Ni vet känslan av att vilja fly. Försvinna från allt och alla. Just nu har jag den känslan. Att gå in på facebook är fortfarande något som känns jobbigt och samtidigt som jag avskyr att vara ensam så vill jag bara dra. Jag har så otroligt många fina människor som bryr sig och vill hjälpa till, men jag kan inte riktigt ta emot allt just nu. Jag skulle göra allt för att få åka tillbaka till Turkiet, till värmen, till det lugna tempot, till känslan av att jag var så långt borta från mitt vanliga liv i Sverige. När jag tänker tillbaka så inser jag att jag nog var ganska så lugn där, även om jag inte upplevde det då. Men, att fly ända till Turkiet går tyvärr inte så därför åker jag ut till landet istället alleles strax. Förhoppningsvis så blir jag lite lugnare där, kanske klarar jag av att läsa ut en bok, bada lite och jobba lite. Kanske slutar det med att jag stänger av alla sociala medier igen. Jag vet inte, vi får se helt enkelt. Men just nu så måste jag försöka att få bort denna stress som jag ständigt går runt med. På måndag kommer jag hem till stan igen, förhoppningsvis lugnare i själen. Återkommer senare!

En sommarkväll förra året <3.

God kväll på er vänner. Har precis startat en tvätt med kläder och sitter just nu och försöker få i mig lite mat. Avskyr verkligen att jag ska behöva tvinga i mig maten, men det är väl ett gott tecken kanske att jag inser att man måste äta för att orka ;). Idag vaknade jag upp med ont i kroppen och en röst som var väldigt trött. Jag vaknade också upp med en känsla av lite lätt panik då jag inte hade någonting inbokat idag, just nu klarar jag verkligen inte av att inte göra någonting då känns det som att jag är tillbaka på ruta ett igen. Men som en räddande ängel så fick jag ett mess av Bella på eftermiddagen där hon frågade om vi skulle ta en fika. Vi tog fikan på spånga konditori som vanligt och sedan så gick vi hem till henne och fortsatte att ta igen allt vi missat, vi har liksom inte setts på flera flera veckor och det kändes som att det har hunnit hända mycket i båda våra liv under de veckorna + att jag fick gosa med bebis också, bara det är ju mys hihi! Nä, nu ska jag återgå till maten, sedan funderar jag på att ta ett bad och försöka att andas lite. Kram på er!

Hej på er vänner. Har inte riktigt kommit ihåg att titta in här, att vänja sig vid det kanske tar några dagar :). Denna dag har gått så sjukt fort också, fattar inte riktigt vart tiden tar vägen just nu. Idag började jag dagen med en fika tillsammans med Rebecka på Spånga konditori. Det var ett bra tag sedan vi sågs så det var verkligen dags för lite catch up. Vi ssatt där och pratade i några timmar, sprang på Bella en snabbis och vi bokade in en fika i veckan och vid 13 så kom Elin och gjorde oss sällskap ett tag innan Elin och jag gick hem till mig. Vi tog en promenad hem, men vi fastnade i deeptalk så det blev en lite längre promenad hem. Men kanske behövde vi den tiden att prata ut, världens finaste vän!

När vi kom hem så satte vi igång med allsångsskyltarna inför imorgon, blr några härliga skyltar som jag hoppas kommer med i TV-rutan! Efter någon timme så blev vi båda sjukt sega, så vi båda togdäckade i soffan och sov ett tag haha, älskar powernaps, speciellt när man är med en fin vän som man kan trösta sig hos <3. Under kvällen så har vi tittat på Intresseklubben och ätit pizza till middag.

När pizzakartongen är lika stor som bordet haha.

för 30 minuter sedan så åkte Elin hem och direkt när hon åkte så kände jag ett hugg i hjärtat av ensamhet igen.....att det ska vara så svårt att vara ensam! Men förhoppningsvis så ses vi imorgon igen :). Nu ska jag bara vila, packa lite inför imorgon och sedan är det nog dags för mig att sova, är sjukt trött!

Fina vän <3

Hej på er fina fina ni. Efter en veckas paus med allt som har med sociala medier att göra så känner jag mig nu lite mer stark för att kicka igång detta igen. Är inne i en period som fortfarande känns jobbig, men inte alls lika jobbig som den har gjort den senaste veckan. Det går sakta men säkert framåt om man säger så :). Jag hoppas att ni har haft bättre saker för er än vad jag har haft. Under veckan som sjukling så har jag i princip bott i min säng eller i soffan och tittat på Grey´s Anatomy, ätit ben and jerry och gråtit en hel del. Har inte haft min bästa vecka varken psykiskt eller fysiskt om man säger så. I fredags så hade jag iallafall min första hela dag utomhus efter allt snörvel. Fikade med Erika vid lunch, åkte till Skansen efter det för att köpa årskort och på kvällen var jag och mamma och pappa hos barndomsvännerna för att fira en födelsedag.

Helgen har jag spenderat hos världens bästa extrafamilj. Inte bara världens bästa extrafamilj, utan världens finaste människor också. Jag kan inte med ord beskriva hur mycket de betyder för mig och jag förstår inte varför de är så fantastiska mot mig hela tiden utan någon egentlig orsak. Jag menar inte bara just nu, utan i alla år som vi känt varandra så har jag alltid känt mig så välkommen när jag kommer och hälsar på. Är så otroligt otroligt tacksam över att jag har dem i mitt liv och att de på något konstigt vänster ändå står kvar vid min sida trots att jag har varit sjukt jobbig de senaste gångerna vi har umgåtts. Så fruktansvärt tacksam. Fortfarande så har jag många tankar som snurrar och mycket känslor som spökar, men efter två dagar med denna fantastiska familj med skratt, tårar och mat (hehe) så känner jag att jag har lite lättare att andas. Är det några jag ständigt kommer stå i skuld till så är det dem, alla tre på olika sätt. Världens världens bästa familjen knas <3.

För att lämna min sjukdomsvecka som har varit och denna kärleksförklaring här ovan till familjen knas (även om de är mycket väl värda den) så kan jag nu avsluta detta inlägg med att säga att jag måste logga ut härifrån, för jag ska strax bege mig ned till Spånga station för en fika med Rebecka. Men vet ni? Jag återkommer senare, kram på er!

Orkar inte titta in här så mycket om dagarna som ni säkert förstår. Allt känns fruktansvärt jobbigt och jag vet inte hur många gånger jag har haft svårt att andas och fått lätt panik de senaste dagarna. Att vara sjuk är inget som gör mig mindre stressad och jag är medveten om att jag måste kunna varva ned för att bli frisk. Men jag kan inte. Jag känner mig lite som en tickande bomb, att jag när som helst kommer bryta ihop totalt. Jag orkar seriöst inte vara sjuk mer. Har tagit en paus från facebook även om blogginlägg kommer dyka upp, orkar inte ta bort kopplingen, funderar på att ta en paus här också...för några dagar bara. Tidsinställda inlägg kommer dyka upp, men det är nog allt. Helst av allt skulle jag väl behöva isolera mig från allt och alla för att kunna slappna av just nu känns det som....nu ska jag iallafall sova och försöka att bli frisk, snart kommer jag nog tillbaka till mitt riktiga jag igen för just nu känner jag mig som ett vrak. Kram på er!

Efter ett år med att knapra ipren eller alvedon så fort jag börjat känt mig krasslig så tror jag nu att min kropp säger ifrån. Kanske är det för att jag har börjat slappna av lite då jag fått jobb och allt med skolan är slut. Kanske är det för att jag ändå känner mig konstant stressad över någonting eller så har jag bara fått ett vanligt virus i kroppen. Men de senaste dagarna så har jag varit så fruktansvärt trött, jag kände av det på Gotland hela dagen att jag inte riktigt var närvarande hela tiden, hade lite ont i halsen och hostade lite och igår så mådde jag piss. Just nu så är jag trött. Hela tiden. Att gå på toaletten, resa sig upp för att svara i telefonen eller något annat som inte är så jättejobbigt i sig är en utmaning just nu. Jag har gråten i halsen hela tiden och helst av allt så skulle jag bara vilja skrika, stampa eller slå. Men jag orkar inte. Jag orkar inte ens känna. Vill bara springa ifrån allt jobbigt samtidigt som jag bara vill krama om någon fin person i mitt liv och säga hur värdefull den är. Jag skulle ju ha åkt till Skåne idag tillsammans med Sara och Sofi, men jag var tvungen att ställa in. Det gjorde ont, men just nu känns det som att jag måste ha en helg där jag ligger i soffan och tittar på serier eller sover. Avskyr verkligen när det blir så här men just nu så känner jag verkligen att jag måste fokusera på att må bra och komma tillbaka till mitt riktiga jag igen. Nu ska jag försöka ta mig upp ur soffan och göra en kanna iste, för att sedan titta på Grey´s Anatomy och försöka att slappna av lite. Ta hand om varandra, kram på er!

När jag gick och la mig strax efter 00:30 igår så var det nästan lättare att räkna de ställen jag inte hade ont i. Mina fötter och lår var så svullna så jag var tvungen att stoppa kuddar vid fotändan för svullnaden skulle gå ned, min hals brann och rösten var otroligt trött. Kände mig en aning mörbultad. Jag var så trött så det kändes som att tröttheten hade gått över när jag väl kunde lägga mig i sängen för att sova. Idag vaknade jag vid 9 och var sjukt kissnödig haha, det var bara att gå upp och börja dagen. En dag utan röst kan jag säga, efter skansen i tisdags och lite halsont och massa prat på fel sätt igår så strejkar stämbanden, så har varit tyst hela dagen för att förhoppningsvis låta bättre imorgon, tur att man är ensam hemma hehe. Efter lite fix och trix här på bloggen och med alla bilder jag tog från Allsången så gick jag ut i värmen och solade ett tag. Det slutade med att jag låg där i fyra timmar och försökte att ta igen mig både fysiskt och psykiskt efter några hektiska dagar. Låg och lyssnade på sommarprat, poddar och jag tog även mod till mig och lyssnade igenom nästan hela Livet är en schlager men jag klarade inte av att lyssna på alla. Ni vet känslan när man inte orkar gråta mer. När man bara är helt apatisk och inte känner någonting efter ett tag. Värmen spelade säkert roll också, men jag lyckades såklart somna när jag gråtit så mycket. Nu sitter jag iallafall inne och tar det lugnt, borde städa mitt rum och packa inför skåne i helgen, men jag orkar verkligen inte.

Det känns som att det hände sjukt mycket bra saker under veckan i Turkiet. Lovade er att uppdatera er om tre av de sakerna här eftersom jag inte har nämnt dem alls.

Det första är att när vi hade checkat in på hotellrummet på Pascha bay förra torsdagen så möts jag av den fantastisk goda nyheten att Vånkan och jag hade blivit godkända på vår C-uppsats! Glädjen och lättnaden som jag kände när jag satt där i sängen och skrek till var obeskrivlig och semestern kunde inte ha börjat med en bättre nyhet! 210 Högskolepoäng är nu klarade och nu är jag inte blivande förskollärare, förskollärarstudent eller något annat utan bara förskollärare!

Det andra stora och positiva som har hänt är att jag har fått jobb! Efter många intervjuer och mycket övervägningar så fick jag äntligen det jobbet som jag faktiskt ville ha. Det ligger nära både hem och stallet och jag tror att jag kommer få toppenkollegor! Idag har jag varit där för att skriva på papper och fått lite info om allt. Den 3 augusti är första dagen! Sjukt läskigt, men sjukt spännande!

Den tredje saken kanske inte alls är lika stor, men den är minst lika viktigt för mig. Det är att jag har fått ett beviljat stependium av Ung cancer. Sökte stipendium där för några veckor sedan om att få hjälp med att betala mina ridlektioner och det blev godkänt! Så i höst kommer jag kunna använda dessa pengar till terminens ridlektioner och slippa känna oron över om jag kommer att ha råd med att betala ridningen om jag helt plötsligt hittar en lägenhet och flyttar. Ung cancer är fantastisk!