Jag ger upp detta, orkar inte mer, vill inte mer. Det är för jobbigt. Jag börjar tro att jag inte är tillräckligt stark för att kämpa mig igenom det här, börjar bli tveksam om det går.

Jag gråter fast jag inte har några tårar kvar, kan dom aldrig ta slut? Jag blir galen, önskar att du var här nu så jag kunde prata med någon, krama någon och skratta med någon för snart ger jag upp....på riktigt.

I keep trying to find my way 

and all I know is im lost without you 
I keep trying to face the day 
I'm lost without you <3

Lyckopiller <3     

Slänger in ett inlägg innan jag släcker lampan...

Har väl inte så mycket att skriva egentligen, jag vet seriöst inte vart jag ska ta vägen. Jag blir galen av att vara hemma, alla är sura på mig och jag kan inte prata för då är jag en sur bitch tydligen. 

Jag saknar tryggheten. Jag försöker förtränga alla känslor men det går inte, för när jag väl blir påmind så känns det ännu jobbigare. Jag önskar på ett sätt att allt var som förut. Skitsamma hur jag mådde då, men jag kände mig sedd och älskad.

Sov jättedåligt inatt, oroligt lixom. Hade så grymt ont i knät och vaknade hela tiden, jag vågar inte ta någon värktablett för då kanske det inte hjälper sen när jag verkligen behöver det och jag vill inte prova något nytt ifall jag spyr. Hoppas på att det blir bättre nu inatt istället. Jag får helt enkelt tåla att ha ont i knät, jag kan gott lida lite. Det var ju trotts allt mitt eget fel att Donna sparkade mig och då kanske den fysiska smärtan tar över den psykiska för tillfället.

Nu börjar det bli lite jobbigt att skriva, känner att jag skulle behöva skriva av mig mera för tårarna kommer vilken sekund som helst men jag är så trött och har ingen lust att hålla på att tycka synd om mig själv inför er....så nu säger jag gonatt, så hörs vi imorgon.

Gonatt

Lyckopiller <3     

Friends are quiet angels
Who lift us to our feet
When our wings have trouble remembering how to fly
They stand by us and give us 
the strength to try

Friends are quiet angels
Who somehow make you see
The light that's in the darkness
before the dawn
All at once the journey’s not so long

But it's the laughter and the fun
Sometimes the feeling that we're one
All the tears we cry together you and I
That will keep us heart to heart
as time goes by

Friends are quiet angels
Who fill your life with grace
Thrilled to share your joy
when a dream comes true
And on my wedding day
I'm blessed 'cause I can say
I've found a quiet angel
You're a special angel
I found a quiet angel in you

Lyckopiller <3     

Jag har en kompis som är så otroligt duktig på att skriva, jag önskar att jag kunde skriva lika bra som hon, kunna uttrycka mig på samma sätt och få folk att förstå som jag gör när jag läser det hon skriver. För det känns som om hur jag än uttrycker mig så räcker inte orden till.

Känslan som jag har inom mig kan jag inte beskriva. Jag får sån fruktansvärt dåligt samvete när håller på att tycka synd om mig själv inför mina kompisar, jag vet att dom försöker hjälpa mig och lyssna och stötta och fan vad dom lyckas! Jag mår så bra med dom i min närhet, vad mer kan jag begära? Ingenting....dom gör redan allt en kompis ska göra, sen är det upp till mig själv hur jag vill må.

Jag älskar mina kompisar över allt annat! Utan dom hade jag inte klarat mig så här långt! <3

Men jag säger som Mattis i Ronja rövardotter: "Det fattas något i mig!"

Lyckopiller <3     

Förlåt :( ska tänka mig för!

Lyckopiller <3      

Jag är så förvirrad, som nog dom flesta i min ålder är. Jag börjar tveka lite om mina framtidsplaner, kan jag verkligen, vill jag verkligen? Jag vet helt enkelt inte.

Jag saknar mina tjejer så det gör ont. Det känns så tomt och trist utan dom. Hoppas dom kommer hem till jul!

Jag har nog förändrats lite sen alla åkte. Både positivt och negativt, jag är nog tålmodigare mot folk i stallet-dom är trots allt dom ända jag har kvar. Men jag vågar kanske inte lika mycket längre, känner mig inte lika trygg när jag inte har mina kompisar vid min sida som pushar mig.

Ska se vad jag kan hitta på nu...

Puss

Lyckopiller <3     

Tummen upp för självförtroendet idag måste jag säga!

Till och börja med så blev jag helt paff när jag skulle hälsa på en av Gs lärare och han tog i hand med vänster! Kändes väldigt bra och rätt för mig! Älskar personer som är så snabbtänkta!

Och sen att jag hittade ett par jeans idag som var som gjorda för mig-brukar ha så svårt att hitta jeans och kläder överhuvudtaget men jag blev verkligen jätteglad när dom passade perfekt!

Hoppas det kommer fler sånna här dagar inom kort!

Lyckopiller <3     

Blickarna hon gav mig igår sa allt, jag blev varm i hela kroppen. Hon var verkligen där, jag pratade med henne.

Denna underbara människa! Jag saknar dig varje dag <3

Lycklig den som dig kan nå

Lyckopiller <3