Jag har alltid haft svårt i skolan, och då menar jag verkligen alltid. Från dag ett i sexårs så har jag ständigt fått kämpa mig igenom skolan. Vissa dagar så har jag till och med funderat på om jag har några inlärningssvårigheter eller liknande på grund av Goltzen jag lever med, att läkarna har totalmissat något som hör till syndromet. Jag tycker att efter 13 år i skolbänken så borde jag ha lärt mig hur man gör, hur jag lär mig som bäst. Men det är ständigt nya saker man ska behöva kämpa med så kraven på mig själv höjs för varje ny grej.

Jag minns att jag var galet taggad till gymnasiet i nian. Jag visste exakt vad jag ville göra och jag skulle få läsa många ämnen som jag var intresserad av. Då skulle jag äntligen få helt okej betyg att vara stolt över. Vissa betyg fick jag kämpa för, medans andra behövde jag bara göra det jag var bra på eller kunde så fick jag bra betyg. Jag vet inte om lärarna där var för snälla, men jag är faktiskt helt nöjd med betygen från Didaktus, jag insåg då att jag faktiskt kunde mer än vad jag trodde och jag blev mer och mer peppad att läsa till förskollärare och trodde mer på mig själv.

Nu är jag där, nu gör jag det som jag längtade så mycket efter och istället för att känna att jag kan så känner jag mig så otroligt dum, korkad och så naiv. Det känns som om jag har tagit vatten över huvudet av att börja på universitetet, det känns nästan som om jag fortfarande inte är redo för den utmaningen än. Jag har aldrig känt mig så dålig på det jag vill göra som under den här tiden på universitetet. Jag vet att jag inte vill bli något annat än förskollärare, det är en av mina stora drömmar och jag ska lyckas, men jag har nog aldrig tvivlat så mycket på mig själv om jag verkligen skulle klara av jobbet sen med tanke på hur tungt det känns att plugga nu.

Det är nästan som om jag funderar på om folk har peppat mig så mycket att jag ska jobba med barn och att det är min grej under dom senaste 7 åren så jag nästan har fått för mycket självförtroende. Trodde jag verkligen att jag skulle glida runt på en räkmacka under utbildningen på universitetet? Att jag redan kunde allt och att jag skulle få An på alla kurser? Nej, det gjorde jag inte. Men jag hade inte räknat med att det skulle vara så här tungt. Det känns som om jag gör alla som tror på mig besvikna när jag inte får bra betyg. Nu när jag läser om saker som alla trodde att jag kunde eller som jag är intresserad av så borde jag inte ha några problem i skolan längre. 

Kanske är det så för alla att när man väl kommer ut och får prova på det man pluggar till i praktiken så inser man att man kanske kan mer än vad man tror. Det är ju trots allt all peppning och stöttande ord som gör att jag försöker nå min dröm nu, utan allt det så hade jag nog aldrig insett vad jag egentligen ville göra. Tack vare min VFU-plats som jag har nu under utbildningen och dom andra förskolorna jag har praktiserat på under åren så finns ändå envisheten väldigt nära mig. Jag är helt och hållet säker på vad jag vill göra. Jag VILL och jag SKA bli förskollärare, för jag tycker att det är så galet kul! Det ända som gör att jag jag får så jäkla dåligt självförtroende är just universitetet och just nu så känns det väldigt jobbigt och svårt att vinna över dom.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  God kväll på er vänner! Jag fortsätter denna måndag med en nyhet! Har länge funderat fram och tillbaka på hur jag ska göra, men nu har jag bestämt mig. Det är dags för mig att gå vidare och blogga på en annan portal. Har bloggat här på Bloggplats...

  Inlägg i samarbete med Gocostum.   Hej på er, har ni liksom jag svårt med batteritiden på er telefon? Jag är hopplös kan jag säga och varje gång så antingen glömmer jag ladda en powerbank, glömmer sladd eller något annat. Så då står jag där m...

  God kväll på er mina vänner! Har ni haft en bra söndag? Min har gått rysligt fort måste jag säga! Klockan ringde 09:30 och jag trodde att den var typ 6 på morgonen då det fortfarande var så mörkt i min lägenhet och jag var galet trött. Me...

  Hej på er vänner! Idag är jag riktigt konsertbakis kan jag säga, men vilken kväll och vilken fest det blev hos Carola igår!   Jag kom dit strax efter att de hade öppnat dörrarna och mötte upp Emelie och hennes mamma. Tillslut så kom v...

Idag fyller hon år. Hon som varje gång plockar upp mig när jag faller. Hon som påminner mig om att andas när livet känns tungt. Hon som har gett mig en av mina bästa vänner. Hon som alltid finns där genom att bara vara den hon är. Hon som betyde...