lyckopillerelin

Inlägg publicerade under kategorin Fuck cancer

Av Elin - Lördag 23 juni 23:28


Jäkla cancerspöken, försvinn ur mitt huvud! Jag är starkare, men ibland gör du så jag tvivlar på både mig själv och min kropp...

Försvinn bara!

ANNONS
Av Elin - Tisdag 22 maj 22:19



Ibland så kommer den och jag blir helt knäckt. Ibland är den starkare än mig och oftast så kommer den när jag som minst anar det. Ibland så kommer den, dödsångesten. Ångesten som äter upp hela mig. Ångesten som gör att jag tappar allt. Att jag tappar all kontroll över mitt liv och kroppen bara skriker för att försöka ta bort allt som gör ont.

 

Tårar. Illamående. Sömnsvårigheter. Ilska.

 

Jag blir förlamad både fysiskt och psykiskt och vet inte vad jag ska göra för att det ska kännas bättre. Jag blir arg. Arg för att den tar över. Arg för att jag inte orkar vara strark. Arg för att jag inte litar på min kropp. Arg för att det ska behöva vara så här....

 

Det kommer att bli bättre, jag vet det. Men just nu så gör allt bara så jävla ont.



ANNONS
Av Elin - Onsdag 25 april 21:34


Ibland kommer ångesten, när man som minst anar det. Jag hör min psykologs ord eka i huvudet och försöker att ta till mig det...

?Ta det lugnt. Du har tid. Du kommer inte att dö. Inte än.?

Du kommer inte att dö
Du kommer inte att dö
Du kommer inte att dö

Jag kommer inte att dö.
Jag kommer inte att dö.
Jag kommer inte att dö.
Jag kommer inte att dö.

Andas Elin.



Av Elin - Måndag 5 mars 21:41


Ni vet, vissa dagar är bättre än andra. Det går framåt, men när det är tufft så är det jävligt tufft helt enkelt. Tiden läker alla sår, men ärren sitter kvar och påminner mig om mitt livs kamp. Friskförklarad, men ångesten kommer alltid att finnas i närheten. Kanske lär jag mig med tiden, kanske inte. Hur som helst så avskyr jag att cancern är en del av mitt liv och att den har förstört så mycket i mitt liv! Jag vet inte riktigt varför jag känner så här ibland, vill bara få ett slut på det!
Jäkla skitcancer!!

...

Av Elin - Fredag 9 feb 22:36


Var inte riktigt beredd på detta. Denna ångest. Varför nu?

Jag trodde att jag hade lärt mig, vuxit, blivit klokare och starkare. Men likt förbaskat så finns du där omedvetet och påminner mig om allt.

Varför kan du inte lämna mig ifred?!
Räcker det inte nu?

JAG HATAR DIG CANCERJÄVEL!



Av Elin - Söndag 7 jan 12:56


Jag fick frågan för några dagar sedan vilka låtar som var mina anthems under tiden som jag fick cellgifter, eller egentligen hela cancerresan. Några låtar var självklara, några hade jag glömt lite och några gick i perioder. Här kommer iallafall 4 av de mest spelade, utan inbördes ordning.


Jag tror att under hela resan så lyssnade jag nog mest på Carolas "Så länge jag lever". Denna låt har nog följt med mig under både jobbiga och glada stunder i livet ända sedan barnsben. Så länge jag lever, tänker aldrig nånsin ge upp. Så enkelt är det! Jag hade till och med skrivit upp denna textrad på en lapp i mitt rum så varje gång jag tittade in mot väggen så blev jag påmind om att orka lite till.

Den bästa versionen från Jubileumsshowen 2003!


Den andra låten spelade jag nog mest på repeat strax innan allt började. När ovissheten var som värst, när dödsångesten kom smygande och när jag kände mig som skörast. Sarah Dawn Diners låt "Standing strong". Sarah har lärt mig att det är okej att vara ledsen, skör och liten-men att det också är viktigt att tänka på allt det fina i livet och vara glad trots mörkret. Den låten gjorde (och fortfarande gör) mig glad och fick mig att tänka bort det jobbiga för en stund, ni vet en sådan låt som man bara fulsjunger högt och fuldansar till  . Nothing can go wrong when I´m standing strong. Cancern skulle inte få ta över hela mitt liv, jag ska bannemej visa att det går att vara positiv trots allt! 



När jag var klar med all behandling, försökte komma på fötter och tillslut började plugga och leva livet igen så hade jag en låt som jag lyssnade mycket på innan varje återkontroll. Jag minns tydligt en gång när jag var på väg hem från min förskola där jag hade praktik under förskollärarutbildningen och var så lycklig, trots att det om några dagar var dags för återkontroll. Jag dansade fram på Stockholm södras perrong och spelade Lalehs "Vårens första dag" på högsta volym. Ingen och inget skulle få stoppa mig längre, jag är inte beredd att dö än, som en del av texten är.


Just de veckorna när det var cellgiftsvecka så spelade jag faktiskt en hel skiva varje gång. När jag hade kommit fram till sjukhuset, fått igång droppen med cellgifter och min sjuksköterska sa att hon kommer tillbaka snart för att se hur det gick, så satte jag i hörsnäckorna i öronen och spelade Helen Sjöholms första album "Visor". Jag ville bara försvinna, ville sova mig igenom dessa timmar i sjukhussängen och då var det just Helens vackra röst som fick mig att ta det lugt och andas igenom timmarna.

En av de bästa låtarna från albumet.

Av Elin - 21 november 2017 19:30


God kväll på er! Oj vilken dag jag haft!


Det började med ett besök på läkarhuset som tog mycket längre tid än vad jag först trodde. Gick bra bortsett från att det lär bli ännu mera sjukhusbesök nu då det är annat jag behöver hjälp med och för att läkare inte håller det de lovade. Sedan så var det bara att gå vidare till blodprovsmottagningen för att ta blodprov för att kolla så cancern håller sig borta från mig. Det var ett tag sedan som jag tog blodprov och framför allt så var det ett tag sedan så jag blev så här sönder stucken! De två första sticken var från en fruktansvärt dålig stickare (är det sjuksköterskor som jobbar på blodprovstagningen? Haha nollkoll!) hon var iallafall dålig både fysiskt och psykiskt, när jag redan från början säger att jag är svårstucken så kanske man inte ska säga att man aldrig stuckit några på vissa av ställena på min arm. Men efter det när jag fick byta person så kändes det åtminstone bättre då hon var härligare och erfarnare, hon stack mig visserligen hela 4 gånger men då kändes det ändå acceptabelt och lättare då hon var trevligare haha. Så ja, min kropp har ju inte varit så samarbetsvillig idag om man säger så. Efter att ha tackat för mig så åkte jag vidare mot jobbet.

Haha härliga låttexter på blodprovsmottagningen ;).


Ja, mot jobbet var det jag. Det tog ju en himla tid på läkarhuset så jag kom fram till jobbet lagom till mellanmålet, vid 14. Trots att jag inte hade varit på jobbet under dagen så var jag helt slut! Det tar så himla mycket psykiskt för mig nuförtiden att vara på sjukhus så jag blir helt slut efteråt. Hade iallafall en jättemys stund med ett av barnen när vi tittade på massa bilder under hans förskoletid-så det blir det första guldkornet för dagen som jag tagit med mig hem. Vid 16 så var det dags för APT, vi började hos oss och sedan så tog vi oss vidare till en annan förskola i enheten för ett studiebesök. Vissa moment var givande och andra inte, som vanligt kanske :). Det andra guldkornet jag tar med mig hem är den hysteriska skrattattacken som blev till när jag trodde att en av mina kollegor tog upp en kondom ur fickan, vi skrattade så tårarna rann kan jag säga! Härligt avslut på jobbdagen med andra ord!


Nu har jag precis kommit hem. Ska öppna min Glossybox och sedan fortsätta att titta lite på Änglagård som jag började på igår. Dock så tror jag att jag inte orkar så länge då jag haft ont i halsen och varit lite hängig under dagen, då kan sömn göra susen. Nä vänner-Glossyboxen väntar!

Av Elin - 26 juni 2017 12:11


Jag har aldrig känt eller tyckt att jag varit ovanligt mycket på sjukhus i mitt liv. Har inte tyckt att det påverkat mitt liv så mycket. Visst har jag missat lektioner eller sådant i skolan när jag varit iväg, men har aldrig känt att det varit tungt. Förs nu. Jag har aldrig känt så mycket hat och så mycket förtvivlan över min funktionsnedsättning som jag gjort den senaste tiden. Det är proteser, det är smärta, det är sjukgymnastik, det är hy, det är tänder, det är ortopedläkare, det är mediciner och nästan varje besök resulterar i fler besök/kontroller och helst av en specialist som också skickar en vidare. Jag är så jäkla less på detta nu! Ska det vara så här i resten av mitt liv? Ska jag behöva vara borta så här mycket från jobbet som jag har varit? Ska jag behöva spendera mina semesterdagar för sjukhusbesök? Jag känner mig nästan som en fånge inuti min kropp, i ren frustration kan jag få rysningar på hela kroppen och jag bara vill skrika rakt ut, svårt att förklara den känslan men jag önskar ibland att jag bara kunde kliva ur min kropp och skaka av mig alla problem. Att bara få vara som alla andra någon gång.


Men vet ni vad det värsta är? Att jag känner så här. Att jag har blivit så här bitter. Att jag tycker synd om mig själv och gnäller över mitt liv. Jag vill inte vara en sådan person.


Nu har jag fått skriva av mig det värsta, hoppas att det hjälper! Idag gick det iallafall bra på sjukhuset.

 

read my blog in your language!

bloglovin

“May the focus of my day be on the priorities of life. Love God, family and friends, take care of my health, and be the best I can be in all that I do.”

bloglovin

Elin heter jag, jobbar som förskollärare i Stockholm. Det som ger mig kraft är musik och de fyrbenta djuren hästarna.

Kontakta mig

elin_holmer@hotmail.com

Goltz syndrom är en sällsynt, ärftlig sjukdom som karaktäriseras av hudförändringar, men som också kan drabba många andra organ, som ögon, tänder och skelett. Syndromet förekommer företrädesvis hos flickor och kvinnor. Den exakta förekomsten är inte känd. Omkring 200 personer är beskrivna i den internationella medicinska litteraturen. Man känner endast till ett fåtal personer med syndromet i Sverige. Läs mer om mitt syndrom som jag lever med här.

Fråga mig

18 besvarade frågor

Sök i bloggen

Kalender

Ti On To Fr
          1 2
3 4 5 6 7 8 9
10 11 12 13 14 15 16
17 18 19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2018
>>>

Kategorier

Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

   

   

   

   

Blogg listad på Bloggtoppen.se

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se