lyckopillerelin

Inlägg publicerade under kategorin Fuck cancer

Av Elin - 16 januari 2015 09:30


Trots att det snart har gått 3 år sedan som jag fick min cellgiftsbehandling så är det ständigt frågor som återkommer från alla möjliga människor och från alla möjliga håll. För att bringa lite klarhet i hur jag känner och tänker så tänkte jag att jag skulle svara på de tre frågor som jag får mest. 


Hur kändes det när du fick cancer?

När hela karusellen drog igång så var allt väldigt oklart för alla. Läkarna visste inte vad det var för något fel på mig, jag visste ännu mindre och jag var bara fruktansvärt rädd. Men jag visste inte riktigt för vad. I slutet av 2011 så hade jag fått reda på att cystan jag hade opererat bort sommaren samma år kanske var något elakartat, de skulle undersöka det mer och sedan återkomma. Kanske skulle de sätta in cellgifter eller strålning. Helt plötsligt, efter jul och nyår så fick jag ett telefonsamtal där de hade beslutat att ge mig cellgifter då mina blodprov var dåliga. Det var många olika slags läkare som sa att det kunde vara något elakartat men det var aldrig någon som sa att jag verkligen hade cancer. Jag förstod inte riktigt vad som hände utan allt gick bara snabbt, jag fick dålig information och helt plötsligt så låg jag i sängen på Radiumhemmet och fick cellgifter. Denna fråga är med andra ord väldigt svår att svara på, det tog ett bra tag innan jag kunde säga högt att det var cancer som jag hade och inget annat och när jag väl kunde säga det högt så kändes hela situationen så sjuk. Jag? Cancer? Vad kom det ifrån?

 

Var du rädd för att dö?

Både ja och nej. När man lever inne i "behandlingsbubblan" så är det inte döden man tänker på. Åtminstone inte jag. När jag fick reda på att jag skulle få cellgifter så var jag fruktansvärt rädd för biverkningarna! Jag tänkte inte på döden, jag tänkte inte på cancer utan jag tänkte bara på vilka biverkningar jag skulle få. Jag hade precis börjat plugga på universitetet och det jag oroade mig mest för var att behöva ta studieuppehåll, sluta rida och att jag inte skulle orka leva det liv jag levde. När behandlingarna väl började så blev livet helt plötsligt indelat i behandlingsmånader, istället för att bocka av en examination så bockade man av den första behandlingen, sedan den andra osv. Jag hade ingen tanke på döden, utan fokus låg på cellgifterna. Nu tre år senare, eller bara ett halvår efter min sista behandling så kom rädslan. Inte just för döden, utan för att inte finnas kar.

 

Hur kan du vara så stark?

Lever man i denna cancerbubbla så handlar det inte om att vara stark. Jag kan vara hur stark som helst, men det tar inte denna sjukdom någon hänsyn till. Cancer tar liv, men den tar inte allas liv. Hur mycket man än vill ge upp så har man ändå bara ett liv och det är livet man lever här och nu. Hur jävligt det än är så fortsätter det. Så många gånger som jag har tänkt "nej, jag orkar inte mer. Aldrig tar det slut." Men ändå så blir det en morgondag och jag fortsätter att leva. Jag har inget val. Människan är så mycket starkare än vad vi tror och när det väl handlar om liv och död så tror jag att vi väljer livet, omedvetet. För vad ska man annars välja? Sedan får man inte glömma att vi alla har olika problem att deala med, hur stort eller smått det än verkar så kan man må lika dåligt över dem. 

Av Elin - 15 januari 2015 09:30


Åh, det kom upp ett sådant klockrent blogginlägg från en tjej som är drabbad av Hodgkins lymfom som jag bara måste få dela med mig av. Det handlar om 5 olika kommentarer som cancerdrabbade är trötta på att höra, oavsett om det är sagt av välmening. Tycker verkligen att alla borde läsa detta inlägg, gör det om du är drabbad för att inte känna dig ensam, eller gör det för att du nästa gång du möter en cancerdrabbad kan uttrycka dig på ett annat sätt :).


Klicka på bilden för att komma till inlägget :).

Av Elin - 14 januari 2015 10:39


När jag gick på cellgifter så åt jag nästan hela tiden. På grund av all kortison jag fick så blev jag jättehungrig. Vissa dagar åt jag frukost tre gånger. Först gick jag upp vid typ 5 och lagade en omelett, sedan gick jag och sov igen, sen vaknade jag vid 8 ungefär och gick upp och gjorde en till omelett för att sedan gå och sova och tillsist så gick jag upp vid 11 för att laga en tredje omelett. Helt sjukt vad mycket omelett jag åt då, blev riktigt duktig på att vispa ihop en smet och slänga i stekpannan. Tyvärr så har jag tappat de skillsen nu då det ofta blir någon form av äggröra när jag tillslut ska vända på omeletten hehe.


En av många omeletter jag gjorde ;)

Av Elin - 12 januari 2015 10:00


Igår när jag stod i duschen så hände något som jag aldrig varit med om och jag blev så himla förvånad över min starka reaktion nu i efterhand. Eller, jag kanske förstår varför jag reagerade som jag gjorde men att jag skulle bryta ihop så som jag gjorde trodde jag faktiskt inte. Jag stod och gnuggade in shampoo i håret som vanligt och sen när jag tog bort handen från håret så kändes det som att jag drog bort en hel tuss hår, just i den milisekunden som jag trodde att jag hade dragit loss en hårtuss så tyckte jag till och med att jag såg den i handen framför mig när jag kollade. Jag fick panik! Alla minnesbilder från när jag gick på cellgifter och tappade allt hår bara sköljde över mig och jag började storgråta. Ni vet känslan när man precis vaknat från en mardröm eller något och de första sekunderna så tror man att allt är på riktigt innan man efter ett tag inser att det var en dröm. Ungefär så var det när jag tyckte att jag kände massa löst hår och såg det ligga löst i handen.


Det kanske låter jättetöntigt att jag reagerade så starkt på en overklig händelse, men att tappa eller att behöva raka av sig sitt hår mot sin vilja är otroligt mycket jobbigare än vad man först tror. Jag själv trodde inte att det skulle bli en sådan traumatisk upplevelse för mig som det blev. Den kvällen när mamma rakade av mig mitt hår kommer jag aldrig glömma. Jag kommer aldrig glömma hur ful och naken jag kände mig. Det är bland det värsta jag har varit med om och detta är något som många inte förstår för de själva varit med om det eller något liknande. Jag tror att jag började gråta igår av både panik men sedan av lättnad när jag insåg att allt bara var en overklig känsla och att jag såg i syne. Jag förstår inte riktigt vad detta kom ifrån och varför jag kände och såg det jag gjorde, men jag hoppas att det var första och sista gången det hände!


Denna bild väcker många känslor...

Av Elin - 9 januari 2015 20:30


Denna smärta är det värsta jag vet. Jag lovade mig själv att jag skulle vara starkare detta år, men det tog 9 dagar och nu har jag svikit mig själv, igen. Jag känner igen denna smärta, men just idag så har den varit extrem och den vägrar att försvinna. Jag mår illa. Jag skakar. Pulsen stiger och jag får tillslut säga åt mig själv att ta ett djupt andetag och andas lugnt för att jag inte ska drabbas av en panikångestattack. Allt jag egentligen vill är att bara skrika och gråta, men det går inte. Hur mycket jag än vill så är det som om jag inte har några tårar eller någon röst kvar. Det spelar ingen roll hur ofta jag får höra att jag inte ska oroa mig, att allt säkert ser bra ut eller att jag är stark och att allt kommer att bli bra. Jag är lika rädd att cancern ska komma tillbaka ändå, jag kan inte skjuta undan rädslan över att kanske förlora. Över att inte få stanna kvar. Samtidigt blir jag så himla arg på mig själv. Varför gör jag så här mot mig själv? Varför tillåter jag mig att vara så rädd? Varför är jag så negativ? Men sanningen är att cancern inte tar någon hänsyn till hur stark eller hur positiv jag är. Den kan komma och klampa in i mitt liv igen ändå, när som helst. När jag är som lyckligast eller när jag mår som sämst. Den kan komma och förstöra för någon annan person i min närhet och den tar förmodligen över någons liv just nu i skrivandets stund för någon där ute i världen . Eller så håller den sig borta från mig och mina nära och kära. Jag känner att jag ibland inte har någon kontroll över mitt liv, att kontollen istället ligger på läkarna var fjärde månad när det är dags se om cancern är borta eller kommit tillbaka. Detta gör mig så förbannad. Så ledsen och så hjälplös. Jävla skitcancer! 

Av Elin - 30 december 2014 15:00


Oktober.

Var på förskolan och hade det bäst!


Fick besked om att allt såg bra ut och att cancern inte hade kommit tillbaka, slängde en hel kassa med mediciner!


Pärlade på varannan söndag


Var på First aid kit konset med Lisa och hennes mamma


Tragglade med Billy på ridlektionerna.


Var på Bellas babyshower och gick all in på rosa


Sofi och jag var på inspelningen av Så ska det låta.


Gick på musikalen Chicago för först gången och blev frälst!


Åkte ner till Skåne för att hälsa på världens bästa vän! 



Fikade som vanligt hehe.


November.

Var på musikalen flashdance med Mimmi och blev även frälst i denna musikal!


Pärlande när jag kunde


Var på Chicago igen


Min födelsedagslunch på fridays


Det började hända saker i DUS igen.


Var på världens bästa kurs!


Tog ett besök på OT-center efter att ha skjutit på det i något år.


Fick börja rida på denna pärla igen<3


Hade sångträningar med barnen i stallet inför julshowen.


Var mycket i stallet over all för att jag mådde bra där.


Var på den bästa musikalen jag någonsin har sett-Livet är en schlager!


Sofi och jag var på Idols semifinal.


Kom tillbaka till skansen, men för julmarknad denna gång.


Inveg julen med Stockholm international horse show med Elin och hennes föräldrar.


December.

Min önskning via Ung cancers önskelista släpptes och under den första veckan i december så ringde de stup i kvarten för att berätta att min önskning hade gått i uppfyllelse!


Många kvällar spenderades i stallet för julshowen


Hade möte med FU-kommittén i Stockholm igen, en toppenhelg med gänget!


Nördade ned mig i musikhjälpen även detta år!


Fick träffa Sarah Dawn Finer <33



Kelly och jag önskade god jul på julshowen tillsammans med våra fantastiskt duktiga barn och ungdomar.


Och nu befinner man sig i Los angeles för att ladda på batterierna.


Detta har har gått så sjukt fort! Men trots det så tycker jag ändå att jag har haft ett bra år. Det har gått upp och ned som det gör för alla ibland, men jag har njutit otrolgit mycket av de saker som jag blir lycklig av så jag orkat med de jobbiga dagarna. Trots att jag har haft ett bra år så känner jag mig mer än redo för 2015!

 

Av Elin - 26 december 2014 13:00


Juli.

Tisdagarna spenderades på skansen


Dagarna emellan spenderades ute på landet


  

Vi hade fantastiska dagar ute med massa fina människor


Vi åt glass i stora lass för att svalka oss


Lisa och jag var ute över en helg själva och hade det supernajs!


Vi i familjen åkte storskär med mormor och morfar


Strålande väder hade vi


Jag, mamma och pappa åkte på båtturer


Mamma och jag åkte till Fjäderholmarna för att njuta av Sarah Dawn Finer <3


Mitt egna allsångskit var alltid förberett till tisdagarna.


Firade pride på Allsången i stekande värme.


Augusti.

Bella och jag åkte till Eskilstuna för att fira 10 års vänskap




Men jag var hemma lagom till tisdagen och var tillbaka på skansen!


Varma dagar spenderades på bryggan ute på landet.


I mitten av månaden förberedes det party på allsångsfinalen


Sista bilden från Allsång på skansen 2014, grät en skvätt och taggade redan till 2015!


Ridsporten började sättas igång


Jag började ridterminen och mitt 16onde år på hästryggen på Royals rygg.


Opererades ännu en gång.


Mamma och jag var på inspelningen av Tack för musiken då Sarah Dawn Finer var gäst.


September.

Kom in i ett läsberoend


Pärldagarna sattes igång för terminen


Skolan likaså


Var nere i Malmö för en distriktkonferens med FU-kommittén.


Tillbringade tid på sjukhuset fortfarande


Elin och jag var på Jonas Gardells Mitt enda liv och vi båda blev kära i föreställningen!


Påbörjade min sista VFU som förskollärarstudent, sorgligt!

Av Elin - 19 december 2014 11:00


De senaste åren så har jag varje advent lagt upp en resumé för året som har gått. Men eftersom vi åker bort i år så tänkte jag att jag skulle göra något annat. För att slippa minnas allt som hänt under året och bara skriva massa text så tänkte jag istället lägga upp en årsresumé i bilder, kanske blir det det nya sättet att sammanfatta åren hädanefter. Tänkte att jag tar tre månader i taget. Men vi börjar från början.


Januari.

Det nya året klingades in med dessa sköna människor!


Var ute och fikade/lunchade mycket med massa vänner


Läkarna trodde att cancern hade kommit tillbaka, hela karusellen drog igång igen.


Under vårterminen läste vi Språkkursen och vi skrev våran första B-uppsats. Mia, jag och Vånkan pluggade ständigt ihop hos varandra.


Självklart så red jag också de veckor jag ville och kunde....


Annars agerade jag ridinstruktör för Elin.


Februari.

Mellon började och jag var taggad!


Gick på massa utredningar då min vänsterhand hade börjat strejka


Kramades med Måns i Stinsen


Såg Frozen för första gången, den är lika bra nu som då!


Språkkursen fortsatte...


Jag var med i Eurohorsetidningen


Red Palette för sista gången.


Mars.

Mamma och jag åkte ned till Göteborg för att hälsa på gudmor och gå på Göteborgs horse show


Jag var i varenda eurohorsetidning på mässan, kändes konstigt.


Passade självklart på att gå på en av showerna också med Sophie.


Jag bytte namn till Emma och var med i tidningen Assistans


Jag och Elin var på Mellofinal och såg när Sanna Nielsen vann med hennes fantastiska låt Undo.


Plugget fortsatte som vanligt.


DUS hade årsmöte och jag blev kvar som ordförande i ett år till.


Jag, Sofi och Anna var på lakritsmässan.


  

Det började bli vår och jag spenderade dagarna med dessa brudar ute på min altan samtidigt som vi tentaskrev.

 

Red gjorde jag också litegrann, här i göteborg på Sophies häst.


Blev klar med Språkexaminationen! Lycka!

 

read my blog in your language!

bloglovin

“May the focus of my day be on the priorities of life. Love God, family and friends, take care of my health, and be the best I can be in all that I do.”

bloglovin

Elin heter jag, jobbar som förskollärare i Stockholm. Det som ger mig kraft är musik och de fyrbenta djuren hästarna.

Kontakta mig

elin_holmer@hotmail.com

Goltz syndrom är en sällsynt, ärftlig sjukdom som karaktäriseras av hudförändringar, men som också kan drabba många andra organ, som ögon, tänder och skelett. Syndromet förekommer företrädesvis hos flickor och kvinnor. Den exakta förekomsten är inte känd. Omkring 200 personer är beskrivna i den internationella medicinska litteraturen. Man känner endast till ett fåtal personer med syndromet i Sverige. Läs mer om mitt syndrom som jag lever med här.

Fråga mig

18 besvarade frågor

Sök i bloggen

Kalender

Ti On To Fr
            1
2 3
4
5
6
7 8
9 10
11
12 13 14 15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2019
>>>

Kategorier

Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

   

   

   

   

Blogg listad på Bloggtoppen.se

Skapa flashcards