Hej på er vänner. Herregud vad de senaste 10 timmarna har varit kaos i vår familj. Tror att vi alla fyra känner oss ganska slutkörda nu. Sist som vi var uppe typ hela natten måste ha varit när vi kom hem från New York eller något våren 2012. När mamma och jag precis hade gått och lagt oss så ringer hemtelefonen klockan 2330, det visar sig att min kära lillebror har blivigt påkörd när han var ute och körde motorcykel. Allt har ändå gått bra och han har haft en riktig jäkla tur! Men detta gjorde ju att mamma och pappa var tvungen att fixa praktiska saker under natten, som att hämta hojen, åka till sjukhuset och allt sådant. Jag var hemma och vaktade telefonen och försökte att sova, det var ju inte så lätt som ni säkert förstår.

Klockan stod på 7 imorse och vid 3 på natten kom mamma och pappa hem och jag hade väl sovit en timme kanske under tiden som de var borta, så vi alla var väldigt trötta när vi gick upp. Jag hade ett sjukhusbesök att gå på, mamma följde med som mentalt stöd och pappa åkte till jobbet. Hur gick det med sjukhusbesöket då? Både ris och ros kan man kanske säga, skulle ta ett biopsi. Man blir stucken med en tunn tunn nål där de sätt en förändring och sedan tar de ett prov från det. Jag fick stå ut med fyra stick på olika delar utav magen och jäklar alltså! Eftersom jag har så himla mycket ärrbildningar där de stack så gjorde det så sjukt ont! Har fortfarande lite ont, eller är lite öm där de stack. Det känns som att jag har håll gånger 100 haha! Skönt att ha det gjort iallafall och det var otroligt snälla och duktiga läkare och sjuksköterskor med. Nu ber vi till Gud och håller alla tummar för att de förändringar de har sätt i min buk är godartade.

När jag var klar så gick vi och hälsade på lillebror en snabbis, allt verkade helt ok. Han hade ont i högeraxeln, en liten hjärnblödning som blivit bättre under natten och troligtvis ett brutet finger. Känns iallafall lovande med tanke på vad som kunde ha hänt! Vi passade även på att gå till Astrid Lindgrens barnsjukhus neuropediatriska mottagning för att kolla lite saker där. Det var ju flera år sedan som jag var där och vi tog den bästa vägen dit, fågelvägen! Älskar verkligen barnsjukhus, finns så himla mycket att titta på, massa söta barn som man bara vill gosa med och jag själv vill bara bli barn på nytt haha, fick mycket nostalgi när vi klev in på mottagningen och gick gamla vägar.

Blir jag ridsugen i sommar vet jag vart jag ska ta vägen ;)

När vi var klara på sjukhuset så åkte mamma och jag till stallet en snabbis för att tömma mitt skåp över sommaren, skönt att ha det gjort iallafall. Nu är jag hemma och planerar att vara hemma hela dagen. Är så sjukt trött både i kropp och knopp. Ha en bra dag mina vänner, kram kram!

Den senaste veckan har varit som en känslomässig berg och dal bana. När jag fick sommarlov förra torsdagen så kändes det som om allt kom ikapp mig. Under VFUn så var jag helt inne med att försöka prestera bra, så allt annat utanför fick helt enkelt vänta. Att vara på topp när man känslomässigt inte riktigt orkar var inte så lätt, men jag hade bestämt mig för att jag inte skulle tänka för mycket på cancern trots påfrestande sjukhusbesök och kallelser som kom i brevlådan. Cancern skulle inte få vara starkare än mig denna gång, den är inte värd att ta upp så mycket negativ energi. Nu i efterhand så vet jag inte riktigt om det var var en sådan smart idé. Jag insåg att jag inte hade låtit mig själv känna någonting under VFUn, när jag fick sommarlov så kom alla känslor ikapp mig och jag blev helt sänkt under helgen. Att sedan få massa telefonsamtal från sin läkare som började prata om operation, cellgifter och eller eventuellt massor utav andra undersökningar gjorde mig ännu mera förtvivlad.

Det har verkligen varit en jobbig period den senaste månaden, speciellt senaste veckan. Allt har gått så fort fram och fortfarande så känner jag att jag inte riktigt vet vad som gäller. Folk runtomkring mig som jag inte har träffat på länge frågar om jag fortfarande är frisk och det skrämmer mig varje gång när jag blir påmind om att jag faktiskt inte vet just nu. Många runtomkring mig påtalar att jag är stark. Men jag vet inte. Jag känner mig som den svagaste personen i världen just nu. Jag tänker tankar som jag aldrig trodde att jag skulle tänka. Men mest av allt så är jag arg. Hela tiden. Samtidigt som jag känner att jag hela tiden har gråten i halsen, ibland känns det som att jag håller på att bli galen. Jag hoppas verkligen att alla förstår att jag inte menar något illa och att ingen tar det personligt om jag beter mig annorlunda. I själva verket så är det egentligen cancern som jag är fruktansvärt arg och less på. Att detta aldrig får ett slut. Att jag ständigt genom hela mitt liv kommer att behöva gå på återkontroller och vara orolig för om min kropp fortfarande kan vara starkare än denna förjävliga sjukdom! Jag önskar just nu att jag bara kunde få en paus från cancern, snart känns det som att jag inte orkar gå igenom mer...

Känner jag mig själv rätt så kommer dessa känslor snart att avta. Jag längtar tills jag får mer livslust utan massa hat, ilska och hopplöshet. Tack alla ni fina som finns vid min sida, utan er skulle jag aldrig klara mig ♥.

Idag har jag bland annat storshoppat på Ung cancers webbshop. Har länge suktat efter allt som de har och idag bestämde jag mig för att klickan hem lite av de sakerna. Det kommer svida när räkningen kommer sen, men jag vet att pengarna används rätt och jag vet att jag kommer att vara så nöjd med allt. Jag tycker att ni ska gå in på deras shop och kolla vad de har, jag lovar er att ni kommer vilja ha något iallafall! ;)

Hej på er. Har så mycket bilder och olika saker att skriva om som hände under gårdagen. Kom hem relativt sent igår så orkade inte riktigt sätta mig ned och skriva då. Det var liksom full rulle från klockan 7 på morgonen till cirkus 2230 på kvällen. Trots att jag sov som en prinsessa i hotellsängen natten till igår så var det väldigt skönt att sova i sin egen säng inatt, det är ändå något alldeles extra med sin egen säng, eller hur? ;)

Klockan stod på 7 och sedan gick jag upp och duschade, tog en snabb hotellfrukost för att sedan städa och ta det lugnt inne på rummet framför Nyhetsmorgon innan konferensen fortsatte. Vi pratade fokusområden, planerade lite möten och delade ut lite hjärtefrågor till oss alla i kommittén, vid 1030 så hade vi lite fikapaus för att sedan runda av och tacka för denna gång. Har verkligen varit ett intressant dygn med mycket nya intryck och sådant. Kanske lite mycket prat om tävling men någonstans måste vi ju börja. Tror att vi blir en bra kommitté med blandade erfarenheter.

Fikat idag!

Var tvungen att ta ett närfoto av dessa, så sjukt goda var dem!

När vi slutade så knallade jag till centralen och satte mig med en iste under tiden som jag väntade på att Bella skulle dyka upp, efter 12 så kom hon efter lite tågkrångel och vi satt och fikade ett tag innan vi gick vidare på några ärenden. Strax innan 14 gick vi mot radisson hotell för att pärla lite armband till ung cancer, denna vecka hade jag sju beställningar och det var det ända som jag kunde pärla, tyvärr hade det blivit någon miss i beställningarna så det fanns inte tillräckligt med gummiband för alla. Men vi pärlade och fick nöja oss med det vi hann med.

Iste måste vara det bästa som finns på sommaren!

En koncentrerad Bella ;).

En koncentrerad Elin ;).

Mina armband för denna gång. I höst är det igång igen, längtar!

Efter några timmar där så skildes vi åt Bella och jag och jag fortsatte mot Hallonbergen för att möta upp gänget på golfängarna för some serious födelsedagsfirande för Kajsa. Vi hade det mysigt i gräset på våra filtar dock att några fattades som kom senare, när det började regna så gick vi dock upp till Kajsas lägenhet för att fortsätta att umgås. Vi åt middag ihop, jag beställde en pizza med vitlökssås, mmmm! Strax efter 22 så kände jag att jag började ledsna och ville åka hem, Men så började det regna galet mycket precis när jag skulle gå :(. Fast jag hade tur för lillebror hade tråkigt så han var så snäll och hämtade upp mig istället så jag slapp bli blöt. Kom då hem strax innan 2230, pratade lite med mamma som jag inte träffat under helgen och sedan var jag så trött så jag tackade för ännu en dag.

Idag får vi se vad som händer, är kallt ute så jag tror att det lutar åt en filmdag med te och bara ta det lugnt, har ju haft ganska fullt upp i helgen så det kanske är skönt att bara chilla då. Ha en bra dag allihopa, kram!

Hej på er vänner. Nu har jag satt mig i soffan och känner hur seg jag är. Skulle kunna gå och sova redan nu, fattar inte varför jag är så himla trött hela tiden. Under förmiddagen så satt jag bara i soffan och kollade på prinsessan Leonores dop, men som vanligt så ser jag mest på Estelle, hon är så himla charmig!

Vid 13 så åkte jag mot Spånga station för att möta upp Elin, sedan fortsatte vi mot stan för att pärla "fuck cancer" armband tillsammans med Ung cancer. Det var ett bra tag sedan nu, nästan en månad sedan för att vara exakt och det var verkligen på tiden att göra någon nytta igen. Jag har ju sagt tidigare att att det är som terapi för mig och jag står fortfarade fast vid det. Det är som att jag hamnar i min alldeles egna bubbla samtidigt som jag pärlar och när jag sedan kliver ut från hotellet så är det tillbaka till verkligheten som gäller. Idag satt vi ungefär i 3,5 timmar och pärlade, jag hann göra 11 armband till alla som hade beställt genom mig. Ung cancer tackar mig varje gång när jag säger hej då, jag tackar dem!

Jag började med att visa upp mina skills genom att bära två glas jucie med en hand ;).

Förberett på alla bord med allt som behövs.

Redo att börja.

Slutresultatet för denna gång.

Kom hem strax innan 18 och satte mig och åt middag på en gång, tacos blev det idag. Nu ska jag strax hoppa in i duschen och sedan blir det soffan resten av kvällen. Hoppas ni också har gjort något roligt idag mina vänner, kram på er!

Äntligen hemma! Jsg vet ärligt talat inte hur jag ska både orka och klara av att rida ikväll men allting går bara viljan finns, behöver det psykiskt nu också om jag känner mig själv rätt. Dagen började med ett tre timmars långt besök på karolinska. Skulle göra en PET/isotopröntgen som visar hur organen fungerar och jag tror att det visar om det finns några cancerceller i kroppen också. Kom dit vid 9 och fick direkt komma in för att sätta i en infart, det gick katastrofalt dåligt idag måste ajg säga! Fem stick blev det innan allt tillslut gick. Hade en jättedålig man som knappt kände utan stack lite på vinst och förlust, han försökte fyra gånger, trodde de hade som regel att bra sticka en patient tre gånger och går det inte efter de gångerna så får någon annan ta över, har jag drömt eller har ni också hört det? Sen kom det iallafall en kvinna som klarade det på första försöket, surt! Var nära på att ge upp och säga att ajg kommer tillbaka en annan dag, det var länge sedan som jag verkligen kände att jag inte ville kämpa mer, men idag så kändes det verkligen så.

Inte på bästa stället hamnade den kan jag säga!

Efter två timmars väntan för att tabletter och radioaktiva ämnen skulle verka så kom jag in till röntgen som tog ca 30 minuter. Sen var det bara att åka mot förskolan!

Där så möttes jag av att de hade varit så gulliga och sparat lunch till mig, så det var bara att sätta sig och äta! Kändes bra att komma tillbaka till förskolan efter en påfrestande morgon, hann iallafall jobba i några timmar ;).

Nu är jag hemma efter en evighet på tåget, hatar förseningar! Nu ska käka middag med familjen och fira mammas födelsedag. Kramkram!

Cancer. Orden räcker verkligen inte till att att förklara hur fruktansvärt mycket jag hatar denna vidriga sjukdom. Så många liv som den har förstört. Fina människor som har förlorat kampen eller som fortfarande kämpar där ute. Jag önskar verkligen att jag kunde göra något som gjorde allt bättre, men vem gör inte det egentligen? Finns det något som alla vi människor känner likadant för så är det nog hatet mot cancern.

Just nu så är jag så fly förbannad på denna sjukdom. Har släppt allt som har med det att göra nu för att koncentrera mig på att försöka leva mitt liv precis som jag vill det och att vara lycklig. Men igår så rasade allt som jag hade byggt upp. Jag skriver inte detta för att göra någon orolig, eller för att ni ska tycka synd om mig. Utan för att förklara hur läget är och kanske ännu en gång verkligen få påpeka hur mycket jag hatar cancern.

Jag fick reda på strax innan jag gick ut på praktik att allt såg bra ut men att jag skulle ta om mina blodprov då allt inte kommit med, förra veckan gjorde jag det och igår fick jag en kallelse till ytterligare en röntgen och idag fick jag brev om att blodproverna fortfarande inte såg bra ut. Så nu är det bara att sätta igång med undersökningarna igen och att vänta på beskedet om man fortfarande kan säga att man är cancerfri eller inte. Jag får seriöst psykbryt på detta snart! Jag är så besviken. Så förbannad. 

Men jag har bestämt mig för en sak denna gång. Cancern ska inte få ta över mina tankar under denna period av ovisshet. Dödsångesten ska inte få påverka min vardag eller mina nätter. Det kommer bli tungt. Jag kommer att vilja ge upp. Men cancern är inte värd att ta upp så mycket av mitt liv som den har gjort. Den får inte vinna. Jag är starkare, så är det bara! Vissa känslor håller jag för mig själv då jag tycker att de är alldeles för privata, kanske delar jag med mig om dem senare, men inte just nu när jag är mitt uppe i allt igen. I ovissheten. I rädslan. I känslorna som man bara vill springa ifrån men som ändå finns där. 

Hej på er vänner. Har haft fullt upp ända sedan klockan 7 imorse ungefär och nu sitter jag äntligen här i soffan nyduschad med myskläder och kan andas ut. Dagen började med att klockan stod på 7 och strax efter klockan 9 så var jag på plats på Överbys Hästsportsförening för att hålla i tävlnigen "Vi i stallet" en kunskapstävling inom ridsporten med årets tema "Så funkar hästen". Jag och några av mina DUS-tjejer + några tjejer från Överbys US samlade ihop oss och började förbereda allt mm.

Jag var bland annat tvungen att skriva på ca 60 diplom. Blir jag känd så har jag iallafall övat på min autograf ;).

Överbys US-tjejer fixade fikat så fint.

Vid 10 så satte vi igång tävlingen och det var 12 glada lag runt om från olika ridklubbar inom Stockholmdistriktet som hade kommit för att visa hur mycket det hade pluggat på och kämpa om 2500 kronor. Det gick väldgit snabbt och smidigt tack vare all hjälp från US-tjejerna.

Redan vid 12 så kunde vi lämna Överby med stolta steg för att vi hade arrangerat en bra final med nöjda barn och vuxna. Detta bådar mycket gott inför våra kommande aktiviteter och jag ser redan fram emot nästa aktivitet att det ska gå lika bra då.

Sjukt läskig trapp att gå ned för på vägen till bussen.

Efter "Vi i stallet" så åkte jag mot stan för att möta upp mamma. Jag hade planerat att skynda mig in till stan för att hinna med att få pärla lite armband till ung cancer, men eftersom det gick så fort i Överby så kunde jag ta det lugnt. Mamma och jag möttes på tåget in till stan och sen så spenderade vi lite tid inne på Åhléns innan vi gick till Radisson hotell där pärlandet skulle äga rum.

För en gång skull så var jag där innan de öppnade och fick se hur de hade ställt upp allt snyggt på alla bord, vanligtvis så brukar allt ligga huller om buller när jag kommer dit för att folk har hunnit före haha.

Mamma och jag satt där och pärlade och pratade med olika människor som satt vid samma bord i ca 2 timmar. Jag hae inga beställningar utan ville bara åka in för att pärla, men mamma hade massor av beställningar så det var bara att pärla på tills vi blev klara. Det gick ändå hyfsat fort och jag hann pärla hela 10 armband! Jag tycker verkligen att det är så otroligt rogivande att få sitta och pärla i sin egen takt och prata med massa människor. Bland det mysigaste som finns faktiskt, som terapi!

Dagens armband som allihopa gick till Ung cancer.

Armbanden som hade samlats in i kassan som gjorts under tiden som mamma och jag var där under de två timmar.