Ni vet dagar som känns tunga, som man helst bara vill glömma. Igår var en sådan dag, jag skrek och grät så otroligt mycket under dagen för att det kändes som att allt bara var emot mig, Jag kände att jag inte orkade mer, jag orkade inte kämpa för mig själv längre. Ville bara lägga ned allt!

Det är då de finns där, när jag som mest behöver dem. De påminner mig om att fortsätta kriga, att aldrig ge upp. Det är då jag inser hur viktiga de är i mitt liv. Jag pratar såklart om Carola, Sarah och Helen. Denna gång så var det Helen som plockade upp mig, igen. Som ni säkert vet så ska jag ju på mellofinalen ikväll och igår kom det ut att Helen skulle delta i mellanakten. Så mitt i all denna ilska och förtvivlan så skrek jag rakt ut av glädje istället när jag läste om det. Som sagt, precis vad jag behöver, att få tanka lite styrka och pepp. Jag är så obeskrivligt tacksam över att jag har dessa tre kvinnor i mitt liv, de är inte mina idoler, de är så mycket mycket mer än det!

Längtar så sjukt mycket till ikväll så jag nästan börjar gråta!