Kvällens ridlektion var både av ris och ros, kanske som alltid på ett sätt men ändå inte. Hela dagen idag har jag varit så sjukt trött, det har känts som att jag skulle kunna sova i flera dygn nästan. Jag blev absolut piggare och gladare när jag kom till stallet, men när jag hade ridit ett tag så var det nästan att jag ville hoppa av då varken kroppen eller knoppen orkade mer. Frustrerande, jobbigt och konstigt men det var bara att försöka göra sitt bästa ändå.

Vi började iallafall med att rida fritt. Jag försökte verkligen tänka framåt hela tiden och inte sitta och såsa när jag faktiskt vet att Jissa har en dålig skritt. Så jag jobbade mycket med tempoväxlingar och red på böjda spår. Ibland hajade hon till och ibland så säckade hon ihop, vet inte riktigt vad jag ska göra när hon säckar ihop för det känns som att jag rider för mycket med kroppen i de tillfällerna och det kanske inte är det optimala precis. Vi övade även på framdelsvändningar och där tyckte jag att hon lyssnade väldigt bra på skänklarna men jag tappade lite fart då och då. Traven kändes seg i början, jag störde mig på att någonting kändes fel även denna vecka. Det är någonting med hur jag sitter och min balans tror jag. Men jag vet inte om det är så att jag vill för mycket eller vill för lite, luddigt men svårt att förklara haha. .Försökte iallafall att jobba mycket med tempoväxlingar där för att få igång bakbenen på henne.

Efter en liten skrittpaus så samlades vi på volterna och jobbade med att minska och öka dem i trav för att sedan fatta galopp. Tycker att det är svårt att minska volterna när man är så många, svårt att hålla platsen och svårt att hålla igång i trav, i vänster varv så var det dock lättare. Rosen för denna ridlektion var lätt galoppen, tror det var den bästa galoppen jag någonsin ridit på Jissa! Tycker vanligtvis att hon kan vara lite seg att få igång i galoppen, hon galopperar gärna lite safe medans jag vill ha lite fart. Idag fick jag fart vill jag lova! Jäklar vad hon galoppera alltså, fin taktmässig galopp och med lite tryck i! Hon lyssnade jättebra både när jag ökade och kortade galoppen, nästan så jag hade önskat att jag var på en äng för att få känna den där riktiga frihetskänslan ;). Dock så segade jag ihop närmre slutet av övningen då jag inte fick henne att gå som jag ville alls när vi minskade så då var det bara att inse att jag var för trött. I slutet så travade vi av dem och då hade hon en jättefin trav och det var bara att sitta och titta framåt och försöka hålla kvar henne som hon var så sänkte hon sig automatiskt. Fina fina Jissa  <3

Hela hon fick inte plats på bilden hehe <3

Hej på er vänner, fredag idag för er som missat, yey! Inte för att jag har haft värsta hektiska veckan, men fredagar är alltid härligt. Har sovit sämsta natten ever känns det som, har drömt mardrömmar och typ vaknat en gång i timmen för att jag varit kissnödig, att dricka tre koppar te innan man ska gå och sova är inget jag rekommenderar ;). Idag vaknade jag till den goda nyheten att betygen för en av kurserna från höstterminen hade kommit ut, godkänd och nu är jag helt klar med höstterminen, vilket betyder att jag inte har några rester eller någonting utan kan fokusera till 110% på den sista terminen, JIPPI!

Under de senaste timmarna så har jag försökt att skapa lite struktur i mitt liv. Eller ja, iallafall struktur på alla papper, mappar, häften and so on som jag har liggandes från både skola och ridsport. Alltså, ridsport och papper-suck! Jag fattar inte att man kan dela ut så mycket papper hela tiden, det spelar heller ingen roll hur många mappar, pärmar eller häften jag får, det går inte att strukturera upp det ändå! Nu har jag iallafall försökt att ställa allt ridsportsmaterial på en plats i bokhyllan, vi får se hur länge det håller sig så. Antagligen så blir det kaos igen efter nästa möte då jag troligtvis får mer papper...

Jag har även uppdaterat min filofax eftersom det är ett nytt år. Igår när jag var i stan så passade jag på att gå in på Åhléns och köpa 2015 papper för att fylla på filofaxen. Så nu har jag suttit med en kopp te och mellolistan på spotify och fyllt i almanackan för detta år. Jag som är så himla förvirrad ibland (iallafall i vissa perioder) har nu tre olika almanackor haha. En på datorn, en i telefonen och en fysisk, allt för att hela tiden kunna få ordning och reda och struktur i livet, skriver inte jag ned ett möte eller något jag lovat att göra så försvinner det i huvudet lika fort som det kom!

Så nu när jag har fått lite mer ordning på allt tänkte jag att jag skulle sätta på en film så här på fredagseftermiddagen. Just nu har jag fastnat i känslan av att jag har glömt att göra något som jag lovat göra idag, men kommer inte på vad. Hatar den känslan! Men, jag sätter på en film så kanske det dyker upp så småningom, eftersom jag inte kommer ihåg vad det var och jag inte har skrivit upp det någonstans så antar jag att det inte var något viktigt hehe. Ha en fortsatt härlig fredag nu vänner, kram på er!

Jag har märkt att jag har ändrats på ett sätt sedan i somras. Inte bara det faktum att jag har blivit mer stressad utan att ända sedan jag blev invald i FU-kommittén under våren 2014 så har jag sakta men säkert blivit tryggare med min funktionsnedsättning. Jag har alltid varit en person som gärna skämtar och driver om det, men innerst inne så har jag enorma komplex över hur jag ser ut, säkert mer än vad ni tror. Men det betyder inte att jag inte tycker att det är kul att skämta om lösa armar och ben. Det jag märker nu är att jag allt oftare vågar slänga av mig armen när jag vill och känner att jag behöver det. I skolan, på möten, när jag pärlar fuck cancer armband för att bara nämna några tillfällen. Jag har insett att det inte är omgivningen som tittar utan det är jag som tittar på dem. Jag har under hela mitt liv mött blickar från alla möjliga håll och vissa tillfällen i livet så har jag tyckt att det har varit så otroligt jobbigt. Men problemet är att jag tror att alla som går förbi kollar på mig och min arm, men i själva verket så bryr de sig kanske inte. Utan det är jag som bryr mig om vad de ska tycka och tänka. Jag försöker fortfarande att gömma min funktionsnedsättning, men mer och mer så känner jag att det är okej att folk tittar och det är okej att ta av armen. För det är jag. Ibland måste jag ha armen på och ibland måste jag ta av den.

Jag är så otroligt glad över att jag får vara en del av FU-kommittén. Jag lär mig inte bara om ridsport utan jag lär mig också om mig själv. Jag utvecklar inte bara ridsporten utan jag utvecklar mig själv. Jag har bara varit med sedan i april/maj i denna kommitté och jag inser mer och mer att ridsporten verkligen är till för alla. Att jag får träffa och lära känna så fantastiskt många fina människor inom ridsporten som ser mig för den jag är och inte för min funktionsnedsättning är så otroligt mäktigt, jag får verkligen känna mig som alla andra. Jag hoppas verkligen att ännu fler funktionsnedsatta får chansen att känna samma tacksamhet som jag gör för ridsporten, för det är alla värda. Utan ridsporten hade jag aldrig varit så säker i mig själv som jag är idag. Utan ridsporten så vet jag inte vem jag är.

Åh, ikväll har jag verkligen tagit det lugnt och skönt i stallet. Kom i god tid innan och hade gott om tid på mig efter ridningen också, inget stress utan bara kvalitetstid i stallet + en ridlektion, bättre kan det inte bli. Eller jo, idag på lektionen var vi bara 6 styckna(!?) helt sinnessjukt lyxigt! Tänk om vi alltid var så få, vanligtvis så brukar vi vara lika många till liksom. Satt på min fina stjärna som vanligt, tänk att hon fyller 20 i år och ändå springer på och ständigt är pigg och glad. Fasar redan för den dagen när hon inte står i stallet mer, hon är min bästa vän just nu och de åren när jag inte red henne så var hon alltid tryggheten i stallet för mig.

Menmen, åter till lektionen. Vi började med att rida igång fritt. Jag försökte rida mycket på volter och skänkelvikningar. Dock så är skritten något att jobba med, h e r r e g u d vilken svag skritt hon har! Jag känner att jag får igång henne mer när jag har fått igång trav och galopp lite så efter ett tag så började jag jogga igång i trav och jobbade på volter, fyrkantspår  och tempoväxlingar för att få henne mjuk och lyhörd. La även in lite galoppfattningar i båda varven efter ett tag i båda varven som jag tyckte fungerade bra.

Efter en skrittpaus så samlades vi på volterna och jobbade med att vända genom volten i skritt för att sedan fatta galopp vid medellinjen. De två första fattningarna så var hon inte alls lyhörd på skänkeln i något utav varven utan bara sprang i trav, men efter en fattning var i båda varven så var hon med på noterna och övningen flöt på bra. Förutom att hon segar ihop totalt i skritten, det känns nästan alltid som att hon går bakom handen och hur mycket jag än driver på så går det knappt framt ändå. I slutet när vi travade av dem iallafall så hade hon en jäkla fart under fötterna minsann! Hon kändes jättefin i formen och så fort som jag lättade lite på tygeln så sänkte hon sig men travade på i samma tagt som innan, då ville jag verkligen inte hoppa av haha!

Överlag så känner jag ändå att något känns konstigt nu de två senaste gångerna jag suttit på Jissa. Det värsta är att jag inte riktigt kan ta på vad problemet är, bara att det känns konstigt. Det är nästan som att jag rider för mycket med kroppen, har svårt att få till en bra känsla i sadeln då jag ständigt känner mig ur balans. Jag börjar luta lite åt att jag måste träna upp  min koordination och balans. Men vi får se, det kanske bara är för att det är de två första gångerna på terminen....

Hej på er älskade ni. Har varit dålig på att titta in här idag, men allting har en orsak. Nu är jag iallafall hemma i Spånga igen och ska verkligen vila huvudet efter det senaste dygnet. Hur kul det än är att engagera sig inom ridsporten så blir man ändå fruktansvärt trött i huvudet! Sov också sjukt otroligt inatt. Eller, jag vaknade klockan 03:30 typ och kunde inte somna om och sen de resterade fyra timmarna som jag hade kunnat sovit på så typ halvsov jag, jätteknäppt! Hoppas att det är på grund av något annat än jetlag, nu tycker jag faktiskt att jag borde vara inne i den rätta dygnsrytmen igen.

Vid 9 började satte vi iallafall gång dagen där vi pratade mycket värdegrund, nomineringar till årsmötet och styrelsens mål och visioner och även  sektioners och styrelsens uppdrag. Bra med dessa småkonferenser ibland då man har mer tid på sig att gå in i djupet på viktiga frågor istället för att hela tiden känna att man har klockan emot sig på varje styrelsemöte. Sedan är det alltid så otroligt trevligt att träffa alla igen, lära känna alla bättre och bara umgås och ha trevligt. Det är minst lika viktigt i en styrelse som sjlva arbetet. Denna dag har iallafall gått sjukt fort!

Vi avslutade strax innan 16, tackade för oss och sedan fick jag skjuts till södra station. Nu sitter jag i soffan och längtar efter mat. Är man på konferens med ridsporten så är det otroligt mycket mat och fika som slinker ned, tror vi har ätit varannan, var tredje timme idag typ haha, så då är det inte så konstigt om magen kurrar nu igen. Nu ska jag vara lite social med mina föräldrar, kram på er!

God kväll på er älskade ni. Klockan är mycket och jag är sjukligt trött. Trodde att ajg hade blivigt av med min jetlag, men idag vaknade ajg supertidigt och höll på att somna redan vid 18. Har haft en jättemysig kväll med styrelsen och nu sitter jag i sängen och skriver till er innan lampan släcks och jag ska blunda för natten. Känner att jag kanske inte gjorde mitt bästa i att påverka idag på konferensen, var sjukt trött och kände faktiskt att det jag ville ha sagt, var ändå saker som de andra tänkte på också. På det sättet så känns det ganska tryggt faktiskt, trots att jag som ungdom ska komma och säga vad jag har sett och hört från ungdomar runtom i Stockholms län så hör jag i diskussionerna att även distriktstyrelsen tänker, hör och ser samma sak. Känns som sagt väldigt tryggt. Efter några timmars diskuterande så var det dags för middag med gänget och jäklar vilken god middag det bjöds på! God mat och gott sällskap, bättre kan det inte bli med andra ord och jag är sjukt taggad inför imorgon! Nu är det dags att sova för mig så jag orkar med morgondagen, god natt mina vänner!

Yes yes, det är där jag befinner mig just nu och ska ha ett ridsportsdygn. Innan jag hamnde här så har jag varit hemma hela dagen. Älskar dessa dagar när man är emellan två kurser iskolan, ingen ångest över att man inte har pluggat och att man kan checka av ännu en kurs. Helt sjukt att jag bara har en termin kvar nu! Idag har jag då som sagt inte gjort många knop hemma, tittat på film och bara tagit det lugnt. Det kanske är förklaringen till varför jag är så himla seg just nu. Efter lunch så åkte jag till distriktkansliet och mötte upp nästan halva styrelsen, sedan åkte vi mot Såstaholm där vi ska ha en planeringskonferens till imorgon eftermiddag. Är kanske inte så jättemotiverad i stunden när jag sitter inne på mitt rum, men eftersom jag har varit så dålig på att komma på möten och konferenser under hösten så kände jag att jag behövde tacka ja till detta. Blir nog mer peppad när vi kommer igång, brukar vara så! Det är iallafall väldigt mysigt här borta, hästar bara runt hörnet och fina rum att bo i, hoppas på att maten är god också hehe! Återkommer ikväll när jag kommer tillbaka till mitt rum, tills dess-njut av er fredag!

haha, så smart!

God kväll på er mina hjärtan. Ännu en dag med jetlag, men har börjat vänja mig nu att gå upp tidigt, det är till och med ganska mysigt faktiskt. Nästan halva dagen idag har jag haft näsan i massa kurslitteratur, vi har fått alldeles för mycket att läsa i denna korta kurs så jag undrar verkligen hur det ska imorgon på seminariet. Jag klarar liksom inte heller av att läsa 14 olika texter och två kursböcker utan att diskutera innehållet med andra, har jättesvårt att förstå det jag läser utan diskussion. Menmen, förutom att plugga så har jag bakat lite och nu ikväll för att hålla mig vaken så har jag varit i stallet. Perfekta sättet att inte somna i soffan på. Hälsa på massa fina människor i stallet, pussa på hästar och sitta i ett kallt ridhus och kolla på ridlektion. Hamnade även rakt in i USEKs möte där jag blev bjuden på fika och julmust, lyx ju! Det enda negativa är att man riskerar livet av att befinna sig i stallet, eller åtminstone på stallplanen, helsike vilken skridskobana det är! Man känner sig verkligen som tant Agda när man försöker ta sig fram utan att slå ihjäl sig! Har iallafall haft det otroligt kul i stallet. Massa mysiga och glada barn, många många skratt och gos med Jissa-livet kan knappt bli bättre <3. Nu ska jag försöka hålla mig vaken i någon timme till trots att ögonen redan nu går i kors, kram på er!

Den obligatoriska titta-på-ridlektion-bilden ;).