Jag ångrar mig, jag ångrar mig så jävla mycket för det jag gjorde. Nu är det gjort och jag kommer få ett helvete nu i början. Jag gråter hela tiden, jag vill skrika ut allt för jag vet inte hur jag ska få ur mig allt annars. Jag kan inte förklara för folk utan blir bara frustrerad. Det gör ont i hjärtat hela tiden och det är det ända jag tänker på nu förtiden....nästan.

You came into my life, walked right into my heart.

E följde med mig på arbetsintervju idag trevligt trecligt, har skrivit på alla papper så nu är det bara att börja jobba :D.

När jag kom hem så chillade jag lite sedan åkte familjen till waxholm för att fira mormor som fyllde pensionär haha. Kom hem vid 2130, tittade lite på TV (görs fortfarande xD). Ska snart borsta tänderna och gå och lägga mig, eller gråta.....så allt kommer ut.

Åkte förbi stallet innan waxholm oxå för att stryka mig från tävlingen på lördag, alla tror att jag bangar men jag pallar inte förklara för varenda människa hur det ligger till. Jag hoppas att det blir bättre till Pärlby bara. Annars så hoppas jag att A stöttar mig.

Jag älskar hästar över allt annat på jorden, men jag känner mig så splittrad. Vet inte vad jag ska göra. Sluta ellet inte? Fan jag hatar det här.

Jag trodde inte att saknaden kunde göra så ont. Jag visste inte att saknaden hade en sån kraft, en kraft att få en och känna sig så ledsen. Jag har aldrig varit så glad och ledsen på samma gång och jag kan inte bestämma hur jag ska må. Det här är bland det konstigaste jag har varit med om. Jag vill göra om det om och om igen men jag vill inte lämna någon, det gör för ont och jag undrar hur länge det kommer kännas så här.

Jag tror inte någon förstår riktigt hur jag känner, för vissa har betytt så mycket för mig och nu är dom inte i mitt liv längre och det är så jävla jobbigt.

bajs 

Jag tycker så synd om henne, jag är tom på känslor. Att det finns människor som är så kalla, som bara förstör. Det som är värst är att det är mot henne-hon är en av dom härligaste personerna jag vet och det sista jag vill är att se henne ledsen. Men jag vet att hon är en sån här positiv person och jag hoppas att hon inte har glömt det för annars påminner jag henne varje dag vilken underbar person hon är!

Lyckopiller <3     

Jag tänker för mycket när jag är ledig.

Jag har kommit fram till att det kanske är dags att ge upp det jag älskar mest av allt. Jag har kämpat i 12 år men nu är det verkligen inge kul längre, jag försöker men det går inte, allt skiter sig och ingen förstår. Jag har inget val, jag måste stå ut i en termin till. Om jag har tur så vänds det till något positivt.

   Jag vill inte lämna er, men det kanske är dags nu...?

Lyckopiller <3     

Jag har ont i hela kroppen. Varenda liten muskel värker när jag rör mig. Det värsta är att själen mår lika dåligt. Jag vill inte att det ska komma tillbaka igen, inte nu när jag behöver det som minst.

Det kanske är för att jag tycker att det är så grymt jobbigt att vara i stallet. Att jag går runt med ångest och en frustration som inte försvinner-hur mycket jag än försöker övertala mig själv att det blir bättre, men det funkar inte.

måste verkligen gå och ta en ipren nu för jag gråter nästan av smärta.

Lyckopiller <3     

Allt var så bra för ett tag sen, nu är allt i botten igen. Jag saknar alla härliga stunder vi har haft, jag saknar alla glada och härliga miner.

Men allt är som bortblåst nu, det blir bara värre och värre och jag gråter nästan hela tiden.

Dom som gör mig glad och gör så jag vågar tro på mig själv försvinner snart, jag försöker ta vara på dom 2 veckorna vi har kvar tillsammans, jag försöker intala mig själv att vi kommer att ses ändå, men det kommer inte vara på samma sätt. Jag vill ha dom vid min sida för alltid.

Jag förstår inte, hur ska jag få alla andra att förstå då?

Det bränner i halsen, jag försöker stoppa tårarna men det går inte. Jag bara väntar på att den dagen ska komma i skolan då jag släpper allt och åker hem...

When you feel so tired but you can't sleep <3

Lyckopiller <3     

Var hos sjukgymnasten på förmiddagen idag, en snabbis blev det idag och jag förträngde det viktiga igen! Åkte till skolan sen och slappade, mådde skit hela daen idag och ingen tog det på allvar. Det är bara mig det är fel på, det är jag som gör fel....men som sagt det är bara 15 skoldagar kvar så dom gör rätt i att skita i mig antar jag.

S och jag gick från skolan vid kvart i 5 och sprang till tåget haha. Sket i stallet idag så passade på att plugga och ta det lugnt för jag måste bli frisk nu!! Skärpning!

Jag vet att vissa förstår, men det känns inte som det. Det känns som om jag är ensam i hela världen som försöker kämpa mig upp men ingen sträcker ut sin hand för att hjälpa mig. Det blir inte bättre av att sluta i skolan det är inte där problemet sitter varför är det ingen som förstår det!? Jag har lessnat på att få folk att förstå och hjälpa mig. Jag har gett upp. För jag orkar inte med det här längre. 

Gonatt

Jag gråter varje gång jag hör den här! <33

Lyckopiller <3     

Jag saknar dig, kom tillbaka jag klarar inte det här utan dig! Du lever inom mig men jag vill ha dig här hos mig, saknaden är obeskrivlig. Det går inte att förklara hur mycket jag älskar dig, det fattas något i mig nu när du är borta.

Det känns som om ingen förstår, jag vet att det är mitt fel, att jag är den som gör fel. Men jag orkar inte, jag har inte tid jag får inte dagarna att räcka till!

Jag tänker mycket på dig, hur du har det där uppe. Jag är orolig att du inte är lycklig. Men jag hoppas det, du har Gud vid din sida och jag VET att han aldrig skulle ta dig ifrån mig om han inte visste att jag skulle klara det. Han är den som känner mig bäst ger mig kraft att kämpa ännu lite till.

Jag älskar dig farmor <3

Lyckopiller <3