Carola, ja vad ska man säga? jag tror att hon har varit min idol i 10 år och fortfarande är hon den personen som jag avgudar så enormt. Att hon vågar stå för det hon tror på att hon oxå är så enormt stark. Nu när jag har blivit äldre så lyssnar jag inte lika mycket på henne som förr men när jag väl gör det så blir jag så enormt glad, glad hela kroppen. När hon sjunger så känns det som om allt går i slow motion. Hennes röst, hennes utstrålning det syns verkligen att hon brinner för det hon gör. Det är helt otroligt vad denna person betyder för mig, hur besatt man var när man var yngre och fortfarande är ibland. Carola kommer alltid att vara speciell för mig och även om jag inte lyssnar på henne så mycket, hon är unik, hon är en gudagåva!

En jul utan Häggis är ingen riktig jul!

Jag tror att när jag gick i 8:an så var mitt Carolaberoende som värst. Jag pratade bara om henne, sjöng bara hennes låtar, mina skåp var täckta med bilder, mitt rum ska vi knappt tala om. Jag var besatt, bättre blev det ju inte när jag fick träffa henne samma år. Det året kommer jag aldrig glömma. 

När jag var på "Hopp för Haiti" den 25 februari 2010 så kom känslan tillbaka, när hon kom inrusande där på scenen och sjöng ”Jag ger allt” den låten som jag har lyssnat på om och om igen för att peppa mig själv att jag ska klara av livet, den låten valde hon att sjunga, live och jag fick möjligheten att vara där. Det var då jag verkligen kände att ”jag SKA ge allt, jag ska kämpa tills jag dör, även om det kostar allt” att ingenting kan stoppa mig.

Det jag undrar är hur människor kan vara så grymt respektlösa. Jag har fått och får fortfarande ta emot så mycket skit från människor när jag säger att jag tycker om Carola. Det värsta är att man inte kan försvara sig som man vill, då blir man bara nervärderad. Nu förtiden när någon nämner något negativt om Carola så är jag på direkt med argument, men vissa vägrar att lyssna. Dom behöver inte hålla med, fine jag skiter i om dom inte tycker om henne, men dom måste fan respektera mina åsikter! Jag blir så förbannad på folk som ljuger och inte respekterar mig för den jag är! (Det här handlar såklart om allt, att man måste respektera varandra, men jag har valt att ta upp Carola som exempel eftersom jag vet att det är många som älskar att snacka skit om henne) Jag är så upprörd nu när jag skriver detta så jag vet inte vart jag ska ta vägen.

Jag hade en diskussion för några veckor sedan om Carola, om artikeln som aftonbladet hade skrivit om att hon hade gett en parfym till sitt fadderbarn. Bara artikeln fick mig att gå upp i taket, att dom orkar förstora upp saker! Men iaf, dom jag pratade med tyckte det var dåligt och konstigt att Carola hade gjort detta, jag kunde inte låta bli att säga ifrån så jag sa som det var, att jag hade hört Carola berätta om hur det egentligen låg till. Men personerna i frågan vägrade att acceptera sanningen utan trodde på aftonbladet. Det slutade med att jag inte orkade fortsätta diskussionen och ärligt talat så var jag nära till tårar. Jag gick därifrån med bara negativa minnen och tråkig stämning.

Hur länge ska folk få vara så respektlösa mot varandra? Men kan inte älska alla, men man kan respektera alla. Jag blir sårad när sånt här händer. Dels för jag vill Carola väl, jag förstår inte hur hon orkar ta all skit när jag som bara är ett fan knappt orkar. Men framför allt för att jag verkligen försöker kämpa för MINA åsikter men ingen respekterar dom.

Det jag vill avsluta med att säga är att:

JAG ÄLSKAR CAROLA MARIA HÄGGKVIST!! <3

Jag kommer alltid att göra det och ni behöver inte tycka som jag men RESPEKTERA mina åsikter. Då kan man ha en vänlig och bra diskussion. 

Har varit hemma idag och hostat, snörvlat och varit yr. Gick en sväng till brevlåda-blev yr som fan och kände mig ínte bra så jag började fundera på att vara hemma imorgon oxå. Efter att T hade lugnat ner mig så bestöt jag mig för att sjukanmäla mig....så det blir ännu en dag hemma.

Följde med mamma till vällingby i 10 minuter och vidare till stallet för att hämta täckisarna, drickan, appasionata-dvdn och avboka ridningen. Pratade lite med A oxå...så förhoppningsvis så händer det något snart :).

Jag har inte varit i stallet eller ridit sen i onsdags, imorgon är det en vecka sen. Jag kommer inte rida imorgon eller på torsdag jag vet ärligt talat inte när jag får eller kan rida igen. Hon kommer ringa imorgon sen ska vi träffas, om hon säger att jag inte får rida. Då är mitt liv inte värt att leva längre, då har hon förstört mitt liv-för gått!

Jag bryter snart ihop, jag vet inte hur länge jag klarar av det här, det värsta är att ingen förstår.

Ett liv utan er-är inget liv <3

Asså jag kom på en sak idag. Jag kommer inte kunna leva utan stallet och hästar. När jag avbokade ridningen idag så kom jag snabbt ner på djupet igen, känlsan av att sitta på en hästrygg är underbar, visst så pallar inte min kropp så jättemycket ridning, men jag kämpar, jag sitter på min bästa vän och vill den alltid väl.

Jag har turen att ha några speciella fina vänner som stöttar mig i vått och tort, men jag berättar inte ALLT för dom (inte för att jag inte litar på dom). Men hästarna vet ALLT om mig...jag vet inte HUR många gånger jag har stått och gråtit inne hos Castor, Eloge, Halla....ja många fler. Hästarna tröstar mig mer än något annat!

Om inte jag får rida så är inte mitt liv värt att leva! På hästryggen så glömmer man allt och bara koncentrerar sig på hästen och sig själv. 

Även om jag inte alls trivs så jättebra längre i stallet av olika skäl så kommer det alltid att vara mitt hem, mitt riktiga hem!

Så utan hästar runt omkring mig så dör jag, jag skulle inte klara av att leva ett lyckligt liv. 

Det jag vill säga är att hästarna är mitt allt, det kommer alltid vara så!

Tror att jag har startat upp en sak som jag kommer att ångra, men man lär sig av sina misstag hoppas jag, annars så är jag körd!

Ibland är jag verkligen så dum som jag ser ut!

Jag har bara lust att göra en ända sak. Rida, det är längtan efter en timme på Hallas rygg som får mig att fortsätta dagen.

mot skolan. HATA.

Det är inte förs nu när du är borta som jag förstår hur mycket jag älskar dig och hur nära vi var, det är nu när det är försent som jag har så mycket att berätta. Jag tänker på dig varje dag, varje minut...jag kan inte sluta tänka på dig. Jag saknar dig för mycket.

Om man kan sakna en person så mycket så man dör så tror jag att jag dör snart. Det blir för mycket för mig.

Sorgen och saknaden är för stor för att kunna koncentrera sig på annat. Men jag ska försöka, jag lovar.

För dig <3

VARNING, BARA KLAGOMÅL!!

Idag har det varit en riktigt jävla pissdag!!! Det är dom dagarna man skulle ha legat kvar i sängen och inte pratad med någon på hela dagen!

Började med att jag kom en timme för tidigt till skolan-vad ska man göra i skolan i en timme där det bara finns typ toaletten att plugga på för att det aldrig är en lugn stund!?

Jag sitter där och väntar, har EN lektion på typ en halvtimme=helt jävla fucking onödigt att gå dit!!! Dampade sönder på läraren för att det aldrig går att plugga i skolan, dampa sönder på E och E för jag blir så förbannad på samhället!!!

Man ber lärarna om hjälp, men man får inte den hjälpen man vill ha, schemat suger getpung och ALLT med skolan är bara piss!! Sen så blev det ju inte bättre när Å och T inte var på plats så man kunde prata med dom.

sl=GÅ OCH DÖ!!!!!! Det har varit kallt och snö i månader nu!! Lär er!!!!

Hela dagen har jag haft gråten i halsen, svårt att andas och varit allmänt sur!

Förresten så suger ni på att kommentera!!!!!!!!!!!!

Jag kommer troligtvis inte kunna sova inatt....men förhoppningsvis så vaknar jag som en ny människa som kan åka till skolan och prata med dom jag måste prata med, få allting löst och sitta upp på hästryggen med ett stort leende på läpparna på kvällen.

Det klubbar vi på, allt blir bättre imorgon för en sån här dag vill man bara glömma!

Seriöst! Hur mycket smärta kan bo i ens kropp....jag gråter hela tiden känns det som, någon kan säga hej hur är det och jag kan känna gråten i halsen. jag försöker att förtränga sanningen men det går inte, för någonstans i själen så fattas det en bit och jag kan inte förstå att den är borta, jag vill inte förstå.

Men allt detta händer på riktigt, all sorg och smärta händer på riktigt. tårarna kommer...

Jag pallar inte med det, jag står inte ut!

borta

borta

borta

Nej, jag tror inte på det!

Hej då <3