in till arenan. Efter att ha handlat lite souvenirer så tog vi varsitt glas bubbel innan vi satte oss på våra platser som var sjukt bra! På grund av extremt långa köer senare på kvällen så blev konserten 40 minuter försenad, men helt plötsligt så hör man att "Hello" börjar spelas, ljuset sänkas och publiken blir galen. Efter bara några sekunder så stod hon där på scenen. Helt sjukt vilket magiskt ögonblick! Efter det så efterföljdes 2 helt magiska timmar med skratt, sång och överraskningar!


Jag var jätteorolig att jag skulle bli besviken på att hennes röst inte var lika bra live, men satan vad bra hon är! En klass för sig helt klart! Det var många gånger jag kom på mig själv att bara sitta och gapa så dreglet nästan kom haha. Jag kan fortfarande inte tro att jag har varit med om denna magiska konsert. Att jag var en av de 31000 personerna som satt i publiken. Jag önskar att jag kunde vara i Adelebubblan i evigheter! Det känns nästan som en dröm. Så så så obeskrivligt och magiskt! JAG HAR SETT ADELE LIVE!


Av Elin - 29 april 2016 11:55


Hej på er fina ni. Ledsen för den dåliga uppdateringen här. Har varit så sjukt trött de senaste dagarna så jag har i princip jobbat, åkt hem, ätit och gått och lagt mig. Igår var det dessutom en kaosdag på jobbet. Full rulle hela dagen och jag med extrem huvudvärk. Stängde på kvällen och för första gången på denna termin så fick vi gå hem i normal tid. Jippi!

Vi har gjort en sjukt snygg NTA-sol!


Idag är jag hemma från jobbet. Imorse så besökte jag smärtkliniken. Efter mycket om och men så fick jag äntligen komma in. Har varit så sjukt nervös inför detta besök och jag gick därifrån så besviken! Ska behöva vänta i en månad till på att få gå vidare med detta! Allt tar så förbannat långt tid samtidigt som jag vill ha hjälp NU. Jag har ont NU! Så ja, det känns inte som att jag kom någon vart idag. Egentligen fattar jag inte varför jag var så naiv. Hade jag verkligen trott att allt skulle bli fixat bara på ett besök!?

Sjukhusklädd...


Nu är jag iallafall hemma, facetimar med Julia och ska snart äta lunch. Senare i eftermiddag kommer Lisa över, vi taggar med bubbel och lite annat gott, sedan åker vi in till tele 2 arena för att se ADELE!!! Så galet pepp!!

Av Elin - 27 april 2016 17:34


Det har tagit mig flera veckor att skriva detta inlägg. Jag har inte orkat och velat tänka på detta då det har gjort för ont. Fortfarande så gör det ont. Fortfarande så försöker jag att skjuta undan tankarna så fort de kommer, jag vill bara vakna upp ur denna mardröm. Men på något sätt så måste jag ta mig igenom detta och att skriva och prata om det kanske är ett steg i rätt riktning. Jag har fått ta lite i taget och låtit inlägget få vila några dagar innan jag orkat skriva igen. Det har också tagit sin lilla tid att bestämma sig om detta inlägg verkligen skulle puliceras. Men here we go, här kommer allt...


Jag har slutat rida. Några vet. Några har säkert räknat ut det själva och några kanske inte har haft någon aning. Men så är det. Den 8 mars red jag den sista lektionen. Inte den sista i livet, inte den sista på Vällingby. Men troligtvis den sista på Jissa och den sista på ett bra tag. Jag funderade fram och tillbaka i flera flera månader. Redan i höstas när jag insåg hur ont jag fick i kroppen av att jobba heltid så kändes det jobbigt. Tog en paus i en månad. Kom tillbaka i Januari och efter besked om att Åsa skulle sluta på tisdagar och några veckors försök efter det så hade jag bestämt mig. Det var bland det jobbigaste jag gjort i hela mitt liv. Att skriva på det där pappret. Att behöva säga det till sina vänner i gruppen. Att krama om Jissa från hennes rygg och veta att det var sista gången. Alla tavlor med hästar på åkte ned från väggarna, allt som gjorde mig påmind om stallet tog jag bort hemma. Mycket är fortfarande borta och ibland vill jag bara fly och stänga ned alla mina sociala medier när det blir för mycket hästar överallt.


Jag är så fruktansvärt ledsen över att det har blivit så här. Jag vet att jag har tagit detta beslut själv, men det betyder inte att det gör mindre ont. Snarare tvärtom. Att behöva sluta med något som man älskar är som psykisk tortyr. Helst av allt så skulle jag vilja ligga i sängen och skrika och gråta enda tills det slutar göra så här ont. Det känns som att mitt hjärta har gått i tusen bitar. Som att jag har förlorat en del av mig själv, en stor del av min identitet. Jag känner mig vilsen. Stallet har varit min barndom, min tonår och mitt andra hem i 17 år. Jag vet inte riktigt vem jag är utan hästarna och gemenskapen i stallet.


Vissa tycker att jag har tagit helt fel beslut. Att jag borde försöka lite till. Att jag inte borde gett upp något som jag kan vara bra för mig. Det får mig ofta att ångra mitt beslut. Målet är ändå att försöka komma tillbaka i höst, Men sanningen är att jag inte vet vad jag har att komma tillbaka till och om jag verkligen orkar. Just nu så vet jag inte ens om jag klarar av att vara i stallet. Egentligen så borde jag åka dit för att säga hej och klappa på Jissa, men jag vet inte om jag klarar det. Jag är så rädd för att det kommer kännas för mycket. Att jag kommer bryta ihop. Om jag knappt klarar av att tänka på hästar och stall, hur ska jag då klara av att vara där?


Det spelar ingen roll hur många gånger jag får höra att jag alltid kan komma tillbaka, att hästarna alltid kommer vara en del av mig, att det händer massa andra roliga saker i mitt liv och att jag borde försöka fokusera på det istället. Jag vet det, tro mig. Men det känns inte så kul just nu. Det känns som att allt jag levt för och trott på har gått i spillror. Att allt jag kämpat för bara har varit i onödan. Av olika skäl. Jag är helt förkrossad. Jag skulle vilja be er att låta mig få vara det. Tills det har lagt sig. För just nu så blir jag bara mer ledsen och arg över att höra att allt kommer att bli bra. Det har nästan gått två månader sedan sista lektionen, men det känns fortfarande som att hela min värld har rasat samman.

...

Av Elin - 25 april 2016 22:53


Gick och la mig i sängen strax efter 21 för jag var så trött. Har fortfarande inte somnat. Avskyr att jag har så svårt att somna! För mycket tankar som snurrar, så jag sitter nu i soffan och försöker andas, dricka lite vatten och sedan gör jag ett nytt försök. Att klockan ringer klockan 6 imorgonbitti kan jag tyvärr inte göra så mycket åt. Lär vara trött som ett as. Nä vänner. Nu börjar vi om Godnatt!


Av Elin - 24 april 2016 10:25


Hej på er vänner. Nu har jag tid att sätta mig ned och skriva om igår kväll. Inte nog med att man tillbringade några timmar med att äta lakrits, på kvällen åkte jag och Elin in till Cirkus för att se Jonas Gardells show. Vi intog våra platser på första parkett och insåg att vi kom sjukt nära! Det var lite nackspärrsvarning eftersom han stod så nära scenkanten hela tiden. Han är ju mästare på att blanda skämt med allvar, det finns ingen annan förutom typ Sarah som får mig att gråta och skratta på samma andetag. Dock så tycker jag inte att denna show var bättre än Mitt enda liv som jag såg två gånger. Den var det mer fart och fläkt i. Men denna show var det mer Jonas, eller det kändes mer nära. Galet mycket skratt självklart och tårarna kom när han började prata om Livet är en schlager och sjöng en låt därifrån. En väldigt bra föreställning iallafall och jag rekomenderar er att se den!


Av Elin - 23 april 2016 16:22


Då var det bara att checka av årets lakritsfestival! Nyss hemkommen från Annexet ädr jag, Sofi och Anna har spenderat eftermiddagen och ätit lakrits så det stått ut genom öronen, typ. Det har ju blivit en riktig tradition för oss att gå tillsammans varje år. I år är det tredje året som vi är där och vi kände nog ingen riktig wowfaktor detta år. Det är liksom inget nytt. Men trots det så kom vi alla hem med flera kassar av massa lakrits, så helt missnöjda var vi inte hehe. Tror att vi lyckades gå igenom allt på kanske 2,5 timmar iallafall, sen var vi helt slut i kroppen och kände oss otroligt mätta på lakrits. Då gick vi till centrum och satte oss på ett fik och åt lite innan vi begav oss hem.


Av Elin - 21 april 2016 14:37


Tänkte att jag kunde bjuda på lite bilder från lägenheten.


Hallen.

Rummet till höger där den vita mattan ligger kommer jag dock inte visa, är fortfarande kaos där hehe.


 

Toalett från två vinklar


Sovalkov


Vardagsrum


Matplats


Kök


Det är lite smådetaljer kvar att fixa. Typ som lite bättra matta till hall och matplats, hela klädkammaren, ett barbord precis vid ingången till köket som kommer när den kommer och så lite tavlor att hänga upp. Man kommer väl aldrig att bli helt färdig antar jag :).

C.

Av Elin - 20 april 2016 14:57


En bild och tusen känslor. Hon fick mig att fullkomligt bryta ihop. Efter månader med känslor som jag inte vågat släppa ut och hon är den som får mig att våga. Det går inte med ord att beskriva min kärlek till denna kvinna. Hon finns alltid där när jag som mest behöver henne.  Någon gång så hoppas jag att jag får möjligheten att ge tillbaka allt som hon gett mig i mitt liv. På något sätt så tror jag att Gud har fört oss samman. Han vet allt redan. Han vet när och varför jag behöver henne extra mycket.

 


Om jag bara kunde få krama om henne nu...

 

read my blog in your language!

bloglovin

“May the focus of my day be on the priorities of life. Love God, family and friends, take care of my health, and be the best I can be in all that I do.”

bloglovin

Elin heter jag, jobbar som förskollärare i Stockholm. Det som ger mig kraft är musik och de fyrbenta djuren hästarna.

Kontakta mig

elin_holmer@hotmail.com

Goltz syndrom är en sällsynt, ärftlig sjukdom som karaktäriseras av hudförändringar, men som också kan drabba många andra organ, som ögon, tänder och skelett. Syndromet förekommer företrädesvis hos flickor och kvinnor. Den exakta förekomsten är inte känd. Omkring 200 personer är beskrivna i den internationella medicinska litteraturen. Man känner endast till ett fåtal personer med syndromet i Sverige. Läs mer om mitt syndrom som jag lever med här.

Fråga mig

18 besvarade frågor

Sök i bloggen

Kalender

Ti On To Fr
        1 2 3
4 5 6 7 8 9 10
11 12 13
14
15
16 17
18 19 20 21
22
23 24
25
26
27
28
29 30
<<< April 2016 >>>

Kategorier

Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

   

   

   

   

Blogg listad på Bloggtoppen.se

Skapa flashcards