lyckopillerelin

Inlägg publicerade under kategorin Jag går i tusen tankar

Av Elin - Tisdag 12 feb 20:17


Vänner. Livet är inte alls kul just nu av olika orsaker. Nya saker händer varje dag och jag känner att jag inte riktigt orkar med allt. Just nu så känns allt så himla hopplöst. Framför allt så avskyr jag att vara negativ och bara skriva om dåliga saker här. Så tråkigt för er att läsa menar jag och jag blir less på mig själv för att jag är så ledsen hela tiden. Så jag tror att jag pausar här i några dagar och ska fösöka samla på mig lite positivitet innan jag tittar in här igen.


Tack och förlåt.

Ta hand om er. Kram!

ANNONS

...

Av Elin - Måndag 11 feb 19:24


Bryt ihop och kom igen.


Ibland så måste man bara försöka tro på de där klyscherna. Hur ledsen man en känner sig. Vill bara försvinna idag, den positiva känslan jag känt sedan i onsdags är totalt bortblåst. Nu är jag så förvirrad, så osäker på mig själv och vet inte riktigt vart jag ska ta vägen. Den känslan jag hade för några veckor sedan, att jag håller min koncentration ett tag, sedan kommer jag tillbaka till verkligheten och får lite panik av det. Just nu så känns allt så himla hopplöst och jag blir så frustrerad och besviken på mig själv för att jag inte klarar av ett litet litet snesteg eller motgång utan att helt bryta ihop.

 

Vart går egentligen gränsen när det är akut eller inte? Hur jobbigt ska det kännas innan man verkligen får säga att man inte orkar mer. Ställa in och skita i alla åtaganden?

 

Nä vänner, förlåt. Ska försöka sova nu. Vill bara sova och hoppas på att allt är bra imorgon. Att något mirakel har skett...

 

 

 


ANNONS
Av Elin - Fredag 8 feb 14:53


Äntligen helg! En vecka med så otroligt mycket känslor. Kaos i ena sekunden, lite struktur och hopp i andra, minnesförluster, telefonsamtal i mängder, tjafs, stöttning, skratt, dåligt samvete, förvirring, förklaring. Ja, denna vecka har varit krävande. Har så ont, men kan inte sitta still. Vill massa men orkar inte. Skrattat, men varit ledsen. Hållit ihop på jobbet, men brutit ihop hemma otaliga gånger. Det är tufft. Det har varit en lång vecka känner jag och just nu undrar jag hur jag ska orka med helgen. Men jag kör på, för jag vill. Samvetet kan inte ställa in-kommer ändå ha ont och vara slut.


Min energi är som ett halvdåligt batteri. Ibland så lägger man ifrån sig batteriet och tänker att vilar det lite så fungerar det ett tag till. Sedan använder man samma batteri och det fungerar bra till en början och man börjar känna lite hopp, men efter ett tag så slutar det att fungera och tillslut så måste man ändå byta ut det. Lite så är det för mig. Jag tror att jag orkar, det känns bra till en början, men sen så försvinner orken sakta sakta och sedan däckar jag i princip. En natt med bra sömn, en dags vila eller en veckas vila när det är riktigt illa. Sedan på´t igen. Men redan efter första timmarna så börjar det om igen med det där halvdåliga batteriet. Så. jäkla. frustrerande!


Jaja, nu är det iallafall helg och jag har längtat i hopp om att jag får vila lite. Har varit en helt ok dag på jobbet iallafall med massa skratt och även allvar såklart :). Nu är jag så sjukt trött, men tänkte faktiskt försöka ta en liten tupplur nu efter att jag skrivit klart detta, sedan ska jag hoppa in i duschen, svira om till bättre kläder och åka in mot stan för musikal!

Fick en fin överraskning när jag kom till jobbet imorse, jag fick behålla den hihi.


Av Elin - Torsdag 17 jan 22:15


Blir galen på att mitt humör går upp och ned hela tiden. Ena sekunden skrattar jag så tårarna rinner, andra sekunden hugger det till i hjärtat och det känns som att allt blir svart bara i livet, sedan blir jag överpepp på livet och är glad igen, sen har jag gråten i halsen och vill inte orka mer. Vill känna, orkar inte känna. Det gör bara ont och orkar inte det.

Så. Jävla. Jobbigt. Känner inte igen mig själv.

...

Av Elin - Tisdag 15 jan 21:34

Av Elin - Tisdag 15 jan 19:06


God kväll på er vänner! Har ni haft en bra dag? Min har varit väldigt bra, dock så kom livet ikapp mig lite nyss så just nu är jag så ledsen så jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen... Menmen, jobbet har varit bra iallafall. Massa skratt som vanligt, känns som jag satt i telefon hela eftermiddagen och resterande av tiden att planera morgondagen för det är så många sjuka. Men så är det ibland :). Jobbade 40 minuter extra idag också och så åkte jag och min kollega till Vällingby för att handla lite till jobbet. Det blev en liten längre runda än vad vi först hade räknat med, så vid 17 så tror jag att jag var hemma. Nu ska jag försöka torka mina tårar som inte kan sluta rinna och titta på ett avsnitt av The crown innan jag går och sover. Kram på er!


Vi fick ett piano till jobbet idag, så lyx!!

Av Elin - Lördag 12 jan 17:04


Okej, det här med att vara ärlig. Ska försöka uttrycka mig så ingen känner att de gjort fel eller nått, för det är inte ni som gör fel, det är jag.


Jag är så otroligt tacksam över att så många frågar hur jag mår, verkligen vill hjälpa och försöker att peppa mig nu när livet inte är på topp. Men, jag kan ärligt talat inte riktigt ta in all pepp just nu. Jag tar en dag i taget, jag försöker allt jag kan, men när jag får höra ord som "det löser sig", "du är stark", "bryt ihop och kom igen", "tänk positivt", "det blir bättre" så blir det nästan värre och jag blir mer ledsen, inte på de som säger det utan på mig själv. Tro mig, jag vill vara glad och positiv, jag känner inte igen mig själv och det gör mig så otroligt besviken. Jag vet allt det där om att tänka positivt, men jag kan inte.


Just nu så känns allt så svart och så fruktansvärt jobbigt, jag orkar inte vara glad hela tiden, jag orkar inte låtsas som att allt är bra, jag orkar inte, jag ORKAR inte, jag ORKAR INTE! Just nu känner jag mig mest bara ensam och förvirrad i allt detta. Allt jag vill är att få en kram och höra att det är okej att vara ledsen. Okej att vara rädd. Okej att tycka att livet är piss, att inte vilja kliva upp på morgonen, att bara vilja fly. Okej att känna precis det jag känner. För just nu känns det inte okej att vara ledsen och rädd. Hur mycket pepp jag än får så försvinner inte denna dödsångest, oro och alla andra känslor jag har inom mig. Jag försöker och försöker men varje gång efter att någon försökt peppa mig så är jag lika ledsen igen efter 5 minuter och så blir jag besviken på mig själv. Vet inte riktigt hur jag ska förklara då jag inser att allt detta säkert låter helknäppt. Det jag vill är att folk ska låta mig få vara ledsen när jag är det utan att man försöker få mig att bli glad, men också låta mig få vara glad när jag är det. För allt är inte svart exakt hela tiden. Låt mig bara få lite space då och då.


Tack igen, ni som stöttar mig och förlåt. Vet liksom inte riktigt hur jag ska ta in allt bara.

Av Elin - Fredag 4 jan 23:43


Någon dag, någon gång så kommer man till en punkt där det inte går att gömma sig mer. När det inte går att låtsas som att allt är okej. Känslor som ignorerats i månader börjar komma ikapp, eller snarare jag har blivit tvingad att börja känna och framför allt börja prata och gråta. Plötsligt så måste jag försöka sätta ord på tankar och känslor. Jävlar vad jobbigt det är, just nu vet jag inte hur jag ska ta mig ur detta mörker. Jag är så ledsen hela tiden, jag är så besviken över att jag är så här svag. Jag är så frustrerad över att jag lider av en sådan enorm separationsångest och jag är förkrossad över att jag inte kan rida när jag behöver det som mest psykiskt. Min trygghet som jag haft i hela mitt liv känns helt plötsligt så himla långt borta. Vill bara känna en hästmule på axeln och lugnet i stallet, men jag orkar inte ens ta mig dit och jag vet inte om jag hör hemma där längre....

 

Fan att det är så här. Fan!

 

read my blog in your language!

bloglovin

“May the focus of my day be on the priorities of life. Love God, family and friends, take care of my health, and be the best I can be in all that I do.”

bloglovin

Elin heter jag, jobbar som förskollärare i Stockholm. Det som ger mig kraft är musik och de fyrbenta djuren hästarna.

Kontakta mig

elin_holmer@hotmail.com

Goltz syndrom är en sällsynt, ärftlig sjukdom som karaktäriseras av hudförändringar, men som också kan drabba många andra organ, som ögon, tänder och skelett. Syndromet förekommer företrädesvis hos flickor och kvinnor. Den exakta förekomsten är inte känd. Omkring 200 personer är beskrivna i den internationella medicinska litteraturen. Man känner endast till ett fåtal personer med syndromet i Sverige. Läs mer om mitt syndrom som jag lever med här.

Fråga mig

18 besvarade frågor

Sök i bloggen

Kalender

Ti On To Fr
        1 2 3
4 5 6 7 8 9 10
11 12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2019
>>>

Kategorier

Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

   

   

   

   

Blogg listad på Bloggtoppen.se

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se