Helt plötsligt mitt i all stress och stallhäng så tror jag att jag har kommit på vart mitt problem i ridningen ligger. Enda sedan jag kom hem från USA så har jag då och då haft en jättekonstig känsla när jag rider, jag har ju nämnt det några gånger nu under terminen att jag inte riktigt har kunnat sätta fingret på denna konstiga känsla. Många gånger så har jag hoppat av hästryggen i frustration då jag verkligen inte fattar varför jag tycker att det känns konstigt. Det har varit en känsla av att jag känner mig helt lealös och ofokuserad på hästryggen och inte hittar takten vilket gör att jag känner mig vinglig och obalanserad när jag försöker jobba Jissa framåt i alla tre gångarter.

För några veckor sedan efter en ridlektion på Jissa så kunde jag inte hålla tårarna tillbaka längre. Jag försökte verkligen gå igenom exakt hur jag kände och det slutade med att jag började fundera på om problemet ligger någon helt annan stans än vad jag trott från början, hur säker jag är i min funktionsnedsättning. Jag har alltid sett mig själv som en person som har accepterat mina hinder. Men varje gång jag ser en inspelning eller bilder på mig själv när jag rider så är det inte alls så jag ser mig själv när jag sitter uppe på hästryggen. I mitt huvud så ser jag ut som "alla andra" när jag rider och då blir det en krock där när jag inser att jag inte alls ser ut så.

Jag glömmer bort att min högersida inte ser ut som min vänstersida, att jag är ojämn.

Jag har pratat om detta frustrerande problem om att jag känner mig vinglig med både Åsa och Anette när jag ridit för dem, ingen utav dem ser det som jag försöker att förklara att jag känner. Jag inser att det är ett positivt tecken, båda två säger hela tiden att jag rider mjukt och fint och att jag ska fortsätta som jag gjort tidigare. Jag vet inte hur många gånger Åsa har försökt att förklara för mig nu att min balans är på topp. När jag red privatlektion sist så kändes det lite som att hon hade ledsnat på att försöka förklara för mig och sa att om jag tycker att min balans är dålig, så vet jag inte vad dålig balans innebär.

Trots Åsa och Anettes försök till att få mig att förstå att jag kan rida, att jag ska tänka positivt och inte överanalysera allt så har jag ändå inte kunnat släppa denna känsla. Det är så fruktansvärt frustrerande att inte kunna sätta fingret på vad som känns fel. För även om allt ser bra ut, så känns det inte bra. Men nu helt plötsligt så tror jag att jag har hittat vart problemet ligger. I min yrsel. Har ju gått runt med yrsel mer eller mindre varje dag sedan flera månader tillbaka, det började någon vecka innan vi åkte till USA och sedan dess så har den alltid funnits där och stört. Jag tror att det är den som gör att jag känner mig obalanserad och ofokuserad på hästryggen. Nu har jag varit yr så pass länge och har börjat tröttnat på att må som jag gör, så när jag rider så kopplar jag bort yrseln och försöker att lägga all fokus på min ridning istället. Men kanske är det så att när jag känner mig så där obalanserad så är det kroppens sätt att säga ifrån. Att jag varje gång jag känner denna känsla måste se det som ett teckan på att nu måste jag ta det lugnt och andas i någon minut innan jag forsätter.

Jag har ingen aning om jag tänker rätt, men denna anledning är den enda logiska jag kan komma på just nu. Det kan lika gärna ha med mina höga krav att göra också, att jag aldrig är nöjd med det jag gör eller tror att folk förväntar sig mer än vad de gör av mig. Men det känns fel i hela mig när jag känner mig så obalanserad på Jissa och då kan jag verkligen inte tänka bort det. Nu ska jag iallafall försöka att lyssna mer på min kropp och försöka att vila mer när jag känner mig vinglig. Håll tummarna för att jag har hittat lösningen nu och att yrseln ger med sig!

Är så tacksam att jag får rida en häst som kan så mycket, nu måste bara jag försöka förstå att jag också kan.

Har så mycket känslor om kvällens ridlektion.Känns som om det var en evighet som jag red och jag var så taggad när jag hoppade upp på Jissas rygg. Efter en liten tur över stockar och stenar i skogen så kom vi in i ridhuset och började jobba lite på en gång i skritt. Jag red utan stigbyglar i början och fokuserade på att tempoväxla mycket och red lite volter för att hon skulle vakna till lite och bli mjuk i sidorna och flyttae undan skänkeln lite. Jag tänkte verkligen på att rida hela tiden och vara mer bestämd, tar hon inte skänkeln så fick jag ta till spöt istället. Efter det så tog jag stigbyglarna och jobbade mycket med skritt-trav-skritt övergångar, får att hon skulle bli kvick på skänklarna och hela tiden vara lyhörd på vad jag ville. Red mycket volter,  och ökad trav och även lite öppna. De första stegen i trav när jag ville börja jobba ännu lite mera så hade hon lite tuggummi under fötterna, men efter ett tag när jag jobbat lite med tempoväxlingarna i trav så fick hon krut i baken och jag hade redan då den känslan jag hade förra veckan i slutet. Att hela hon var med i småvolterna, att jag inte behövde sitta där och driva hela tiden utan att hon hela tiden spårade, var rund och fin och en stadig form.

Efter en liten skrittpaus så jobbade vi med lite skolor, red öppna och slutna i skritt. Sitter ju på en riktigt stjärna, så tyckte att det gick ganska så bra. När jag red öppna så kändes det jättebra, men slutna är ju lite klurigare och i högervarvet så låg mycket fokus på att hennes hals inte skulle vara för böjd, utan att den skulle följa spåret mer. I vänstervarvet så gick slutna bättre, fick mycket beröm hur bra det såg så jag kan inte vara något annat än nöjd. Vi jobbade med detta ganska så länge, men den sista kvarten så red vi lite i galopp på volterna.

I vänstervarvet så tyckte jag att det kändes jättebra, fokuserade mycket på att tempoväxla och att hon skulle vara lite mindre böjd, jag har en förmåga att dra tillbaka lillfingret så ytterskänkeln glappar lite. Men det ska det minsann bli ändring på! Så i vänstervarvet jobbade jag som sagt mycket på det och att hon skulle galoppera i en bra takt och i en rund form. I höger så var det lite klurigare att jobba på formen, men fokuserade på att tempoväxla och att bibehålla galoppen. Blev lite för trött där i slutet så orkade inte riktigt. Direkt efter den sista galoppfattningen så kände jag att yrseln blev allt för jobbig, så i lite panik var jag tvungen att hoppa av och sätta mig på pallen och vila.

Fick hjälp av Åsa och Ankan att klä av Jissa och sedan så totaldäckade jag i klubbis. Orkade knappt stå på benen, försökte dricka lite och andas och efter ett tag så blev det lite bättre. Var så besviken att jag inte orkade rida hela lektionen idag! När jag satt i klubbis och försökte fokusera på att bli av med yrseln så kunde jag inte hålla tårarna tillbaka längre. Där och då så kände jag att jag inte är värd att få rida en sån stjärna som Jissa om jag inte orkar rida en hel lektion. Ber en bön till Gud att jag orkar rida nästa vecka!

Bild från förra veckan <3

Jag har verkligen tänkt på den mycket de senaste veckorna. Jag har ofta fått höra genom mina år på hästryggen att jag ska ta tillvara på den ponnytid jag har. Tiden går så otroligt fort och ponnytiden får man aldrig igen sen när man gått över till att rida häst. För mig så dröjde det 16 år innan jag hoppade över till en storhästgrupp. Jag har under de senaste åren fått möjlighet att prova stor häst lite då och då trots att jag ridit i ponnygrupp och kanske är det därför som jag inte tycker att detta hopp var någon big deal. När jag minns tillbaka på min ponnytid så måste jag säga att jag faktiskt inte saknar den. Jag saknar inte alls alla dessa kaoslektioner när ryttarna flyger som vantar då ponnyn hoppar på stället, kör rodeo, skenar varv på varv i ridhuset eller de gånger när man står i spiltan eller boxen och brottas med en ponny som bits, sparkas och knuffas. Jag har självklart lärt mig så otroligt mycket på ponny och är så tacksam över att jag har haft så fina ponnyvänner att pussa på när allt har känts tungt genom åren, men herregud vad jag är glad att den tiden är över.

Nu har jag kanske inte ridit stor häst så fruktansvär länge, men jag känner ändå en enorm skillnad. Det är så otroligt mycket roligare att rida häst än ponny, jag tycker att jag får en helt annan känsla i ridningen när hästen går bra och jag känner även det tydligare när jag rider häst. Lektionerna är så mycket lugnare och harmoniska vilket gör att det är så mycket lättare att koncentrera sig på sin egna ridning och det känns verkligen som att jag får ut mer av ridningen nu än förrut. Trots mina höga krav på mig själv så kan jag ändå tydligare känna vad som gick bra och vad som gick dåligt under ett ridpass vilket gör att jag lär mig så otroligt mycket. Nu vill jag lära mig mer och prova nya hästar eller andra utmaningar, men när jag red ponny så kändes det som att jag bara satt och nötte på samma gamla problem vecka in och vecka ut. Att jag nu också rider i en grupp där jag är en av de yngsta tror jag ger mig mycket också, just nu. Jag har insett att jag kanske inte är så vuxen och mogen i vissa lägen som folk tror, utan att jag fortfarande är ganska så ung och dum ibland vilket kan kännas skönt då jag nästan alltid har varit äldst i mina tidigare grupper. Så ja, ponnytiden har gett mig mycket men att rida häst är så sjukt mycket roligare och givande!

Jag på en av mina gamla favoriter Eloge, december 2008

God sen kväll på er alla fina där ute. Har knappt varit hemma idag och så har jag inte riktigt haft tiden att titta in här och säga hej förs nu. Dagen började med lite skypeplugg med Vånkan på morgonen, sedan vid lunch så möttes vi upp i sumpan och åkte in till SU för två timmars handledning om vår C-uppsats. Gick mycket bättre än vad jag hade förväntat mig och iallafall jag gick därifrån och var peppad att fortsätta skriva och kände mig väldigt trygg med vår handledare. Dock så känns det som att man har väldigt mycket att göra nu vad gäller skola. När vi slutat så åkte jag vidare till stallet. Tycker att det är så himla tråkigt att sitta hemma i soffan på kvällarna så därför spenderade jag min kväll i stallet med massa hästar och fina vänner. Övade lite frihetsdressyr med Jissa när vi var själva i stallet och så avslutade jag stallkvällen med att titta på min gamla ponnygrupp, iklädd i ett fleecetäcke för att inte frysa ihjäl. Varför har jag inte kommit på det tidigare? Var ju hur mysigt som helst att sitta där och titta på en ridlektion och låta sig inspereras och bara må gott på det stället jag helst av allt bara vill vara på nu. Har redan lite ångest över att jag inte vet vad jag ska hitta på imorgon kväll hehe. Nu sitter jag och äter lite mat, sedan kallar nog sängen. Är sjukt trött. Kram på er!

Härom veckan skrev jag ett inlägg om min teori om varför jag orkade rida flera dagar i veckan när jag var yngre. Den teorin håller fortfarande kan jag säga. Trots att jag red privatlektion igår och gruppridning nu ikväll så känner jag ändå att genom denna envishet och vilja egentligen skulle kunna klara av en lektion till denna vecka. Det är ju så himla kul! Speciellt när man får hoppa upp flera dagar i rad på samma häst, vilket gör att samarbetet mellan häst och ryttare helt plötsligt blir lite lättare då man börjar känna varandra.

Fick som ni då kanske förstår Jissa idag med. Direkt när jag hoppade upp så kände jag att hon var med på noterna från början. Tror aldrig att skritten har varit så bra i början som den var idag. Dock så segade hon nog ihop lite efter att vi kommit tillbaka efter en liten runda i skogen. Jobbade utan stigbyglar i början idag. Ska verkligen försöka göra det oftare då man kommer åt på ett annat sätt med skänklarna och framför allt så tränar jag upp mina ljumskar och lårmuskler, himla bra träning kan jag säga! Försökte att tänka på att tempoväxla mycket idag och så jobbade jag lite på volter och i skänkelvikningar. Men framför allt försöka att hela tiden hålla henne vaken och alert. I traven så använde jag stigbyglarna igen och tänkte ännu mera på ökad trav och samlad trav, tyckte att hon hajade poängen ganska så fort när jag ridit lite i volter och ökat och minskat så ar hon riktigt lyhörd.

Efter en liten skrittpaus så samlades vi på volterna och jobbade med att minska och öka volterna, för att sedan fatta galopp. Det var verkligen kaos i min grupp idag då folk red på och inte tog någon hänsyn till andra, i vänstergaloppen var det ungefär bara jag som galopperade. Får verkligen spunk på min grupp ibland! Menmen, trots det dåliga samarbetet i gruppen när vi minskade volterna så tyckte jag ändå att det gick bra. I första högergaloppen så kändes det lite konstigt med min balans och takt igen och framför allt så kändes det konstigt i traven-så ojämt på något sätt. Men i vänstervarvet så kändes det verkligen jättebra! Jissa galopperade med jämn och fin takt och hon var även rund och fin i formen, kände mig så proffsig när jag sätt där ett tag och galopperade helt själv på volten medan de andra skrittade innanför haha.

I slutet så gick det i en rasande fart och hon kändes verkligen jättefin! Oftast stadig i formen, ibland så började hon hålla på och skaka på huvudet men med hjälpen igår av Åsa på privatlektionen så lärde jag mig att bara rida på framåt så Jissa skulle koncentrera sig på mig istället för att jävlas. Red lite småvolter den sista minuten och det kändes verkligen så bra! Hela hon var med, spårade jättebra i volterna och en jämn och fin trav med bra krut i, det var länge sen som jag kände den känslan där jag verkligen inte kunde hitta något fel alls i varken mig eller henne. Satt bara och log när jag red runt de sista fem minuterna. Fantastiska Jissa, vet inte hur jag ska klara mig när hon blir pensionär på riktigt.

Oj vilken lång dag det har varit! Men en otroligt bra dag! Har varit så otroligt glad hela dagen idag trots massa smärta och yrsel, men jag har bitit ihop och gått på ren vilja. Dagen började med att Vånkan kom hit i morse och så pluggade vi i några timmar. Ett mejl trillade in där det stod att jag vunnit två biljetter till Livet är en schlager en valfri torsdag. Gissa om jag blev glad!? Helt sjukt att jag vann och att jag ska få se den en fjärde gång! Efter några timmars plugg så tog jag mig till stallet för att rida som jag skrev om tidigare, ännu en sak som jag älskar. När jag kommit hem efter lektionen och tagit en snabbdusch så åkte jag vidare till Filadelfiakyrkan för lite sång i 1,5 timme. Vi hade riktigt roligt ikväll med en ny jättesvår låt men som Gabriel vägledde oss igenom sjukligt bra. Han är otroligt proffisionell och otroligt rolig haha. Nu har vi påsklov och om två veckor så ska vi börja repa Sarah Dawn Finer-låtar, yey! Är så nyfiken på vilka det blir! Nu har jag kommit hem och känner mig en aning seg i kroppen alltså. Har ont exakt överallt, så det blir en kopp te och något att äta sedan är det sängen som kallar så jag orkar med att rida imorgon också. Haft en toppendag med andra ord! Kram på er och god natt!

Hej på er. Det är full rulle just nu kan jag säga. Men ska försöka hinna med ett inlägg här under tiden som håret torkar. I eftermiddags så red jag privatlektion helt själv för första gången på typ 5 år. Då red jag Jissa och även idag red jag Jissa. Vilken stjärnhäst jag får sitta på alltså! Överlag så är jag helnöjd med denna lektion. Var sjukt jobbigt, bet ihop flera gånger när jag kände att jag egentligen inte orkade mer men all värk och yrsel som jag hade på vägen hem och fortfarande känner av är så värt det!

Red första delen av passet i lilla ridhuset, sedan red jag andra delen i stora ridhuset. Efter lite skritt för att komma igång så red jag volter och skritt-halt-skritt-övergångar. Som vanligt såbörjade hon med att vara lite seg men efter ett tag med Åsas hjälp så fick jag igång henne lite mer. Travade lite i olika volter och försökte fokusera påatt hon skulle gå framåt och att mina tyglar skulle vara jämnt sträckta, en ny sak att tänka och öva på kan jag säga! Men väldigt nyttigt att se det också. Jobbade lite med ökad trav på diagonalen och sedan så hade vi en liten skrittövergång innan vi gick över till stora ridhuset. I början så kände jag att den konstiga känlan hela tiden störde, jag kände mig oblanserad och Jissa kändes vinglig, men i galopp och efter galopparbetet så kändes det bättre.

Galopp så övade vi mycket på att öka och minska galoppen på voltspåret, framför allt att minska. Himla svårt det där med att fortfarande hålla galoppen men i en kortare galopp. Bara att öva på det också! Sedan red jag lite korta diagonaler i galopp och ökade. Då blev galoppen ibland lite för stor, men tyckte att det gick klockrent med fattningarna i slutet och även övergångarna till trav efter galoppen. I slutet så fokuserade jag på att försöka hålla henne låg och i fokus, jag var sjukligt trött men med tanke på det så tyckte jag att det kändes bra, förutom att hon blev lite hög ibland.

Fick massor av beröm av Åsa och det kändes så bra att få prata med henne hur jag tycker och tänker, himla hjärnspöken jag har alltså! Men fick ändå mycket pepp av Åsa och jag längtar redan till ridlektionen imorgon. Ska försöka komma ihåg hennes ord i både pepp och även vad jag ska öva på, så vågar jag nog snart anmäla mig till en klubbtävling. Jag ska verkligen försöka att skärpa mig vad gäller mina höga krav och onda tankar. Innerst inne så vet jag ju att jag kan rida, har så himla svårt att ta åt mig alla fina ord och skyller ifrån mig på hästen istället för att inse att det ändå är jag som gör ett bra jobb på hästryggen. Hur som helst så är jag så glad över att jag får sitta på min fina vän igen, fina fina Jissa!