Idag har det varit en ganska så tråkig men lugn dag. Sov jättedåligt inatt, vaknade om vartannat för mardrömmar. Har även haft jätteont i kroppen och varit yr, tror att det beror på dålig sömn och att jag höll igång igår i några timmar. Känns så himla tufft när man liksom gör något kul ena dagen och sen så vaknar man dagen efter och har ont. Vart går liksom gränsen för om det är värt allt efteråt...? Så idag har jag iallafall legat på soffan och kollat klart på en serie som jag tittat om på ett tag nu, så nu känns det lite tomt haha. För några timmar sedan så tittade Elin förbi här och lämnade över lite presenter som pepp (världens finaste vänner har jag!) och nu sitter jag nyduschad i soffan igen och funderar på att gå och sova snart, är så himla trött! Imorgon ska det bli varmt och skönt har jag hört, så ska nog gå lite ärenden här i Vällingby och sedan ska jag träffa Lisa någon gång under dagen. Tur att inte alla dagar är så här som idag :).

Jag ligger i sängen. Har ont, överallt. Är så trött samtidigt som jag är så rastlös. Men jag kan inte röra mig. Pulsen stiger, vad händer? Slangar som går överallt på min kropp, apparater som piper och jag hör folk prata men kan inte urskilja vad de säger. Jag skriker men ingen verkar reagera, ingen verkar höra. Paniken blir värre, det känns som att hjärtat ska hoppa ur bröstkorgen. Jag känner mig som en fånge i min egna kropp. Tårar rinner ned för mina kinder, någon torkar bort dem och säger att det är okej.

Plötsligt inser jag vart jag är. Vad som håller mig vid liv.

Jag orkar inte mer. Allt blir svart.

Vaknar helt genomsvettig och med hög puls. En dröm. Varför kan jag inte vara starkare? Varför drömmer jag dessa vidriga mardrömmar?

Andas Elin, försök att somna om.