lyckopillerelin

Inlägg publicerade under kategorin Jag går i tusen tankar

Av Elin - Torsdag 13 juni 23:41


Varning för ett spy-galla-inlägg!


Det är många runtomkring mig som säger att jag gör lite mycket saker. Att jag verkar stressad. Har inte känt mig så stressad om jag ska vara ärlig. Men nu, det är helt sjukt! Jag vet att jag inte ska oroa mig i onödan, att jag inte ska måla fan på väggen i förtid och allt sådant, men jag kan inte stänga av alla orosmoment och min att-göra-lista. Är så jäkla less på att hela tiden få en käftsmäll varje gång jag hoppas på det bra. Varje gång när jag blir något motiverad i livet. Varje gång jag känner att det flyter. Jag är så less på att prata i telefon- att varje dag ringa ett nytt samtal till vården på olika sätt, till försäkringskassan, till ortopedtekniker, till läkare, arbetsterapeuter, tandläkare, psykolog, less på att ringa banken, lärarförbundet, posten, transportstyrelsen, rätta problem med beställningar. Less på att känna mig värdelös på mitt jobb, att varje dag känna att jag verkligen försöker göra mitt bästa men blir nedtrampad och oomtyckt ändå (nej, jag behöver inte vara älskad av alla, det är inte det det handlar om!) Är less på att verkligen försöka göra saker jag mår bra av men det räcker ändå inte till, less på att behöva ställa in saker jag mår bra av ibland, på att dagarna går så fort, att timmarna på dygnet just nu inte räcker till, att jag inte kan somna på kvällarna och vakna och känna mig utvilad. Jag är less på mig själv som verkar ha sämst disciplin och bara bokar in mer och mer fast jag innerst inne vet att jag borde vila, att jag aldrig lär mig. Jag är besviken på mig själv som inte orkar, som måste skriva detta inlägg och vara någon som gnäller och verkar tycka synd om mig själv. Less på mig själv som inte lever som jag lär, som säger att det är okej att känna precis som man vill men ändå får dåligt samvete när jag är negativ. Så less på alla hoppfulla klyschor. 

 

Jag är så övertrött. Så blandad av känslor. Så rädd att livet går så fort. Så stressad. 

 

Jag är bara SÅ förbannat less på att behöva kriga mot någon eller något varje jäkla dag just nu!

 

Måste försöka sova, andas och verkligen tro på att livet inte bara handlar om detta och inse att det finns något gott i varje dag och att jag bara kommer att bli starkare av detta kaos som jag lever i nu.

 

Imorgon är en annan dag.

ANNONS
Av Elin - Måndag 10 juni 17:24


Hej på er vänner. En relativt lugn dag har det varit idag, vilket är välbehövligt. Måndag och tillbaka på jobbet, vilket fantastiskt yrke man har när det är så här fint väder alltså! Känns som att både barn och personal är mycket gladare haha. Jobbade iallafall mina fyra timmar som innehöll möten och lite annat, sedan åkte jag till Vällingby för några ärenden som jag bara var tvungen att göra idag på grund av dålig komunikation på jobbet, men allt löste sig bra tillslut. Sedan tog jag en Uber och åkte till min psykolog, när jag satte mig hos henne så blev jag helt slut, höll typ på att somna i stolen haha. Det var ett ganska så tufft samtal idag om ångest och livet i det hela, vet inte hur många gånger som jag var på väg att börja gråta alltså. I onsdags när ångesten kom mot mig som en vägg så så var det välbehövligt med ett samtal idag känner jag. Ibland är det skönt att bara få spy galla om allt inför någon och sedan kanske kunna fånga upp några trådar tillsammans, idag var ett sådant samtal. Var helt slut efteråt!


Resterande av dagen så har jag bara tagit det lugnt här hemma och preppar lite extra inför imorgon då det är Skansen igen som kallar! Nu ska jag fortsätta att förbereda mig lite inför imorgon och sedan kolla på någon film tror jag. Ha en underbar kväll! Kram på er!

ANNONS
Av Elin - Onsdag 5 juni 22:23


Ibland så kommer den helt utan anledning. Den där grova ångesten som gör att jag får svårt att sova. Svårt att andas. Svårt att leva. Ångesten som bara äter upp och tar över hela mig. Jag kan längta, se fram emot saker, vara glad. Men helt plötsligt så tar den över allt och jag kan inte kontrollera den. Börjar tänka dumma tankar, spelar sorgsna låtar på Spotify och känner att jag inte orkar mer. Jag får dåligt samvete och känner mig så jävla svag, förstår inte vart den kommer ifrån. Jag borde vara mer glad, borde kunna stå emot. Borde vara mer tacksam. Borde, borde, borde. Jag fattar inte varför och jag vill bara försvinna från detta. Samtidigt som jag är så less på att höra och själv säga att allt kommer lösa sig eller kännas bättre så småningom så vill jag inget hellre än att bryta ihop i någons famn. Vara Elin 5 år för ett tag. Jag är så less på att falla tillbaka i gamla mönster. Att resa mig upp varje gång en motgång kommer. Att ständigt behöva fråga sig själv om det är värt det, om det räcker nu. Om det är akut. Att ständigt behöva tänka lite till, snart kanske jag får vila. Hatar detta! Hatar att jag är så här ojämn i humöret och att ångesten blir starkare än mig.

Av Elin - Tisdag 28 maj 19:36


Hej på er vänner. Blir en kortis här idag, mår inte så jättebra för tillfället av olika skäl, både fysiskt och mentalt. Det svänger ganska mycket i livet och vill egentligen bara att allt ska lösa sig och att jag ska behöva kämpa mig fram i vården. Ena stunden så skrattar jag gott åt eländet när en fot går sönder eller när barnen på jobbet leker med min armprotes, men andra stunden så vill jag bara kasta dessa proteser och glömma bort allt vad som innebär med min funktionsnedsättning. Vill bara vara frisk och fri. Känner mig så himla ensam i vården och ibland är det tufft när man inte kan låta bli att tänka att det ska vara så här för resten av mitt liv. För just nu känns det så. Så fort jag anar lite ljus i tunneln så åker man på en käftsmäll igen. Nä vänner, ligger faktiskt redan i sängen och tänkte läsa lite innan jag släcker lampan. Sorry för ett tråkigt inlägg, ny dag imorgon!

Av Elin - Måndag 13 maj 15:47


Vänner, en liten motgång och så känns livet förstört igen. Det krävs så lite och jag brukar inte vara såhär skör. Jag fattar att det är okej att det får vara så nu, men vill bara känna igen mig själv!


Trots att jag gick och la mig tidigt igår så var jag ändå så sjukt trött när klockan ringde vid 7. Gick iallafall upp, åkte till jobbet och jobbade mina fyra timmar. Ett kort samtal med min chef strax innan jag slutade och sedan blev jag så sjukt stressad och uppgiven för framtiden. Allt vad gäller jobb och framtid är bara lösa frågetecken som flyger runt just nu och jag blir galen på detta! Orkar inte ta beslut, orkar inte panera längre fram än några veckor känns det som och folk vill ha svar på svar på svar. Vill bara vänta ut och göra det jag ska tills jag får besked. Få lite ro, kunna ta en dag i taget. Varken orkar eller vågar tänka allt för mycket på framtiden. Så ja, åkte hem med mycket tankar i huvudet om jag säger så.


Nu känns det väl lite bättre. Om jag bara sitter hemma och tänker på allt detta så kommer jag bli så himla ledsen och uppgiven, så försöker väl att tänka på annat och låta huvud och själ få vila lite.

Lite pepp!

Av Elin - Måndag 6 maj 19:02


Hej på er vänner. Har ingen större blogglust idag, hade ett tufft samtal hos min psykolog i eftermiddags så det snurrar mycket tankar och känslor i kroppen fortfarande. Levt i ridsportsbubblan i helgen, var på musikal i torsdags, har varit glad och idag var det tillbaka till verkligheten, två avtackningar på jobbet på samma dag och sedan psykologtid. Bråkat med sjukvården, sagt ja när jag borde sagt nej, kämpa för min rätt, för min skull. Men ibland orkar man bara inte stå upp för sig själv. Klumpen i magen växer, vill stanna tiden ett tag igen, känna att allt är okej att känna, men samtidigt vara glad. Pendlar mellan alla möjliga känslor och på det inte må bra i kroppen.


Tänk att det är så svårt att vara snäll mot sig själv. Att det är så lätt att tappa bort sig själv i livet. Veta vem man är, vad man vill, hur man fungerar. Inse att man inte är så modig och stark som man verkligen vill vara.


Jag tänker en dag i taget, men att verkligen ta en dag i taget är svårt. Så idag blir det tidig sänggång, kanske rentav redan nu, vi får se.


Kram på er och ta hand om er!

Av Elin - Torsdag 2 maj 17:53


Nu börjar tankarna fara igen och jag känner att jag håller på att tappa tålamodet, hoppet och så känner jag mig faktiskt väldigt arg, uppgiven och ensam i detta. Haft ny benprotes några veckor nu och det känns så skönt, men samtidigt så får jag smärta i leden och knät istället. Är det inte det ena så är det alltid det andra. Ytterligare en liten liten motgång och nu känns det som att jag måste börja kämpa för att orka resa mig igen så fort som möjligt. Varför hjälper inget?! Varför vet ingen någonting?! Varför håller ingen med varandra?!

Har lagt detta tuffa beslut om amputation av högerfoten åt sidan i några månader, för jag kände att tankarna bara åt upp hela mig tillslut. Men nu börjar det göra mig påmind igen. All ångest, alla tänk om, alla frågor som inte går att svara på förens efteråt. De som säger stopp, de som säger kör! Den ena läkaren säger "Du är ung, vi provar allt innan du tar ett beslut." Den andra läkaren säger "Du är ung, du läker bättre nu och det är en "enkel" operation då den är planerad."


I slutändan så är det jag, bara jag som kan ta detta beslut. Jag kan få tips och råd, men i slutändan är det jag som måste plocka upp telefonen och säga ja eller nej. Just nu vet jag inte ens om jag ska säga kanske. Just nu vill jag bara att det ska hända något, att jag ska slippa gå alla dessa omvägar i sjukvården, vänta på läkarbesök för att det kanske hjälper mig. Har haft ont för länge nu och ibland så tror jag att jag börjar bli galen för jag bara känner mig så splittrad. Imorgon akutbesök hos ortopedteknikern, kanske hjälper det något. Ibland är det svårt att ta en dag i taget, men jag har tyvärr inget annat val än att kämpa mig upp ur sängen varje dag trots att fot och kropp skriker....

...

Av Elin - Söndag 28 april 21:20


Exakt så just nu. Har så ont i kroppen, blir ledsen och har lite mycket i huvudet. Nu har jag tagit medicin så jag förhoppningsvis kan somna lättare och hoppas att jag mår bättre i kroppen och knoppen imorgon. Att sova är verkligen den bästa medicinen mot allt och jag försöker verkligen att somna med positiva tankar tackvare poddar och ljudböcker, så slipper jag mardrömmar de flesta nätterna. Ska bli lite skönt att komma tillbaka till jobbet imorgon, det enda negativa är att det inte är någon sovmorgon haha. Hoppas att ni haft en bra helg, synd bara att den går så fort :). Natti natti!

 

read my blog in your language!

bloglovin

“May the focus of my day be on the priorities of life. Love God, family and friends, take care of my health, and be the best I can be in all that I do.”

bloglovin

Elin heter jag, jobbar som förskollärare i Stockholm. Det som ger mig kraft är musik och de fyrbenta djuren hästarna.

Kontakta mig

elin_holmer@hotmail.com

Goltz syndrom är en sällsynt, ärftlig sjukdom som karaktäriseras av hudförändringar, men som också kan drabba många andra organ, som ögon, tänder och skelett. Syndromet förekommer företrädesvis hos flickor och kvinnor. Den exakta förekomsten är inte känd. Omkring 200 personer är beskrivna i den internationella medicinska litteraturen. Man känner endast till ett fåtal personer med syndromet i Sverige. Läs mer om mitt syndrom som jag lever med här.

Fråga mig

18 besvarade frågor

Sök i bloggen

Kalender

Ti On To Fr
          1
2
3 4 5 6 7 8 9
10 11 12 13 14 15 16
17 18 19 20 21 22 23
24 25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2019
>>>

Kategorier

Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

   

   

   

   

Blogg listad på Bloggtoppen.se

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se