Men just idag så är det extra svårt...jag saknar dom otroligt mycket.

Ja, det går ju inte att jämföra med Carola, men det finns ju bra ursäkter för det :P.

Det känns som om jag ljuger för folk när jag läger upp gamla bilder på mig själv, här på bloggen, instagram eller facebook. Det är inte jag längre, eller det är jag men jag ser inte ut så nu. Jag har sakta men säkert börjat vänja mig vid min peruk och hur jag ser ut nu, för några månader sedan så ville jag inte vara med på bild om det så var bara på ena kanten av bilden, men nu känns det ändå lite lättare att se sig själv på kort. Jag saknar mitt gamla jag, mitt hår och faktiskt den smalare jag. När jag tänker på att det dröjer typ 3,4 om inte fler månader till jag har gått ner dessa kilon och kortisonen verkligen inte finns kvar i kroppen och att det dröjer typ ett år innan jag har ganska långt hår igen så brister tålamodet. Varför kan inte allt bara vara som innan?