Nästan alla i min släkt säger att jag är en typiskt hästtjej. När dom frågar mig vad jag önskar mig så säger dom nästan direkt som svar att jag önskar mig en häst, som om dom tar för givet att eftersom jag rider så vill jag ha en.

Jag tror faktiskt inte att jag är en sån här ”typiskt hästtjej” som alltid har önskat sig en häst och tjatar ihjäl mamma och pappa om drömmen att ha en egen häst. Jag har faktiskt aldrig önskat mig en på riktigt, jo när man var liten kanske men jag har aldrig varit den som har tjatat och tjatat. Det har på något sett aldrig varit min högsta dröm.

Jag tror helt enkelt att jag inte är riktigt mogen för att ha ansvaret att ha en egen häst, visst man lär sig med tiden när man har den. Men jag skulle aldrig tänka mig att äga en häst när jag vet att jag inte skulle kunna klara av att ta hand om den 7 dagar i veckan, motionera den, fodra mm. Om jag ska ha en häst så vill jag ha all tid jag kan få för att kunna göra så att min häst ska få det så bra som möjligt hos mig. Jag vill inte känna att ”Fan jag måste verkligen till stallet även om jag inte har lust, har mycket läxor, är sjuk mm”, jag vill att det ska ta den tid det tar när man är i stallet så allt blir rätt gjort. Nu menar jag inte att det ska finnas någon slags åldersgräns på att ha häst, absolut inte! Om man inte klarar av att göra allt själv men kan ta till hjälp från annat håll så fine! Kör så det ryker! Men personligen så vet jag att jag skulle inte kunna klara av att ha en häst för tillfället för jag är helt enkelt för osäker på mig själv.

I torsdags kom jag hem från ett ridläger i Dalarna, jag har varit där 3 år tidigare så jag känner personalen och hästarna. Jag har haft samma häst varje år, dels för jag vet att vi passar så himla bra ihop och för att jag innerst inne inte är redo att lämna henne och prova något nytt än. Milda som hästen heter är verkligen rätt häst för mig, hon är en riktig läromästare i dressyr, hoppning tycker hon är kul och är riktigt duktig på även om hon måste stanna och titta på varje hinder första gången innan hon hoppar- Hon är verkligen en genomsnäll tjej med ett hjärta av guld men som ändå har humör. Jag lär mig så himla mycket på henne varje år!

Jag saknar Dalarna och Pärlby gård så det nästan gör ont nu. Där uppe känns det verkligen som om jag skulle kunna klara av att ha en egen häst. Det är inte förs i år som jag verkligen känner en stark längtan till att få bli färdigutbildad förskollärare sedan flytta till typ Dalarna, Götet eller skåne och ha en lite hästgård samtidigt som jag driver en lite förskola (med mina hästar i pedagogiken då såklart).

Men oavsett hur min dröm slutar så vet jag efter den här hemska sommaren att hästar är och kommer alltid att vara en av mina största passioner i mitt liv och att jag inte skulle kunna klara av att leva ett lyckligt liv utan hästarna bredvid mig!

                     Jag älskar dig! Tack för allt du ger mig <3

Lyckopiller <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  God kväll på er vänner! Jag fortsätter denna måndag med en nyhet! Har länge funderat fram och tillbaka på hur jag ska göra, men nu har jag bestämt mig. Det är dags för mig att gå vidare och blogga på en annan portal. Har bloggat här på Bloggplats...

  Inlägg i samarbete med Gocostum.   Hej på er, har ni liksom jag svårt med batteritiden på er telefon? Jag är hopplös kan jag säga och varje gång så antingen glömmer jag ladda en powerbank, glömmer sladd eller något annat. Så då står jag där m...

  God kväll på er mina vänner! Har ni haft en bra söndag? Min har gått rysligt fort måste jag säga! Klockan ringde 09:30 och jag trodde att den var typ 6 på morgonen då det fortfarande var så mörkt i min lägenhet och jag var galet trött. Me...

  Hej på er vänner! Idag är jag riktigt konsertbakis kan jag säga, men vilken kväll och vilken fest det blev hos Carola igår!   Jag kom dit strax efter att de hade öppnat dörrarna och mötte upp Emelie och hennes mamma. Tillslut så kom v...

Idag fyller hon år. Hon som varje gång plockar upp mig när jag faller. Hon som påminner mig om att andas när livet känns tungt. Hon som har gett mig en av mina bästa vänner. Hon som alltid finns där genom att bara vara den hon är. Hon som betyde...