Under den senaste tiden så har jag varit så fruktansvärt arg på cancern. Arg för att den kom in i mitt liv. Arg för att den kommit in i mina vänner och bekantas liv. Arg för att den är så fruktansvärt respektlös. Arg för att den finns. Det gå inte med ord att förklara hur arg och frustrerad jag är över denna sjukdom. Jag visste ärligt talat inte att man kunde vara så här arg, det känns nästan som att jag snart spricker av all ilska. Många gånger så har jag övervägt att stänga ned alla sociala medier, inte läsa tidningen eller titta på nyheterna för varje gång jag är som mest sårbar så dyker cancern upp. Den är överallt. Det känns som att den hela tiden ligger ett steg före och vet precis när den kan skratta mig i ansiktet.

Inte nog med att jag är så fruktansvärt arg på denna sjukdom, utan jag blir ännu mer arg och besviken på när jag tänker tillbaka på vad jag varit med om. Hur jag blev behandlad under min sjukdomstid och hur många frågor utan svar som jag har än idag. Frågor som jag vill ha svar på, men inte riktigt vågar då jag inte vet om jag pallar fler tunga besked. Jag är förvirrad och vet inte riktigt i vilken ände jag ska börja i och om jag orkar med allt. Jag är jätteglad att jag lever, såklart. Det fanns liksom inte på kartan att jag skulle låta cancern få vinna över mig. Men när jag blev sjuk så gick allt otroligt fort. Där och då så tänkte jag inte på hur jag blev behandlad och vad jag var med om, då handlade det mest om att ta sig igenom varje dag. Men nu, fast det har gått 5 år sedan som hela denna cirkus satte igång så är det så mycket som jag inte har släppt. Det är inte förs nu när jag pratar om min sjukdomstid som jag inser hur fruktansvärt arg jag är och hur många frågor jag har. Det är nu jag kan vara arg. Men det är nu det känns som att det inte är okej. Det känns som att jag bara borde släppa allt och gå vidare. Men det är inte så lätt. Jag är för arg och fortfarande för sårbar.

Typ så!

Oj vad trött jag är! Klockan är inte ens nio och jag gick och la mig i sängen redan för en timme sedan ungefär. Har varit ute nästan hela dagen på jobbet och jag börjar känna det nu. Det typ hettar i hela ansiktet och svider i ögonen. Därför tänkte jag faktiskt försöka sova nu, god natt på er alla fina!

God kväll på er vänner. Hoppas att allt är bra med er. Trots ett lugn kväll igår så kom jag ändå hem sent, var hemma hos Elin. Vi tog det lugnt, åt tacos till middag och hade filmkväll, och när vi tittade på Bond så kunde jag liksom inte åka hem innan jag sett klart hehe. Kom strax innan 12 på natten tror jag och det var verkligen direkt hopp i säng som gällde. Sov till 10:30 idag, var länge sedan! Vaknade och mådde inte helt hundra. Antingen så är jag fortfarande sjukt trött i halsen och rösten efter Adelekonserten i fredags eller så är det något annat. Städade hela lägenheten, mådde ännu sämre efter det, vilade i soffan, åt lite lunch och vilade igen genom att titta på lite program som jag missat under veckan, sen mådde jag bättre. Vid 15:30 så kom Sara hit för lite fika. Var ett tag sedan vi sågs nu, har verkligen saknat henne! Var så härligt att få krama om en av sina bästa vänner, få känna på lite bebissparkar från hennes gravidmage och prata om allt möjligt. Så tacksam att jag har Sara i mitt liv!

Precis när Sara hade gått så kom mamma och pappa hit för att käka middag, vi beställde hämtmat och mamma hade lagat pannacotta till efterrätt. De gick väl härifrån för ca en timme sedan och nu den senaste timmen så har jag passat på att duscha, hänga tvätt och nu så ligger jag  i sängen och skriver till er. Är sjukt trött så ska väl snart försöka sova! Har jobbångest som bara den, men något som gör det lite lättare är att det bara är tre dagar med jobb! Nä vänner, godnatt på er!