Hallå hallå!

Idag har det väl inte hänt så jättemycket. Pluggade järnet under några timmar inför seminariumet imorgon, tur att man är intresserad iallafall så det blir liite lättare.

Under kvällen har jag varit på dusmöte, var kul att träffa nästan alla i styrelsen eftersom jag inte har varit på något möte innan pgr av olika saker. Höll väl på i 2 timmar allt som allt. Påvägen hem hämtade jag upp jeansen jag hade köpt på Ellos förra veckan. Fick typ fel storlek på ett par men det andra paret ska jag behålla! :D

Nä men hörni, har väl inget mer intressant att skriva om mera....imorgon är det su som gäller, fan det har jag ju redan skrivit. Dags att lägga ner nu tror jag.

See youuuu!!

Hej gammal bild!

Lyckopiller <3

Fick Brolle idag igen. Var verkligen  hur otaggad som helst! Jag kan verkligen inte rida den hästen, galoppen är omöjlig. Började till och med fundera på varför jag ens hade kommit.

Mwn satt upp ändå och tänkte att det skulle gå åt pipsvängen eftersom jag började allt med att vara negativ och otaggad. Men helt åt skogen gick det väl inte.

Efter en skritttur i skogen så kom vi in och gjorde halter vid varje bokstav, han lyssnade väldigt bra båda på start och stopp, ibland så glömde jag att lätta på tygeln så han råkade backa lite men kom på mig själv och skärpte mig tillslut.

Efter det så red vi i skänkelvikningar på hörnlinjerna i skritt. Gick väl sådär, jag lyckades förböja honom lite för mycket ibland och när han väl gick rakt med huvudet så tappade jag farten lite och då tappar man ju lixom allt, efter ett tag då jag hade blivit lite lättare i tygeln och bara koncentrera mig på att få honom att flytta sig som jag ville så gick det väl lite bättre, men långt ifrån ok! Vänster varv är såklart mycket lättare för där känner jag om jag kommer åt rätt och så, höger är alltid en utmaning men övning ger färdighet, sitter ju på en riktig läromästare!

Travade lite på serpentinbågar oxå, där koncentrerade jag mig mest på mig själv. Att rida bra vägar, titta framåt och verkligen känna skillnaden när det blir rätt och fel. Eftersom vi hade ridit skäkelvikningar så var han redan i bågarna väldigt mjuk i sidorna, fick kämpa lite mer i höger men efter ett tag så lossnade det där oxå.

Efter det blev det trav på volterna och sen galopp. Traven kändes jättebra, har verkligen förstått grejen med att rida frammåt och inte mesrida, det blir så himla mycket lättare att jobba när man har lite fart och helt plötsligt så känns det som om poletten trillar ner på både ryttare och häst och allt känns så himla "flytande".

Högergaloppen försökte jag mig inte ens på. Galopperade väl kanske ett halvt varv men sen gav jag upp, det går helt enkelt inte, han har en alltför svår galopp för mig! Vänster däremot kändes jättebra! Ju mer vi galopperade desto mer sänkte han sig, ibland så tappade jag takten och galoppen blev lite ryckig men när jag hade börjat om igen så gick det genast mycket bättre. 

Traven mellan galoppgångerna kändes verkligen klockren mestadels! Det bara flöt på, så länge jag drev och höll tyglarna utan glapp så gick han riktigt fint och jag kände verkligen den här känslan av att man bara kan sitta och driva sen fixar sig resten av sig själv...om ni fattar haha.

Är iallafall nöjd med lektionen, om jag inte hade haft så mycket problem med högergaloppen så hade jag nog anmält mig till klubbtävlingen. Men känner att det är alltför tidigt, nyårcupen tidigast om jag tror rätt!

Lyckopiller <3  

Hallå!

Det har hänt så mycket idag så jag minns knappt att jag har varit på universitetet idag. Var iallafall där 9-12, tror jaaag hahaha! Jo, men det var jag hade redovisningar hela förmiddagen så det kanske är därför man tycker att det har varit en lång dag..?

Handlade påvägen hem och väl hemma så slappade jag framför datan och gjorde väl inget speciellt. Vid 1645 gick jag till bussen och åkte till vällingby, mötte Maja där och sen åkte vi till stallet för att fixa lite usek-saker. Hängde där några timmar och kom precis hem.

Imorgon blir det förskola på förmiddagen, vid 1 kommer Kajsa sen ska vi plugga några timmar och senare på kvällen blir det ridning. Fullt upp med andra ord ;).

   Den hederliga fredagsgruppen för fleeera år sedan, saknar <3

Lyckopiller <3

Efter 2 veckors vila så var jag äntligen uppe på hästryggen igen. Blev Brolle denna gång. 

Egentligen finns det inte så jättemycket att säga. Gjorde skritt-halt-skritt övnigar i början, efter ett tag började han lyssna jättebra både på start och stopp!

travade på volterna och försökte få dom långa och sänka sig, att rida med min tygel på Brolle är lite svårt för antingen är den för lång eller för kort, det är lite frustrerande när jag lixom vet hur man kan lösa problemet med två händer men inte kan...

Men några varv på högervlen fick jag til flytet och jag kände verkligen att han gick fint och jag kunde koncentrera mig på mig själv istället. Men tyvärr så var det bara dom varven som blev riktigt bra. Högergaloppen fungerade inte alls, provade att fatta men bröt av nästan direkt kände inte för att hålla på att kämpa idag, vänster gick bra men långt från okej, är inte van vid hans galopp än eftersom den är så hög och kort.

I slutet så gick det inte alls! Tyglarna glappade och jag fick helt enkelt inte till det.

Känns lite som om jag har glömt bort hur man rider. Ingenting fungerar och jag har inte samma ork....jag vet att jag måste ha hästarna i mitt liv för att klara av att leva, men om jag inte kan rida någon häst på Vällingby, hur ska det då sluta :(.

Lyckopiller

Har ju inte ridit på 2 veckor pgr av magen. Första ridgången för terminen kände jag ju av i magen, eller i ärret för att vara nogrann. Sen fick jag ridförbud veckan efter det av en läkare och när det inte hade blivigt bättre ändå så bestämde jag mig för att avboka förra veckans ridning för att vara på säkra sidan.

Vilan verkar ha gett resultat för nu har jag inte ont alls så om allt håller sig tills på Onsdag så kan jag äntligen hoppa upp på hästryggen igen! Har saknat ridningen så otroligt mycket men förhoppningsvis så har jag fått min ranson på eländigheter så jag verkligen kan rida varje vecka till 110%!

Ska bli riktigt spännande att se vem som blir min lilla stjärna denna termin.

Lyckopiller <3

Känner att livet börjar rulla på som det ska igen.

Trivs och tycker det är riktigt kul att ha börjat plugga igen, ser verkligen fram emot dom närmanste åren på universitetet. Allt känns mycket vuxnare, jag tror att jag kommer lära mig mycket. Inte bara om förskollärare utan det känns som om jag kommer mogna till lite mer. Får man väl igång flytet med att plugga och samtidigt leva livet så kommer det lösa sig galant!

Magen känns bättre och troligtvis så kan jag hoppa upp på hästen på Onsdag! Behöver ridningen både fysiskt och psykiskt, min kropp behövs tränas upp efter en sommar då jag inte har kunnat träna någonting alls (förrutom 4 dagar intensivt träningsridläger), känner att kroppen behöver lite regelbunden träning även om det bara är ridning. Eller bara och bara, ridning är betydligt jobbigare än vad folk tror!

Såklart så är inte alla sjukhusbesök över än, har nog kallelser till sjukhuset för varje månad nu och känslan av att man nästan bor på sjukhuset kommer man nog aldrig bli av med längre. Fortfarande är det tungt att berätta för folk vad som har hänt och jag räknar fortfarande lite med att mina dippar kommer fortsätta ibland. Kanske inte lika ofta och länge men dom kommer garanterat komma någongång, det gäller bara att veta hur man ska hantera dom.

Nä, känner att det kommer bli bättre nu, ridning, plugg, fester, resor....jag har mycket att se fram emot den här terminen!

Lyckopiller <3

Var grymt trött i morse när jag gick upp, förstår inte varför jag sover så dåligt om nätterna :(.

Gjorde väl ingenting på förmiddagen förökte få mitt huvud att inte sprängas och inte somna på soffan :P. Vid 1515 mötte jag Elin på Spånga gymnasium, hade lovat att titta förbi och såklart så håller jag det jag har lovat ;). Träffade lite gamla lärare och pratade med dom, alltid lika kul att träffas! :D. Mötte även Mimmi en kortis, vi satte oss vid svandammen och pratade ett tag sedan gick vi ner till spånga station och sen åt varsitt håll ;).

Åkte hem och hämtade almanackan och tog en banan sedan vidare mot stallet för planeringsmöte. Kom väl inte därifrån förs vid 8 typ men skönt att prata ut lite så folk vet vad som har hänt ;).

Imorgon är det su som gäller, spännande!

Lyckopiller <3

Jag har mina dippar ibland och vissa sagar är bara hemska medans andra dagar går allt rätt och jag mår så himla bra. Jag har 3 saker som får mig på bättre humör.

Det som får mig att må bäst när allt känns jobbigt är stallet, framförallt hästarna! Stallet är som en fristad för mig, kärleken man får från hästarna är oändlig och betyder så mycket mer än vad man tror,har jag inte ridit på länge så kommer mina dippar oftare och tätare. Det bästa man kan göra åt situationen är att rida! När man sitter på hästryggen så glömmer man bort allt som är jobbigt och bara koncentrerar sig på ridningen, oavsett om man bara skrittar ut i skogen eller rider ett hårt dressyrpass. Just i den stunden så känns det som om livet är på topp igen! Jag vet ärligt talat inte hur jag skulle klara mig utan hästar, det är bland det viktigaste jag har i livet och utan som så kommer jag aldrig orka kämpa vidare.

En annan sak som får mig att må bättre är musiken. Tyvärr så har inte jag någon röst och när jag väl får tillbaka den så är det mycket arbete för att jag ska kunna sjunga som jag gjort tidigare, kanske kommer jag aldrig tillbaka till 100%, men bättre att ha en liten sångröst än ingen alls. Musiken är lite som hästarna oxå, men glömmer allt det där jobbigt på ett tag när man lyssnar på musik eller går och sjunger själv. Jag tror nog att alla förstår vad man menar när man säger att man aldrig skulle klara sig utan musik. Jag menar, tänk er om ALL musik bara försvann. Vad skulle man göra då? Vissa låtar kan tillochmed förändra ens liv, få en att kämpa, känna sig älskad, ja vad som helst. Men utan musik så klarar man sig inte, allafall inte jag! Det finns så himla många låtar som ärligt talat har fått mig att kämpa vidare och jag önskar att man kunde förklara för Carola, Sarah Dawn Finer och Helen Sjöholm hur mycket dom faktiskgt betyder för mig, jag hade inte klarat mig så här långt i livet utan deras underbara talang!

Såklart så har jag många fina vänner som stöttar mig! Tror inte jag behöver förklara mer för utan vänner så klarar man sig helt enkelt inte, det vet nog alla. Har några få vänner som jag litar till 120% på och jag tror att ni vet vilka ni är och jag vill att ni ska veta hur mycket jag uppskattar eran hjälp. Utan er inget mig! Jag älskar er!

Oj, nu blev det ett långt inlägg hoppas ni orkade läsa allt ;).

Lyckopiller