Skönsång i form av ja må du leva som sedan övergick i någon gospelform i personalrummet, choklad, många skratt, tårar, presenter, musikal och kärlek. Det summerade väl min födelsedag ganska så väl igår. En bra dag med andra ord. Idag efter cirkus 4 timmars sömn inatt så är jag sliten kan jag säga haha. Men det var det värt! En av höjdpunkten igår var ju självklart Kristina från Duvemåla. Bokade biljetter för inte så jättelänge sedan på första parkett som en present till mig själv och jag är så nöjd, haha! Det var minst lika magiskt att se denna musikal en andra gång som det var första gången. Jag fick anstränga mig för att inte börja gråta redan under första låten. Det är så jäkla mäktigt att jag har chans att uppleva detta live under mitt liv. Det är så obeskrivligt stort för mig! Kristina från Duvemåla har verklgien en speciell plats i mitt hjärta. Hela musikalen är så otroligt väl genomförd och mäktig, mycket musik, mycket talang, mycket rekvisita på ett snyggt sätt mm, hela produktionen är fantastisk! Sedan att handlingen är högaktuell just nu gör ju att känslorna är all over the place som Prins Daniel skulle ha sagt. Fick även en present från produktionen när jag kom dit, mamma hade sett till att jag skulle uppge mitt namn när jag kom så fanns det en sak till mig och presenten var ett program med nästan HELA ensambelns autografer i, superkul! Skakade som ett asplöv när allt var slut, alla känslor och alla intryck gjorde att jag var helt känslomässigt slut, höll på att bryta ihop när Elin och jag kramade om varandra efter föreställningen. Ett fantastiskt avslut iallafall på min 24 årsdag var det, bilder på presenter kommer förhoppningsvis i helgen och uppdatering om idag kommer senare idag. Kram på er!

De ser nästan kära ut på riktigt också haha.

Skratt och mycket sång ikväll i kyrkan. Var inte så jättetaggad på att åka in själv men direkt när jag kom in i kyrkan så var jag så glad att jag övertalde mig själv att åka dit. Gabriels humor och positivitet när han leder oss alla genom stämmorna är oslagbar när vi alla sjunger olika toner så det låter som hej kom och hjälp mig så får vi till svar att vi var kreativa, alltså hahaha! Men det var också många gånger ikväll som jag fick kämpa med att hålla tillbaka tårarna. Att få stå och lovsjunga Gud i 1,5 timme och bara få släppa alla hämningar och låta sången komma från hjärtat är bland det mäktigaste som finns, helt plötsligt så kommer man upp i de där tonerna som man vanligt vis inte brukar eller så vill man bara gråta av alla känslor. Det spelar egentligen ingen roll om man är själv eller drygt 1000 pers i samma sal utan när man känner i hela kroppen att allt man sjunger är sant och att man känner glädjen i hela kroppen kan hela en för en lång tid. Gud är god, hela jag är fylld av tacksamhet just nu.

"Jag vill tacka HERREN av hela mitt hjärta, 
jag vill förkunna alla dina under. 
3 Jag vill vara glad och jubla i dig, 
jag vill lovsjunga ditt namn, du den Högste."

Ps. 9:1-3

Är fortfarande lite omskakad efter gårdagens Cabaretföreställning. Jag vet inte riktgit varför då jag sett den tidigare, men det var något speciellt igår. Jag vet inte om det var för att vi satt på tredje parkett och kom närmre allt, men det kändes som att man märkte av susen i publiken mer, skratt som blev lite längre än vanligt, vissa repliker som fortfarande ekar i huvudet och annat. Det kändes som att ensembeln var lite överladdad igår, men på ett positivt sätt. Alla spelade lite mer, alla försökte bjuda på lite mera skratt än vanligt och det märktes så tydligt hur kul de tycker att de är att stå på scenen. Sarah var fruktanavärt bra igår, förra veckan tyckte jag att hon verkade lite hes men igår märktes inte det av och när hon sjunger I don´t care much och Cabaret mot slutet så står verkligen tiden stilla, oavsett hur många gånger man har sett och hört det innan. Nä, en väldigt bra föreställning igår över lag och jag längtar redan till nästa vecka då det är dags igen! Efter Cabaret så drog Lisa och jag vidare till sumpan för några glas bubbel och sedan så åkte jag hem och sov. En bra fredagkväll med andra ord!

Nu kan jag berätta! Jag visste liksom inte riktigt om jag fick gå ut med det innan så har hållt allt lite hemligt. Några av er vet redan vart jag spenderade min kväll igår och några vet inte. Jag höll till på TV-huset för inspelning av Så ska det låta. Skulle ju ha gått med Sofi förra veckan, men hon blev ju sjuk tyvärr. Men som ett tecken från skyn så vaknade jag upp till den goda nyheten förra tisdagen att Sarah skulle medverka och hade lyckats fixa biljetter till Julia och mig. Så igår var det äntligen dags! Det var helt fantastiskt bra! Bra musik, bra artister och sjukligt mycket skratt!! Jag hade väl kanske inte riktigt samma energi som jag brukar ha på inspelningar, men det gick helt bra ändå. Vi satt ju längst fram liksom ;). Hojtar till när programmet sänds i rutan sen, det lovar jag! Efter inspelningen så blev det ett litet kort kramkalas med Sarah och ungefär 15 minuter senare så bröt jag ihop utan för TV-huset. Allt blev så knas, så mycket känslor och trötthet på det liksom. Kan inte riktigt förklara vad som hände, men jag var bara så fruktansvärt ledsen. Är så galet tacksam över att Sarah lyckades fixa detta till oss!

<3

Cabaret igår kväll blev det trots allt. Det trodde jag inte i lördags faktiskt. Men eftersom jag redan hade betalat för biljetten och mådde relativt bra igår så åkte jag in till Stadsteatern ändå. Det kändes viktigare än någonsin att titta på denna musikal igen och det känns som att den bara blir bättre och bättre för varje gång man ser den. Tror att det är för att ensambeln blir mer och mer varmare i kläderna och man ser nya saker hela tiden som man inte sätt tidigare. Jag vet att jag sa det redan första gången jag såg den, men det händer så otroligt mycket under dessa timmar så man hinner liksom inte se allt på en gång. Det var väldigt mysigt att hänga på Stadsteatern fast man var väldigt trött och sliten, jag kröp upp i min stol längst bak på parkett, tog av mig skorna och så satt jag där från början till slut ungefär. Att få se Sarah live igen var fantastiskt härligt också + att hon är sjukt bra i rollen som Sally Bowles! När jag kom hem sen vid 23 på kvällen så var jag så yr, så trött och mina påsar under ögonen var större än någonsin. Men det var det värt! Ikväll är det dags att få njuta av Sarah igen, hör av mig efter det, men först är det jobb som gäller!

Sarahs fina bukett hon fick av mig och Julia.

God kväll på er vänner. Borde väl egentligen kanske typ ligga i sängen nu, eller om en kvart åtminstonde men innan dess så tittar jag in här en snabbis. Det kändes imorse att det var måndag och det märktes på jobbet också kan jag säga. Var typ kaos på morgonen när vi inser att en avdelning står men en personal efter lunch på 18 barn + att fler avdelningar var kort om personal. Men efter lite meckande så löste sig det också. Var en kort dag för barnen idag då vi hade APT mellan 16-18, vem är det egentligen som sätter upp ett APT på en måndag, känns inte som det mest optimala om man frågar mig. Menmen, vi fick många goda skratt tillsammans iallafall och det gör ju det hela mycket lättare. När jag hade slutat jobbet så spurtade jag till Hässelby gård för att hinna med tunnelbanan in till Sankt eriksplan för att möta upp Elin vid Filadelfiakyrkan för gospel. Har inte varit där på två veckor så det var verkligen dags igen och det var fantastiskt! Magiskt när vi sjöng Kents "Utan dina andetag"! På vägen hem så flummade Elin och jag runt (därav den konstiga rubriken på inlägget) och sedan skildes vi åt i Spånga. Nu är det dags för mig att lägga fram lite kläder inför morgondagen, sedan är det sängen som kallar, kram på er!

Alltså gaaaaah vilken musikalkväll det blev i Globen igår kväll. Helt och hållet magiskt! Mitt musikalhjärta blir bara större och större och fick jag välja något att göra för resten av mitt liv så skulle det vara att gå på konserter och musikaler dagarna igenom. HerreGUD vad jag älskar detta och herregud vad jag älskar Helen Sjöholm och Peter Jöback, det finns inga andra i Sverige som kan komma i närheten av deras nivå vad gäller musikaler. Jag har längtat hela veckan så jag nästan gråtit och nu har det redan varit.

Det finns verkligen inga ord som kanbeskriva kvällen. Jag grät när Helen och Peter prtade om Kristina från Duvemåla och mindes tillbaka, berättade historier och sjöng lite låtar därifrån. Jag grät när De sjöng från Livet är en schlager, jag grät lite när som helst under hela konserten igenom. Allt var så fantastiskt! Att få totalfrossa i musikaler, kända och okända i ca 3,5 timme var så befriande. Saknade såklart lite låtar, men inser att det inte går att ha med alla. Det gav ändå en liten charm när de hade valt lite mer okända låtar som gjorde att man fick upp ögonen för andra musikaler som man inte lyssnat på så mycket innan bland annat, så det gick ingen nöd på mig. Det var totalmagi när Peter Jöback sjöng Phantom of the opera och Jesus Christ superstar, jäklar i min låda vilken röst han har! Men framför allt så var det magiskt när Helen sjöng Du måste finnas. Alltså, dog! Att äntligen efter så många år få höra henne framföra den live, med orkester och med en känsla som bara hon kan göra. Helt klart det bästa på hela kvällen!

Deras två gästartister Emmi Chirstensson som bland annat spelat Christine i The Phantom of the opera på West end i London imponerade stort med hennes röst, ska bli så spännande att få se henne här i Sverige om ett år när Phantom sätts upp, Norm Lewis som är den första afro-amerikanen som spelar The phantom of the opera var sjukt duktig han med. Så kul med lite internationella musikalartister som kunde vara med också! Alla som inte var där igår missade verkligen något, är fortfarande helt salig nästen ett dygn senare haha! Det är iallafall mycket jag kommer minnas och jag känner som sagt att mitt musikalhjärta bara blev ännu större efter igår!

Fina Helen och Peter <3

Åh, har ju helt glömt bort att berätta. Sofi och jag har som tradition nu att gå på en inspelning av Så ska det låta varje år och nu är det dags igen! Vi har ingen aning om vilka artister som kommer, men jag är helt säker på att det kommer bli grymt! Den 19 oktober är det dags, längtar redan!

SVT, here we come! ;)