lyckopillerelin

Inlägg publicerade under kategorin Fuck cancer

Av Elin - Onsdag 7 nov 21:29


Ni vet uttrycket "Det kom som ett brev på posten". Så skrattretande sant.

Ett brev på posten och livet blir så där brutalt skört igen. Pulsen ökar. Paniken kryper på. Det kanske inte syns på mig, men inombords är allt totalt kaos. Sömnlösa nätter, ilska, förtvivlan, rädsla och hat. Ångesten som långsamt äter upp mig inifrån undertiden som jag väntar på det där läkarbesöket. Jag börjar känna efter mer, litar inte på min kropp. Den har ju svikit mig en gång, så varför skulle det inte kunna hända igen? Jag går runt och tänker att något dåligt ska hända mig. Ständigt rädd för att sätta mig i situationer som känns läskiga, där jag inte har kontroll. Jag kan ju dö.

Jag är friskförklarad men rädslan av att cancern kan komma tillbaka får jag leva med för resten av livet. Cancern kan lämna din kropp, men aldrig ditt liv som jag har fått lära mig från Ung cancer. Men jag hatar det! Hatar denna vidriga sjukdom! 


I december är det dags för en återkontroll igen. Jag är livrädd.

ANNONS
Av Elin - Torsdag 11 okt 22:23


När livet tuffar på. Ibland i motvind och ibland i medvind. När jag kan prata om det som något som hände för länge sedan och är över och förbi. När jag börjar känna mig starkare.

Det är då brevet kommer. Plötsligt så blir jag påmind om allt som hände för flera år sedan. Plötsligt är det som att jag befinner mig i kriget igen. Plötsligt så blir jag påmind om hur skört livet är.

Dags för återbesök i december för cancern. Jag är utskriven och friskförklarad från Radiumhemmet och går på vanliga kontroller vid Odenplan istället. Men trots det så går det inte att gömma sig för cancerspökerna, dödsångesten kommer och jag får lite panik inför detta varje gång det är dags.

Jag vet att jag är starkare än så här, jag vet att det är okej att känna så här.
Fuck cancer!

ANNONS
Av Elin - Lördag 23 juni 23:28


Jäkla cancerspöken, försvinn ur mitt huvud! Jag är starkare, men ibland gör du så jag tvivlar på både mig själv och min kropp...

Försvinn bara!

Av Elin - Tisdag 22 maj 22:19



Ibland så kommer den och jag blir helt knäckt. Ibland är den starkare än mig och oftast så kommer den när jag som minst anar det. Ibland så kommer den, dödsångesten. Ångesten som äter upp hela mig. Ångesten som gör att jag tappar allt. Att jag tappar all kontroll över mitt liv och kroppen bara skriker för att försöka ta bort allt som gör ont.

 

Tårar. Illamående. Sömnsvårigheter. Ilska.

 

Jag blir förlamad både fysiskt och psykiskt och vet inte vad jag ska göra för att det ska kännas bättre. Jag blir arg. Arg för att den tar över. Arg för att jag inte orkar vara strark. Arg för att jag inte litar på min kropp. Arg för att det ska behöva vara så här....

 

Det kommer att bli bättre, jag vet det. Men just nu så gör allt bara så jävla ont.



Av Elin - Onsdag 25 april 21:34


Ibland kommer ångesten, när man som minst anar det. Jag hör min psykologs ord eka i huvudet och försöker att ta till mig det...

?Ta det lugnt. Du har tid. Du kommer inte att dö. Inte än.?

Du kommer inte att dö
Du kommer inte att dö
Du kommer inte att dö

Jag kommer inte att dö.
Jag kommer inte att dö.
Jag kommer inte att dö.
Jag kommer inte att dö.

Andas Elin.



Av Elin - Måndag 5 mars 21:41


Ni vet, vissa dagar är bättre än andra. Det går framåt, men när det är tufft så är det jävligt tufft helt enkelt. Tiden läker alla sår, men ärren sitter kvar och påminner mig om mitt livs kamp. Friskförklarad, men ångesten kommer alltid att finnas i närheten. Kanske lär jag mig med tiden, kanske inte. Hur som helst så avskyr jag att cancern är en del av mitt liv och att den har förstört så mycket i mitt liv! Jag vet inte riktigt varför jag känner så här ibland, vill bara få ett slut på det!
Jäkla skitcancer!!

...

Av Elin - Fredag 9 feb 22:36


Var inte riktigt beredd på detta. Denna ångest. Varför nu?

Jag trodde att jag hade lärt mig, vuxit, blivit klokare och starkare. Men likt förbaskat så finns du där omedvetet och påminner mig om allt.

Varför kan du inte lämna mig ifred?!
Räcker det inte nu?

JAG HATAR DIG CANCERJÄVEL!



Av Elin - Söndag 7 jan 12:56


Jag fick frågan för några dagar sedan vilka låtar som var mina anthems under tiden som jag fick cellgifter, eller egentligen hela cancerresan. Några låtar var självklara, några hade jag glömt lite och några gick i perioder. Här kommer iallafall 4 av de mest spelade, utan inbördes ordning.


Jag tror att under hela resan så lyssnade jag nog mest på Carolas "Så länge jag lever". Denna låt har nog följt med mig under både jobbiga och glada stunder i livet ända sedan barnsben. Så länge jag lever, tänker aldrig nånsin ge upp. Så enkelt är det! Jag hade till och med skrivit upp denna textrad på en lapp i mitt rum så varje gång jag tittade in mot väggen så blev jag påmind om att orka lite till.

Den bästa versionen från Jubileumsshowen 2003!


Den andra låten spelade jag nog mest på repeat strax innan allt började. När ovissheten var som värst, när dödsångesten kom smygande och när jag kände mig som skörast. Sarah Dawn Diners låt "Standing strong". Sarah har lärt mig att det är okej att vara ledsen, skör och liten-men att det också är viktigt att tänka på allt det fina i livet och vara glad trots mörkret. Den låten gjorde (och fortfarande gör) mig glad och fick mig att tänka bort det jobbiga för en stund, ni vet en sådan låt som man bara fulsjunger högt och fuldansar till  . Nothing can go wrong when I´m standing strong. Cancern skulle inte få ta över hela mitt liv, jag ska bannemej visa att det går att vara positiv trots allt! 



När jag var klar med all behandling, försökte komma på fötter och tillslut började plugga och leva livet igen så hade jag en låt som jag lyssnade mycket på innan varje återkontroll. Jag minns tydligt en gång när jag var på väg hem från min förskola där jag hade praktik under förskollärarutbildningen och var så lycklig, trots att det om några dagar var dags för återkontroll. Jag dansade fram på Stockholm södras perrong och spelade Lalehs "Vårens första dag" på högsta volym. Ingen och inget skulle få stoppa mig längre, jag är inte beredd att dö än, som en del av texten är.


Just de veckorna när det var cellgiftsvecka så spelade jag faktiskt en hel skiva varje gång. När jag hade kommit fram till sjukhuset, fått igång droppen med cellgifter och min sjuksköterska sa att hon kommer tillbaka snart för att se hur det gick, så satte jag i hörsnäckorna i öronen och spelade Helen Sjöholms första album "Visor". Jag ville bara försvinna, ville sova mig igenom dessa timmar i sjukhussängen och då var det just Helens vackra röst som fick mig att ta det lugt och andas igenom timmarna.

En av de bästa låtarna från albumet.

 

read my blog in your language!

bloglovin

“May the focus of my day be on the priorities of life. Love God, family and friends, take care of my health, and be the best I can be in all that I do.”

bloglovin

Elin heter jag, jobbar som förskollärare i Stockholm. Det som ger mig kraft är musik och de fyrbenta djuren hästarna.

Kontakta mig

elin_holmer@hotmail.com

Goltz syndrom är en sällsynt, ärftlig sjukdom som karaktäriseras av hudförändringar, men som också kan drabba många andra organ, som ögon, tänder och skelett. Syndromet förekommer företrädesvis hos flickor och kvinnor. Den exakta förekomsten är inte känd. Omkring 200 personer är beskrivna i den internationella medicinska litteraturen. Man känner endast till ett fåtal personer med syndromet i Sverige. Läs mer om mitt syndrom som jag lever med här.

Fråga mig

18 besvarade frågor

Sök i bloggen

Kalender

Ti On To Fr
      1 2 3 4
5 6 7 8 9 10 11
12 13 14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2018
>>>

Kategorier

Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

   

   

   

   

Blogg listad på Bloggtoppen.se

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se