Jag har märkt att jag har ändrats på ett sätt sedan i somras. Inte bara det faktum att jag har blivit mer stressad utan att ända sedan jag blev invald i FU-kommittén under våren 2014 så har jag sakta men säkert blivit tryggare med min funktionsnedsättning. Jag har alltid varit en person som gärna skämtar och driver om det, men innerst inne så har jag enorma komplex över hur jag ser ut, säkert mer än vad ni tror. Men det betyder inte att jag inte tycker att det är kul att skämta om lösa armar och ben. Det jag märker nu är att jag allt oftare vågar slänga av mig armen när jag vill och känner att jag behöver det. I skolan, på möten, när jag pärlar fuck cancer armband för att bara nämna några tillfällen. Jag har insett att det inte är omgivningen som tittar utan det är jag som tittar på dem. Jag har under hela mitt liv mött blickar från alla möjliga håll och vissa tillfällen i livet så har jag tyckt att det har varit så otroligt jobbigt. Men problemet är att jag tror att alla som går förbi kollar på mig och min arm, men i själva verket så bryr de sig kanske inte. Utan det är jag som bryr mig om vad de ska tycka och tänka. Jag försöker fortfarande att gömma min funktionsnedsättning, men mer och mer så känner jag att det är okej att folk tittar och det är okej att ta av armen. För det är jag. Ibland måste jag ha armen på och ibland måste jag ta av den.

Jag är så otroligt glad över att jag får vara en del av FU-kommittén. Jag lär mig inte bara om ridsport utan jag lär mig också om mig själv. Jag utvecklar inte bara ridsporten utan jag utvecklar mig själv. Jag har bara varit med sedan i april/maj i denna kommitté och jag inser mer och mer att ridsporten verkligen är till för alla. Att jag får träffa och lära känna så fantastiskt många fina människor inom ridsporten som ser mig för den jag är och inte för min funktionsnedsättning är så otroligt mäktigt, jag får verkligen känna mig som alla andra. Jag hoppas verkligen att ännu fler funktionsnedsatta får chansen att känna samma tacksamhet som jag gör för ridsporten, för det är alla värda. Utan ridsporten hade jag aldrig varit så säker i mig själv som jag är idag. Utan ridsporten så vet jag inte vem jag är.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  God kväll på er vänner! Jag fortsätter denna måndag med en nyhet! Har länge funderat fram och tillbaka på hur jag ska göra, men nu har jag bestämt mig. Det är dags för mig att gå vidare och blogga på en annan portal. Har bloggat här på Bloggplats...

  Inlägg i samarbete med Gocostum.   Hej på er, har ni liksom jag svårt med batteritiden på er telefon? Jag är hopplös kan jag säga och varje gång så antingen glömmer jag ladda en powerbank, glömmer sladd eller något annat. Så då står jag där m...

  God kväll på er mina vänner! Har ni haft en bra söndag? Min har gått rysligt fort måste jag säga! Klockan ringde 09:30 och jag trodde att den var typ 6 på morgonen då det fortfarande var så mörkt i min lägenhet och jag var galet trött. Me...

  Hej på er vänner! Idag är jag riktigt konsertbakis kan jag säga, men vilken kväll och vilken fest det blev hos Carola igår!   Jag kom dit strax efter att de hade öppnat dörrarna och mötte upp Emelie och hennes mamma. Tillslut så kom v...

Idag fyller hon år. Hon som varje gång plockar upp mig när jag faller. Hon som påminner mig om att andas när livet känns tungt. Hon som har gett mig en av mina bästa vänner. Hon som alltid finns där genom att bara vara den hon är. Hon som betyde...