Alla inlägg den 9 april 2017

Tillsammans är vi starka.

Av Elin - 9 april 2017 16:41

God eftermiddag på er vänner. Sitter just nu ute på balkongen med en kaffe i handen och försöker att smälta alla intryck efter att ha varit inne i stan på kärleksmanifestationen på Sergels torg. Mycket känslor och tankar så här i efterhand, men också även där. Det var så sjukt mycket folk som hade samlades vid plattan klockan 14:00. När jag gick runt där och la blommor på polisbilar och på staket och allt så kände jag för första gången att detta är på riktigt. Det är ingen mardröm utan detta fruktansvärda terrordådet hände i verkligheten och när man såg att människor stod och grät, kramade om varandra och tittade runt i tystnad så gick det inte att hålla tårarna borta.

Våra kära poliser har och gör fortfarande ett så himla bra jobb, de förtjänar alla kramar, alla blommor och all uppmärksamhet som de verkligen har fått. När de kom i ett tåg efter varandra då och då så flyttade folk på sig så de kunde komma fram och applåderna vällde fram. Så rätt!

Jag fick tillslut efter lite letande och envishet en väldigt bra plats så jag kunde se över en stor del av publikhavet och även scenen där det blev massa musik och bra tal.

Så vackert på något sätt att vi alla samlades och gjorde detta tillsammans! När Rickard Sjöberg som var konferencier bad oss alla att hålla armkrok och sedan ta en tyst minut, alltså så mäktigt och tårarna fortsatte att rinna!

Mest grät jag nog i början när Sarah Dawn Finer klev upp på scenen, trots att hon inte är helt återställd i rösten och sjöng "Moving on". Alltså, behöver jag säga hur mycket jag grät?! Nä, tänkte väl det! :) Det var ett bra tag sedan som jag såg henne live, så det påverkade nog lite också.

När allt var slut så gick jag en runda för att kika lite till, det är så otroligt vackert samtidigt som det gör så ont i en av att behöva se allt detta. Allt jag kunde tänka var typ "det hände verkligen, på riktigt. Precis där jag står nu."

Så mäktigt, overkligt och tragiskt på samma gång att vi samlades så många för att visa att kärleken över allt. Vi kommer att klara detta, tillsammans! Nu ska jag fortsätta njuta av min kaffe och samla ihop mig lite.

Allmänt · Jag går i tusen tankar · Sarah Dawn Finer

Dela · Kommentera

Bullets x 2!

Kommentera

Av Elin - 9 april 2017 09:37

Yes. Allting har ett slut. Igår blev det en heldag på Göta lejon för att se de två absolut sista föreställningarna av Bullets over Broadway. Jag vet inte hur mycket som jag har längtat, gråtit, skrattat, fått rysningar under dessa 12 föreställningar som jag sett. Denna musikal har verkligen vuxit för varje gång tycker jag, när jag och Jeppe var på premiären så tyckte jag att den var helt okej, men inte det bästa jag sett. Men ju fler gånger jag sett den, desto mer har jag börjat älska den. nummer som är så sjukt tekniskt skickliga och sångröster som gör att man fått rysningar från topp till tå och nästan blir förbannad för att de är så bra haha. Än så länge så har jag faktiskt inte gråtit många tårar, några blev det efter första föreställningen igår, men jag tror att jag har gråtit färdigt mina tårar då jag grät så mycket efter förra veckans föreställning. Jag tror inte att jag heller riktigt har förstått att det var sista gången igår. Menmen, den första föreställningen började klockan 15 efter några väl valda och kloka ord av Johan Raubeus om terrorattacken i fredags.

Jag satt på första parkett såklart och var så nöjd med min plats! Jag vet inte om det var jag som tänkte för mycket eller om det var så att publiken var lite seg med att komma igång och våga skratta. Kanske var de osäkra om det var okej eller något, eller så var det bara jag som hade en sådan känsla. Det som jag tyckte var tråkigast var att Johan Rheborg inte spelade i denna föreställning. Efter ett tag så tänkte jag att jag säkert har någon störning i huvudet som verkligen inte kunde vänja mig vid hans stand in. Tyvärr så var han inte alls lika bra som Johan, men ändå helt ok trots lite missar. Det är kul att få se andra göra karaktären också och se hur de tolkat den. En av höjdpunkterna med den föreställningen var när Helen sjöng i slutet och då tittade på mig, log och blinkade åt mig samtidigt, sedan i applådtacket så sa hon hej och när Shima Niavarani såg mig i applådtacket och sa "Åh, hej Elin" så alla på första parkett i närheten av mig hörde, kände mig lite uttittad men kul att hon såg att jag var där! :)

Efter lite middag på donken och blomshopping till några utav dem så var det dags att sätta sig till rätta på första parkett även denna gång, men på andra sidan. Det var fortfarande lite osäkert om Johan Rheborg skulle spela denna gång, frågade runt bland personalen men de visste inte riktigt. Men när han dök upp på scenen så var det nästan så att jag skrek till då jag blev så glad. Jag blev mer trygg på något sätt också, det kändes som vanligt och det kändes så himla självklart att alla var där och spelade sina roller. Jag tycker också att de var mer peppade denna gång, det var som att de körde allt vad de hade då det var den absolut sista föreställningen. Höjdpunkten här var såklart alla rysningar på kroppen som jag fick när Helen och Lisa Stadell sjöng, men framför allt i applådtacket när Johan Rabaeus vinkade och sa ”HEJ”, även Per Svensson (sjukaste saken hände i stallet i fredags, hans dotter rider i samma grupp som mig och då föreställningen var inställd då så var han i stallet för att se henne rida lite, sedan när jag var på väg därifrån så sprang han ikapp mig då han kände igen mig från Bullets och ville säga hej haha) så han såg mig även från scenen igår och ropade "Hej Elin" han med så alla tittade. Även Katrin Sundberg blinkade åt mig när hon såg mig. Tänk att så lite kan göra så mycket, om de bara visste vad det betyder! :)

Ja, så nu är det slut på det roliga. Vi får se när jag klarar av att lyssna på Helen Sjöholm igen utan att börja gråta. Det känns så tomt just nu. Men det har verkligen varit fantastiskt att få se denna föreställning så många gånger, så många fina minnen som jag kommer att bära med mig!

Som pricken över it så fick jag en affisch som hela ensemblen har skrivit autografer på, så kul! Det tröstade mig lite när jag såg den ihoprullad och var på väg att börja gråta innan sista föreställningen haha.

Helen har spelat en helt galen diva och har gjort det helt makalöst bra. Alltså, hur bra kan man vara liksom?! Samtidigt som hon spelar diva och är smått galen, så har hon ännu en gång bevisat vilken röst hon har. Ingen tvekan om att hon är Sveriges största musikalartist! <3

Stäppnumret är nog det häftigaste numret på hela föreställningen, så grymma!

Lisa Stadell, jag visste att hon var bra innan denna produktion, men nu. Alltså herrejesus vilken röst hon har! Hon har gett mig rysningar från topp till tå varje gång hon sjungit!

Ett nästintill tomt Göta lejon efter sista föreställningen. Hej då Bullets over Broadway och tack för denna gång Göte lejon!

Helen Sjöholm · Nöjen

Dela · Kommentera

Tidigare månad - Senare månad

read my blog in your language!

“May the focus of my day be on the priorities of life. Love God, family and friends, take care of my health, and be the best I can be in all that I do.”

Elin heter jag, jobbar som förskollärare i Stockholm. Det som ger mig kraft är musik och de fyrbenta djuren hästarna.

Visa presentation

Kontakta mig

elin_holmer@hotmail.com

Goltz syndrom är en sällsynt, ärftlig sjukdom som karaktäriseras av hudförändringar, men som också kan drabba många andra organ, som ögon, tänder och skelett. Syndromet förekommer företrädesvis hos flickor och kvinnor. Den exakta förekomsten är inte känd. Omkring 200 personer är beskrivna i den internationella medicinska litteraturen. Man känner endast till ett fåtal personer med syndromet i Sverige. Läs mer om mitt syndrom som jag lever med här.