Hej på er alla vackra! Dåligt med uppdatering igår, men orsaken till det är att jag åkte från det ena stället till det andra under eftermiddagen/kvällen, sedan så kom jag hem sent på kvällen! Först så åke jag mot Husby kyrka för att fira massa födelsedagar och därifrån så åkte jag sedan direkt till Göta lejon och mötte upp mamma för att se Bullets over broadway igen, dessutom på första parkett! Sista föreställningen med Linus Wahlgren som David Shane, han är helt fantastisk så det kommer kännas konstigt när Rennie Mirro tar över efter nyår. Annars så var föreställningen självklart hur bra som helst, kul att jag har sett den nu några gånger så man börjar lära sig texter och repliker, nackdelen är att det känns som att den blir kortare och kortare för varje gång och det är ju för att man vet när saker ska hända.

Mamma och jag passade på att ta ett glas bubbel innan det började

Höjdpunkten på kvällen blev efteråt när jag väntade kvar och sedan fick hänga med backstage. Jeppe som jag skulle gå med som inte kunde följa med hade fixat så jag skulle få träffa Helen Sjöholm och Johan Raubeus, så fick smita in bakom allt och vänta lite. Kramade lite på Helen och önskade god jul och gott nytt 2017, fick även träffa Johan Rehborg och prata lite med honom och sist så kom Raubeus ut, och vilken människa! Hur mysig som helst och helt fantastisk, vi pratade en lång stund och efter lite autografskrivning så gav han mig världens mysigaste kram och tackade så mycket för allt.

Haha, har ju så många normala foton på oss nu förtiden så varför inte spexa till det lite denna gång ;)

Så synd att den blev lite suddig, men egentligen så gör det inget. Hans personlighet var det viktigaste att få möta!

Eftersom vi hängde med delar av ensamblen rätt länge så blev det en sen hemgång. Tror jag kom hem vid midnatt någon gång och då var jag fortfarande så lycklig över kvällen så kunde inte sova. Ställde mig och la köttet jag ska äta idag i marinad och skrev lite julklappsrim, sedan kunde jag släcka lampan och somna med ett leende på läpparna. Idag är det pärldag hela dagen, så hör av mig i kväll!

Utan inbördes ordning.

- Black Beauty.

Jag tror på allvar att denna film var mitt första beroende. När min pappa jobbade på ”Videobolaget” (på den tiden som det fanns VHSer hehe) så kunde han i alla fall låna hem filmer då och då och den filmen som jag alltid bad om var just Black Beauty. Denna film är så otroligt bra och jag kan inte hindra tårarna i vissa stunder. Är man en känslosam hästtjej så tror jag att denna film passar perfekt.

- Mamma Mia!

Såklart! Finns det någon film som man blir gladare av? Så fort jag känner mig ledsen så tittar jag på denna film och sedan känns det som om alla bekymmer är lösta. Finns det ens folk som inte har sett den? Tror knappast det, ett riktigt lyckopiller med bra skådespelare, toppenmusik och fina miljöer. Så så bra, en dag önskar jag att jag kunde åka till den ön de spelade in filmen på.

-Frost.

Jag är ju tvungen att skriva med denna tecknade film. Det var länge sedan som jag tyckte att disney eller pixar gjorde någon riktigt bra film sedan Lejonkungen. Men Frost är så himla bra! Har tappat räkningen på hur många gånger jag har sett denna film. Så bra historia, så rolig, så bra musik och så bra artister som dubbat på Svenska! Tycker att filmen blir kortare för varje gång jag ser den, men det kanske säger ganska mycket om hur många gånger jag har sett den haha.

- Simon och ekarna.

Denna film rekommenderar jag inte bara för att Helen Sjöholm är med, utan för att den är så himla bra gjord och har en bra historiskvinkel. Sedan att Helen är med i den är självklart ett stort plus samtidigt som hon faktiskt är sjukligt bra i den rollen hon spelar. Har ni inte sett denna film och är ni intresserad av vad som hände vid andra världskriget så tycker jag att ni ska se den!

- The notebook/Dagboken- jag sökte dig och fann mitt hjärta.

Nästan alla har väl sett denna fantastiska fina film och jag slår vad om att det är många som gråter när den spelas. En otroligt fin romantisk film som jag vet inte hur många gånger jag sett. En så otroligt fin kärlekshistoria från början till slut. Denna film är en sån där som man kryper upp i soffan med en kopp te och en stor filt och så låter man den bara rulla. Helt klart sevärd för er som missat!

Okej, om fredagskvällen då. Jag tyckte att jag hade hur många timmar som helst på mig att fixa iordning sig för kvällen efter jobbet. Men av någon anledning så var jag ute i sista sekunden och la på den sista mascaran i hallen i all hast innan jag låste dörren och begav mig in till stan. Mötte upp Jeppe vid centralen och jag var sjukt hungrig så det gick fort att hitta ett middagsställe på Vasagatan kan jag säga, jag valde att vi skulle äta på Arigato sushi wok då det typ låg först på gatan haha. Men oj vad rätt val jag gjorde! Jag valde kycklingwok med nudlar och nötter och det var så sjukt gott, bland det godaste jag ätit faktiskt så dit kommer jag gå fler gånger! :)

Dock så var efterrätten inte så god, så den struntar jag i nästa gång hehe.

Efter en god middag med lite vin och bubbel till så begav vi oss vidare mot Oscarsteatern, sjukt taggade båda två! Vi satt längst fram och jag tror nog att våra skratt hördes mest av alla haha. Alltså, har ni inte sett Oscarsrevyn än så gör det! Jag var ju med Jeppe på premiären i september men den var bannemej ännu bättre nu! Jag skrattade så mycket så jag fick ont i magen och tårarna rann! Framför allt när Robert Gustavsson var på scenen.

Efter föreställningen så stannade vi kvar sist av alla och fick krama om och prata lite med Sanna Nielsen, alltså har jag sagt hur mycket jag gillar henne?! Vilken härlig person hon är! Jag var ju inte lite glad precis när vi gick därifrån, utan överlycklig! Så mysigt att få krama om henne även under vinterhalvåret när inte Allsången håller på! Man får liksom hitta nya sätt att kramas på ;).

Jag var fortfarande lite hög på föreställningsendorfiner och ville inte alls att kvällen skulle ta slut, så vi stannade till och tog lite att dricka och något lätt att äta innan vi begav oss hemåt. Båda så sjukt nöjda efter en helt fantastisk kväll med så mycket kärlek och framför allt skratt!

Jag vill redan boka in ett tredje besök på Oscarsteater, måste ju se den en gång till hehe!

Utan inbördes ordning.

- En man som heter Ove.

Har ni inte läst denna bok så tycker jag att ni verkligen ska göra det. Den är så fin på något sätt. Man börjar verkligen fundera över hur snabbt man kan döma en person. Filmen hade premiär julen förra året och jag tycker verkligen at filmen också är bra, men när man har läst boken innan så är den så mycket bättre. Läs den, själv kom jag på att jag inte ens har boken, utan jag lånade den av mamma, måste köpa en egen hehe!

- Femtio nyanser av honom

Det är ju egentligen fyra böcker i denna serie och jag kan garantera att har ni börjat läsa den första så kommer ni vilja fortsätta att läsa vidare hur det går för Ana och Christian. Tror jag har läst om dessa böcker tre gånger. När jag väl har börjat så kan jag inte sluta, läser ut en bok om dagen liksom haha.

- Förr eller senare exploderar jag

Ska jag vara helt ärlig så minns jag inte riktigt om jag såg filmen först eller om jag läste boken först. Men hur som helst så är det en otroligt bra och tänkvärd bok. Det handlar om Hazel Grace som får en cancersjukdom och sedan får man följa med på hennes resa genom skratt, tårar och kärlek. Jag gråter ju som ett litet barn när jag läser denna bok och även kollar på filmen.

- Hur kunde hon

Detta är en självbiografi om sexuella övergrepp mot barn. Om en dotter som blir sexuellt utnyttjad av sin egna familj och släkt. Jag hade en period där jag läste massor utav liknande böcker och en av dem var just ”Hur kunde hon”. En bok som är fruktansvärt hemsk, jag blev förbannat och grät i omgångar men jag tycker ändå att den är så läsvärd och framför allt tänkvärd. Den är viktig. Det var flera år sedan som jag läste den och fortfarande när jag ser den i bokhyllan så minns jag hur jag tänkte när jag läste denna bok, så på något konstigt sätt så verkar den ha fastnat i mig.

- Tusen gånger starkare

Den boken läste jag nog i mina tonår tror jag och minns starkt hur jag reagerade när jag läste den. Jag blev sjukt förbannad på hur skev kvinnosynen var och fortfarande är ibland tyvärr. Jag tycker verkligen att denna bok är en bok som ALLA lärare bör läsa då den är så otroligt viktig i skolorna runt om. När en familjevän hade plugat klart till lärare så minns jag att både mamma (som också hade läst den efter min övertalning) tyckte att vi skulle ge denna bok till honom som nybliven gymnasielärare. En sjukt viktig bok!

Okej, gårdagen var det ja! Kom hem så sent igår och var ju helt halft död kändes det som haha. Lite spontant så där så tog jag med Jeppe till inspelningen av Så ska det låta. Förra veckan när jag och Sofi var där så blev jag så himla sugen på att gå fler gånger och då fick jag med mig Jeppe! Vi hade fått reda på att Sanna Nielsen skulle vara där, men på vägen dit så såg vi att hon blivit sjuk och hade ställt in, vi blev sjukt besvikna i början men när artisterna dök upp så försvann besvikelsen då det var delar av Oscarsrevyn som var där! Alltså, vi blev SÅ glada! Dock så kände vi inte riktigt igen Hon som var istället för Sanna (just nu kommer jag inte ens ihåg vad hon hette), men de andra var iallafall Vanna Rosenberg, Kim Sulocki och Robert Gustavsson, sjukt bra gäng! Inspelningen kändes sjukt snabb, tiden gick så fort och det var massor av skratt och galenskaper och självklart massa bra musik! Det som toppade det hela var att Jeppe och jag fick chansen att krama om Kim och Vanna och ta lite bilder tillsammans med dem. Alltså, kan inte heller låta bli att berätta att Vanna är hur go som helst och tog sig verkligen tid för att kramas och prata, så härligt!

Denna gång satt vi på andra sidan i publiken, precis bredvid orkestern, så det var lite ovant i början haha!

Mitt sällskap! :)

Säger till när avsnittet sänds i TV :)

Ja, nu sitter jag här övertrött och skriver till er igen. Egentligen så borde jag sova nu, har typ ont i huvudet för att jag försöker att hålla ögonen öppna. Men eftersom att jag ändå var inne här så kände jag att jag kunde passa på att slänga in ett inlägg iallafall. Denna dag har gått i ett. Först vårdcentralen, sedan smärtkliniken och tillsist in till stan och sedan vidare till TV-huset för inspelning av Så ska det låta. Sofi och jag har en tradition att vi ska gå en gång varje säsong och idag var det the day med andra ord. Vi fick jättebra platser tackvare trevlig personal och det var faktiskt första gången som jag inte tyckte att jag blev tröttare och tröttare ju mer tiden gick. Vanligtvis så brukar jag få en dipp efter ca 1,5 timme då luften är dålig, rösten och händerna är trötta och brukar jag bli lite hungrig. Men denna gång så gick tiden jättefort! Artister som var där var Anne-Lie Rydé, Martin Rolinski, Anders "Ankan" Johansson och tillsist den otroligt begåvade Emmi Christensson (hon spelar bland annat Christine i den svenska uppsättningen av Phantom of the opera på Cirkus just nu). Det bjöds på många skratt och mycket bra musik! Tror att det blir ett jättebra program sen när det är ihopklippt!

Dealade till mig reserverade biljetter!

På plats på andra raden nerifrån!

Grymt bra platser!

Pernilla Isedal är studieman på bland annat Så ska det låta och Allsång på Skansen, så det var två glada tjejer i publiken som hejade extra mycket på henne hehe. Hon är helt fantastisk och det känns nästan som att man kan slappna av lite när det är hon som leder det. Man känner sig som hemma med liksom, det är redan 10 tisdagar som har gått efter den sista allsångstisdagen, gud vad jag längtar till sommar 2017 nu!

Nu ska jag sova, tjing!

Nu är jag redo att uppdatera om hur kvällen igår var. En så sjukt bra kväll var det! Just nu ligger jag i soffan i myskläder, osminkad, rufsigt hår och allmänt seg så det känns knappt som om gårkvällen inträffade, från att ha varit glammig och snygg igår till att vara ett vrak idag haha. Men allt var så värt det! Sofi och jag mötte upp Jeppe på tunnelbanan och så åkte vi in till Göta lejon. Vi hämtade upp de två biljetter som jag vunnit (tävlade på facebook för ett tag sedan om två biljetter till konserten och backstagepass/mingel efter konserten där vi skulle få träffa artisterna, vem vann om inte jag haha!) sedan mötte vi iallafall upp delar av galna allsångsfamiljen på Pizza hut. Återförening! Så mysigt! Jag hade ju redan bokat tre biljetter för mig, Sofi och Jeppe INNAN jag vann de andra två (som för övrigt var sämra platser än de vi betalat för) så det var ju en självklarhet att vi tog de platserna istället så kunde vi sitta tillsammans alla tre.

Järngänget!

Sofi och jag såg till att matcha varandra kvällen till ära hihi!

Konserten var helt magisk! Vilket jäkla ös från början till slut! Vi ville bara ställa oss upp och dansa och sjunga med, men då vi satt på parkett så hade det ju det sett lite konstigt ut kanske, så vi sittdansade istället, vilket gick bra det med. Vi tyckte nog att publiken var lite seg och torr, de var inte så mycket på att klappa och skrika som vi var. Men när Helen Sjöholm och Solala satte igång med "Du måste finnas" så kunde jag knappt sluta gråta och när sista tonen var slut så kändes det som en bomb som exploderade av alla applåder och jublande, sjukt häftigt! Blev kanske inte de bästa bilderna eftersom det är så mörkt i lokalen och mycket ljus. Här är några iallafall, mest på Helen hehe.

Konserten tog slut strax efter 21 skulle jag tro och sedan var det dags att checka av den andra delen av mitt pris. Efter mycket om och men så visade det sig att det skulle vara mingel och lite häng uppe i baren med artisterna och andra nära och kära. Det var sjukt oklart när vi kom innan konserten hur det skulle gå till, men det gick hur smidigt som helst när vi hittade rätt person att prata med. Så Sofi och jag minglade runt lite och pratade med framför allt Solala och Helen. Efter kanske en timme så var vi väldigt nöjda och något trötta så vi bestämde oss för att åka hem.

Solala, sjukt musikaliska och sjukt trevliga!

Självklart, the one and only Helen Sjöholm. Bästa, bästa Helen! <3

Det är en sådan sjuk känsla varje gång jag får träffa henne som är så himla svår att beskriva. Jag bygger upp en grym nervositet, så jag knappt kan äta innan och sova natten innan. Jag tänker bara på att hon är samma människa som jag sett genom TV och datorskärmarna. Att hon är samma person som precis stått på scenen och trollbundit mig. Sen när vi väl ses och hon ser att det är jag så släpper nervositeten och det blir bara så himla självklart alltihop. Normala konversationer och efter ett tag avslutas det med ett ta hand om dig, vi ses och vi skiljs åt. Hon är så enkel, så jordnära. Sen när jag återigen kommer på vem det är jag har pratat med så känns det nästan som om allt bara varit en dröm. Så kommer känslorna ikapp mig. Hon är för stor för mig. Hon får mig helt ur balans känslomässigt. Hon får mig att känna hopp och lugn. Hon får mig inte att gråta för att jag är ledsen. Hon får mig att gråta för att jag är så otroligt tacksam. För att hon får mig att verkligen leva här och nu och inte oroar mig för annat. Hon får tiden att stanna och  just då så spelar inget annat någon roll. Det blev ju några tårar på vägen hem och när jag väl kom hem kan jag ju avslöja.

Men skönast var nog att få ta av sig sina klackskor när man kom hem vid 23. Nöjd, rörd och så tacksam över ytterligare en kväll med bästa sällskapet och grym musik och massa fina minnen <3.

Igår kväll alltså. En så sjukt bra kväll! Nu tror jag nog att jag har bockat av höstens viktigaste premiärer och ska jag vara ärlig så känns det faktiskt lite tomt haha. Igår var det Oscarsteatern som hade premiär på sin Oscarsrevy. Med var bland annat Sanna Nielsen, Robert Gustavsson och Dan Ekborg för att bara nämna några. Jeppe och jag kom dit i god tid för att spana efter kändisar, strax innan de öppnade dörrarna in i salongen så var det så jäkla packat med folk och jag råkade stå ivägen just då vid en gång och helt plötsligt så börjar producenten att skälla på mig! Snacka om att jag blev överraskad, där förlorade hon min respekt och det kanske inte var det bästa sättet att behandla sin publik! Jaja, nog för att jag var irriterad på henne så tröstade jag mig ändå med att showen var sjukt bra! Jag har nog inte skrattat så mycket på länge, alla briljerade verkligen! Idag känns det nästan som om jag har träningsvärk i mina käkar, vilket tyder på att det var en otroligt bra föreställning! Redan efter 10 minuter så ville jag boka biljetter och se den igen haha. Efter showen så fick jag också möjligheten att ge en tackkram och prata lite med Edward Af Sillén som är regissör för denna show, vilken fin människa han är alltså! Vi stannade också kvar för att krama om Sanna Nielsen och prata några ord med henne. Så bra avslut på denna fantastiska kväll!

Vi köpte en fin blombukett till Sanna Nielsen

På röda mattan!

Sjukt läskiga platser så man nästan fick svindel haha!

Träffade Pippi!

och Sanna såklart! :)