Allt är grymt jobbigt och svårt nu, jag är väldigt känslosam för tillfället, acceptera eller dra!

Att sova med en tjocktröja är inte normalt, men jag fryser som fan!

Jag vill rida, håller tummarna för att vi ska skutta på onsdag, men jag skulle behöva träna lite dressyr. Jag längtar, jag börjar trivas på hästryggen igen, äntligen någonstans där jag kan glömma allt och vara lycklig. Funderar faktiskt på att bara vara i stallet när jag ska rida, känns som om det inte blir lika mycket fejk då....

Till och börja med så vill jag säga GRATTIS till den blivadne 17åringen här hemma!

Farmors begravning var idag, jag var tom påvägen dit ville knappt följa med. Det var fint, en jättemysig liten kyrka som var så fin. Det kändes så konstigt att gå in där med en kista där fram. Jag ville inte tro att det var sant!

Själva begravningen var jättefin, jag höll tillbaka tårarna nästan till slutet. Det var kämpigt. och värst var det när jag satt snätt bakom farfar och såg hur mycket han grät, hörde hur han fick kämpa för att få luft nästan eller när jag såg pappa torka tårarna och snyta sig. men jag höll tillbaka tårarna, jag vågade inte riktigt gråta tror jag.

När vi fick gå fram så läste jag på alla hälsningar och när jag läste Ls hälsning så kom tårarna, men jag höll fortfarande tillbaka. "sov gott mamma" bara dom orden fick mig att gråta. Det gjorde ont i mig att lyssna på alla låtar som dom spelade, höra alla snyftningar och tänka tillbaka på alla minnen.

Det var jobbigt, man tror att man inte kommer börja gråta men med själva stämningen så kommer det tårar automatiskt, det höll alla med om. Men det var jättefint hela begravningen.

Måste få förklara en sak nu känner jag så alla förstår hur jag tänker.

När man mår dåligt psykiskt så kommer tyvärr oftast maten i kläm, antingen äter man för mycket eller för lite.

Jag har måttdåligt i ca 3års tid nu men jag har inte märkt hur dålig jag är på att äta förens nu i 3an. Jag kan klara mig på antingen två bananer och liiite middag eller bara två godisbiar under en hel dag. Jag känder att jag är hungrig men jag pallar inte äta. Jag orkar inte tugga, jag orkar inte laga mat, det tar för mycket energi helt enkelt. Jag kommer ändå dö någon gång så vad spelar det för någon roll?

Det är ingenting med att jag känner mig tjock när jag har ätit, jag vet att jag är smal, jag behöver äta mer men jag orkar helt enkelt inte. dom ända gångerna när jag känner mig tjock det är när jag äter grädde (vilket nästan bara är på fettisdagen, det är därför jag skriver det här nu). Om någon säger att jag är smal och jag behöver äta mer så kan jag ju säga direkt att det bara blir värre. Då blir jag irriterad och nästan triggar mig själv att vara FÖR smal för jag blir så arg. Men jag vill ju inte heller att man ska säga att jag är tjock för då blir jag bara frustrerad och förvirrad, lite osäker på mig själv tror jag. Om man nu nödvändigtvis måste kommentera just min vikt så kan man säga det på ett acceptabelt sätt.

Jag äter inte mycket, jag orkar fortfarande inte. När jag äter så mår jag illa. Men på praktiken så har jag vräkt i mig mat och trott att jag skulle äta Backlura ur huset. Fast det betyder inte att jag ska börja äta när jag börjar skolan igen, låt mig få den tid jag behöver tjata inte för mycket. Tänk en gång extra, förklara för mig men framför allt peppa och mena det du säger! Då kanske jag kan försöka igen.

Men jag vet inte varför, har börjat små lite småilla dom senaste dagarna....

Imorgon ska jag nog försöka få till en kort dag i skolan pallar inte vara kvar där längre så jag går vid 12, då borde jag nog ha uträttat dom viktigaste ärendena.

Jag har bestämt mig för att om det går bra att rida med spö på Halla på onsdag så ska jag fan hårdträna och vara med på klubbtävlingen den 2 mars låter det som en bra idé?

Jag skulle behöva sova...

Ska iaf släcka nu och försöka sova lite grann

gonatt <3

Jag vet vad som måste göras, men ändå sitter jag kvar här

men jag vågar inte, jag skakar, pulsen slår snabbare.

andas Elin andas tänk på något annat NU annars händer det.......igen.

Jag är trött, jättetrött....snart somnar jag.

Var hos mormor och morfar på kvällen eftersom morfar fyllde år. Jag skäms. Jag skäms över min släkt jag höll på att tappa fattningen när jag var där. Allt var så jävla fejkat och övertrevligt, hatar sånt!

Jag funderar på om jag ska låsa in mig i mitt rum en tid så alla slipper mig. Jag är bara i vägen, gör allt fel och inget går som jag vill, så varför fortsätta.

nu tror jag att jag har somnat.....ger upp denna dag......ger upp livet......för några timmar.....och drömmer mig bort där all lycka finns

gonatt <3

Imorgon ska jag upp klockan 0600!? FATTA det är SJUKT tidigt om ni frågar mig som går på Didaktus där det är sovmorgonar varje dag nästan. Backlura ringde inte mig i dag som dom hade lovat så jag får väl pallra mig dit så jag är där vid 7 iaf *suck*

Mitt liv suger getpung nu.....allting skiter sig, jag kan ingenting jag vill ingenting och jag orkar ingenting. I skolan så lyssnar dom men det känns inte som om någon bryr sig av dom som borde göra det. 

Stallet känns så konstigt.....har absolut ingen som helst lust för att åka till stallet och vara där och hänga....men vart ska man ta vägen annars lixom. Jag får trösta mig med att hästarna finns iaf.

Nä...nu ska jag försöka sova med min huvudvärk och ont i kroppen och hoppas på att jag inte vaknar upp på ett tag.

Ha ett bra liv!

Gonatt <3

   Miss the good old times <3

Det var EN person som såg hur jag mådde idag, hon frågade hur det var. Hon kramade om mig när jag inte svarade.

Hon fick mig att skratta så jag grät, hon fick mig känna mig så lycklig.

TACK Rebecka <3