Äntligen så kommer man in på bloggplatsen igen, behöver skriva av mig lite känner jag efter dagen idag, har varit mycket känslor...

Jag tror inte riktigt att jag har förstått att det var sista dagen på VFUn idag. Ingen tidig uppstigning för mig för att åka in till södermalm i rusningen imorgon, ingen lek i sandlådan med barnen, ingen samling, ingen pedagogisk måltid, inget mys på vilan med trötta barn, ingen fras som lyder "hej då alla barnen, vi ses imorgon". Ååh vad jag redan saknar allt, all pepptalk från världens bästa personal, inga observationer, inga skrattande små barn. Jag förstår verkligen inte, en månad har gått alldeles för fort! 

Det går inte att beskriva med ord hur bra jag trivs och hur mycket jag verkligen älskar min VFUplats, det känns nästan som om man är kär i kroppen när jag tänker på att just jag har fått turen att hamna på ett sånt bra ställe, är oändligt tacksam och lyckligt lottad över det.

Jag vet att det låter som om jag aldrig mer ska få komma tillbaka, fast jag ska komma tillbaka redan om en månad ungefär för att ta igen några dagar men det känns tungt nu, nästan för tungt. Jag borde vara glad, men jag kan helt enkelt inte...