Hon håller på att försvinna, jag har knappt ett år på mig. Ett år går fort, hur ska jag överleva? Kommer jag överleva? 

Har ångest, för mitt liv. Vilket liv jag lever...jag kämpar men får ingenting för det. Bara skit...nästan.

återkommer <3

Julen är snart över och jag börjar redan få ångest, panik och tänka för mycket! Jag inser sannngen men jag förtränger den, jag vågar inte tänka...jag är så rädd för vad som kommer hända.

Jag vet vad jag vill men jag orkar inte kämpa för att uppnå målen, jag har inte motivationen vilket är ganska konstigt eftersom jag vet exakt vad jag vill göra.

Jag är bara dum!

Idag har det inte hänt så mycket, låg i sängen till 12, har bara slappat framför TV:n idag och bakat åt morfar...kollat på olika filmer och tagit det lugnt.

bye <3

En dikt som jag hittade. Tänk att det finns vissa som kan sätta ord på alla känslor.

Djupt ner , långt inne , 
trycker jag mig in . 
Känner ångesten komma , 
fylla mitt huvud med förvridna ord, 
om allt. 
Panik , jag vill bara bort , 
skrika , gråta . 
Hos den jag älskar . 
Varför just jag ? 
Varför kan inte jag le, 
utan att de är falskt?
Varför ska jag behöva må , 
som värst , 
och ingen förstår. 
Jag har klarat mig själv , 
i många år , 
jag känner själv, 
att min själ börjar förstå, 
att jag ej mycket mer kan gå. 
Mitt inre kan ej mer förstå , 
om de va jag eller dom som valde min väg att gå. 
De ser mörkt ut , 
och jag sjunker mer , 
för varje sekund som går. 
Tiden är , 
platsen här, 
allting här , 
ingenting som jag vill ha .

När jag loggade in på bloggen så hade jag en kommentar och den som skrev kommentaren kan ta sig någonstans! Du får tycka vad du vill, jag är van att ta skit efter ca 10 års klagande och kommentarer men det var fan inte nödvändigt att skriva en kommentar om det, väx upp, skaffa dig ett liv och hitta någon annan att hacka på!!

Jag blir så arg på mig själv när jag vet att jag måste sluta tänka så mycket. Men det går verkligen inte, jag försökjer varje natt. Om jag tänker på det negativa så gråter jag och om jag tänker på det positiva så gråter jag av lycka eller så blir jag så glad och uppspelt så jag inte kan sova. Jag vet inte hur jag ska göra.

Jag läser hennes sms om och om igen för då inser jag att hon bryr sig. Det jag vill göra är att ge henne en stor kram och bara vräka ur mig allt. Men jag tycker synd om henne att hon kommer få höra allt skit och hon kommer bli så arg. På mig, på dom på alla.

gonatt

Yeeeeeey för jullov!! SOM jag har längtat!

men fan i helvetes jävla piss för min skitskola!!

Jag har funderat på mig själv ett tag. Det gjorde mig orolig...ärligt talat så började jag gråta. Mitt liv är så konstigt, allt har gått för långt. Vad har jag gjort? Det är bara mig det är fel på, jag har startat upp en sån sjukt liten sak och nu är det ett världsproblem typ. Jag mår dålig av det och jag inser att jag behöver få hjälp att komma ur all skit, men jag vet inte hur. Jag tror inte riktigt att jag vågar.

förlåt

hej då.

I have a dream, but I can´t tell you.

jag vågar inte tänka på vad som händer,jag vågar inte vara mig själv,jag orkar inte vara mig själv,jag orkar inte vara glad.

Kan jag inte bara få vara ledsen? fråga inte så mycket, visa bara att ni bryr er....eller nått...?