I Maj skrev jag ett inlägg om hur jag ser på mitt engagemang inom ridsporten. Varför jag vill engagera mig och varför jag tycker att det är så himla kul, hela det inlägget kan ni läsa här.

Just nu känner jag att jag är i den perioden där det bara har tagit stopp. Det känns som att jag inte kommer framåt, står och trampar på samma ställe och inte gör någon nytta. Jag vill så mycket och jag vill göra ännu mera, men jag vet inte vad, när och hur. Jag önskar att jag bara kunde släppa allt och få koncentrera mig på ridsporten lite mer. 

"Att jobba idiellt inom ridsporten som ung och faktiskt få världens chans att få påverka och säga mina och föra vidare andra ungas åsikter är bland det roligaste jag har gjort i mitt liv, oavsett om det har varit på klubbnivå eller distriktnivå."

Det ÄR fortfarande bland det roligaste jag har gjort och gör i mitt liv. Jag är så otroligt tacksam över att folk runtomkring inom ridsporten har trott på mig och hjälpt mig så jag är där jag är idag. Varenda gång jag är iväg på ett möte, en konferens eller aktivitet så blir jag påmind om varför jag väljer att ägna min fritid på ridsporten. Det gör inget att jag kommer hem klockan 23 vissa vardagskvällar, eller att jag måste gå upp vid 5 en lördagsmorgon, för jag får vara med och påverka och jag lär mig ständigt nya saker om mig själv och ridsporten. 

"Snabbt blev mitt mål och min vision att flera ridklubbar runtom i Stockhoms län ska få träffa varandra, utbyta erfarenheter och få nya vänner för livet. Vi håller på med samma sport och vi ska bli ett. Vi ska bli Stockholms barn och ungdomar inom ridsporten och vi ska ha kul tillsammans."

Min vision är fortfarande tydlig, Sockholm är Sveriges största distrikt. Men jag tror ändå djupt inom mig att detta kommer att gå. Kanske inte under den tiden som jag sitter på ordförandeposten i DUS styrelse men kanske finns det något jag kan göra för att arbetet åt det hållet kan börja. Om jag ska vara riktigt ärlig så känner jag mig lite stressad över att tiden går så fort, någon gång måste jag avgå som ordförande och lämna över DUS till några andra engagerade och duktiga ungdomar. Men inte nu, jag är inte färdig än.

 "Jag vet hur det är att utvecklas men knappt komma framåt som funktionsnedsatt och jag vet hur galet mycket ridningen har hjälpt mig. Jag om någon vet hur viktigt det är med ridning för dom funktionsnedsatta. Jag vill att alla ska få chansen att prova på ridning. Jag vill ha tydligare mål och beskrivingar hur det fungerar att vara och utvecklats inom ridsporten som funktionsnedsatt. Jag vill vara en förebild för anda funktionsnedsatta och andra oxå."

Jag önskar att jag var en typisk eldsjäl inom ridning för funktionsnedsatta. Ja, jag brinner fortfarande för detta så enormt enormt mycket! Jag är så otroligt glad och tacksam över att jag får vara med i diskussionen hur vi ska utveckla de funktionsnedsattas möjlighet att rida inom Stockholms län. Men jag önskar verkligen att jag var mer kompetent, att jag kan mer och att jag vet hur man går vidare med arbetet. Jag tror ärligt talat att detta är ett ämne som ligger lite närmre mitt hjärta än något annat, kanske för att jag själv är "en av dom" och vet hur mycket ridningen har hjälp mig i mitt liv. Detta ämne blir jag aldrig mätt på, jag vill bara göra mer och mer och få se vilken fantastisk skillnad hästar gör för funktionsnedsatta, jag blir varm i hela kroppen och otroligt rörd varje gång jag får se vilken otrolig lycka som lyser i dessa människors ansikte när dom umgås med hästarna. Det är bland det bästa som finns!

Trots att jag önskar att jag hann vara mer i stallet om dagarna och att jag just nu känner att jag vill göra så otroligt mycket mer än vad jag gör så vet jag iallafall en sak-Jag kommer aldrig att tröttna på ridsporten och jag hoppas att att den aldrig kommer att tröttna på mig.