...jag är så jäkla trött på livet. Jag är trött på att inte må bra. Jag mår inte bra! Jag spelar ut mig mot andra som om jag vore den mest självsäkra tjejen i världen, men egentligen är jag fortfarande väldigt osäker.. Jag är trött på detta, trött på att varje dag få vakna till samma sak.. Men jag skulle aldrig kunna skada mig själv. Aldrig kunna ta livet av mig, även om det ibland känns som om jag skulle vela det. Bara för att få ett slut på allt. Men jag har för många omkring mig som skulle bli sårade. Och jag vill inte såra dom.

Jag skulle göra engelskan men jag orkar verkligen inte! jag har inte pluggat någonting och provet är imorgon...ja ni kan ju gissa hur det kommer att gå :S.

Jag känner att ångesten börjar krypa närmre mig för varje dag som går...en vecka...en vecka har gått så sjukt jävla snabbt, det har varit ett bra lov faktiskt. Mycket skratt och lek :D. Men nu börjar allvaret igen, nu börjar skiten, nu börjar helvetet! Som jag inte vet hur jag ska ta mig ur! Vissa bryr sig för mycket, vissa bryr sig för lite och vissa bryr sig alldeles lagom