Hej på er vänner! Idag har jag haft en sån där "tråkig" dag på jobbet. Har mest suttit och planerat och gjort administrativa saker på dator och ipad. Man har ju liksom inte riktigt vald detta yrke för att få sitta och dokumentera och göra allt det där som man måste göra på datorn hela tiden, menen det ingår i yrket så det är väl bara att bita i det sura äpplet och verkligen njuta de dagarna när man får umgås extra mycket med barnen. Jag har iallafall hunnit med att byta ut all dokumentation på anslagstavlorna från förra veckan till bilder från denna veckan, fixat med bilder och allt på datorn till alla 19 barns mappar och skriva veckobrev och med en kvarts marginal innan jag slutade så kunde jag skicka iväg ett sms till alla föräldrar med veckobrevet och önska trevlig helg. Kände mig sjukt nöjd med mig själv och värdig att få gå hem vid 14 haha.

Dock så önskar jag att jag kunde gå hem och känna mig glad och positiv, men icke! Jag var tvungen att ringa stallet vid lunch för att avboka min ridlektion (tredje veckan i rad nu!). Vaknade upp med täppt näsa och väldigt mossig i huvudet, har gått upp och ner under dagen men jag kände att när det precis gick att jobba med ipren och alvedon i kroppen, så är nog ridning en dum idé att utsätta sig för. Alltså, jag är så jävla besviken på detta skit! Att jag vill rida men att någonting hela tiden står i vägen för mig, jag vet inte hur jag ska lösa detta för att allt ska kännas bra igen, har så mycket tankar som snurrar kring detta med stall och ridlektioner och jag vet varken ut eller in. Det enda jag vet är att jag älskar att rida och vill inte sluta! Fan alltså, jag kan ju heller inte låta bli att titta på klockan nu och tänka att snart börjar ridlektionen och jag är inte där, nä fina ni-börjar gråta om jag skriver mer om detta känner jag. Nu ska jag försöka tänka på annat istället!

Två gamla bilder på mig och min fina springare som jag nu har hittat tillbaka till <3.