(klicka på bilden för att komma till artikeln)

För några veckor sedan så vandrade det runt en väldigt stark och känslosam artikel på facebook, twitter och bloggar. Jag läste den i personalrummet på min praktik och fick ta små andningspauser lite då och då för att inte bryta ut i hysterisk gråt. Några timmar efter det så ringde min läkare och meddelade mig att allt såg bra ut och att dom nästan var säkra på att all min cancer var borta, jag insåg då hur mycket dödsångest ajg hade haft innan det. Jag hade tur, det hade inte Sebastian-men jävlar vilken stark kille han verkade vara!

Har du inte läst den så gör det här, men jag rekomenderar att du gör det en dag då du känner dig stark och att du förbereder dig på en väldigt stark berättelse, jag lovar-du kommer att bli berörd!

Vaknade idag med migrän, illamående och att hela världen snurrade, inte kul. Som tur var så hade jag ingen lektion idag utan "bara" en föreläsning så valde att stanna hemma och läsa inför seminariumet imorgon istället. Allt om föreläsningen brukar ändå komma upp på mondo så känns som att jaginte missar något speciellt.

Går runt i pyamas fortfarande och plockar lite här och var, har Sarahs nya skiva rullandes om och om igen på spotify och har precis gjort mig en kopp te, på ett sätt så älskar jag att vara hemma när alla andra är på jobbet eller i skolan. Känns som att man får mer gjort då lixom. Ska aldeles strax sätta mig och läsa om Piaget på engelska, tar emot men måste man så måste man. Mår iallafall lite bättre nu, har fortfarande huvudvärk och lite yrsel men illamåendet börjar avta, kanske för att yrseln avtar haha.

Nä, plugga var det ja. Puss ♥

Jag är ingen sån där kändiskåt människa som freakar ur när man ser kändisar på stan och bara måste ta ett kort och be om autograf, jag följer inte heller kändisar på instagram eller twitter bara för att dom ska "se" mig utan för att jag tycker att dom är intressanta på olika sätt. Men det finns några undantag, jag freakar inte ur men jag blev väldigt glad när Sarah svarade på min tweet :).