Oktober: Denna månad var det fullt med saker att göra, både positivt och negativt. Det var sjukt mycket i skolan, men med lite teamwork med mina fina vänner så klarade vi av att skriva ytterligare en tenta. Samtidigt som det var mycket i skolan så var det mycket med DUS under oktober. Ibland hade jag så fullt upp att jag bara ville kasta in handduken och ge upp då jag inte tyckte att jag gick in för arbetet helhjärtat, ett tag kände jag att det blev för mycket men jag klarade mig igenom allt även denna gång. Allting går bara viljan finns, trots att stressen tog över ibland! Ridningen fortsatte som vanligt och det var riktigt kul att rida på Billy! Jag tog även Palette några gånger för att hjälpa Mimmi lite. Samtidigt som det var en otroligt hektisk månad så var det en underbar månad med mycket TV inspelning och liknande. I början av månaden så var jag på Helen Sjöholms konsert med pappa, jag fick äntligen en bild på oss två tillsammans som jag har drömt om i ca 10 år! Sofi och jag gick på Körslaget och jag fick träffa Carola backstage efteråt och pratade lite med henne och fick bilder och autografer-ungefär där så började mitt Carolaberoende igen haha, allt handlade om henne om dagarna och jag svävade på moln i flera veckor efter det, blir rörd bara jag skriver om det nu. Några dagar efter det så var jag och Emelie på inspelningen av Hellenius hörna och där fick jag säga hej till Carola igen-lyckalyckalycka!! I slutet av månaden så var jag och Melissa på musikalen Spök-jättebra, se den!! Sofi och jag var på inspelningen av Så ska det låta och ett nytt TV program som det kanske blir något av som heter Jukebox, samtidigt som jag höll på att skriva den värsta tentan under utbildningen så här långt. Plus att jag självklart umgicks och fikade med alla fina vänner jag har!

November: Jag firades av några av mina fina vänner på min födelsedag, vi åt middag på Fridays och hade det jättetrevligt! Under hela november så gick jag runt och var lite småseg, hade ont i kroppen och kände mig sjuk ständigt. Tror det hade med stress att göra. Kämpade på med DUS trots mycket att göra, ridningen började gå sämre och jag hann inte rida lika mycket tyvärr, däremot så var jag i stallet en förmiddag för att intervjuas och fotograferas inför ett spännade repotage som kommer ut om någon månad eller så, pluggade såklart så mycket som jag kunde-läste en filosofikurs som alla blev galna på. Jag tog tag i saken och gick ner till vårdcentralen för en akuttid för min hand och blev skickad till röntgen för att sen se hur man skulle gå vidare. Mamma och jag var på Du kan sjunga gospel konsert-mäktigt! Jag blev sjukt mitt i månaden och blev ännu mera stressad då jag verkligen inte hade tid med det! Sofi och jag var på semifinalen av Idol i slutet av månaden. 

December: Året har gått sjukt fort och snart så är December slut oxå. Känns konstigt. Började månaden med traditionen att tillbringa första söndagen på månaden i Globen för att kolla på fina hästar. Blev matförgiftad och låg och spydde under en hel natt och förmiddag innan jag blev frisk igen, började julpynta riktigt ordentligt, jobbade lite, pluggade på med tentaskrivning och start av ny kurs, var på julkonsert med mamma i globen där Sarah Dawn Finer medverkade, tänk att jag har sett mina tre största idoler detta år live! hade adventsmys med Emma och Melissa. Det började sakta men säkert att lugna ner sig med DUS arbete, skönt! Halkade ner (och är fortfarande) i en svacka med ridningen, det kan inte gå bra hela tiden säger man ju ;). Spenderade många timmar framför musikhjälpen, luciakvällen spenderades hemma hos Rebecka med mys! Började julshoppa. Hade svårt att sova några nätter pgr av återbesöket på radiumhemmet, var på Carolas julkonsert i Botkyrka, jul på riktigt blev det! Fick träffa Sara strax innan jul och fick då mitt hår färgat, julen har varit mysig, har ingen aning om vad jag ska göra på nyår, men det blir nog bra! Tycker ändå att det har varit ett otroligt bra år! Samtidigt som jag har mått väldigt dåligt under vissa perioder beroende på olika saker så har jag vuxit som person och fått vara med om så sjukt mycket kul detta år! Träffa Carola, påverka ridsporten, allsången, träffa nya människor, ja ni fattar-fast det har ju inte varit så svårt att toppa 2012 precis som ni förstår ;), allt är ju bättre än cancer! Gott nytt år på er så här lite i förskott!

Fick kallelse till sjukhuset igår. Kanske inte det roligaste att börja året med massa sjukhusbesök igen, men det får jag helt enkelt ta. Har fortfarande hopp om 2014! Krävde ju att få min hand undersökt sist jag var på radiumhemmet och min läkare skickade en remiss till ortopeden på Sankt Göran och även en remiss till datortomografin på Karolinska i Solna.

Igår fick jag tid för en datortomografi. Den 14 Januari är det dags. Datortomografi är en av de jobbigaste undersökningarna jag vet och total ologisk enligt mig om jag ska vara ärlig. Att dricka 1,5 liter vatten, sen få en infart i handen och sen få kontrast insprutat i blodet som gör att man blir ännu mera kissnödig än vad man var innan och veta att man inte får gå på toa är hemskt! Sist jag gjorde detta så gick allt fel. Jag spydde, fick infarten inkörd i handleden och hade jätteont när kontrasten sprutades in, jag hoppas att det blir lättare denna gång!

Jag lever ju med lite hypokondri efter cancern. Har jag ont någonstans, känner mig svullen, får feber eller vad som helst så tror jag att cancern har kommit tillbaka eller att jag ska dö av något annat. Jag försöker att bli bättre, men det är jättesvårt! Innerst inne så tror jag inte att detta med handen har med cancern att göra, men istället så får jag för mig att jag har en propp någonstans i armen och får jag inte hjälp NU så går den vidare till lungorna eller något och jag dör. Trots detta så tänker jag att jag verkligen inte har tid att sätta mig på akuten och få svar så ja, oron kommer och går helt enkelt. Likadant är det med smärtan, den kommer och går. Vissa dagar har jag ont så jag knappt kan använda handen medans andra dagar så känner jag bara av det någon gång ibland. Det ska bli skönt att bli undersökt nu iallafall och jag hoppas verkligen att dom hittar något knas så jag kan få hjälp att bli bättre!

Äntligen så är denna dag över. Har haft dödsångest deluxe i några veckor inför denna dag samtidigt som jag har varit så sjukt förbannad på att detta faktiskt är mitt liv nu. Att som 22åring behöva tänka på döden. och var tredje månad behöva sitta på radiumhemmet och vänta på beskedet om man fortfarande är cancerfri eller om cancern har kommit tillbaka, jag ska inte vara rädd för att dö, inte nu när jag är mitt uppe i livet! Ingen i min ålder ska behöva vara rädd för att dö utan snarare tro att man nästan är odödlig. Som ni kanske har förstått så var det alltså dags för ett återbesök på onkologen idag. Det gick iallafall helt okej måste jag säga, självklart så var pulsen på max när man gick in där i rummet och läkaren ser lite skeptisk ut, men blodproverna visade ändå att det mesta tyder på att jag fortfarande är starkare än cancern. En markör visade inte det, men det har hänt fler gånger och det kan finnas massa olika orsaker till att den visade lite för högt så det var inte så oroande. Så förhoppningsvis så kan jag andas ut nu under tre månader tills det är dags för nästa kontroll. Fuck Cancer!

"Cancer kan lämna din kropp, men den lämnar aldrig ditt liv."

- Ung Cancer

April: Äntligen så blev det en vårmånad som jag hade längtat så mycket efter! En bra månad blev det! I början av månaden så var jag iväg med halva familjen Fredriksson + mormor i familjen för att kolla läget efter tärnkläningar inför Saras bröllop och även kolla brudklänning till Sara, blev en lång men bra dag. Tog ut mina extensions så fick leva med att ha kort hår, i slutet av Mars (som jag faktiskt glömde skriva sist) blev jag vald som ordförande i DUS för Stockholms län så under april så började jobbet lite smått som ordförande och lärde mig otroligt mycket om mig själv, tillexempel att jag är en otrolig kontrollfreak haha. Ridningen gick upp och ner, ville aldrig sluta att rida, men var lite trött på själva "ridskolelivet". Fikade mycket med vänner, VFUn började i mitten av månaden, äntligen!! Var på Sarah Dawn Finers konsert, Lisa och jag var även på West side story på Stadsteatern.

Maj: Äntligen så blev det vår! Jag och Rebecka hade årets första picknick, den 1 maj var det dessutom! VFUn fortsatte och jag mådde som alltid så himla bra när jag fick spendera mina dagar på förskolan. Mycket ridsportarbete, var tillexempel på Strömsholm för CUS (ungdomssektionens styrelse för hela Sverige) årsmöte och fick träffa andra fina ridsportsmänniskor, var på konferens med distriktstyrelsen och hade det jättelyxigt! Jag och mina föräldrar skulle gå på Tommy Körbergs konsert i mitten av Maj, men den blev flyttad till senare och jag var jättebesviken, vi gick ändå på den i slutet av månaden så vi fick se honom iallafall! Jag hade lite ups and downs då det var dags för återbesök på radiumhemmet och hade lite dödsångest, dock så blev det inget besök under maj månad. Dagarna på förskolan gick otroligt fort men jag hade otroligt kul, på vägen hem efter sista dagen på förskolan kunde jag inte hålla tårarna borta för jag tyckte det var så tråkigt att perioden redan var slut! Mamma och jag åkte ut till landet för första gången för året och njöt allt vad vi kunde. Var ute på lillsved och vaktade ungdomar och fick kolla på eurovision på storbildsskärm, lyx! Jag och Elin var en snabbis på elitloppet på solvalla, jag var på P!nks konsert i slutet v månaden i globen som var riktigt mäktigt! Hade rosékväll med Lisa, längtade till sommaren, var på Rebeckas studentmottagning och fortsatte att rida på som vanligt.

Juni: Äntligen sommar!! Åh vad jag hade längtat! Mådde både bra och dåligt under Juni, mycket dödsångest men otroligt mycket lyckorus oxå!! Åkte till Kumla med Sofi och Sara för att fixa tärnklänningarna till Saras bröllop. Fick sommarlov, yey! Fick rida stor häst för första gången på länge, var kul och avslappnande ridning under juni då alla hästar skulle på sommarbete, barbacka på ängen och sånt, red sista gången på Brolle utan att veta det då. DUS blev det lite paus med efter ett viktigt möte på arlanda med projektledare. Firade Mimmi hemma hos henne på nationaldagen. Träffade Cicci som jag inte gjort på länge, firade mormor 70 år. Var på studentutspring och mottagning, åkte till Geneve och bodde hos fina underbara Sunna i fyra dagar, sjukt kul att få åka utomlands lite iallafall haha. Firade midsommar ute på landet som vanligt och var på premiärprogrammet av Allsång på skansen där Carola var med, jippi!!!

Jag brukar ju skriva lite om året som har gått när December är igång. Så på söndagarna kommer det upp en liten resume på tre månader i taget, idag blir det alltså om januari, februari och mars.

Januari: Det nya året klingades in med Lisa, kvällen blev inte som planerad men natten slutade med skumpa och deeptalk hemma hos mig nere i källaren, mys! Några dagar efter nyår så åkte jag till Rapunzel och satte in löshår, jag var så osäker i mig själv med kort hår och ville bara ha långt hår igen som ett sista tecken på att jag var fri från cancern, så den 2 januari var ett stort steg för mig mentalt mot ett friskare liv. Jag hade både toppar och dalar i ridningen, satt fortfarande och tragglade på världens finaste Brolle, men det kändes som att det saknade något. Ena stunden var det inte kul alls att rida medans andra stunden så var det det bästa som fanns. Jag fortsatte att jobba på i DUS trots att vi var få på mötena och engagemanget inte låg på topp. I mitten av månaden så var jag på min fasters begravning, aldrig kul att behöva vara på begravningar! Jag pluggade på, och gjorde så gott jag kunde trots att det var riktigt kämpigt ibland, ägnade mycket tid (och pengar) på att fika med alla fina vänner jag har och i slutet av månaden så hade jag lyckats få med mig hela familjen till Hamburger Börs för att se på Magnus Ugglas show.

Februari: Månaden började med ett riktigt Carolamood då jag drogade hennes låtar från 80-talet tills hela familjen blev galen på mig. Hade det kämpigt i skolan, ställde för höga krav på mig själv och slösade onödigt mycket energi på att vara irriterad på dåliga lärare. Melodifestivalen sattes igång och självklart så satt jag bänkad (nästan) varje vecka! Bokade min första körlektion och började övningsköra lite smått, träffade äntligen mammas faster igen efter allt för lång tid ifrån varandra, Dus fortsatte som vanligt, ridningen fortsatte som vanligt, fortsatte att fika med vänner. Det var en tuff månad då jag tyckte att det var många som drog i mig och jag visste inte riktigt på vilket ben jag skulle stå på.

Mars: Mådde himla bra under mars månad, det hände inte så jättemycket men ändå så var jag så sjukt tacksam över att jag levde. Skolan gick helt ok, läste praktiska kurser som var helt okej, ridsporten rullade på bra, både DUS och själva ridningen, Patrik Kittel kom till Vällingby för att ha clinc, riktigt kul! Umgicks mycket med mina fina vänner, både i och utanför skolan. I början av månaden så var Melissa och jag på Mellofinalens genrep på Friends arena, det bästa från den kvällen var att Carola var där och äntligen så fick jag se henne live efter nästan ett års avbrott! 

Inatt drömde jag att det kom tillbaka, att jag fick ett återfall. I drömmen var jag så stark och jag tog allt så bra.

Jag önskar jag var så stark på riktigt...

"Det är bara fyra månader med cellgifter så jag kommer nog tillbaka snart. Om allt går som det ska så kommer jag redan tillbaka på måndag efter sjukhuset." Vi sitter inne på småbarnsavdelningen på min VFU-plats onsdagen den 18 januari 2012 jag, personalen på avdelningen och några nyvakna barn som leker på mattan i mitten. Jag hade dagen innan fått två samtal från min läkare där jag på det första samtalet fick besked om att jag skulle sättas in på fyra månaders cellgiftsbehandling och det andra samtalet senare på dagen att det skulle sättas igång redan på måndagen veckan som kommer.

När jag hade lagt på efter det första samtalet så fortsatte jag jobba på som vanligt den tisdagen, ingen skulle få se mig svag, jag kände inte personalen så pass väl tyckte jag så jag bara kunde ställa mig och säga "hej, jag har cancer och väntar bara på en tid för att få börja min behandling, bara så ni vet liksom." Framåt lunch så insåg jag att jag inte riktigt kunde hålla allt hemlig längre. Jag hade svårt att koncentrera mig och kände att jag var tvungen att berätta vad som på gick i mitt liv och att jag egentligen inte visste hur min framtid skulle se ut. Jag berättade. Dom lyssnade och stöttade. Dom var så fina mot mig allihopa. Jag var så otroligt tacksam redan då att jag hade hamnat på ett sådant bra ställe som tog situationen som den var. Det jag inte visste då var att jag på onsdagen skulle vara tvungen att berätta att behandlingen skulle starta redan på måndagen veckan efter.

Jag samlade kraft under förmiddagen på onsdagen och klarade tillslut av att berätta om samtalet jag fick på vägen hem från förskolan dagen innan. Min puls jobbade på i högvarv och jag fick kämpa för att hålla tillbaka tårarna när jag satt i soffan bredvid min handledare och resten av personalen och uppdaterade dom, helst av allt så ville jag bara ligga i sängen hemma och skrika och gråta ut min frustration och rädsla. Men jag ville vara stark, för min skull och för alla andras. Jag gjorde allt för att inte göra en sån stor grej av det, jag ville inte vara den som man tyckte synd om och förklarade att det skulle gå bra. Cellgiftsbehandling var ingen big deal, det skulle bara vara fyra månader, jag skulle tappa hår och må illa. Typ. Jag var fast besluten att jag skulle komma tillbaka redan efter sjukhuset på måndagen och fortsätta min praktik och att jag inte behövde ta något studieuppehåll. Värre saker hade jag nog varit med om i mitt liv, typ alla operationer och mått illa hade jag gjort så mycket i mina dagar så det skulle nog inte vara någon fara, detta skulle jag minsann klara av. Personalen på förskolan tittade på mig och svarade "Ja, vi får se helt enkelt. En dag i taget." Så rätt dom hade. Så naiv jag var. Jag förstod inte vad allt innebar förs efter den första behandlingen, hur allvarligt detta var. Att jag hade cancer. På riktigt.

När allt känns tungt så tänker jag på vad hon sa. Jag blundar och säger högt till mig själv exakt dom orden hon sa till mig den kvällen. Jag säger det för mig själv så många gånger som jag behöver tills jag verkligen tror på det. Ibland så gråter jag samtidigt för att allt ska få komma ut och ibland så säger jag det bara mer och mer bestämt tills jag nästan blir förbannad. Efter det så läser en tumvers i bibeln och blåser ut mina tända ljus fylld med ny energi.

Tack underbara fina människa för allt du gör för mig och alla andra! ♥