Just nu så saknar jag min gamla klippa inom vården. Just nu saknar jag våra samtal, hans humor och kärlek till sitt yrke. Jag saknar att kunna ringa honom när jag visste vad jag behövde hjälp med men inte vem jag skulle vända mig till, han var spindeln i nätet, han hjälpte mig med allt och han var bara ett telefonsamtal bort. Helt plötsligt blev man vuxen och helt plötsligt så försvann han. Min trygghet. Jag saknar honom så fruktansvärt mycket, ibland så mycket så det gör ont. Vad är det för något som säger att man kan allt bara för att man blir vuxen på pappret? Vad är det för något som säger att man orkar mer bara för att man är vuxen? Jag känner mig inte vuxen just nu, jag känner mig som Elin fem år som behöver hjälp av vuxna för att klara av livet. Jag är så arg samtidigt som jag är så ledsen över att det är så här. Jag är så arg att man blir av med sin kontaktperson när man går över till vuxen, jag är så arg att man ska behöva kämpa för att kanske tillslut få det man vill ha, jag är så arg att man ska behöva vara frisk för att orka vara sjuk! Jag är så arg för att det är så här det ser ut, att jag inte längre har någon att vända mig till. Att min kropp säger ifrån på så många olika sätt och jag vet varken varför eller vad jag ska göra åt saken. Ska det verkligen vara så här!? Jag varken vill eller kan acceptera att det ska vara så här och folk får tycka att jag är hur omogen och svag som helst som inte bara kan gilla läget och gå vidare.

Jag är så arg och ledsen just nu så jag orkar inte ens kämpa.

Inte ens för min egen skull eller någon annans.

Förlåt, var bara tvungen att få ur mig detta. Imorgon känns det säkert bättre, just nu så har jag bara så ont och är extremt känslig.

Andas Elin.

Hej på er vänner. Har precis kommit från duschen och slängt mig i sängen, gaaah vad trött jag är! Utan någon anledning egentligen tycker jag. Med tanke på hur slappt jag har haft det i helgen så borde jag typ vara utvilad, men det är nästan tvärtom. Idag hade jag inte lika mycket sovmorgon då det var dags för terminens första medlemsträff med Ung cancer, eller iallafall min första för terminen. Denna gång så var det hotellfrukost på Radisson blue waterfront. Jag älsar verkligen hotellfrukost och Radisson har en grymt bra frukost! Dagen kunde liksom inte börjat bättre med en hotellfrukost tillsammans med massa härliga Ung cancermedlemmar. Blev kvar där i några timmar innan jag åkte vidare.

<3

Åkte vidare till Danderyd för att möta upp mamma inför en snabbvisit på sjukhuset där mormor låg. Var ett bra tag sedan vi sågs, ännu bättre hade det ju blivit om vi sågs under bättre omständigheter, men alltid lika mysigt att ses. Nu är iallafall allt bra och hon skulle få åka hem idag. Efter det så åkt ejag vidare (igen haha) till sumpan för en fika med Lisa. Trodde inte att jag skulle hinna med det idag, men vi lyckades få in det också, älskar verkligen sumpans nya espresso house så där hängde vi i någon timme innan vi skildes åt.

Kanelbullens dag firades såklart!

Kvällen spenderas självklart hemma, blir nog tidigt i säng så jag orkar med en ny vecka på jobbet. Nu ska jag fortsätta att läsa Utvandrarna!

Hej då från blåsfisken ;)

När jag bokade biljetterna för ett antal månader sedan till Kristina från Duvemåla så bestämde jag mig för att ta och läsa Vilhelm Mobergs böcker också. Det känns som ett måste att man någon gång har läst dessa böcker om Kristina och Karl Oskar. Eftersom jag inte klarade av att läsa så mycket i somras så hann jag inte läsa ut dem innan 19 september, men nu ikväll så har jag äntligen öppnat den första boken och ser så fram emot att få lära känna karaktärerna lite mer. Jag tror också att jag har blivit ännu mera sugen på att läsa dem efter Hela Sverige skramlar och framför allt efter tankeställaren jag fick för några veckor sedan när jag var inne i stan. Det var nog första gången som jag insåg att allt detta med Syrien nu verkligen händer på riktigt.

Jag hade kommit till Centralen och skulle möta upp Julia där när jag tyckte att det var otroligt mycket folk. Det hade precis kommit ett gäng med flyktingar. Människor som du och jag, men som blivit tvungna att fly från deras hemland, deras minnen, från släktingar och vänner. Människor som flyr till ett land som Sverige för att få en chans att börja om på nytt och känna sig trygga. Jag har följt med i debatterna, läst tidningarna och tittat på TV, men när jag fick se dessa människor på riktigt, fick se deras packning, Röda korset som bar på några barn så var det något som hände i mig. Det blev verkligen på riktigt och det var då jag förstod hur viktigt det är att vi hjälper till, att vi alla försöker förstå att detta även har hänt här i Sverige, att det ligger så när oss, men också hur många som faktiskt hjälper till. Ungdomar som istället för att smygfesta jobbar frivilligt som tolkar för att man ska kunna kommunicera med varandra, alla hjälporganisationer, allt! Samtidigt som det var ett helt gäng med rädda och trötta flyktingar som stod där på centralen så var det så otroligt mycket kärlek och så mäktigt att se. Det ska bli fruktansvärt spännade att få dyka in i Mobergs böcker, nu kör vi!

Äntligen fredag, tjoho! Öppnade på jobbet idag, trots at jag fick kalla årar på vägen till bussen då det var kallt, mörkt och blåsigt så tycker jag fortfarande att det är mysigt att öppna. Dock så fick jag börja arbetsdagen med att bli lite sur på min kollega, jag stressade gärnet då jag kom samtidigt som ett av barnen (som då var 5 minuter innan öppning egentligen), men jag trodde att jag var själv så självklart så tog jag emot barnet då jag ändå var där trots att jag inte ade hunnt låsa upp alla dörrar och sånt, 10 minuter senare så dyker min kollega upp och säger att hon redan hade varit där i en halvtimme typ. Suck, stress i onödan helt enkelt. Reflektion på förmiddagen och tyckte att vi fick mycket gjort inför nästa vecka, fick mitt första vi älskar dig fröken från barnen idag, yrsel och illamående som kom och gick hela dagen och sedan fick jag avsluta jobbdagen med att typ bli arbetslös under nästa vecka då min chef har semester och inte kan hjälpa till.

Enligt Stockholm stad så har tydligen min anställning gått ut, men inte enligt mitt anställningsavtal och jag fick ingen hjälp med att rätta till det, vilket betyder att jag kommer ha hela nästa vecka utan dator och har svårt att uppdatera dokumentationer och andra dokument som skulle behövas skrivas på. Sjukt frustrerande och blev lite chockad när jag ringde och de sa att jag inte hade någon anställning längre. Då var jag så trött, så less och efter att jag hade brutit ihop några gånger under dagen så nådde jag till en punkt där det inte längre gick att bryta ihop, utan man skrattade åt det istället då allt var och är så absurt. Tur det iallafall och att man kan skratta ihop med sina kollegor när det är som jobbigast och man helst av allt bara vill ge upp.

När jag kom hem vid 16 så var jag så fruktansvärt trött så jag orkade inte ens logga in här och skriva, mamma och jag tog en sväng förbi Vällingby för att gå lite i affärer och sedan blev det hämtmat till middag, mums! Ikväll är det nog bara häng i soffan framför Idol och en skål med glass. Fredagsmys deluxe ;). Har typ ont överallt och är sjukt trött, så det blir en tidig kväll ikväll tror jag, kram på er!

Hej på er fina fina ni. Jag hade egentligen inte planerat att det skulle bli så här sent för ett inlägg....igen. Men så blev det helt enkelt, bättre sent än aldrig eller hur? :) Har haft en bra dag på jobbet idag, mycket skratt, mycket yrsel men som ändå var hanterbar idag, en tur i skogen med glada barn och en sjukt bra samling innan lunch (ibland måste man få skryta lite va haha). Det känns som om jag öppnade idag, men det gjorde jag inte, det gör jag däremot imorgon. Började 07:30 och har varit igång sedan dess. På förmiddagen tog vi en promenad till skogen och pratade om ljud och tittade på djur och natur. Himla mysigt och jag älskar när man har tid att stanna och vara lite spontan när man ser något som kan intressera barnen. När vi kom tillbaka från skogen så hade vi samlat på oss ett helt gäng med löv som vi sedan använde till matematik på samlingen.

Kolla vad duktiga mina barn är på att sortera stor och liten ;)

Sedan har dagen bara flutit på. Vi har varit utan skrivare i någon vecka nu så det var dags att komma igång med bättre dokumentation och lite annat, så lite datornörd fick jag lov att vara.Slutade vid 15:30 och åkte i ilfart till supman för att möta upp Vånkan för våran månadsfika/AW. Denna gång blev det middag och fika eftersom jag öppnar imorgon och inte vill vara allt för trött ;). Vi satte oss på espresso house och snackade ikapp oss i några timmar innan jag begav mig hemåt, alltid lika mysigt att träffas och få uppdatering om allt möjligt. Är så glad att vi håller kontakten fortfarande!

Ringde Sara på vägen och vi pratade i typ 1,5 timme om allt möjligt. Så skönt med Sara, varje gång vi pratar så känns det som att vi bara fortsätter där vi slutade sist. Det slutade med att vi satt på varsitt håll och kollade barnsånger och allt möjligt haha, det kändes nästan som att vi satt bredvid varandra fast vi egentligen är långt ifrån varann. Nu ska jag ta det lugnt ett tag innan det är dags att gå och sova, fredag imorgon jippi! Puss på er!

Hej på er kära ni. Efter 11 timmar på jobbet så har jag nu kommit hem, hunnit äta lite middag och byta om till pyamas. Jag är galet trött. Men känner ändå att jag inte är helt lika slut som för några veckor sedan efter jobbet. Vi håller tummarna för att jag kanske har börjat vänja mig vid ett heltidsarbete :). Hade som tur var sovmorgon idag så när jag åkte till jobbet vid 0830 så kändes det som att klockan var lunch för det var ljust ute och jag var relativt pigg.

Har haft en ännu mer yrslig dag idag. Var till och med tvungen att ta en paus på 10 minuter under förmiddagen och vila för jag var så yr och mådde illa. Illamåendet har gått lite upp och ned men yrseln har alltid varit kvar, otroligt jobbigt och energikrävande! Stängningsdag hade jag idag också + att vi hade föräldramöte. Fick springa lite mellan barnen och förberedelserna för föräldrarmötet i början innan jag kunde lägga allt krut på mötet. Känns skönt att kunna checka av sitt första föräldramöte som förskollärare nu och ännu bättre känns det då de flesta föräldrar var nöjda och tyckte att deras barn verkade gladare nu när de kom hem från förskola. Det känns som att allt börjar vända nu med jobbet, hoppet är det sista som lämnar människan och jag har verkligen kämpat och trott någonstans inne i mig att det skulle komma en vändning. Jag får ta en dag i taget helt enkelt, har iallafall lärt mig sjukt mycket under dessa snart två månader som jag jobbat och vill bara lära mig mer! Nu är det dags för mig att dricka lite, öppna min glossybox och sedan är det nog sova som gäller. Kram på er vänner!

Glossybox för ett år sedan, vi får se omden ser likadan ut nu ;).

Oj vad svårt det var att stänga av alla känslor och tankar när jag la huvudet på kudden inatt efter 01. Efter över fyra timmar i globen med så otroligt mycket känslor så var det mycket att smälta, tror inte jag har gjort det än riktigt faktiskt.Alltså, det var verkligen en helt magisk kväll med så otroligt mycket kärlek, en sådan stämning som gjorde att globen kokade från början till slut och sjukligt bra underhållning på alla sätt! Jag tror jag grät mer än vad jag skrattade under kvällen, var så mycket tankar och känslor som snurrade runt i mitt huvud. Bara känslan av att allt var superlive som Petra Mede uttryckte det, så fort det blev lite fördröjning för att saker strulade så satte hela pubilken igång med att applådera, skrika och stampa i golvet, allt för att höja stämningen. Jag tror ärligt talat att jag fick ståpäls redan när jag satte mig på min plats (som för övrigt var sjukt bra!) Jag grät nästan redan när vi kom in i globen, men när Carola satte igång och sjöng Make a chance och började röja runt i publiken och bjuda på show som bara hon kan så kunde jag inte sluta gråta, värre blev det ju när Hans Rosling kom ut på scenen efter det också haha, men efter Carola iallafall så var det kört, då satt jag och grät nästan hela första akten. Det var så otroligt mäktigt att få uppleva detta live, fruktansvärt bra artister, brandtal och komiker! Kärlek rakt igenom och bäst av allt var att vi samlade in över 40 miljoner till människor på flykt! Bäst på kvällen var Malena Erman och Sarah Dawn Finers duett när de sjöng Sverige, Carolas löp runt arenan, Hans Roslings brandtal, Lisa Nilsson och Nicklas Strömstedts duett, Lalehs framträdande och framför allt de 40 miljoner som samlades in! Idag är jag trött, men allt var så värt det!

Hej då Globen, ses om några veckor! :)

Jag önskar ju att rubriken var lite mer rolig än vad det egentligen var. Öppnade idag och för en gång skull så hade vi sjukt många barn redan vid 7 på morgonen. Det har varit en yrslig dag på jobbet idag. I morse när jag höll på att klä på mina barn i hallen så kände jag hur allt bara började snurra och svartna, det var bara att lägga sig på golvet och vänta på att det värsta skulle gå över, alla barn undrade vad jag höll på med när jag helt plötsligt la mig på golvet haha. Nu i efterhand så kan man ju skratta lite åt det iallafall. Har varit yr sedan resten av dagen, det har kommit och gått lite men har alltid varit lite småyr. Inte så kul men jag har kämpat på i samma takt ändå, ibland har man inget val liksom. Att få kramas med barn tröstar och gör att det mest jobbiga glöms bort och tur är väl det att jag jobbar med det jag jobbar med. Nu sitter jag på tunnelbanan på väg in till Globen efter att ha gått lite tidigare på APTt. Jag gissar att ni inte har missat vad som händer i globen ikväll och vad som sänds på typ alla TV-kanaler? Yes, Hela Sverige skramlar. Ska bli så sjukt häftigt att få se detta live, typ alla svenska artister är där och jag känner på mig att det kommer bli helt magiskt och att hela Globen och Sverige kommer lysa av kärlek ikväll! Nä vänner, en liten powernap kanske ;). Kram på er, tittar in här imorgon innan jag åker till jobbet! Glöm inte att skramla in lite pengar till flyktingarna nu. En kan inte göra allt, men alla kan göra något!