Upp som en sol, ned som en pannkaka brukar man säga. Det känns som att luften helt plötsligt har gått ur mig. Plötsligt så fick jag svårt att andas igen.

Ångest. Rädsla. Panik. Tårar.

Känslor som är för stora. För jobbiga. Känslor som jag trodde skulle försvinna av att låta tiden gå, men tvärtom. Känns som jag bryter ihop för minsta lilla sak.

Vill bara försvinna från allt och alla, samtidigt som jag är så otroligt rädd för att vara ensam just nu.

Vart tar man egentligen vägen när man inte vet vart man kan andas normalt? Svara inte på det föresten. Dum fråga.

Tack mina fina vänner som står ut med mig och förlåt om jag förstör er. Ni är guld värda <3.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  God kväll på er vänner! Jag fortsätter denna måndag med en nyhet! Har länge funderat fram och tillbaka på hur jag ska göra, men nu har jag bestämt mig. Det är dags för mig att gå vidare och blogga på en annan portal. Har bloggat här på Bloggplats...

  Inlägg i samarbete med Gocostum.   Hej på er, har ni liksom jag svårt med batteritiden på er telefon? Jag är hopplös kan jag säga och varje gång så antingen glömmer jag ladda en powerbank, glömmer sladd eller något annat. Så då står jag där m...

  God kväll på er mina vänner! Har ni haft en bra söndag? Min har gått rysligt fort måste jag säga! Klockan ringde 09:30 och jag trodde att den var typ 6 på morgonen då det fortfarande var så mörkt i min lägenhet och jag var galet trött. Me...

  Hej på er vänner! Idag är jag riktigt konsertbakis kan jag säga, men vilken kväll och vilken fest det blev hos Carola igår!   Jag kom dit strax efter att de hade öppnat dörrarna och mötte upp Emelie och hennes mamma. Tillslut så kom v...

Idag fyller hon år. Hon som varje gång plockar upp mig när jag faller. Hon som påminner mig om att andas när livet känns tungt. Hon som har gett mig en av mina bästa vänner. Hon som alltid finns där genom att bara vara den hon är. Hon som betyde...