Den senaste veckan har varit som en känslomässig berg och dal bana. När jag fick sommarlov förra torsdagen så kändes det som om allt kom ikapp mig. Under VFUn så var jag helt inne med att försöka prestera bra, så allt annat utanför fick helt enkelt vänta. Att vara på topp när man känslomässigt inte riktigt orkar var inte så lätt, men jag hade bestämt mig för att jag inte skulle tänka för mycket på cancern trots påfrestande sjukhusbesök och kallelser som kom i brevlådan. Cancern skulle inte få vara starkare än mig denna gång, den är inte värd att ta upp så mycket negativ energi. Nu i efterhand så vet jag inte riktigt om det var var en sådan smart idé. Jag insåg att jag inte hade låtit mig själv känna någonting under VFUn, när jag fick sommarlov så kom alla känslor ikapp mig och jag blev helt sänkt under helgen. Att sedan få massa telefonsamtal från sin läkare som började prata om operation, cellgifter och eller eventuellt massor utav andra undersökningar gjorde mig ännu mera förtvivlad.

Det har verkligen varit en jobbig period den senaste månaden, speciellt senaste veckan. Allt har gått så fort fram och fortfarande så känner jag att jag inte riktigt vet vad som gäller. Folk runtomkring mig som jag inte har träffat på länge frågar om jag fortfarande är frisk och det skrämmer mig varje gång när jag blir påmind om att jag faktiskt inte vet just nu. Många runtomkring mig påtalar att jag är stark. Men jag vet inte. Jag känner mig som den svagaste personen i världen just nu. Jag tänker tankar som jag aldrig trodde att jag skulle tänka. Men mest av allt så är jag arg. Hela tiden. Samtidigt som jag känner att jag hela tiden har gråten i halsen, ibland känns det som att jag håller på att bli galen. Jag hoppas verkligen att alla förstår att jag inte menar något illa och att ingen tar det personligt om jag beter mig annorlunda. I själva verket så är det egentligen cancern som jag är fruktansvärt arg och less på. Att detta aldrig får ett slut. Att jag ständigt genom hela mitt liv kommer att behöva gå på återkontroller och vara orolig för om min kropp fortfarande kan vara starkare än denna förjävliga sjukdom! Jag önskar just nu att jag bara kunde få en paus från cancern, snart känns det som att jag inte orkar gå igenom mer...

Känner jag mig själv rätt så kommer dessa känslor snart att avta. Jag längtar tills jag får mer livslust utan massa hat, ilska och hopplöshet. Tack alla ni fina som finns vid min sida, utan er skulle jag aldrig klara mig ♥.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  God kväll på er vänner! Jag fortsätter denna måndag med en nyhet! Har länge funderat fram och tillbaka på hur jag ska göra, men nu har jag bestämt mig. Det är dags för mig att gå vidare och blogga på en annan portal. Har bloggat här på Bloggplats...

  Inlägg i samarbete med Gocostum.   Hej på er, har ni liksom jag svårt med batteritiden på er telefon? Jag är hopplös kan jag säga och varje gång så antingen glömmer jag ladda en powerbank, glömmer sladd eller något annat. Så då står jag där m...

  God kväll på er mina vänner! Har ni haft en bra söndag? Min har gått rysligt fort måste jag säga! Klockan ringde 09:30 och jag trodde att den var typ 6 på morgonen då det fortfarande var så mörkt i min lägenhet och jag var galet trött. Me...

  Hej på er vänner! Idag är jag riktigt konsertbakis kan jag säga, men vilken kväll och vilken fest det blev hos Carola igår!   Jag kom dit strax efter att de hade öppnat dörrarna och mötte upp Emelie och hennes mamma. Tillslut så kom v...

Idag fyller hon år. Hon som varje gång plockar upp mig när jag faller. Hon som påminner mig om att andas när livet känns tungt. Hon som har gett mig en av mina bästa vänner. Hon som alltid finns där genom att bara vara den hon är. Hon som betyde...