Hej på er vänner! Har typ nästan precis kommit hem från jobbet (okej, inte jättebra svenska och tydlighet i denna mening inser jag haha). Det har varit en intensiv dag idag på jobbet. Det har hänt saker typ hela tiden känns det som. I morse så skulle vi försöka göra en sammarbetsövning med barnen och skapa ett hjärta där våra stora barn skulle vara konturen och våra små skulle sitta i hjärtat och fylla det, men efter 30 minuters försök så gav vi upp. Det var en aning svårare än vad vi trodde, men oj vad vi lärde oss av det, så nästa år kanske det bli bättre haha + att barnen också var otroligt tålmodiga när vi vuxna inte riktigt hade koll på hur och vad vi skulle göra. Vi skappade händer åt alla barnen och oss och sedan sa vi bättre lycka nästa år, så blir det ibland när man gjort något man inte provat tidigare på samma sätt :).

Massa kärlek i personalrummet var det iallafall ;).

Under mellanmålet så tog vi hand om två barn som spydde och ett barn som hade kissat över hela sig och madrassen under vilan, självklart så händer nästan allt på samma gång också haha. Men vi löste det och dagen slutade lugnt för alla barn ändå. För personalen så blev det några timmar extra på jobbet då vi hade APT. Just nu har vi precis börjat på en utbildning och idag var första delen, är så pepp och det ska bli så spännande att få utvecklas!

Nu har jag precis värmt min sjukt goda tomatsoppa som jag gjorde igår och resten av kvällen ska jag bara ta det lugnt här hemma, är sjukt trött! Ta hand om er!

Det är inte förs nu som jag känner att jag vågar experimentera med mitt hår igen. Sist jag klippte mig så var det första gången som jag klippte mitt hår så kort sedan jag fick tillbaka håret efter cellgifterna. Jag har under dessa fem år tror jag klippt mig två eller tre gånger bara, men senaste gången klippte jag då av mig mest. Hittade massa gamla bilder på när jag hade fått tillbaka mitt hår och var så otroligt nöjd med min frisyr. Lagom långt och så var det dessutom lite lockigt. Tyvärr så försvann lockarna första gången jag klippte mig när håret kom tillbaka. Tänk om jag hade en sån här fin frisyr igen!

Snart blir det nog ett besök hos frisören igen, ska bara spara lite pengar då jag tror att det kommer bli dyrt denna gång.

Hej på er vänner! Denna dag blev inte alls som jag tänkt mig. Vaknade och kände att jag fortfarande hade ont i kroppen, men tog mig till jobbet ändå då jag inte ens tänkte tanken på att vara hemma. Efter ett möte, tre blöjbyten och lunch så kände jag att det inte gick mer, svårt att vara aktivt i barngruppen när man har ont liksom. Så efter att ha hjälpt till lite med att lösa dagen då jag gick tidigt så åkte jag hemåt, sjukt ledsen och besviken. Hatar att kroppen bestämmer över mig och mitt liv!

Kom hem, ringde vårdcentralen och nu har jag precis hoppat ur en lång och varm dusch. I början så var det bara smärta och tusen nålar, men efter ett tag när kroppen hade börjat vänja sig så blev det lite bätre. Det jobbiga är att värken vandrar över hela kroppen hela tiden. På jobbet så hade jag ont i nacke, armar och huvudet (inte huvudvärk alltså, utan en annan slags smärta) nu har jag mer ont på magen och på ryggen. Svårt att förklara, men det är ingen ledvärk eller något utan snarare som att det bränner i huden. Det var länge sedan som jag hade så här ont på det här sättet. Men nu har jag satt mig i sängen och ska titta på Grey´s anatomy och dricka upp min smoothie, sedan får vi se vad jag klarar av att göra.

Och DÄR sa min kropp ifrån! Jag har haft en jättebra helg, sjukt intensiv och innehållsrik. Men nu, eller för ungefär en timme sedan, så har jag knappt kunnat röra mig. Just nu så känns det som att jag skulle behöva någon slags mirakelmedicin och vara sängliggande i två veckor typ för att komma tillbaka. Jag minns inte när jag hade så här ont i kroppen sist, är så fruktansvärt trött men smärtan som jag har just nu gör att jag inte kan slappna av och börjar istället få lite panik. Jag andas och försöker tänka på annat, är liksom för trött för att orka gråta samtidigt som jag vill skrika och gråta. Ibland så är viljan starkare än kroppen och man struntar bara i alla varningssignaler som kroppen försöker förmedla. Dumt? Ja ibland kanske, jag kan bara skylla på mig själv då det är jag som satt mig i denna situation. Igen. Ibland undrar jag om jag någonsin kommer att lära mig att lyssna på min kropp. Nej, måste försöka sova nu, smärtan minskar ju inte direkt av att jag är trött...

Snart börjar "Innan vi dör", så kastar in ett sista inlägg för idag. Det har varit en dag där jag verkligen åkt från det ena till det andra till det tredje. Vet inte riktigt om det har varit positivt eller negativt, men det är väl mest positivt då jag har haft kul på alla ställen :). Att åka till Vaxholm och fira morfar och träffa en del av släkten var mysigt. Älskar att det är så himla många barn som springer omkring och har kul! Det blev en kortis hos mormor och morfar, men bättre än ingenting! :)

Så mycket god mat, som alltid!

Efter Vaxholm så blev jag skjutsad in till Fridhemsplan för att möta upp min kära föredetta kollega. Var länge sedan vi sågs och mycket har hänt i våra liv sedan sist, så det var supermysigt att sätta sig på ett fik och prata ikapp!

Nu börjar det, hörs imorgon! :)

Hej på er vänner! Tänkte slänga in ett inlägg här innan jag åker vidare. Har precis landat hemma i Vällingby och dricker en smoothie i all hast. Igår kväll blev en sjukt bra kväll med mycket skratt, mellomys och kanske lite för mycket alkohol. Kom till Sofi strax innan 18:30, åt middag och sedan förberedde vi för mellon. Vi kom fram till att det är tredje året i rad som vi har mellomys på just andra deltävlingen, så nu ska vi införa detta som en tradition hihi.

Selma hängde i mitt knä.

Godis, chips, vin och massa annat gott blev det!

Vi tippade i melloappen och fick alla rätt, woho!

Efter mellon så slog vi om till QX-galan, men vi hann inte se mycket innan det började spåra ur och alkoholen gick rakt upp i knoppen! Vid typ 01 så gick vi och la oss och jag tror att Sofi och jag låg i sängen och pratade om kärleken till 02 innan vi somnade.

Ja, en sjukt bra kväll med andra ord. Idag är jag lite trött och seg i huvudet men jag mår så mycket bättre än vad jag trodde så det är skönt haha. Nu ska jag byta om, slå in morfars present och sedan blir det Vaxholm för födelsedagskalas :). Efter det ska jag hem en snabbis och byta om igen för att möta upp min gamla kollega på fika vid fridhemsplan, mys!

Vilken kväll det var igår alltså! En perfekt start på helgen! Kom hem ungefär vid tolvslaget och kände att mina känslor var "all over the place" och kunde inte gå och lägga mig direkt. Blev så himla illamående också ett tag, men tror att det var mycket känslor och att mycket nervositet släppte när jag väl kom hem då jag verkligen kämpade med att inte känna för mycket när det var massa folk överallt. Sedan kommer man hem och man börjar automatiskt slappna av lite, ja ni förstår nog vad jag menar :).

Mötte upp Jeppe vid Medborgarplatsen, vi gick in till Waynes för att käka lite middag, jag hade ställt in mig på middag på Pizza hut, men där renoverades det, så det fick bli en nödlösning :). Jag tog en focaccia med kyckling och fetaost och sedan kladdkaka med grädde, mums!

Efter att vi var mätta och belåtna så gick vi över till Göta Lejon och intog våra platser på rad 8. Sjukt bra platser med tanke på att vi bokade i tisdags typ! Det blev första gången jag såg den efter nypremiären för en månad sedan, denna gång med Rennie Mirro som David som spelades av Linus Wahlgren i början. Den var lika bra och rolig som sist jag såg den, några roliga spontanrepliker som gjorde att man skrattade lite extra och lite mera dans eftersom Rennie har den bakgrunden sedan tidigare. Sjukt bra och det kändes som att man nästan suttit i 2,5 timmar och skrattat oavbrutet, härligt med den träningsvärken i käkarna haha.

När applådtacket var över så var inte vår kväll över alls, jag hade lyckats fixa så Jeppe och jag fick smita in backstage efteråt för att tacka för kvällen och krama om Helen Sjöholm och Johan Rabeus. Helen och jag hade ett fint samtal, men som vanligt så kändes tiden knapp och man hann inte prata klart riktigt, men så är det. Är sjukt tacksam över varenda sekund som hon ger mig varje gång vi ses! Känns så sjukt att vi kan stå och prata om allt möjligt i livet som om det vore en självklarhet.

Hon ger mig så mycket <3.

Johan Rabeus fick vi träffa, han visste direkt vem jag var och gav mig en bamsekram som hej och sedan pratade vi lite om kvällen och kommande föreställningar.

Än är det inte slut, fick världens kram av Rennie Mirro när han gick förbi och jag tackade för kvällen, Johan Rheborg stannade till och pratade med oss, Per Svensson, Andreas Nilsson och Shima Niavarani likaså och några andra från orkestern och ensemblen.

Här blev det en groupie med Johan, Andreas, Jeppe och mig :).

Tog inte bilder med alla jag träffade, utan det blev på några av dem bara då själva mötet och samtalen på ett sätt kändes viktigare. Men det var så kul att få tacka för kvällen och säga att man kommer tillbaka om en vecka, för det stämmer! På lördag om exakt en vecka är jag tillbaka, men då tillsammans med Sofi!

Tummen upp för det, lyx att man fick sitta på scenografin också under tiden man väntade på alla ;).

Nu ska jag gå och göra en smoothie, hej då så länge!

Tänk om de visste hur mycket varje blinkning, vinkning, leende, ord, eller kram betyder. Tänk om de visste hur många gånger de fått mig att resa mig upp varje gång jag fallit. Tänk om de visste hur många gånger de gör så att jag orkar. Hur många gånger de har gjort att jag har kunnat andas lättare för ett bra tag framöver. Tänk om de visste hur mycket de gör för mig. Varje gång. Varje dag.

Folk får tro och tycka att jag bara är "kändiskåt" eller en "nörd", men jag vet hur bra dessa människor får mig att må. Hur mycket de ger mig. Hur de får mig att glömma allt det jobbiga för ett tag och bara njuta av nuet.

Jag är så tacksam för allt de gör för mig.