Helt plötsligt mitt i all stress och stallhäng så tror jag att jag har kommit på vart mitt problem i ridningen ligger. Enda sedan jag kom hem från USA så har jag då och då haft en jättekonstig känsla när jag rider, jag har ju nämnt det några gånger nu under terminen att jag inte riktigt har kunnat sätta fingret på denna konstiga känsla. Många gånger så har jag hoppat av hästryggen i frustration då jag verkligen inte fattar varför jag tycker att det känns konstigt. Det har varit en känsla av att jag känner mig helt lealös och ofokuserad på hästryggen och inte hittar takten vilket gör att jag känner mig vinglig och obalanserad när jag försöker jobba Jissa framåt i alla tre gångarter.

För några veckor sedan efter en ridlektion på Jissa så kunde jag inte hålla tårarna tillbaka längre. Jag försökte verkligen gå igenom exakt hur jag kände och det slutade med att jag började fundera på om problemet ligger någon helt annan stans än vad jag trott från början, hur säker jag är i min funktionsnedsättning. Jag har alltid sett mig själv som en person som har accepterat mina hinder. Men varje gång jag ser en inspelning eller bilder på mig själv när jag rider så är det inte alls så jag ser mig själv när jag sitter uppe på hästryggen. I mitt huvud så ser jag ut som "alla andra" när jag rider och då blir det en krock där när jag inser att jag inte alls ser ut så.

Jag glömmer bort att min högersida inte ser ut som min vänstersida, att jag är ojämn.

Jag har pratat om detta frustrerande problem om att jag känner mig vinglig med både Åsa och Anette när jag ridit för dem, ingen utav dem ser det som jag försöker att förklara att jag känner. Jag inser att det är ett positivt tecken, båda två säger hela tiden att jag rider mjukt och fint och att jag ska fortsätta som jag gjort tidigare. Jag vet inte hur många gånger Åsa har försökt att förklara för mig nu att min balans är på topp. När jag red privatlektion sist så kändes det lite som att hon hade ledsnat på att försöka förklara för mig och sa att om jag tycker att min balans är dålig, så vet jag inte vad dålig balans innebär.

Trots Åsa och Anettes försök till att få mig att förstå att jag kan rida, att jag ska tänka positivt och inte överanalysera allt så har jag ändå inte kunnat släppa denna känsla. Det är så fruktansvärt frustrerande att inte kunna sätta fingret på vad som känns fel. För även om allt ser bra ut, så känns det inte bra. Men nu helt plötsligt så tror jag att jag har hittat vart problemet ligger. I min yrsel. Har ju gått runt med yrsel mer eller mindre varje dag sedan flera månader tillbaka, det började någon vecka innan vi åkte till USA och sedan dess så har den alltid funnits där och stört. Jag tror att det är den som gör att jag känner mig obalanserad och ofokuserad på hästryggen. Nu har jag varit yr så pass länge och har börjat tröttnat på att må som jag gör, så när jag rider så kopplar jag bort yrseln och försöker att lägga all fokus på min ridning istället. Men kanske är det så att när jag känner mig så där obalanserad så är det kroppens sätt att säga ifrån. Att jag varje gång jag känner denna känsla måste se det som ett teckan på att nu måste jag ta det lugnt och andas i någon minut innan jag forsätter.

Jag har ingen aning om jag tänker rätt, men denna anledning är den enda logiska jag kan komma på just nu. Det kan lika gärna ha med mina höga krav att göra också, att jag aldrig är nöjd med det jag gör eller tror att folk förväntar sig mer än vad de gör av mig. Men det känns fel i hela mig när jag känner mig så obalanserad på Jissa och då kan jag verkligen inte tänka bort det. Nu ska jag iallafall försöka att lyssna mer på min kropp och försöka att vila mer när jag känner mig vinglig. Håll tummarna för att jag har hittat lösningen nu och att yrseln ger med sig!

Är så tacksam att jag får rida en häst som kan så mycket, nu måste bara jag försöka förstå att jag också kan.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  God kväll på er vänner! Jag fortsätter denna måndag med en nyhet! Har länge funderat fram och tillbaka på hur jag ska göra, men nu har jag bestämt mig. Det är dags för mig att gå vidare och blogga på en annan portal. Har bloggat här på Bloggplats...

  Inlägg i samarbete med Gocostum.   Hej på er, har ni liksom jag svårt med batteritiden på er telefon? Jag är hopplös kan jag säga och varje gång så antingen glömmer jag ladda en powerbank, glömmer sladd eller något annat. Så då står jag där m...

  God kväll på er mina vänner! Har ni haft en bra söndag? Min har gått rysligt fort måste jag säga! Klockan ringde 09:30 och jag trodde att den var typ 6 på morgonen då det fortfarande var så mörkt i min lägenhet och jag var galet trött. Me...

  Hej på er vänner! Idag är jag riktigt konsertbakis kan jag säga, men vilken kväll och vilken fest det blev hos Carola igår!   Jag kom dit strax efter att de hade öppnat dörrarna och mötte upp Emelie och hennes mamma. Tillslut så kom v...

Idag fyller hon år. Hon som varje gång plockar upp mig när jag faller. Hon som påminner mig om att andas när livet känns tungt. Hon som har gett mig en av mina bästa vänner. Hon som alltid finns där genom att bara vara den hon är. Hon som betyde...