Hej på er! Klockan är bara sju, men jag är fasen redo att gå och lägga mig redan nu. Är SÅ trött! Sov apdåligt inatt men hur mycket det än tog emot när klockan ringde strax innan 8 så gick jag upp. Efter lite frukost i magen så var vi alla ändå redo för de tre sista timmarna arbete. Vi i stockolms DUS presenterade vårt projekt med klubbesök inför de andra och så jobbade vi mycket med hur vårt arbete skulle kunna gå vidare i styrelsen. Synd att vi bara var tre pers från vår styrelse, men känner ändå att dessa två dagar har gett otroligt mycket! För första gången på länge så känner jag att jag har gjort någonting bra för ridsporten och jag är såå peppad att få fortsätta att arbeta med denna fantastiska sport! Vi avslutade med lunch vid 12 och sedan så tog vi tre från Stockholm pendeln hem till Stockholm igen. Alla tre nöjda med dagarna, men otroligt trötta i huvudet. Mycket intryck, mycket att lära och mycket att göra. Men tackvare Veronica som är en riktig klippa när det gäller styrelsearbete och liknande så är allt så vart det! Kom hem strax efter 15 och satte mig för att skriva rent alla våra anteckningar över helgen och vid 17 tror jag så var jag äntligen klar med ridsporten för denna dag! Var heeeeelt slut när ajg stängde ned datorn och satte mig vid middagsbordet haha!

Ridsportens nya motto ;)

Hej på er älskade ni. Dåligt med uppdatering här, men det beror helt enkelt på att jag är på konferens i Uppsala för tillfället. Åkte hitåt tillsammans med Filippa och Emelie så vi var på hotellet vid 12 i förmiddags. Checkade in på hotellrummen och andades i tio minuter innan vi samlades allihopa för lunch.

Jag blev själv i mitt rum.

Efter lunchen så har tiden bara sprungit iväg. Vi har ätit massa god mat (som vanligt när man är iväg med ridsporten), vi har träffat massa andra DUSare från andra distrikt och utbytit erfarenheter och lärt oss av varandra. En otroligt givande dag med massor av skratt och föreningsnytta. För första gången på väldigt länge så känner jag faktiskt att vi i Stockholms DUS har kommit en himla bra bit på vägen. Känner mig som en gamal veteran i sammanhanget och att jag verkligen har gjort någonting bra under mina år som DUSare. Är sjukt peppad på att fortsätta jobbet i styrelsen! Det blir jag alltid efter sånna här träffar haha! Massa massa brainstorming och nya ideér har vi fått med oss.

Nu ikväll efter middagen så har vi varit iväg och bowlat. Dock precis innan lunch så började min yrsel att spöka och den har hållit i sig i några timmar nu. Så för mig blev det inte så jättemycket bowling. Hoppade in i slutet då jag kände att jag inte kunde sitta och tycka synd om mig själv längre. Så jag bet ihop och kastade några klot. En jätterolig kväll, synd bara att yrseln kom på besök. När vi vaar klara så skakade jag då jag bitit ihop under timmen. Viljan är ibland för stark för att kunna lyssna på kroppen tror jag.

Nu har jag landat i sängen, ska skriva ned lite saker på datorn när jag publicerat detta inlägg och sedan är det dags att släcka lampan. Klockan 8 imorgonbitti är det dags för hotellfrukost, längtar redan haha! God natt på er fina ni så återkommer jag imorgon kväll när jag kommit hem till Stockholm.

God kväll på er vänner. Idag har det varit en sån där dag när man har åkt från det ena till det andra till det tredje. Men det har faktiskt varit en riktigt bra dag, förutom att jag har varit lite halvyr till och från under dagen. Vid nio så kom Vånkan hit för några timmars plugg. Dt blev en halvdag idag då vi åkte mot spånga station vid 12 för att jag skulle vidare på en arbetsintervju. Nu hoppas jag verkligen att jag slipper gå på flera intervjuer. Står och väljer mellan två förskolor nu som jag hoppas att båda vill ha mig. Vill verkligen ha jobb nu, orkar inte springa på intervjuer mer känner jag.

Efter den arbetsintervjun så åkte jag tillbaka till spånga station för att möta upp Bella, vi satte oss på konditoriet i någon timme och fikade, innan vi fortsatte hem till henne för att fortsätta att snacka skit. Riktigt mysigt och jag älskar verkligen när det blir så där spontant + att man får träffa bebis också. Åh vad glad jag är att de har flyttat hem till Spånga igen, har saknat våra fikastunder! Var iallafall där i någon timme och sedan åkte jag vidare igen.

Då åkte jag vidare mot Solna för DUS-möte. Har känt mig sjukt oengagerad sedan jag avgick som ordförande, men det har på ett sätt varit skönt. Efter detta möte så känner jag mig iallafall lite mer uppdaterad och jag tycker att vi kom fram till mycket bra. Ikväll hade vi värsta lyxmiddagen att äta och när jag gick därifrån så var jag verkligen proppmätt haha. Härligt att äta god mat tillsammans med fina ridsportsmänniskor samtidigt som man har ett givande styrelsemöte. Vi avrundade ungefär vid 20:00 och då var det bara raka vägen hem.

Nu sitter jag i soffan och känner att jag börjar bli sjukt trött. Har varit en fullspäckad dag och det börjar jag känna av nu. Imorgon står det massa andra saker på schemat, men innan dess så blir det en kopp te, lite Harry Potter och sedan är det dags att sova. Kram kram!

Hej på er vänner. Är fortfarande lite skakis efter kvällens ridlektion känner jag. Tror jag red på lite för hårt så min kropp orkade inte riktigt med i slutet. Var tvungen att hoppa av för jag var så skakis. Nu har det lättat lite, men känner att jag fortfarande sitter och skakar. Åter till kvällen i stallet. Det började med goda nyheter, jag får byta ridgrupp i höst till en grupp som passar mig bättre i nivå, jippi!! Längtar redan till hösten nu haha. Ridlektionen då? Jag vet att jag säger det varje vecka. Men jäklar vad kul det är att rida Jissa! Kan inte med ord förklara hur mycket hon betyder för mig. Det var riktigt jobbigt att rida idag, både på grund av att det var sjukt svettigt men jag tror också att det var jobbigt för jag faktiskt inte red förra veckan. Som man säger "ridning är en färkvara" haha.

Vi började iallafall med en liten tur i skogen, sedan gick vi in till ridhuset för att rida igång hästarna lite i skritt. Jobbade utan stigbyglar i början och försökte att få igång henne, men störde mig jättemycket på att jag tyckte att tyglarna kändes ojämna och hon höll på att rycka med huvudet mer än vanligt. Efter några varv så kände ajg att jag inte kunde fortsätta så det var bara att gå in på mitten och försöka luska ut vart problemet låg. Jissa är lite prinsessan på ärten, så några hårstrån låg fel och luggade henne + att det faktiskt var så att det var min tygel som hade snott sig lite, trodde jag började bli knäpp i början när varken Åsa eller jag hittade vart felet låg, men icke sa nicke haha.

Efter det lilla problemet så började jag jobba i trav. Tyckte att jag inte riktigt fick igång henne till en början, men när jag hade tempoväxlat till max och ridit mycket stora och små volter så kände jag att jag fick rätt känsla igen. Efter en liten skrittpaus så jobbade vi med skolor. Båda öppna och slutna, först i skritt och sedan i trav. Eftersom Jissa har en klen skritt så var det mycket fokus på att hålla henne alert, mycket jobb bara det men när jag väl fick henne att gå lite bättre framåt så kom resten av sig självt, det jag måste tänka på är att inte böja henne för mycket när det är skolor, annars så kändes det bra. I traven så kändes det också väldigt bra, provade till och med att sitta i traven och det gick! Men helskotta vad jobbigt det var haha!

Efter ytterligare en liten paus så samlades vi på volterna för att jobba lite i galopp. Galoppen gick bra, i höger så jobbade jag mycket på att få henne i en bra form och i vänster så fokuserade jag på att gå igång bakbenen lite bättre. Mer än så orkade jag inte haha. När vi skrittade av våra hästar så trodde jag seriöst att jag skulle svimma av trötthet. Var så darrig på benen när jag hoppade av och var så himla trött. Typ död haha! Åh, fina fina Jissa! Längtar redan till nästa vecka!

Världens finaste vän <3

Äntligen så har jag hittat ett par nya ridbyxor! Vet inte hur länge jag har varit på jakt efter ett par nya ridbyxor nu, men igår så fick jag äntligen hem ett par som jag tänker behålla. För mig så är det inte lika lätt att hitta "rätt" ridbyxor då jag måste ha jodphurbyxor. Det börjar komma in flera modeller runt om och i flera olika färger, men fortfarande så går det inte alls att jämföra med smala ridbyxor som finns för 199 kr lte överallt och i alla möjliga färger och former nästan. Så för mig blir det ett projekt varje gång jag vill ha ett par nya ridbyxor. De måste passa bra, måste vara i rätt material och det värsta är att det är en omöjlighet för mig att köpa ridbyxor för under 500-lappen. Denna gång så var jag iallafall på jakt efter ett par beiga, vet inte varför men har fått någon crush på beiga ridbyxor-sjukt snyggt! Har googlat runt lite och hamnade tillslut på Kapson-häst och ryttarutrustning. En butik som fysiskt ligger nere i Skåne, men där jag kunde klicka hem ett par ridbyxor via nätet. Jag velade fram och tillbaka om jag skulle våga chansa, men tillslut så skickade jag iväg en beställning. Priset blev strax över 900, men det kändes värt det då det ändå hade blivigt dyrt vart jag än hade köpt dem. Jag är sjukt nöjd med dem, lite småfinesser som jag helt enkelt får stå ut med men jag tror nog att jag vänjer mig. längtar tills jag får inviga dem!

Som varje år detta datum så tänder jag ett ljus för dig. Trots att det har gått 8 år sedan som du försvann i mitt liv så går det inte en dag utan att jag tänker på dig. Du var mitt allt. Alla de tidiga mornarna som jag kom på helgen och alla de sena kvällarna när du gnäggade hej då till mig. Plötsligt en dag så fanns du inte där längre. Det gjorde så ont och fortfarande så kan saknaden efter dig bli för stor. Jag är så otroligt tacksam över den tid vi hade tillsammans. Jag hoppas  du har det bra på de eviga gröna ängarna och jag hoppas att du tog väl hand om Halla när hon kom. Hälsa henne från mig.

Tack för det du har gett mig. Men allra finaste vän.

Jag vet att jag fortfarande är ung, men jag längtar på något vis tillbaka till när jag var ännu yngre. När jag gick i gymnasiet och när jag hängde i stallet mer än vad jag var hemma. Jag skäms egentligen över hur negativ och bitter jag var, men jag längtar tillbaka till känslan av att folk trodde på mig. Men de som trodde på mig då tror jag att jag har skrämt bort. De pallade inte med mig då och nu har de flesta skapat sig ett annat liv. Jag hittade en gammal kommentar på facebook där en av mina gamla ridlärare skrev att jag borde skaffa mig en välutbildad fin dressyrhäst och kvala in till landslaget.

Nu tror jag på mig själv. Nu vill jag. Jag vill satsa. Jag vill utvecklas. Jag vill visa vad jag kan. Samtidigt som jag kanske egentligen inte vågar, så finns det nästan bara en sak som är i mina tankar just nu. Ridning. Oavsett hur läskigt jag tycker att det är att tävla, så vill jag. Jissa har gett mig så otroligt mycket självförtroende den senaste tiden. Men det känns som att det är för sent. När jag väl fick chansen och hade ett helt gäng som trodde på mig för fem år sedan, så vågade jag inte visa att jag ville satsa. Jag ångrar mig. 

Vad vill jag säga med detta? Att jag har satt upp ett mål inför hösten. Att oavsett hur läskigt jag tycker att det är, så ska jag anmäla mig till minst en klubbtävling nästa termin. Troligtvis så kommer jag hitta en ny stjärna efter Jissa och förhoppningsvis så behåller jag detta självförtroende till hösten. Drömmen skulle vara att skaffa egen häst och hitta någon som tror på mig igen för att kunna satsa, men den drömmen får nog vänta lite. Just nu ska jag njuta av den tiden Jissa och jag har kvar med varandra, suga åt mig alla positiva ord och försöka behålla denna känsla i kroppen till nästa termin.

Jissa och jag för fem år sedan. Jag har lärt mig så mycket om mig och min ridning sedan dess.

Hej på er älskade ni. Jag märker att denna helg har gått i fika och umgänge med fina vänners tecken. Det går verkligen inte att fika för mycket i livet. Denna härliga söndag har jag tillbringat i Vällingby tillsammans med Elin, inte Hagelin denna gång haha. Vi är verkligen för många Elin i stallet känner jag, denna Elin är ytterligare en med samma namn som hänger i stallet. Vi har känt varandra i ett antal år nu, men inte förs förra veckan så kände vi att vi har sjukligt mycket gemensamt då vi båda nästan har samma funktionsnedsättning och så jobbar vi båda med barn. Så det var verkligen dags at träffas utanför stallet för lite barn och hästsnack! Vi satt på Waynes i kanske tre timmar och pratade om just jobb och hästar. Jättemysigt var det att få sitta och känna igen sig i varandra och ta emot varandras tips och trix. Man kan ju undra varför vi inte har kommit på detta tidigare haha. Är så peppad inför vår framtida privatlektion som vi bestämde att vi skulle boka in! Nu har jag iallafall kommit hem och bytt om till mjukisar och sitter och väntar på middagen som snart är klar. Varför är man alltid som mest sötsugen när man precis ska äta mat? Denna helg har verkligen gått sjukt fort! Imorgon är det måndag, men jag längtar faktiskt. Dels att få fortsätta skriva på C-uppsatsen men framför allt för att det är dags för Du kan sjunga gospel rep efter påskuppehållet, yey!