Jag undrar hur mitt liv skulle se ut utan dig. Skulle jag någonsin ha legat där i sängen på sjukhuset med cellgifter i kroppen och tänkt "Jag ger allt, jag ger aldrig nånsin upp"? Skulle jag ha sagt högt att jag tror på Gud? Skulle jag ha gått upp ur sängen de dagarna i gymnasiet när jag helst av allt bara ville dra täcket över huvudet? Skulle jag verkligen vara den jag är idag?

Min förebild, min idol, min räddare.

Hon ger mig styrka när jag är på väg att falla. Hon ger mig tro och hopp när jag tvivlar, hon ger mig kärlek när jag känner mig ensam. Älskade underbara Carola, jag ska bli lika stark som du är och som du säger att jag kan bli, jag lovade dig att försöka och nu ska jag hålla det också.

Jag ska vara ärlig mot er för en gång skull.

Jag är rädd för att lämna dom jag älskar. Jag är rädd för att missa allt det vackra i livet.

Jag är rädd för att dö.

Fan, hur kunde det bli så här? Hur kan en sjukdom sluka så mycket energi?

Jag hatar dig nu och jag hatar dig för evigt.

Jävla cancer!

Hej på er alla. Trots att jag har varit hemma hela dagen idag och egentligen inte gjort något speciellt så känns det som att dagen har varit jättelång och att det har hänt sjukt mycket. Skönt med sovmorgon idag, men jag vakande vid 8 och var pigg, så jag låg och halvsov i sängen till 10 ungefär innan jag gick upp.

Idag hade jag planerat att ringa massa samtal till sjukhuset och stå på mig och kräva den hjälpen jag ville ha, men när min läkare från radiumhemmet ringde mig så försvann min pondus litegrann och jag höll på att bryta ihop. Det låter värre än vad det var, min läkare var inte så orolig och alla blodmarkörer ser bra ut så egentligen borde jag inte oroa mig heller men jag gör det ändå. Jag tycker att mycket är jobbigt och tungt just nu och sen när cancerspökerna börjar komma så blir det nästan droppen. Menmen, nog om det. Nu ska jag vara glad över att jag lever istället.

Vad har hänt annars då under dagen? Har pluggat lite, vet inte riktigt hur jag ska plugga just nu bara eftersom att man väntar på sitt gensvar från läraren denna vecka. Efter middagen så gick jag ner till konsum och hämtade upp min jacka från Ellos oxå, är sjukt nöjd-nu hoppas jag att våren håller i sig eller att det snart blir vår igen, har hört att det ska bli minusgrader nästa vecka-usch! Nu har jag precis hoppat ut från duschen efter att ha ringt några samtal till de nya DUS-tjejerna, hoppas på ett bra år med en ny styrelse! Känner att jag bara sitter och flummar runt här nu så ska gå och ta något att dricka och sen klockan åtta börjar äntligen Ryttareliten, jippi!

Bjuder på en selfie som jag tog innan mellofinalen i lördags...

Idag har det verkligen varit en superdag! trots att jag vaknade upp och hade sjukt ont i kroppen och att man hade lite tentaångest under förmiddagen så har dagen vänt och blivigt bäst! Vid 9 kom Veronica hit för att skriva klart det sista på tentan, vi satt och skrev och diskuterade till ca 14 då jag hade skickat in tentan och kände mig väldigt lättad och Veronica bara behövde läsa igenom allt igen innan hon kunde skicka in sin. Vi var båda ganska lättade när vi insåg att vi faktiskt var klara, inte bara klara med denna kurs tenta utan med hela termin 4, på måndag börjar termin 5 och då har vi bara 1,5 terminer kvar till vi blir klara förskollärare.

Fick även brev från KS idag angående mina blodprovssvar och datortomografin. Allt serbra ut och fortfarande så är jag utan cancer, jäklar vilken lättnad! hjärtat gick på högvarv sekunderna jag höll på att öppna brevet. Är så galet lättad att allt såg bra ut! Jag har verkligen haft en sjuk dödsångest och trodde nästan mentalt att cancern hade kommit tillbaka ett tag, men både kroppen och min hjärna lurade mig.

Vid 1530 åkte jag mot Kista för att möta upp Sofi för en middag och biodejt. Jag hade bestämt mig sedan länge att jag skulle på bio idag, dels för att fira att tentan var inlämnad och dels för att filmen jag ville se hade premiär idag. Vi kollade på "Kärlek deluxe" en rom-com med bland annat Martin Stenmark och Sarah Dawn Finer i rollerna, jag ville självkalrt se den för att Sarah var med hihi! En jättebra film som man borde se tycker jag!

Nu är jag hemma och tittar på "På spåret" med familjen, resten av kvällen är det bara soffläge som gäller. Imorgon ska jag städa mitt rum, sen vet jag inte riktigt vad jag ska göra mer. Har ju ingen skola för en gång skull, sååå skönt! Ha en fortsatt trevlig fredag nu vänner, det ska jag ha! 

Tänk att det redan har gått två år sedan jag fick samtalet om att jag var inbokad på cellgiftsbehandling, och att i sommar så blir det tre år sedan som hela cirkusen sattes igång. Innan dess så trodde jag som så många andra unga att jag var odödlig. Inte på det sättet att jag kunde hoppa framför tåget och överleva eller liknande, utan att man hela tiden tänkte att man har hela livet på sig, jag hade inte så bråttom. Jag la även mycket energi på att hitta svar och att få bekräftelse, jag tycker inte alls om den jag var under min gymnasietid. Hade jag vetat vad som väntade i livet så hade jag inte slösat tre år med att må dåligt på grund av småsaker.

Nu när livet har fått en helt annan vändning så går det inte en dag utan att jag tänker på cancer, på att jag när som helst faktiskt kan dö om jag har otur. trots att jag är ung. Att få ett cancerbesked, tappa håret, vara beroende av andra och att behöva pausa livet under en viss tid har varit både hårt men ändå lärorikt. Jag har blivit en otroligt stressad person eftersom jag är rädd för att inte kommer att hinna med det jag vill hinna med, vissa dagar lider jag också av en enorm dödsångest då jag tror att cancern har kommit tillbaka och att jag kommer att dö inom en snar framtid, men jag tror ändå på att jag har blivit starkare och mer mogen. Jag inser nu att det är mycket lättare att vara lycklig och tacksam, att njuta av livet och vissa situationer.

Jag ser cancern som livets läxa. På något sätt så ville Gud visa mig att jag är starkare än vad jag tror och att jag skulle ta vara på livet mera än vad jag gjorde. Jag tror på att Gud har en mening med allt. Att det bara är att försöka klura ut vad i varje situation som man kan ta med sig livet ut för att bli starkare och vad man faktiskt kan lämna där och då för att kunna gå vidare i livet och vara lycklig.

Jag tackar Gud nästan varje kväll för att jag fortfarande får leva. Jag har så mycket att vara tacksam över i livet. Trots att jag ibland känner att jag inte alls vill leva detta liv för att jag ständigt ska behöva vara rädd för att cancern kan komma tillbaka så skulle jag ändå inte vilja byta liv med någon.

Äntligen hemma! Är helt slut nu känner jag, det är mer påfrestning för mig att vara på sjukhuset än vad jag ibland verkar tro tror jag. Det gick iallafall bättre än när jag var och gjorde datortomografi sist. Då blev jag stucken fem gånger och spydde två gånger, men denna gång så slutade jag pressa i mig vatten när jag kände att jag började må illa och istället för fem stick så blev det bara tre stick. Dock så spräckte hon mitt ena blodkärl i handen så har värsta bulan där och sinnessjukt ont. Kan knappt skriva detta inlägg känner jag. Om jag tyckte att jag hade ont i handen innan så är det inget mot vad jag har n kan jag säga! Fy fan!

Efter röntgen så gick vi vidare mamma och jag till radiumhemmet för att ta blodprov när jag ändå hade en infart fixad. Jag undrar vad jag skulle gjort utan alla dessa härliga sjuksköterskor som jobbar där på min avdelning. Istället för att gå från sjukhuset med jobbiga och negativa tankar så gick jag därifrån väldigt glad. Att ta blodprov gick självklart superbra och efter mycket snack med dom underbara sjuksköterskorna om allsång och allt möjligt så kunde mamma och jag äntligen åka hem, men via donken eftersom jag inte hade fått äta något under dagen. 

Tror inte att jag kommer plugga mer idag än det jag försökte läsa på sjukhuset. Är verkligen helt slut och ska nog spendera resten av dagen i soffan under filten. Hoppas ni har haft en lite mer intressantare dag än jag, kram!

Eftersom denna bild inte ville följa med det förra inlägget så får den komma med nu istället ;)

Hej på er vänner. Idag är jag sådär seg och trött i både knopp och knopp efter gårdagens ridning. Men på ett sätt så är det ganska skönt. Dock så har jag börjat vända tillbaka dygnet eftersom jag ska upp klockan 7 imorgonbitti så är lite för trött i huvudet känner jag haha. Nu sitter jag iallafall i väntrummet på sjukan, blir alltid så förbannad och på så dåligt humör när jag är just på datortomografin eftersom jag avskyr denna röntgen! Man tycker ju att man borde bli van med sjukhus men tvärtom, blir mer nervös ju oftare jag åker hit, speciellt när jag är här och det har med cancern att göra. Sitter och pimplar i mig 1,5 liter vatten nu och känner redan att det börjar ta emot att dricka så mycket, menmen det är bara att stå ut. Försöker att ta tillfället i akt och plugga lite, men boken jag läser är hopplös! Dels för att den är på engelska och dels för jag inte förstår vad den har med kursen att göra, läser typ en mening sen ger jag upp hela tiden haha! Nä vänner, My måste jag dricka lite vatten och försöka ge mig på boken igen, kram på er så återkommer jag när jag kommer hem i eftermiddag.

[Bild]

Helvetes cancer!