Så, nu har även jag kickat igång höstterminen på hästryggen. Mitt 17onde år på Vällingby, helt sjukt! En konstig sak som jag ännu inte lärt mig under mina 17 år i stallet är att åka därifrån som man planerat. Det är något speciellt med stall, hästar och tiden alltså. Man blir alltid kvar längre än vad man tänkt och tiden går alltid så fruktansvärt fort, fyra timmar i stallet känns liksom som en nästan. Ikväll fick jag iallafall rida min troligtvis nya stjärna Max 2. Har suttit på honom några gånger tidigare och jag tror att vi skulle kunna passa bra ihop. Eftersom min älskade vän Jissa har blivigt ponnypensionär nu så är det dags att hitta en ny stjärna. Var ingen avancerad lektion, en skrittur ute i skogen men ack så mysig i detta väder! Var såå mycisgt att vara uppe på hästryggen igen! Blev som sagt kvar i några timmar till och sedan avslutade jag kvällen i stallet med en mysstund hos min fina prinsessa som alltid tröstar när livet känns hårt, min fina fina vän. Grät faktiskt lite när hon gnäggade och spetsade öronen mot mig när hon såg att jag kom.

Tack för att du finns min vackra <3

Hej på er fina ni. Sitter just nu i soffan i mjukiskläder efter en dag på jobbet. Hade öppning imorse så slutade redan vid 15, så skönt! Om ungefär en timme så ska jag bege mig mot stallet för terminens första ridlektion, just nu så känner jag mig väl inte så jättetaggad med tanke på hur trött jag är och ont i kroppen jag har. Men det går förhoppningsvis över när jag väl kommer dit. Idag har terminen börjat för de flesta barn, vi hade dubbelt så mycket barn idag jämfört med de senaste två veckorna + två nya inskolningsbarn. Har varit en dag då jag varit så arg så jag nästan suttit och gråtit i personalrummet då jag kan tycka att personal prioriterar helt galet just under inskolningarna. Jag tycker att vi ska ha all fokus på våra barn och framför allt våra inskolningar, men istället så är fokus på helt andra saker. Jag har alltid lärt mig att det viktigaste är att alla våra barn känner sig trygga med oss och förskolan i helhet och får kärlek redan från dag ett, men tydligen så gäller det inte riktigt här. Allt är otroligt oplanerat och ostrukturerat. Men jag ska iallafall försöka att lägga min fokus på våra två nya barn och försöka ge dem den tryggheten och kärleken de behöver och har rätt till. Vi är ju trots allt där för deras skull, det är deras barndom och de har bara en! Under veckan ska jag försöka bjuda på Allsångsklippen som Elin, jag och Sofi gjorde igår kväll, håll ut!

Ni får ännu en bild därifrån :).