Vet inte riktigt vart jag ska börja...det här är inge kul längre, det är inge kul att sitta upp och känna att man inte kan försöka rida på riktigt, det är inge kul att hoppa av och ha gråten i halsen, det är inge kul att helt plötsligt inse att det man trodde att man inte kunde leva utan kanske man egentligen kan leva utan. Allt bara snurrar i huvudet, vet inte riktigt vad ajg vill, känner och ens tänker.

Tillbaka till ridlektionen. Red igång lite självständigt, han var seg och jag fick inte riktigt igång honom som jag hade velat, eftersom jag red Moulina förra veckan så var tyglarna fel inställda så fick trixa med det ett tag. Men iallafall, jag hade svårt att få honom ställd och i en bra form. Efter ett tag så fick jag ont i axeln så vilade och sen red jag innanför i högergaloppen. Fick honom i en helt ok form i skritten efter ett tag, men tappade honom ganska snabbt i traven. Vänstergaloppen provade jag några språng på, gick hel ok men inte bra. Gav upp rätt snabbt och travade innanför, gick lite sämre att få ner honom i vänstervarvet och jag gav upp ganska fort då jag helt hade tappat lusten att rida och började tänka på annat istället.

Dom gångerna Åsa sa att det såg bra ut tror jag inte på, det kändes inte bra helt enkelt. Vill bara glömma denna ridlektion och försöka tagga till nästa då jag ska prova att ta med gummisnodden. Jag förtjänar verkligen inte att få rida Brolle och i den grupp jag rider, jag sitter bara och lallar omkring på honom varje vecka. Vet inte ens om jag vill skriva på papperna för nästa termin...

Tjenixen alla fina ♥. Det var ett jäkla bra tag sedan som jag hade en sån här bra dag. Om jag tänker efter så var det nog senaste gången jag var på förskolan. Att vara där är som balsam för själen, att få träffa alla glada barn, att få välkommen-tillbaka-kramar från all personal och bara få göra det man älskar mest av allt, åh vad jag njuter.

Det hade räckt med en timme så hade ajg varit back on track att orka terminen ut och att få vara där i fem dagar gör det hela såå mycket bättre, kommer nog få en suverän födelsedag på måndag! På tisdag ska jag kanske få följa med min handledare på ett roligt uppdrag oxå. Inget är bestämt men jag hoppas verkligen att det blir av, spännandeeee!

Nu har jag äntligen fått sätta mig ner på riktigt. Var tvungen att laga middag det första jag gjorde när ajg kom hem, plus att slänga iväg några mejl och fixa jobbgejer mm. Såå skönt att få sitta haha. Ikväll står det ridning på schemat, hoppning dessutom. vet inte riktigt vad jag tycker om det men jag antar att det blir lite dressyr för mig istället.

Nä, ska kolla vidare på Greys anatomy nu så höres vi senare ikväll. Puss.

Godmorgon fina ni ♥. Jag hoppas till och med att mina värsta fiender (vilka det nu är...) har sovit bättre än vad jag har gjort denna natt. Jag tror inte att ajg har sovit så här dåligt sen jag gick på cellgifter faktiskt.

Tror jag somnade runt två på natten och då hade jag legt och vritit mig i tre timmar och gråtit, haft ont i magen och mått illa. Nej, inge kul har det varit alls! Det blev ju inte bättre av att man visste att man behövde sömnen och skulle upp tidigt idag lixom, då stressar man upp sig ännu mer.

Men men, nu är jag vaken, mår illa (tror jag är lite nervös av någon anlädning) men jag hoppas och tror att dagen blir bra. Ska ju trots att vara på praktiken hela dagarna i 5 dagar. Måste nog se till att klä på mig lite bättre sen är det dags att röra på sig.

Puss på er, ha en bra dag!

Fyfan hörni! Hade saltentan idag och det gick så dåligt som det bara kunde gå. Var lite nervig innan och ville helst av allt bara att den här dagen skulle gå fort så det var över, men jag vet inte om det känns så mycket bättre nu precis. Hade nästan lust att hoppa framför tåget på vägen hem för det gick så dåligt. 

Hela provet var knäppt, skitsvårt var det! Vissa begrepp hade ajg inte ens hört talas om och dom begrepp jag kände igen bandade jag ihop med varandra. Har aldrig varit så nära på att hoppa av denna utbildning som nu, kommer inte få gå vidare till termin 3 och min VFUplats kommer bli besvikna. Det är nästan värst, min handledre tycker ajg är ämnad för att jobba på förskola och att ajg är så himla duktig på praktiken men när det handrar om skolan så suger jag, får inte högre betyg än D och oftast inte ens det och det känns som om jag gör min handledare besviken när jag gör bra ifrån mig där men inte i skolan...

Hela den här terminen har jag haft motgångar känns det som, är det inte det ena så är det det andra. Vet fan inte hur länge jag pallar gå igenom det här.

Allt för den där jävla cancern som förstörde precis allt! Fuck cancer, jag hatar dig så jävla mycket!!

Har tillbringat kvällen med att titta lite grann på "Du får mig att känna" på TV3. Fortfarande kan det vara lite svårt att se vissa delar när dom pratar känslor och så, dels för att jag vet på ett ungefär vad man går igenom men oxå vem tycker inte att det är lite småjobbigt att prata om sorg?

Men iallafall, det jag ville komma till är att jag tycker att det är synd att dom hela tiden uppmärksammar just bröstcancer. Missförstå mig inte nu, jag tycker såklart att det är jättefint och bra att dom uppmärksammar det och får in massvis med pengar, det räddar ju liv herregud. Det jag menar är att det finns så himla mycket andra cancersorter som oxå behöver hjälp och bli uppmärksammade och få mer fokus på sig, hur många har hört om det blåa bandet tillexempel?

Den här "Rosabandetgalan" som sänds snart tycker jag att dom borde tänka över lite mer. Varför inte göra en Cancerfondengala och så går pengarna till all sortes forskning? Bröstcancer, barncancerfonden, ung cancer, ja ni hajar grejjen. Säger än en gång att jag inte tycker att rosabandetgalan är fel, utan att man borde försöka uppmärksamma sjukdomen cancer i alla sammanhang och inte bara bröstcancer. Oavsett vilken cancer man har kommit i kontakt med så är det lika jävligt och lika viktigt. Som sagt, borde man inte försöka att rikta in sig på hela cancerfonden istället?

En sak jag känner att jag vill nämna är att jag ABSOLUT inte tycker och tänker så här bara för att just jag och min pappa har drabbats av olika sortes cancer. Såklart så kanske jag blir lite mer uppärksam när jag hör ordet cancer eftersom jag vet vad det innebär men det här är en sak som jag har funderat över under många år.

Fuck cancer, peace out!