Jag har verkligen börjat funderat på min tid i Vällingby. Jag har ridit där i snart 15 år och det är den platsen som jag alltid har kallat för mitt andra hem.  Men jag kan inte riktigt avgöra hur jag känner nu. Jag blir fortfarande otroligt glad över att vara där, men allt känns samtidigt så konstigt nu förtiden. Det känns som om jag inte längre har vänner där. Den kärleksfulla, glada och positiva stämningen tycker jag inte längre finns kvar på samma sätt som för några år sedan. Nu hälsar folk bara för att de måste typ.

Som jag skrev för någon vecka sedan så är jag mycket mer fegare nu än för några år sedan. Nu måste jag ha koll på vilka som är där om jag ska vara där, känner jag ingen så åker jag inte till stallet. Förut så åkte jag alltid ändå, för jag kunde alltid hitta någonting att göra, jag saknar tiden då man var där flera gånger i veckan och bara kunde stå och pussa på sin favorithäst i flera timmar. Kanske är det så att jag känner så här för att jag inte är lika aktiv längre som jag var för kanske ett år sedan. Det är en stor skillnad från att ha suttit med i USEKs styrelse och varit där kanske 3 ggr i veckan till nu då jag bara kommer dit för att rida en gång i veckan. Jag blir så otroligt frustrerad på mig själv. Jag försöker komma på positiva och negativa saker till varför jag stannar eller inte ska stanna på Vällingby, men det slutar alltid med att jag bara river pappret och gör något annat istället. Jag älskar verkligen Vällinby, om jag slutar att rida där så vet jag att jag kommer sakna alla människor oavsett kompisar eller inte, jag kommer sakna stämningen, hästarna och jag kommer framförallt sakna Åsa. Det finns lixom ingen annan ridskola än Vällingby för mig, men ändå så känns det så otroligt konstigt och kluvet just nu.

Jag kommer aldrig sluta att rida, för jag vet att ridningen har gjort så mycket både fysiskt och psykiskt för mig, men jag kan inte låta bli att tänka på vart jag vill komma. Det känns som att har man inget mål, så går det inte att utvecklas, men vad vill jag utvecklas till? Just nu rider ajg en gång i veckan och tycker att det är galet kul nästan varje gång, men that´s it. Alla yngre tjejer har så höga mål och amitioner med sin ridning och bara springer om mig i utvecklingen, jag ser det absolut inte som någon tävling, men det känns som jag bara lallar runt lite varje vecka utan att utvecklas och utan att tänka framåt. 

Jag vet inte vad jag ska göra, ibland så tror jag att jag håller på att bli galen för att jag funderar fram och tillbaka hela tiden. Är det ens värt att fundera fram och tillbaka när jag ändå vet att ajg inte kommer att sluta rida?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  God kväll på er vänner! Jag fortsätter denna måndag med en nyhet! Har länge funderat fram och tillbaka på hur jag ska göra, men nu har jag bestämt mig. Det är dags för mig att gå vidare och blogga på en annan portal. Har bloggat här på Bloggplats...

  Inlägg i samarbete med Gocostum.   Hej på er, har ni liksom jag svårt med batteritiden på er telefon? Jag är hopplös kan jag säga och varje gång så antingen glömmer jag ladda en powerbank, glömmer sladd eller något annat. Så då står jag där m...

  God kväll på er mina vänner! Har ni haft en bra söndag? Min har gått rysligt fort måste jag säga! Klockan ringde 09:30 och jag trodde att den var typ 6 på morgonen då det fortfarande var så mörkt i min lägenhet och jag var galet trött. Me...

  Hej på er vänner! Idag är jag riktigt konsertbakis kan jag säga, men vilken kväll och vilken fest det blev hos Carola igår!   Jag kom dit strax efter att de hade öppnat dörrarna och mötte upp Emelie och hennes mamma. Tillslut så kom v...

Idag fyller hon år. Hon som varje gång plockar upp mig när jag faller. Hon som påminner mig om att andas när livet känns tungt. Hon som har gett mig en av mina bästa vänner. Hon som alltid finns där genom att bara vara den hon är. Hon som betyde...