Denna fredag blev inte riktigt som jag hade planerat. Idag skulle ha varit den sista dagen på jobbet innan en månads sjukskrivning på heltid påbörjas igen. Men det blev inte något jobb idag då jag mådde så himla dåligt inatt. Så sista dagen blev igår istället. Nu har jag ju jobbat i lite mer än en månad ungefär och bärjar precis komma in i arbetet innan jag försvinner igen. Hela oktober kommer jag att gå ett rehab-program via Smärtkliniken. Genom olika arbetsmetoder så kommer jag att få prova på och lära mig hur jag bäst kan hantera just min smärta och lära mig att leva med den.

Det går väldigt mycket tankar i mitt huvud just nu. Ena sekunden så vill jag bara i panik avboka allt, sjunka genom jorden och försvinna från alla krav och all press. Medan andra sekunden så är jag så nyfiken och vill veta mer hur jag kan jobba med min smärta på bästa sätt och hitta just mitt sätt. Ibland känns det som om jag har gått helt fel väg och ibland känns det helt rätt. Det är kort och gott nästan en blandning mellan hopp och förtvivlan. Men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte är nervös, för det är jag. Sjukt nervös!

Jag försöker att ta en dag i taget, men det är svårt. Jag vet att allting handlar tillslut om att jag måste fatta olika beslut som påverkar mitt liv i fortsättningen, hur jobbigt det än är och hur många jag än frågar om om råd av så ligger valet ändå tillslut hos mig. Jag måste ta första steget, jag och ingen annan. Det är jättetufft. Jag kan bara be till Gud och hoppas på att det mesta kommer att ordna sig under oktober månad. Men först och främst så ska jag ta helg innan jag kör igång på måndag.