God kväll på er kära ni, åh vad jag önskar att jag kunde börja med att säga att det gick så himla bra att rida idag och att jag aldrig ville hoppa av. Men nej, tyvärr var det inte så. Just nu så känns allt verkligen bara skit. Ikväll var det första gången på väldigt väldigt länge som jag grät efter ridlektionen, jag känner mig så jävla dålig, som att jag sitter och förstör Jissa och jag är så otroligt less på att jag inte orkar rida hela lektionen och att jag mår dåligt efter ridlektionerna. Idag orkade jag knappt hoppa av och sätta mig på pallen för att vila och jag satt bara och skakade efteråt. Just nu känner jag mig så ovärd att få rida en av Vällingbys finaste hästar, jag förstör för mig, för gruppen och för Jissa när hon inte får röra på sig som hon ska. När jag äntligen har hittat tillbaka till ridningen så vill inte kroppen längre, fan!

Hur gick det på lektionen då? Både ris och ros som vanligt. Tyckte att Jissa kändes ganska loj i början, hade svårt att få igång henne och hon höll på att rycka med huvudet ovanligt mycket. Efter lite skrittarbete på volter och fyrkantspår så joggade jag igång i trav, försökte fokusera på att tempoväxla mycket, speciellt skritt-trav-skritt för att få henne lite alert på skänkeln. Efter en liten skrittpaus så jobbade vi i både skritt och trav och red skänkelvikningar. Hade lite svårt med att komma framåt, men efter ett tag så tyckte jag att jag fick till några snygga i båda gångarterna. Galoppen tyckte jag gick bra, bortsett från att yrseln började komma då. Men det jag galopperade så kändes det jättebra, hon galopperade men en jäkla fart och jag kunde verkligen bara sitta där och tänka på hennes form och hur jag satt. I slutet så travade jag bara av henne en snabbis, sedan var jag tvungen att hoppa av och vila. Nästa vecka blir det ingen ridning, kanske lika bra...

Igår sa jag hej då till en av mina finaste ponnyvänner, idag har hon galopperat över till de eviga gröna ängarna. Tack allra finaste Halla för allt du lärt mig, för all kärlek och för den tid vi hade tillsammans. Jag kommer aldrig glömma dig och hälsa Castor från mig <3.

Hej på er vänner. Efter en god söndagsmiddag med mina föräldrar så sitter jag nu i soffan efter en dag ute på vift. Dagen började med att jag åkte in till stan för att möta upp Sunna inför ännu en pärldag med Ung cancer. Deras pärldagar är verkligen något som jag försöker att prioritera då det är ett perfekt söndagsnöje, terapi för mig och man gör det för ett gott ändamål. Tror vi satt där i ungefär tre timmar och pärlade, jag var sjukt seg idag då jag hade svårt med finmotoriken men det var otrolgit mysigt ändå att sitta där och pärla bland massa andra hjältar.

Efter tre timmar så åkte vi vidare mot stallet för att säga hej då till en gammal vän. Fick reda på i fredags att en av mina gamla stjärnor ska få galoppera över till de eviga gröna ängarna imorgon, så jag var bara tvungen att åka förbi och pussa på min fina fina vän som har lärt mig så mycket. Än så länge så känner jag mig ganska så lugn, men jag tror att tårarna kommer komma inatt eller imorgon. Tänk att man aldrig vänjer sig vid detta.

Hej då älskade Halla, hälsa Castor <3

Hänger en del på Pinterest. Eller, hänger där nästan hela tiden för att vara ärlig. Är stressad, för stressad för att det ska vara sunt. Men med denna bild här nere så visar jag mitt nya motto. Senast igår så försökte jag få ihop mina ridlektioner i almanackan men misslyckades, och då rider jag bara en gång i veckan. Avskyr att ha så här mycket att göra samtidigt som jag älskar det.

God kväll på er vänner. Väldigt mycket kväll enligt mig, trodde inte alls att jag skulle komma hem vid denna tid idag. Mår faktiskt lite bättre idag, känner mig piggare och inte alls lika snuvig som igår. Är fortfarande helt slut i huvudet men förhoppningsvis så börjar det gå åt rätt håll igen. Sitter just nu i soffan och dricker mitt kvällste, bara jag som tyckte att detta lät lite som en pensionärssyssla? ;) men iallafall, ikväll så har jag befunnit mig på kanslit igen, var ju där i tisdags för DUSmöte och och denna gång så var det dags för möte med distriktstyrelsen. Allt gick bra, vi hade mycket att ta upp ikväll vilket gjorde att vi satt där i typ 3 timmar och diskuterade. Många intressanta diskussioner men mot slutet så kände jag att jag började tappa koncentrationen en aning haha. Att sitta med i distriktstyrelsen är verkligen sjukt kul, känns som att man lär sig något nytt varje gång vi har möte/konferenser och det är så himla kul att se hur ett distrikt jobbar! Nu ska jag varva ned lite innan sängen kallar.

God kväll på er vänner. Tänkte titta in här igen lite snabbt innan det är dags för mig att hoppa i säng tror jag. Trots att jag sov i 12 timmar inatt och knaprat ipren så känner jag mig fortfarande dålig. Har så himla dåligt tålamod när det gäller att bli frisk också, tycker att det ska räcka med att sova mycket i en natt och sedan kan väl förkylningen vara över liksom. Då har jag ju tagit hand om mig själv eftersom sömn tydligen ska hjälpa haha. Har då inte gjort många knop idag, legat i soffan och kollat på film och ätit pannkakor ungefär hehe. Strax innan middagstid så knaprade jag i mig en ipren till och åkte iallafall iväg till Solna för ett sista DUS-möte innan årsmötet i Mars. Kände att jag inte riktigt kunde säga nej då vi redan var så få som kom. Vi hade inte setts på ett väldigt bra tag så vi hade mycket att prata om, men vi kom också fram till massa bra saker tycker jag. Vi satt nog och diskuterade i över två timmar, sedan kände vi att klockan började bli lite väl mycket så då tackade vi för oss och åkte hemåt. Har så mycket blandade känslor kring DUS just nu, men jag hoppas verkligen att allt kommer att lösa sig.

Fastnade i tankar om mina drömmar härom dagen. Drömmar som är både stora och små. Kanske är det en form av en bucketlist också, jag vet inte riktigt. Men dessa urval av drömmar är verkligen ett gäng som jag har känt för länge. Bortsett från det där vanliga med att skaffa familj, hus och allt sådant. Okej, nu kommer det:

Att få starta upp en egen förskola för barn i behov av stöd med hästar i pedagogiken.

Detta tror jag stenhårt på. Kankse finns det redan liknande förskolor i landet, men det skulle verkligen vara så sjukt häftigt att få starta upp en alldeles egen förskola med denna inriktining. Jag har sett så otroligt många människor med olika slags funktionsnedsättningar som har utvecklats jättemycket när de har fått möjligheten att rida och arbeta med hästar, allt från kroppskontroll till empati. Får barn möjlighet att prova på detta redan på förskolan så tror jag att de vinner så otroligt mycket på det. Att få arbeta med djur är något speciellt, man måste ge men samtidigt så får man så himla mycket tillbaka. Oavsett funktionsnedsättning eller inte.

Bildkälla

Att få sitta i publiken på Eurouvision song contest och uppleva det hela på riktigt.

Som den musiknörd och mellofantast jag är så är detta en mäktig dröm. Jag ångrar mig så himla mycket att jag inte åkte ned till Malmö 2012 för att sitta i pubilken, men jag kunde inte då. Jag föreställer mig lite att jag tar med mig min blivande familj någon gång i livet och åker på en minisemester i maj för att se eurovision live i det land det hålls i. Det är något med stora arenor, livesändning och den otroliga stämningen som verkar infinna sig i staden när eurovision är på gång. En dag....

Bildkälla

Att få påverka ridsporten i den mån jag kan så fler människor med någon form av funktionsnedsättning börjar rida och engagera sig i ridsporten.

Att jag älskar ridsport är ingen nyhet. Att jag har lärt mig så otroligt mycket genom ridsporten både om min funktionsnedsättning och som person är heller ingen nyhet. Jag är så otroligt glad över att habiliteringen för 16 år sedan gav ridning som ett förslag som sjukgymnastik för mig. Jag tror verkligen att ridsporten är den ultimata sjukgymnastiken och terapin. När jag är med på vår lektion för våra funktionsnedsatta och ser barnens glädje i ögonen när de sitter på hästryggen så får jag rysningar. Tänk om alla fick uppleva den känslan av att få sitta på hästryggen. Jag önskar också att fler ryttare och kuskar med funktionsnedsättning får möjlighet och förstår att de är lika viktiga för ridsporten som alla andra, att de också kan engagera sig! Jag vill berätta om hur fint bemötande jag har fått av ridsporten och visa att ridsporten är till för alla!

Att skriva en bok.

Jag har alltid gillat att skriva. När jag var liten så skrev jag otroligt mycket sagor, mest om hästar eller Carola haha. När jag var liten så ville jag bli veterinär eller författare. Ja, jag blir ju inget av det men jag har alltid drömt om att få skriva en egen bok. Bara känslan av att få hålla i sin alldeles egna bok och få ställa den på en speciell plats i bokhyllan får mig att rysa.

Bildkälla

Att få vara med i en musikalproduktion från start till mål.

Musikalfreak som jag är så skulle det vara så otroligt häftigt att få se hur produktionen går till från start till mål. Från det första ögonblicket när men börjar fila på en idé till en musikal tills det är dags för premiär. Jag kanske behöver skriva en helt egen musikal för att kunna det, men då får jag väl göra det ;). Skämt o sido, det skulle vara så mäktigt att få se hur arbetet går till allt från att presentera ett material, till att plocka ut en ensemble, till kostymprovning, till premiärdagen osv. Att få hjälpa till backstage skulle jag heller inte tacka nej till!

Hej på er vänner. Åh vad skönt att komma in i värmen och sätta sig i soffan för resten av dagen. Trots att jag egentligen bara har gjort en sak idag så är jag helt slut. Efter drygt ett års arbete i  DUS-styrelsen om klubbesök så har jag och Filippa idag varit på DUS första klubbesök. Klubben till ära som ville att vi skulle komma och säga hej var Täbys ryttarsällskap, har faktiskt aldrig varit där så det var kul att komma dit för att träffa barn och ungdomar och se hur de har det där. Är alltid så otroligt kul att komma ut lite och träffa barn och ungdomar för att peppa och inspirera och jag tycker faktiskt att det gick väldigt bra. Både jag och Filippa har varit med ett tag nu så vi har ganska så bra koll på vad vi pratar om och det är så otroligt inspererande även för mig att komma ut och få berätta om vilken fantastisk sport ridsporten är och känna att man faktiskt har koll på det man snackar om. Vi träffade iallafall ett gäng med glada engagerade barn och ungdomar från Täbys US-styrelse som precis hade haft sitt årsmöte och ville ha lite inspiration från oss. Tror att vi höll på i ungefär 1,5 timme sedan sa vi hej då i hopp om att få se dem igen på vårt årsmöte om några veckor. Känns så himla kul att vara igång med dessa klubbesök och tycker faktiskt att Filippa och jag skötte det jättebra md tanke på att det var första besöket.