Idag har det verkligen varit en superdag! trots att jag vaknade upp och hade sjukt ont i kroppen och att man hade lite tentaångest under förmiddagen så har dagen vänt och blivigt bäst! Vid 9 kom Veronica hit för att skriva klart det sista på tentan, vi satt och skrev och diskuterade till ca 14 då jag hade skickat in tentan och kände mig väldigt lättad och Veronica bara behövde läsa igenom allt igen innan hon kunde skicka in sin. Vi var båda ganska lättade när vi insåg att vi faktiskt var klara, inte bara klara med denna kurs tenta utan med hela termin 4, på måndag börjar termin 5 och då har vi bara 1,5 terminer kvar till vi blir klara förskollärare.

Fick även brev från KS idag angående mina blodprovssvar och datortomografin. Allt serbra ut och fortfarande så är jag utan cancer, jäklar vilken lättnad! hjärtat gick på högvarv sekunderna jag höll på att öppna brevet. Är så galet lättad att allt såg bra ut! Jag har verkligen haft en sjuk dödsångest och trodde nästan mentalt att cancern hade kommit tillbaka ett tag, men både kroppen och min hjärna lurade mig.

Vid 1530 åkte jag mot Kista för att möta upp Sofi för en middag och biodejt. Jag hade bestämt mig sedan länge att jag skulle på bio idag, dels för att fira att tentan var inlämnad och dels för att filmen jag ville se hade premiär idag. Vi kollade på "Kärlek deluxe" en rom-com med bland annat Martin Stenmark och Sarah Dawn Finer i rollerna, jag ville självkalrt se den för att Sarah var med hihi! En jättebra film som man borde se tycker jag!

Nu är jag hemma och tittar på "På spåret" med familjen, resten av kvällen är det bara soffläge som gäller. Imorgon ska jag städa mitt rum, sen vet jag inte riktigt vad jag ska göra mer. Har ju ingen skola för en gång skull, sååå skönt! Ha en fortsatt trevlig fredag nu vänner, det ska jag ha! 

Tentan är inlämnad! Nu finns det ingen återvändo längre, ångest! Nu har jag ledigt  hela helgen, jippi!!

Tänk att det redan har gått två år sedan jag fick samtalet om att jag var inbokad på cellgiftsbehandling, och att i sommar så blir det tre år sedan som hela cirkusen sattes igång. Innan dess så trodde jag som så många andra unga att jag var odödlig. Inte på det sättet att jag kunde hoppa framför tåget och överleva eller liknande, utan att man hela tiden tänkte att man har hela livet på sig, jag hade inte så bråttom. Jag la även mycket energi på att hitta svar och att få bekräftelse, jag tycker inte alls om den jag var under min gymnasietid. Hade jag vetat vad som väntade i livet så hade jag inte slösat tre år med att må dåligt på grund av småsaker.

Nu när livet har fått en helt annan vändning så går det inte en dag utan att jag tänker på cancer, på att jag när som helst faktiskt kan dö om jag har otur. trots att jag är ung. Att få ett cancerbesked, tappa håret, vara beroende av andra och att behöva pausa livet under en viss tid har varit både hårt men ändå lärorikt. Jag har blivit en otroligt stressad person eftersom jag är rädd för att inte kommer att hinna med det jag vill hinna med, vissa dagar lider jag också av en enorm dödsångest då jag tror att cancern har kommit tillbaka och att jag kommer att dö inom en snar framtid, men jag tror ändå på att jag har blivit starkare och mer mogen. Jag inser nu att det är mycket lättare att vara lycklig och tacksam, att njuta av livet och vissa situationer.

Jag ser cancern som livets läxa. På något sätt så ville Gud visa mig att jag är starkare än vad jag tror och att jag skulle ta vara på livet mera än vad jag gjorde. Jag tror på att Gud har en mening med allt. Att det bara är att försöka klura ut vad i varje situation som man kan ta med sig livet ut för att bli starkare och vad man faktiskt kan lämna där och då för att kunna gå vidare i livet och vara lycklig.

Jag tackar Gud nästan varje kväll för att jag fortfarande får leva. Jag har så mycket att vara tacksam över i livet. Trots att jag ibland känner att jag inte alls vill leva detta liv för att jag ständigt ska behöva vara rädd för att cancern kan komma tillbaka så skulle jag ändå inte vilja byta liv med någon.