Direktlänk till inlägg 17 januari 2014
Tänk att det redan har gått två år sedan jag fick samtalet om att jag var inbokad på cellgiftsbehandling, och att i sommar så blir det tre år sedan som hela cirkusen sattes igång. Innan dess så trodde jag som så många andra unga att jag var odödlig. Inte på det sättet att jag kunde hoppa framför tåget och överleva eller liknande, utan att man hela tiden tänkte att man har hela livet på sig, jag hade inte så bråttom. Jag la även mycket energi på att hitta svar och att få bekräftelse, jag tycker inte alls om den jag var under min gymnasietid. Hade jag vetat vad som väntade i livet så hade jag inte slösat tre år med att må dåligt på grund av småsaker.
Nu när livet har fått en helt annan vändning så går det inte en dag utan att jag tänker på cancer, på att jag när som helst faktiskt kan dö om jag har otur. trots att jag är ung. Att få ett cancerbesked, tappa håret, vara beroende av andra och att behöva pausa livet under en viss tid har varit både hårt men ändå lärorikt. Jag har blivit en otroligt stressad person eftersom jag är rädd för att inte kommer att hinna med det jag vill hinna med, vissa dagar lider jag också av en enorm dödsångest då jag tror att cancern har kommit tillbaka och att jag kommer att dö inom en snar framtid, men jag tror ändå på att jag har blivit starkare och mer mogen. Jag inser nu att det är mycket lättare att vara lycklig och tacksam, att njuta av livet och vissa situationer.
Jag ser cancern som livets läxa. På något sätt så ville Gud visa mig att jag är starkare än vad jag tror och att jag skulle ta vara på livet mera än vad jag gjorde. Jag tror på att Gud har en mening med allt. Att det bara är att försöka klura ut vad i varje situation som man kan ta med sig livet ut för att bli starkare och vad man faktiskt kan lämna där och då för att kunna gå vidare i livet och vara lycklig.
Jag tackar Gud nästan varje kväll för att jag fortfarande får leva. Jag har så mycket att vara tacksam över i livet. Trots att jag ibland känner att jag inte alls vill leva detta liv för att jag ständigt ska behöva vara rädd för att cancern kan komma tillbaka så skulle jag ändå inte vilja byta liv med någon.
God kväll på er vänner! Jag fortsätter denna måndag med en nyhet! Har länge funderat fram och tillbaka på hur jag ska göra, men nu har jag bestämt mig. Det är dags för mig att gå vidare och blogga på en annan portal. Har bloggat här på Bloggplats...
God kväll på er mina vänner! Har ni haft en bra söndag? Min har gått rysligt fort måste jag säga! Klockan ringde 09:30 och jag trodde att den var typ 6 på morgonen då det fortfarande var så mörkt i min lägenhet och jag var galet trött. Me...
Hej på er vänner! Idag är jag riktigt konsertbakis kan jag säga, men vilken kväll och vilken fest det blev hos Carola igår! Jag kom dit strax efter att de hade öppnat dörrarna och mötte upp Emelie och hennes mamma. Tillslut så kom v...
“May the focus of my day be on the priorities of life. Love God, family and friends, take care of my health, and be the best I can be in all that I do.”
elin_holmer@hotmail.com
Goltz syndrom är en sällsynt, ärftlig sjukdom som karaktäriseras av hudförändringar, men som också kan drabba många andra organ, som ögon, tänder och skelett. Syndromet förekommer företrädesvis hos flickor och kvinnor. Den exakta förekomsten är inte känd. Omkring 200 personer är beskrivna i den internationella medicinska litteraturen. Man känner endast till ett fåtal personer med syndromet i Sverige. Läs mer om mitt syndrom som jag lever med här.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | |||||
6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | |||
13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | |||
20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | |||
27 | 28 | 29 | 30 | 31 | |||||
|