Hon. Hon som alltid finns där när jag behöver någon. Hon som ger mig mod, styrka, glädje och livslust. Hon som alltid har funnits vid min sida sedan över 10 år tillbaka. Orden räcker inte till och tacksamheten är så stor. Allt som hon gör för mig vill jag göra för henne. Allt jag säger och skriver, det räcker inte. Inte på långa vägar. Jag är så tacksam. Tacksam över att hon finns och att hon är den hon är. Jag vet att många runtomkring känner exakt likadant som jag gör. Jag är långt ifrån ensam med mina känslor. Hon har gjort så mycket för mig genom alla dessa år. Det känns som att jag ständigt står i skuld till henne, alla de gånger som hon har lyft upp mig igen när jag varit svag, alla stunder som hon har stöttat, peppat och gett mig vägledning i livet. Hon är en av de viktigaste personerna i mitt liv. Jag vet att det låter klyschigt, men så enkelt är det.

Mitt ljus. Min vägledning. Min förebild.