Nu börjar nog alla känslor komma ikapp mig, bäst jag försöker sova så jag inte bryter ihop. Hur blev jag så här svag? Så här skör?

Hej på er! Gaaaah vad trött jag var imorse när klockan ringde! Jag höll också på att missa att gå av i Vällingby nu när jag åkte hem då jag halvsov på tåget hela vägen från Skanstull. Menmen, jobb stod på schemat idag till klockan 14. Det var riktigt kallt imorse när vi var ute med barnen, värst var nog blåsten! Men jag klarade av att vara ute i över två timmar ändå, skönt med friskluft också. Påskpyssel inne på avdelningen efter vilan och vid mellanmålet så åkte jag vidare mot Södersjukhuset, eller Olmed. Just nu är det kris med min benprotes och det är många vändor fram och tillbaka för att prova, justera, invänjning, justera igen och så går det runt så. Det känns ganska så segt då tungt ibland då jag måste ha benprotes, men min kropp verkar inte vara gjord för det. Tur att jag har en bra ortopedtekniker som står ut med mitt gnäll och när jag pekar vart jag har ont (idag fickhan dessutom bevis på att det inte fungerar som det ska då jag fått skavsår som blöder av den). Så ja, många vändor blir det men jag har ju inget val liksom.

Slänger armar hej vilt gör jag också när jag är där haha.

Nu har jag precis kommit hem efter att ha handlat lite och ska hugga in på min kycklingwrap med guacamole och ost (eller jag kanske ska säga guacamolewrap med kyckling och ost haha). Ska fortsätta se Bullets over Broadway också, började titta på den igår men orkade inte titta klart.

Mums!

God eftermiddag på er vänner. Sitter just nu ute på balkongen med en kaffe i handen och försöker att smälta alla intryck efter att ha varit inne i stan på kärleksmanifestationen på Sergels torg. Mycket känslor och tankar så här i efterhand, men också även där. Det var så sjukt mycket folk som hade samlades vid plattan klockan 14:00. När jag gick runt där och la blommor på polisbilar och på staket och allt så kände jag för första gången att detta är på riktigt. Det är ingen mardröm utan detta fruktansvärda terrordådet hände i verkligheten och när man såg att människor stod och grät, kramade om varandra och tittade runt i tystnad så gick det inte att hålla tårarna borta.

Våra kära poliser har och gör fortfarande ett så himla bra jobb, de förtjänar alla kramar, alla blommor och all uppmärksamhet som de verkligen har fått. När de kom i ett tåg efter varandra då och då så flyttade folk på sig så de kunde komma fram och applåderna vällde fram. Så rätt!

Jag fick tillslut efter lite letande och envishet en väldigt bra plats så jag kunde se över en stor del av publikhavet och även scenen där det blev massa musik och bra tal.

Så vackert på något sätt att vi alla samlades och gjorde detta tillsammans! När Rickard Sjöberg som var konferencier bad oss alla att hålla armkrok och sedan ta en tyst minut, alltså så mäktigt och tårarna fortsatte att rinna!

Mest grät jag nog i början när Sarah Dawn Finer klev upp på scenen, trots att hon inte är helt återställd i rösten och sjöng "Moving on". Alltså, behöver jag säga hur mycket jag grät?! Nä, tänkte väl det! :) Det var ett bra tag sedan som jag såg henne live, så det påverkade nog lite också.

När allt var slut så gick jag en runda för att kika lite till, det är så otroligt vackert samtidigt som det gör så ont i en av att behöva se allt detta. Allt jag kunde tänka var typ "det hände verkligen, på riktigt. Precis där jag står nu."

Så mäktigt, overkligt och tragiskt på samma gång att vi samlades så många för att visa att kärleken över allt. Vi kommer att klara detta, tillsammans! Nu ska jag fortsätta njuta av min kaffe och samla ihop mig lite.

Nu så, bättre sent än aldrig. Direkt efter jobbet så åkte jag vidare mot stallet för ridlektion. Det var många år sedan som jag red på fredagar, men nu är det dags igen. En av mina bästa perioder i stallet var när jag red i ponny på fredagar så det kanske blir så nu också haha. Nä men skämt och sido, jag blev ju utsparkad från handikappsgruppen för några veckor sedan när Anette tyckte att det var dags för mig att börja rida lite mer. Tror nog att det är bra att hon ligger på då jag lätt kan bli lite feg också. Men nu är jag tillbaka i ”vanlig” grupp igen vilket känns jättehärligt! 

Det blev Max 2 som jag fick sitta på och vi körde igång allt med en hopplektion! Minns inte när jag hoppade för Anette sist, hon nämnde någonting om 12 år och det tycker jag känns alldeles för mycket haha! Nä, men det var många år sedan iallafall. Det var så kul! I början av lektionen när vi red ut och skrittade fram lite så kändes det som att Max var sjukt het på gröten, men det var helt lugnt ändå! När det gäller hoppning så vill jag hellre sitta på en pigg häst än en seg häst haha. Det var lite självständig ridning mellan hoppgångerna vilket var bra också, då fick jag chans att dressyra lite också. Att hoppa på Max 2 är inga problem alls! Hur lugn som helst, men kan gasa när man ber honom, hoppar typ allt och är så positiv! När vi hoppade sista hindret så kändes det som att vi bara hade värmt upp lite och jag var nästan sugen på att få hoppa högre. Men jag var ändå så nöjd! 

I slutet av lektionen när jag jobbat sjukt mycket med tempoväxlingar i traven så kände jag att han började söka sig nedåt och slappna av lite också. Max är så mycket stelare än vad Jissa är, så det kan dröja lite innan han börjar komma igång. De sista travstegen innan vi saktade av till skritt, då kändes det så rätt och bra! Det är så man vill att en lektion ska sluta, med en känsla av att man inte vill hoppa av utan fortsätta i en evighet haha.

Typ världens gladaste kille! <3

Jag lever. Jag mår bra. Var på jobbet när allt hände och förstod nog inte förs jag såg min telefon när jag hade slutat vad som egentligen hade hänt. Helt fruktansvärt. Jag är så ledsen, chockad och rädd. Inte Stockholm, inte min hemstad. Inte här, där allt ska vara så tryggt. Vad händer med världen? När ska detta få ett slut?

Med anledning av den eventuella terrorattacken i Stockholm city i eftermiddags så kommer jag att skriva om kvällens ridlektion imorgon. Nu måste jag fokusera på att få i mig mat, fixa andra praktiska saker inför imorgon och ta det lugnt. Försöka iallafall.

Be för Stockholm vänner, för de anhöriga till skadade och avlidna och alla medmänniskor som varit med om denna attack. Vi behöver det just nu. DE behöver det just nu. Jag är så glad att mina nära och kära mår bra!

Fy fan för detta!

Fredag: jobb mellan 08:00-16:00. Sedan direkt till stallet för ridlektion och tillsist hem för lite fredagsmys och tidigt i säng.

Lördag: upp klockan 05:00 (?!?!?!) för att åka mot Eskilstuna för ett möte med en av arbetsgrupperna i CUS. Sedan hem till Stockholm igen vid 12 och vidare mot Göta Lejon för att titta på de två sista föreställningarna av Bullets over Broadway (snyft!)

Söndag: beror lite på hur trött jag är efter lördagen, antingen sova och serier hemma eller in till stan för att pärla fuck cancerarmband, vi får se då helt enkelt! :)

Fredagspuss med en bild när jag var nyklippt och nyslingad för någon månad sedan.

Hej på er vänner! Sitter hemma i soffan nu och ska alldeles strax förflytta mig till sängen. Det behövs kan jag säga! Det har varit en lång dag och både kroppen och knoppen är helt slut! Men tänkte titta in här och säga hej innan bara. Det blev ett jättebra första möte med nya styrelsen för DUS ikväll tycker jag. Det kändes som att vi fick mycket gjort men att vi också hann med att ha lite flams och trams emellanåt, det är viktigt att ha kul också trotts att man har ett späckat mötesschema :). Vi avslutade till och med mötet innan avsatt tid, vilket jag tror att vi inte har gjort på ett bra tag, heja oss med andra ord haha! En bra kväll med härliga människor och bra diskussioner med andra ord, men trots det så är jag ändå så sjukt trött! Har fortfarande ont i halsen och huvudet och ber till Gud samtidigt som jag dricker ingefära och citron varje dag att jag inte blir sjuk. Skulle inte förvåna mig om jag ligger däckad under påsken bara för det. Jaja, sömn är viktigast när man börjar känna sig lite hängig så mot sängen!

Redo för möte!

Jag hittade massa hästar, puss puss!

Självklart så blev det en gruppbild också!

Nu är det dags för den sista slurken, skål och godnatt!